Det snabbaste sättet att bli kontroversiell i kristna kretsar är att uttrycka sig EU-vänligt och/eller vara skeptisk till monarkin och förespråka republik. Eftersom jag tycker att både idéen med EU och idéen med republik är förnuftiga idéer blir man garanterat kontroversiell. Min hållning beror nog mer på att jag är statsvetare, ser knappast någon koppling till bibeltro i dessa frågor.
När det gäller EU-kritiken är det en märklig allians av en rad olika röster. En konservativ kristen EU-kritisk opinion ser EU som begynnelsen av en antikristlig världsstat. Kristna vänstern ser EU som ett högerprojekt, präglat av kapitalism och toppstyrning, och är därför kritisk. Personer med högerextrema åsikter är också mycket EU-kritiska, därför att det luckrar upp nationalstaten.
Låt mig bara förklara vad jag menar.
När det gäller världsstat och antikrist, så tror jag att det är en fara att bara tänka på en person i vår tid när det gäller antikrist. Det antikristliga väldet har funnits i alla tider och är allt som är i opposition mot Gudsrike. Ibland blir antikrist mycket framträdande, som t.ex. under kejsar Nero i Romarriket, och under Hitler- och Stalinrikena. Om vi bara tänker oss antikrist som något som ska komma i framtiden så är det risk att vi missar kampen mot det antikristliga väldet redan nu, allt som står emot Guds rike.
Det blir en mycket spekulativ tolkning att tänka oss att EU ska bli någon sorts kulmen av ett antikristligt rike. Mitt problem med tesen är att världsherraväldet har förflyttats senaste 100 åren från Europa till USA. Och nu håller det på att förflyttas från USA till Kina/Indien. Min erfarenhet från FN-konferenser senaste fem åren är att Kina börjar bli allt mäktigare. Det är kinesiska pengar som håller amerikanska budgetunderskottet under armarna.
Jag inser att Uppenbarelseboken snuddar vid tanken vid en totalitär världsstat. Min bedömning är att det i mänsklighetens historia aldrig har varit närmare detta än nu. Det är ytterst relevant att tala om detta, men det är främst röster utanför kyrkan som talar om detta, inte i kyrkan. Men det är ännu inte möjligt med en totalitär världsstat så länge EU, USA och Kina lever i strikt konkurrens. Har dock mycket svårt att tänka mig att taktpinnen över världspolitiken och världsekonomin ska flytta tillbaka till Europa. Har svårt att se det. Men jag begriper inte så mycket.
Om EU. Jag är skeptisk till att EU-samarbetet ska utvecklas ytterligare. De europeiska länderna är för olika för det. Eurosamarbetet tror jag har blivit för omfattande, borde begränsas till grannländer med liknande typ av ekonomier, t.ex. de sex ursprungliga EU-länderna.
Tycker dock att det är en utmärkt idé med nära ekonomiskt samarbete mellan de europeiska länderna, med en fri rörlighet av varor och tjänster. Det är vad EU handlar om i grunden. Samarbete kring forskning och universitetsutbyten är också utmärkt. Detta samarbete har bidragit till freden i Europa, som nu även inkluderar Östeuropa och Balkan. Därför ser jag det som motiverat att EU kan få ett fredspris. Man bör också påpeka att jag har varit verksam som internationell inriktad konsult i mer än 20 år, och har därför jobbat mycket med EU på ett antal olika sätt, och jag följer ständigt vad som händer i Bryssel. Så jag är hyfsat initierad i hur hela EU-maskineriet fungerar.
Det innebär inte att jag tycker att EU är perfekt. Är emot för mycket överstatlig styrning. Tycker att euro-projektet har gått för långt. En del av problemen med EU, beror dock inte på EU utan på medlemsländerna. T.ex. den mur som skapats kring EU mot flyktingar som jag är mycket emot. Tycker inte att det är EU:s fel, utan den beror på att medlemsländerna vill ha det på det sättet. Samma sak är det med de enorma subventionerna till jordbruket, det blir inte bättre av att man avskaffar EU, medlemsstaterna vill ha sådana subventioner.
Utrikespolitiskt ser jag också en poäng med EU. Det är bättre att Europa agerar samordnat när man förhandlar med USA och Kina, än att vi uppträder som 27 olika länder. Eller tycker någon att det inte är bra?