Som pastor i Elimkyrkan i Stockholm hör jag ju till både Evangeliska Frikyrkans och Gemensam Framtids pastorskollektiv, även om jag inte räknas som ordinerad i det sistnämnda samfundet.
Har nu ägnat en del av de två senaste dagarna åt EFK:s medarbetareförbunds årsmöte där jag har mött många pastorskollegor från olika håll i Sverige.
Som ny ordförande i förbundet valdes Eleonore Gustafsson från Ryttargårdskyrkan i Linköping, ung kvinnlig pastor. Det var ett intressant och djärvt val. Det har nog aldrig hänt tidigare att en ung kvinna är ordförande i ett medarbetareförbund. Eleonore är mycket duktig, teologiskt medveten, duktig predikant, och jag har hört mycket bra vitsord från hennes predikningar i Ryttargårdskyrkan.
Kristna samfunden i Sverige präglas ju av ganska tydliga karriärvägar. Det kanske märks allra mest i Svenska kyrkan men man ser karriärvägarna ganska väl även i frikyrkosamfunden. En effekt av dessa långa karriärvägar är att det främst är äldre män som blir biskopar i Svenska kyrkan. I frikyrkosamfunden blir karriärvägen att man klättrar uppåt i allt större församlingar, kanske växlar och kombinerar med ledande uppdrag i samfundet. Och människor sorteras, de som uppfattas som riktigt duktiga, och de som inte är lika duktiga. Kändisskap och status, det finns även i kristna sammanhang.
Gud har gett oss olika gåvor, och de behöver respekteras, men de som behöver lyftas fram som hjältar är alla ledare som verkar i det tysta under små förhållanden, utan rubriker, men gör enastående insatser för Guds rike. Det finns bl.a. en rad sådana personer av den kalibern i Elimkyrkan.
Något som delvis präglat Evangeliska Frikyrkan är att tänka lite utanför boxen när det gäller rekrytering av ledare. Våga satsa på unga personer, våga satsa på personer med kanske annan yrkes- eller samfundsbakgrund. Valet av Eleonore Gustafsson blir utanför boxen-tänkande.
Några exempel, hjärnkirurgen Pekka Mellergård tillsattes som rektor för Örebro míssionsskola 2oo1. Lennarth Hambre valdes som missionsdirektor 1997, delvis förhållandevis ung, delvis bakgrund som kock och rallyförare. Andrew Thompson som är pastor för en av EFK:s största församlingar, Korskyrkan i Stockholm, hans yrkesmässiga bakgrund är brittisk brandchef. När Lennart Thörns efterträdare skulle utses i Saron Göteborg för cirka 11 år sedan, valdes en 29-årig missionspastor Joachim Hagerius.
Filadelfia Stockholms rekrytering av missionspastorn Niklas Piensoho var verkligen ett exempel på att tänka utanför boxen.
Jag tror att det blir allt viktigare att tänka utanför boxen när det gäller rekrytering av kristna ledare framöver. Jag tycker även att man inte ska tänka snävt nationellt, kristna kyrkan är global. Jag tror också att det är värdefullt att det finns kristna ledare som har erfarenhet av och kan växla mellan arbete ute i samhället och i kyrkan. Att advokaten Nick Gumbel nu är kyrkoherde i Holy Trinity Brompton är ett bra exempel. Och samfundsgränserna får inte begränsa oss när vi arbetar med ledarrekrytering i fortsättningen. Det viktigaste är människors kallelse, gåvor och karaktär – ålder, kön, nationalitet, utbildningsnivå, utbildningsinriktning, samfundstillhörighet m.m. kommer i andra hand.
Pingback: lite av varje | Johan Arenius()