Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Det snabbaste sättet att bli kontroversiell i kristna kretsar är att uttrycka sig EU-vänligt och/eller vara skeptisk till monarkin och förespråka republik. Eftersom jag tycker att både idéen med EU och idéen med republik är förnuftiga idéer blir man garanterat kontroversiell. Min hållning beror nog mer på att jag är statsvetare, ser knappast någon koppling till bibeltro i dessa frågor.

När det gäller EU-kritiken är det en märklig allians av en rad olika röster. En konservativ kristen EU-kritisk opinion ser EU som begynnelsen av en antikristlig världsstat. Kristna vänstern ser EU som ett högerprojekt, präglat av kapitalism och toppstyrning, och är därför kritisk. Personer med högerextrema åsikter är också mycket EU-kritiska, därför att det luckrar upp nationalstaten.

Låt mig bara förklara vad jag menar.

När det gäller världsstat och antikrist, så tror jag att det är en fara att bara tänka på en person i vår tid när det gäller antikrist. Det antikristliga väldet har funnits i alla tider och är allt som är i opposition mot Gudsrike. Ibland blir antikrist mycket framträdande, som t.ex. under kejsar Nero i Romarriket, och under Hitler- och Stalinrikena. Om vi bara tänker oss antikrist som något som ska komma i framtiden så är det risk att vi missar kampen mot det antikristliga väldet redan nu, allt som står emot Guds rike.

Det blir en mycket spekulativ tolkning att tänka oss att EU ska bli någon sorts kulmen av ett antikristligt rike. Mitt problem med tesen är att världsherraväldet har förflyttats senaste 100 åren från Europa till USA. Och nu håller det på att förflyttas från USA till Kina/Indien. Min erfarenhet från FN-konferenser senaste fem åren är att Kina börjar bli allt mäktigare. Det är kinesiska pengar som håller amerikanska budgetunderskottet under armarna.

Jag inser att Uppenbarelseboken snuddar vid tanken vid en totalitär världsstat. Min bedömning är att det i mänsklighetens historia aldrig har varit närmare detta än nu. Det är ytterst relevant att tala om detta, men det är främst röster utanför kyrkan som talar om detta, inte i kyrkan. Men det är ännu inte möjligt med en totalitär världsstat så länge EU, USA och Kina lever i strikt konkurrens. Har dock mycket svårt att tänka mig att taktpinnen över världspolitiken och världsekonomin ska flytta tillbaka till Europa. Har svårt att se det. Men jag begriper inte så mycket.

Om EU. Jag är skeptisk till att EU-samarbetet ska utvecklas ytterligare. De europeiska länderna är för olika för det. Eurosamarbetet tror jag har blivit för omfattande, borde begränsas till grannländer med liknande typ av ekonomier, t.ex. de sex ursprungliga EU-länderna.

Tycker dock att det är en utmärkt idé med nära ekonomiskt samarbete mellan de europeiska länderna, med en fri rörlighet av varor och tjänster. Det är vad EU handlar om i grunden. Samarbete kring forskning och universitetsutbyten är också utmärkt. Detta samarbete har bidragit till freden i Europa, som nu även inkluderar Östeuropa och Balkan. Därför ser jag det som motiverat att EU kan få ett fredspris. Man bör också påpeka att jag har varit verksam som internationell inriktad konsult i mer än 20 år, och har därför jobbat mycket med EU på ett antal olika sätt, och jag följer ständigt vad som händer i Bryssel. Så jag är hyfsat initierad i hur hela EU-maskineriet fungerar.

Det innebär inte att jag tycker att EU är perfekt. Är emot för mycket överstatlig styrning. Tycker att euro-projektet har gått för långt. En del av problemen med EU, beror dock inte på EU utan på medlemsländerna. T.ex. den mur som skapats kring EU mot flyktingar som jag är mycket emot. Tycker inte att det är EU:s fel, utan den beror på att medlemsländerna vill ha det på det sättet. Samma sak är det med de enorma subventionerna till jordbruket, det blir inte bättre av att man avskaffar EU, medlemsstaterna vill ha sådana subventioner.

Utrikespolitiskt ser jag också en poäng med EU. Det är bättre att Europa agerar samordnat när man förhandlar med USA och Kina, än att vi uppträder som 27 olika länder. Eller tycker någon att det inte är bra?

  • http://universalism.blogg.se/ Lars Larsen

    Apropå Antikrist; jag tror faktiskt det finns en enda person som är Antikrist, den siste store Antikristen innan Jesu återkomst, och han har redan kommit. Han framträdde år 1977 i London, och kallar sig Maitreya. New Age:aren Benjamin Creme är hans språkrör, och det finns massa att läsa om detta på internet. Många kristna tror att han är Antikrist. Vad tror du Stefan? Vem är denne New Age-messiasen?

  • Wildwest63

    En Antikrist som enkelt går att utläsa är inte Antikrist. Han ska smygas på oss. Jag tror i och för sej att världen inte blir bättre, den blir sämre och jag tror på en personlig Antikrist. Man måste medge att möjligheten att skaffa sej världsherravälde aldrig har varit enklare än i vår mediaålder.

    Jag tror Antikrist kan framträda i samband med en klimatkris, för det finns ingen vettig människa som kan hävda att vi inte påverkar vårt klimat till det sämre. Alla kommer vi heja fram den världsledare som i ett kritiskt läge har en briljant, en demoniskt briljant idé som löser problemet. Vilket jubel det kommer bli! Vilket land törs då säga att vi inte tänker följa FN’s bindande beslut och därmed utsättas för världssamfundets handelsbojkott, kanske t o m militära hot? Och med tanke på numret i pannan, jag som jobbar i finansbranschen skulle ju verkligen inte ha något emot att en läsare läste en kroppsspecifik kod hos mej så jag slipper hålla reda på 2 A4-sidor med user-id o lösenord. Vi har redan sett att de stora kortinlösenbolagen av Visa o Mastercard tvingats stänga ute vissa handlare – i detta fall barnporr. Men vad kan det tänkas bli nästa gång? Kanske en bojkott mot alla troende kristna handlare?
    Framtiden är redan här. Men EU som antikrist får jag inte ihop. Ska det vara nåt 10-statsförbund så kanske det kan bli nåt sånt efter en eurokollaps. Men just nu ser jag inte vad det handlar om.

    EU i sin grund är ett fredsprojekt. Två mycket kristna människor, Adenauer o Schuman, hörde till arkitekterna. Problemet är inte EU, problemet är Euron, som är ett politiskt projekt som finansmarknaden aldrig ville ha och aldrig trodde på. Det går inte att sammanjämka konjunkturer o länder som samtidigt ska tillfredsställa finska renskötare, grekiska olivodlare o portugisiska fiskare.

  • http://holtter.wordpress.com Leo Holtter

    Stefan, du gör ett tankefel, enligt min uppfattning, när du försöker göra skillnad mellan EU och EU:s medlemsländer. Det är EU som tar besluten om jordbrukssubventioner eller hur EU:s yttre gräns skall ”skyddas.”

  • Carl Lindahl

    Att kalla sig själv Maitreya (den utlovade buddhan) och ha några närmast sörjande som tror en är väl knappast samma sak som att vara ”den siste store Antikrist”? Så stort är inte New Age, och så homogent är det inte heller att alla newage:are blint lyder en kille i London

  • Carl Lindahl

    Efter att ha ögnat igenom saken på Internet, betvivlar jag faktiskt att maitreya-wannaben ens existerar, och ännu mer att han skulle ha flyttat till London -77. Det är bara Cremes fantasifoster, som förstås delas av somliga kristna nu då.

  • Sefast Tronde

    Nja, jag tycker nog mig kunna utläsa både av vad som avhandlades inför ‘kol och stålunionen’ och ‘Rom-fördraget’ en tydlig ambition att lägga grunden för ”Europas förenta stater”. Freds-projetet ser jag snarast som ett vällovligt argumentationspaket, i syfte att förankra och supporta de bakomliggande huvudmotivet… ”Stormakten”.

    Sedan finns helt klart både för och nackdelar ur ett pragmatiskt synsätt. Men det är bara naturliga konsekvenser. Ett utökat samarbete på alla relevanta plan var väl genomförbara under de tidigare handelsavtalen EG och Efta. Eller kanske en vidareutveckling av dessa…För övrigt ser jag mig kunna utläsa en tydlig divergent och ambivalent inställning hos Stefan Swärd, som snarast framhåller EU som det ”projekt” han själv önskar att det skulle vara. I likhet med andra önsketänkare, som tror allt för mycket på människans inneboende godhet, och därför röstade in Sverige. Att blunda för ambitionen av det nya Rommarriket måste dock vara naivt, och är inte ett tecken på någon utmärkande analysförmåga eller förment historisk kunskap. Oavsett väl framhållna FN-uppdrag m.m. till trots.Ekonomiskt sett är Euron ett omöjligt projekt, och det visste man (flera ledande politiker) redan från början, men ett tydligt led i att skapa detta ”Europas förenta stater”. De rent monetära krafterna till allokering av resurser (här valuta), att optimeras där omsättnigshastigheten är/var som högst kräver nämligen en alltför homogen ekonomisk struktur i hela unionen än vad som är fallet. Kravet på enskilda länders anpassning av hela ekonomin, utan fortgående stora subsidier till enskilda länder, blir helt omöjligt för att klara skivan. Det krävs faktiskt inte ett mer omfattande underlag för en bra bedömning än vanlig nationalekonomisk statistik, för att med säkerhet kunna fastslå detta – alltså ett omöjligt projekt!

  • Sefast Tronde

    – Ser för övrigt att Stefan Swärd, definitionsmässigt, verkar vara mycket besläktad med den relativism som återfinns inom ”humanismen”. Kristen humanist. Alltså ett barn av sin tid. Det finns några ”lackmuspapper” som lite emellanåt indikerar, och som han själv (bekänner) omnämner: inställningen till EU och Kungahuset…

    Trots alla klassiskt kristliga och förnuftiga ställningstaganden för övrigt. Sorry, Stefan, men en alltmer klar bild framträder. Du får argumentera för motsatsen om du anser jag missförstått eller har fel på annat sätt. 

    Förståeligt: Vi är alla påverkade av de tankestrukturer som historiskt sett påverkat folk och länder, och ‘upplysningen’ har färgat av sig påtagligt i allas våra medvetanden… Vi skulle nog alla behöva rannsaka oss på samma sätt som profeten Daniel, om vår delaktighet i folkets avfall, och ställa oss i ”gapet” till försvar för folk och land. 

    Även om vi (så gott som) alla vill rättfärdiga oss själva, finns det ”lackmuspapper” som avslöjar oss, där vår delaktighet i folkets synder står med eldskrift mellan raderna. Därför är det med tacksamhet jag vet att jag har ett förkrossat hjärta, även om detta i sig är ett lidande man ibland skulle önska att man slapp bära.

    Radikaliteten i vår tro på Gud sträcker sig tyvärr inte längre än vår vilja att överlåta oss. Och detta innebär försakelse, från alla förtjänster vi tror oss äga i oss själva.

  • Stevo

    Att diskutera huruvida EU skulle vara bas för antikrist blir enocentriskt på ett nästan skrattretande sätt vilket kanske klarnar något om man tänker på alla kristna i tex Sydamerika, Asien och Afrika (vilka ju är ofantligt många fler än de kristna i Europa). För denna stora majoritet av kristna i världen är tanken att EU skulle utgöra basen för antikrist bara konstig. 

  • kjell

    Det är inte alls så konstigt eftersom det handlar om att det gamla Romarriket uppstår igen.
    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/handsver.htm

  • http://pulse.yahoo.com/_LXYDWH6FR7FPGR6HZN5GARGV2M Samuel

    Du har i sak rätt. EU består ju av medlemsländerna och blir vad medlemsländerna gör EU till. Men om man ser EU som ett projekt skapat av bland andra herrarna Adenauer och Schuman vars grundtanke är att genom frihandel och samarbete skapa fred och säkerhet så skiljer sig denna tankestruktur från medlemsländernas beteende som mest handlar om att se om sitt eget hus.

  • http://pulse.yahoo.com/_LXYDWH6FR7FPGR6HZN5GARGV2M Samuel

    Är man relativist för att man är för EU och republikan? Det finns säkert relativister som är för EU. Jag ser inte riktigt kopplingen. EU är en institution som är byggd för att fylla ett syfte.  Det finns inget objektivt rätt och fel med en institution per se. Det som avgör om en institution är ond eller god är dess. En institution kan skapas för att skydda vad skaparna anser vara objektiva värden, eller i relativistens fall det som denne anser vara det bästa, eller så kan den skapas för att förtrycka människor eller en viss grupp människor.

    En relativist är en person som exempelvis hävdar att värderingar är relativa att det inte finns något gott och ont utan bara olika uppfattnigar om rätt och fel. Jag tror, även om jag själv är rojalist, att Stefans skepticism mot kungahuset bygger på en uppfattning om att jämlikhet mellan människor är rätt och att det därför faktiskt är fel att en person får en politisk maktposition i ett samhälle, enbart på grund av vem dennes föräldrar är. Själv är jag anhängare av svenska kungahuset dels på känslomässiga grunder och dels för att vi har ett fungerande system och det därför inte finns någon anledning att laga det som inte är trasigt, inte att jag skulle vara mer övertygad än Stefan om att det finns objektivt rätt och fel.



Subscribe to Stefan Swärd