Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har gjort en intervju för tidningen Dagen om hur man löser konflikter, hur man tar itu med saker när någon gör något helt fel – t.ex. i en församlingsmiljö. Man hittar den här. Skriv gärna en kommentar med synpunkter på artikeltexten.

  • PeJohansson

    Tar man överhuvudtaget i tu med något? Ingår det inte i den moderna pastorsrollen att hålla upp mattkanten och sopa frenetiskt?

  • Dentvivlandeagnostikern

    Artikeln handlar så vitt jag kan se om gränssättning. Att kyrkligheten som jag förstår det skall våga sätta gränser för vad som är okej och vad som inte är det. Inget kunde vara mer önskvärt ur mitt förtappade perspektiv. Men, och det är min ärliga fråga, är du och ni beredda att ta konsekvenserna av vad du säger?

    På den här bloggen förekommer stundom en hel del hårresande kommentarer. Jag har ingen aning om du känner till kommentatorernas verkliga identitet men om du gjorde det, skulle du ta itu med det då? Skulle du, om det gällde dina egna församlingsmedlemmar, förklara vad som gäller?

    Nu har jag fog att misstänka att det jag avser med hårresande kommentarer är något helt annat än vad du avser. Jag driver liksom mitt egna lilla korståg mot envagelikal och karismatisk kristendom. Förvisso har jag fått min beskärda del av åsikter om att jag inte varit tillräckligt frälst och måste söka nåd och bättring men det har faktiskt bara gjort mig mer förbannad. Jag kan tycka att det hade varit mer renhårigt om ni sagt vad jag tror ni tänkte (försvinn ur min åsyn och visa dig inte mer) än det mjäkiga sök bot och bättring.

    Jag vet, jag är ett hopplöst fall, jag kommer aldrig att bli karismatiker och därmed är jag enligt en hel del av er ute på så tunn is och så förtappad att ingen räddning finns. Men oavsett det, är du beredd att tala om det för mig och alla andra tvivlare också? Att göra allvar av att sätta gränser? Är du beredd att börja iaktta räfst och rättarting? Skit i att jag och många med mig går förlorade, det är vårt eget ansvar i så fall. Men det skulle kännas mindre hycklande och mer ärligt!

  • PeJohansson

    Därtill konstruera, det vill  säga att med välskolad retorik få det att verka som att sanningen att någon far/farit riktigt illa i själva verket är något som faller under begreppet ”du skall inte dömma” ,en av modern kristenhets viktigaste anledningar att inte gripa in, klia min rygg så kliar jag din, eller hur?

    Lite till i kollekten så ser vi detta ur perspektivet ”absolut tystnadsplikt” så kan du fortsätta piska upp din fru och barnen, risken att den sekualiserade omgivningen ser detta och ingriper får du leva med den kan vi inte göra något åt.

  • Sefast Tronde

    Konfliktlösning. Svårt, men viktigt. Och erfarenheten säger mig mycket tydligt, att det är ”sju reser värre” inom s.k. kristna sammanhang, dvs. mkt svårare. Med det menar jag såväl inom församlingar som företag i ‘kristen regi’. Skulle kunna ge många exempel, men jag tvivlar inte på att Herr Swärd själv besitter både erfarenhet och förmåga i ämnet.

    Artikeln är väl en lovvärd ansats, men ämnet som sådant behövs det talas mer om. Det är nämligen så, att om en tydlig konsensus skapas inom ”företaget” om vilka värderingar och vilka regler som gäller så är det en omistlig fördel när man väl ställs inför att hantera problem.

    Om ämnet aldrig eller sällan berörs skapas individuella tolkningar av vad som gäller, som i sig försvårar problemet när konflikt väl uppstår.

    Så till själva arbeten när konflikt uppstått: Först enskilda samtal med parterna, där man redan från början försöker åstadkomma en samsyn om vad som faktiskt har hänt. Man samtalar tills man når den nivån att man försäkrar sig om att parterna kan lyssna till varandra, då börjar man med samtal ‘tillsammans’. Därefter börjar man föra samtal om hur var och en tolkar de regler som gäller, och hur man menat med sitt agerande eller sina ord. Det handlar nämligen om ord i mer än nio fall av tio.

    Den som agerar konfliktlösare måste ha ett mkt stort tålamod, och äga en människokännedom utöver normalt. Tron på att alla konflikter går att lösa måste utgöra en grundbult, även om erfarenheten talar för motsatsen. Sedan skall man aldrig tveka att anlita ytterligare hjälp, när så behövs, eller att man finner någon speciellt lämpad att lösa en viss knut. 

    Som ”kristen konfliktlösare” bör man vara fast i insikten att aldrig blanda in Gud i konflikten, utom möjligen när/om den slutligen lösts. Vårt känsloliv, vår tor och våra djupaste övertygelser kan komma att kränkas djupt i de fall man tror att man skall kunna bedja personer som kommit på konfrontationskurs genom att bedja tillsammans. Däremot kan man alltid uppmana de enskilda kombatanterna att bedja över saken inför det att man skiljs åt. 

    Har väl många exempel jag skulle kunna nämna, och har själv agerat i några av de svåraste konflikter jag själv känner till, men kan här bara uppmuntra Stefan Swärd att ”hålla grytan kokande”. Allt för ofta tvingas man sucka över den mängd konflikter som verkar tillta allt mer. Och vet väl att du inte behöver vara någon expert för att konstruktivt medverka till att lösa konflikter, bara en stor portion tålamod, saktmod och medkänsla.

  • Micael Gustavsson

    Har något av det du skriver med Stefan Swärd att göra?

  • kjell

    Det har i högsta grad med konfrontation och tillrättavisande att göra eftersom jag har läst det som P-E delgett oss förut.
    Men för att skapa ett öppet klimat där vi kan konfrontera någon på rätt sätt krävs att församlingsledningen går före. Stefan Swärd vill till exempel att det ska kännas enkelt att kunna tala om för honom när något inte känns rätt.

  • PeJohansson

    Stefan Swärd kunde ju till exempel berätta hur det går till enligt församlingsprogrammet i EFK´s rekommendationer? Så ska jag precisera hur det går till i verkligheten.En annan variant av tystnadsplikt; Pastorn uppfinner en alldeles egen version innehållande allt av vad frikyrklig välskolad retorik har att erbjuda i sin absolut mest förädlade högskoleform och den/de drabbade av övergrepp framstår som boven i dramat för att kunna hålla rövare och förövare bakom ryggen, vilket också blir församlingsledningens i övrigt inställning i frågan.Att det hänvisas till rådgivning som senare avslöjas/medger att allt inte kommit på bordet spelar inte någon som helst roll i träsket.Klia du min rygg så kliar jag din och så sopar vi detta under mattan genom att låta tiden gå och inte svara för oss.
    DU SKA VAR TYST NÄR JAG TALAR FÖR JAG HAR INTE TID ATT LYSSNA PÅ DIG!, en högskolevariant av pastorsutövande i en första gångs kontakt.Inom näringslivet så hade det funnit en ansvarig som hade tagit ett sådant beteende i ett allvarligt samtal, inom pastorskotteriet så kliar du min rygg så kliar jag din.

  • PeJohansson

    hade det varit ett beteende inom näringslivet så hade den aktuelle högskoleprofeten blivit uppmanad att ta kontakt på nytt, förklara sitt beteende samt be om en förbehållslös ursäkt, inom pastorskotteriet så kliar du min rygg så kliar jag din.

  • PeJohansson

    Låter sagolikt,hur gör man när pastorn ifråga ljuger, skapar en egen verison, för sin rådgivning bakom ljuset i akt och mening att församlingens goda namn och upphöjda rykte inte ska riskeras att ta ta i något? tydligen väldigt obekvämt.eller som en i pastorskotteriet uttryckte det;
    .
    Skulle vi ta tag i detta så skulle vi behöva ta tag i så mycket annat så det gör vi bara inte!Ordföranden; – Jag tänker inte intervenera mot pastorerna.

  • Sefast Tronde

    Har varit involverad någon gång när det varit fråga om pastorer el. ledande församlingstjänare som handlat orätt. Och, när någon ”kristen” är inblandad kan det vara bra att börja med att få acceptans  för att ”det här kommer att ta tid”, sen är det bara att börja tröska på tills man får konsensus i fråga om vad som faktiskt har hänt, och hur reglerna är.

    Mycket, mycket svårt. Ofta vill någon av parterna i fråga inte ställa upp över huvud taget. 

    Ett exempel: En gång fick jag *hota* en pastor med att ”jag kommer och flyttar hem till dig under ett par tre veckor”. Det kan du inte, svarade han. Du får väl ringa och be polisen kasta ut mig då, svarade jag, men då måste jag ju givetvis tala om den fullständiga orsaken till att jag kommit och trängt mig på hos dig.

    Notera: Ovan nämnda exempel slutade faktiskt mycket bra, och därför berättar jag gärna hur det hela började. Förutsättningarna såg inte direkt bra ut. Det visade sig emellertid att pastorn i fråga, som jag först uppfattade som en hårdhudad ‘bulldogg’, längst inne hade ett hjärta av guld. Och när han väl förstod vad han hade gjort löste han det mesta själv.

  • Sefast Tronde

    Sen är det nog så, att det faktiskt finns en och annan pastor som är bra på konfliktlösning.

    Samtidigt som de i regel är de mest hårdfjällade fiskarna när de själva är den som ligger bakom konflikten. Då är det helt nödvändigt att man själv har en stark nitälskan för rättfärdighet, och inte tvekar för vare sig hårda tag eller okonventionella metoder. 

    En gång fick jag en mycket välkänd pastor att säga upp sig med omedelbar verkan. Han var mkt hotfull och trodde först att han kunde skrämma mig. Några månader efteråt satt han i soffan hos Lasse Holmkvists program ”Här har du ditt liv”, och målade upp sin gloria i de mest skiftande grälla färger.

    Jag har själv aldrig frågat efter sådana här uppdrag, eller ens velat det. Utan människor har helt enkelt kommit till mig och vädjat, tills jag känt att jag inte kunnat vägra ställa upp. Kanske finns den bakomliggande orsaken i att jag redan som barn, till följd av upplevda orättvisor gentemot vänner och närstående, fick en nitälskan för rättfärdighet som blivit ett framstående karaktärsdrag.

  • PeJohansson

    I detta skulle du inte ha framgång.Vederbörande pastor skulle redogöra för sin lögnversion inför ett möte på ganska hyfsad central nivå, det gick en vecka, det gick två veckor, efter tre veckor så lät han meddela att han ”kände sådan ofrid” (en frikyrklig floskel för att ha ont i magen när man står med byxorna nere) över att behöva redogöra för sitt spel så han bad övriga i kotteriet om respekt över detta (hans ofrid) och undslapp alltså det som hade varit naturligt i ett sant sammanhang utanför de fina cirklarna, dvs redogöra för sin skit och förklara sig. Nu hålls han bakom ryggen på samfundsnivå, så glöm det.

  • PeJohansson

    Det har inte mer med Stefan Swärd att göra än att han väl vet vem och vilka, enligt e-postmeddelande upprörd men ser inte det som möjligt att ingripa i ”det enskilda fallet”. Det skulle dessutom vara alldeles för känsligt förstår  jag att vanligt grundläggande beteende som att hålla sig till sanningen samt vanligt hyfs skulle behöva läras ut på aktuell nivå i samfundet.Det handlar om utstuderade personligheter med mycket goda meriter i retorik som utan vidare blåljuger säkert inte bara oss utan även SS rakt i ansiktet. 

  • Sefast Tronde

    Har grundinställningen att allt går att lösa – även om detta givetvis är en sanning med modifikation. 

    Mitt uppe i processen med ett svårare fall har jag aldrig känt mig som någon speciellt helgad människa – om du förstår vad jag menar. För att komma någon vart måste man ibland vara hård som den ‘kalabriska maffians fulaste torpeder’, bildlikt talat. Det gäller att läsa av situationen och handla därefter. 

    Om någon ljuger måste du vara beredd att till sist bli brutal. Om någon gör sig hård måste du vara ännu hårdare. Att aldrig acceptera något annat än sanningen är en grundförutsättning.

  • Sefast Tronde

    Jag tror att jag drar sträck här. Risken är redan uppenbar att jag får ta emot kritik för något som inte är så lätt att förklara i några få komprimerade rader.

    Man kanske bör ha lite mer integritet än vad jag visat här, och betänka att detta faktiskt är en blogg.

  • PeJohansson

    Låter okristligt, mer som Fantomen, absolut inte gångbart hos Swärds samfund det där med sanning. Jag har avhålligt mig från maffioso,I detta så finns ingen framgång att få fram något med någon reda, det är på ledande plats i samfundet, där håller man om varandra som bladen i ett kålhuvud. Swärds teser om rättelse är bara pontemkinkulisser när man kommer på den nivån

  • PeJohansson

    Klokt, tack.

  • PeJohansson

    Stefan Swärd,eftersom du känner till frågan;Hur ser rättelsen ut om en pastor under flera år i en fråga om utnyttjande av prostituerade, pengaförstörelse, övergrepp hänvisar till sin rådgivning, ”Sveriges bästa” som påstås ge rådet att inte ingripa, ingjuter denna uppfattning i församlingsledning, i pastorskollegie och naturligtvis övriga drabbade i familjen får ta skiten och det sedan visar sig att rådgivaren ”Sveriges bäste” när han i direkt möte utan att informationen passerar pastorn meddelar att;Församlingen måste ingripa omedlebart, detta beteende måste konfronteras med kraft.

    För mig som inte är pastorsutbildad framstår det väldigt tydligt att den här pastorn tillämpat konsten att uppfinna egna versioner när han i enrum talar med sin rådgivning. ( det kan tilläggas at det har inte rått någon som helst brist på tillgång information till pastorn om det aktuella läget så det hade kunnat finnas en anna rådgivning i under minst 3-4 år och med tidigare pastorer inblandade som gömde detta under täcket av tystandsplikt ca 7-8 år.)En fråga till: Råder det mannamån inom EFK, behöver inte pastorer svara för sig, annat än muntligt och med öppet fält att fortsätta ljuga?Finns det ingen som helst person i ansvarig ställning som med kraft kan ta i frågor som handlar om den här typen av rättelse och leverera en förklaring, ungefär på samma sätt som en företags ledning hade fått ta befälet när personalen ljuger och därigenom ställer till det för kunden?HUR SKA DET GÅ TILL?



Subscribe to Stefan Swärd