Om civil olydnad

~ stefan

Deltog idag i ett panelsamtal om civil olydnad, vid en konferens för ungdomsorganisationer i Sverige. Anna Ardin från tankesmedjan Sektor3 och Tro och Solidaritet, tidigare broderskapsförbundet ledde diskussionen och övriga medverkande var fredsaktivisten Martin Smedjeback, Salomon Apresparr som är ordförande för Fältbiologerna, förläggaren Lousie Lindfors och en konsult från Westander. Vi hade en intressant diskussion.

En känsla jag hade är att som aktiv kristen är man nog mer öppen för civil olydnad än många andra grupper i samhället. Kristna kyrkan har ju ofta haft en tradition att vara en marginell och förföljd röst. Svenska frikyrkorörelsen växte fram i civil olydnad. Det var illegalt att starta församlingar på 1850- och 1860-talet men det gjordes ändå. Stora delar av världsvida kyrkan är eller har varit förföljd, och i både kommunistländer och muslimländer är det vanligt med illegala kyrkor. Vapenvägran har en lång tradition i frikyrkan, och så sent som under sjuttiotalet var det en hel del kristna som fick korta fängelsestraff därför att man vägrade vapentjänst. Jag var själv på gränsen till detta men fick vapenfri tjänst åren 1976-77. Sedan kan ett kristet moraliskt engagemang också leda till civil olydnad, engagemang för flyktingar, mot rasism, protester mot aborter. Det som vi var överens om i debatten idag är att civil olydnad är icke-våldsaktioner.

Jag tror dessutom att en demokrati mår bra av att engagerade människor ibland demonstrerar högljutt och konkret för att visa att man inte ställer upp på majoritetslinjen. Myndigheter har inte alltid rätt. Majoritetsbeslut är inte alltid riktiga, eller bygger på korrekta underlag. Fältbiologernas civil olydnadsprotest på Gotland medförde att myndigheterna tittade på frågan en gång till och stoppade kalkbrytningen. Vi har sett flera fall senaste året att myndigheterna ändrat beslut i utvisningsärenden efter civil olydnads-aktioner.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

    Amen!! Mycket bra skrivet!

  • wildwest63

    Ja, men under den svenska frikyrklighetens framväxt var Sverige inte en demokrati i modern mening, i de flesta länder där kristna idag förföljs är landet inte heller en parlamentarisk demokrati. Det blir en helt annan sak att protestera och bryta mot lagen i dessa länder än hos oss.

    Jag kan aldrig generellt förorda civil olydnad, då har vi anarki. Jag kan inte se visten med att det finns kristna organisationer som arbetar med civil olydnad som en del av sitt program. I förlängningen innebär det att man kan bryta lagen var det passar för att protestera.

    Jag kan t ex starta en organisation som sittstrejkar framför de organisationers kontor som propagerar för civil olydnad. Då kommer inte dessa ut ur sina lokaler och då kan dessa inte begå lagbrott. Det måste isåfall också vara en legitim protestmetod?

  • PeJohansson

    Ett ganska gammalt exempel på hur demokratin kan utnyttjas av politiska rävar är en omröstning på Pilatus tid, det var en fråga om att rösta på vilken som skulle friges, en oskyldigt anklagad eller en mördare, ett demokratiskt beslut kom till stånd som hängde upp en oskyudig på en påle …Laodicea(JAG vill) är ett exempel på en sammanslutning som hade en ledning som valde att ledas av omröstningar.

  • Haning Burseryd

    Bra skrivet av wildwest63! Det är märkligt, att Stefan Swärd saknar djupare analys i dessa frågor, när bibeln tvärtom förkunnar tydligt, att vi ska lyda överheten och det är endast i ytterst få fall, när man inte ska lyda överheten. Att imponeras av diverse aktivister hör inte normal klassisk kristen tro, där man lägger betoningen på att leva stillsamt liv i ett samhälle och vårt samhälle är ändå ett relativt gott samhälle med stora friheter för de kristna.

    Att vägra vapen är en marginell företeelse, som bottnar i anabaptisternas svärmiska syn på Guds Rike. Jag har själv vägrat vapen, men jag har förstått, att den synen kraschar i sin egen orimlighet och har ingen tydlig biblisk grund.

    Den kristna tron generellt sett är inte alls civil olydnad, utan den leder till att de kristna är skötsamma och lojala medborgare i det samhälle, där man lever.