Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

För mig är det angeläget att uttrycka var jag står i frågan om kristna kyrkan, kristendomen och islam. Jag vill försöka göra det i detta blogginlägg. Jag vill helst bli kritiserad för vad jag själv står för, inte vad andra står för.

Som evangelikal kristen tror jag att Jesus är världens frälsare, vägen, sanningen och livet. Jag tror att evangeliet om Jesus och om Guds rike är avgörande för varje människa att få höra. Som evangelikal tror man inte att alla religioner bara är olika vägar till Gud, utan Gud har fastställt en bestämd frälsningsväg. Därför är det alltid rätt och riktigt att försöka föra en människa till kristen tro, oavsett religiös bakgrund. Man kan dock vara inklusiv eller exklusiv evangelikal. Trots att kristendomen och islam är helt olika religioner, tror jag att Gud kan möta människor där de befinner sig, utifrån de referensramar de har. Evangeliet handlar inte om ras eller nationalitet, evangeliet är för alla människor, alla folk och stammar, Guds plan är att vi alla ska vara ett i Kristus.

Jag tror på religionsfrihet och att religioner ska kunna granskas kritiskt. Det gäller självfallet även kristendomen, det har funnits många urspårade varianter av kristendom under kyrkans tvåtusenåriga historia. Inte minst när statsmakten allierar sig med kyrkan,  exempelvis den statskyrka vi har haft i Sverige under ett antal hundra år, som också har fungerat som en religiös tvångsmakt. Det gillar inte jag. På samma sätt måste dagens utformning av islam kunna granskas kritiskt. Jag tror att det är helt riktigt att kunna uttrycka skarp kritik mot tokigheter och galenskaper i religionens namn oavsett vilken religion det gäller. Det är inte främlingsfientlighet eller rasism. Lyssnade häromdagen på en TV-intervju med Salman Rushdie som lever med en dödsdom från Iranska regeringen sedan ett antal år tillbaka därför att man anser att han har smädat islam. Han uttryckte att de militanta muslimernas aggressioner har medfört en tystnad och lågmäldhet i västvärlden när det gäller att kritisera religiöst förtryck. Detta är en mycket olycklig utveckling, människor skräms till tystnad.

Jag har nu under många år arbetat inom ramen för ett samfund i Sverige som heter Evangeliska Frikyrkan. Där har vi omfattande erfarenhet av arbete och mission i många muslimländer. Vi har också omfattande och mångårig erfarenhet av mission och kontakt med muslimer i Sverige. Mina bedömningar grundar sig på dessa erfarenheter. Vi har på nära håll mött det förtryck människor lever i, i muslimska länder, i synnerhet om man vill vara kristen och konvertera till kristen tro. Vi ser också som ett mönster att det finns även den typen av förföljelser bland muslimer i västvärlden som vill lämna islam. Detta måste man kunna tala om. När man möter människor som har flytt från muslimska länder, möter man en kritik mot islam som ofta går mycket längre än de mest kritiska i väst.

När vi som kristna kritiserar andra religioner bör vi göra det med respekt och saklighet. Här bör gälla måttstocken, vad ni vill att andra ska göra mot er, ska ni göra mot dem. Vi kristna vill ju inte utsättas för smädelser, osaklig och vinklad kritik m.m. Vi vill bli respekterade för vår tro. Även om vi har ett missionerande uppdrag, så måste vi behandla andra människor med respekt. Kristen kritik mot islam kan bli för generaliserande. Faktum är att de flesta muslimer i västvärlden är ganska sekulariserade, och tar avstånd från religiöst våld. Därför kan vi inte uttrycka kritik mot islam på ett för generaliserande sätt. Ska vi vinna människor med evangeliet om Jesus, måste vi också kunna möta dem med respekt och kärlek.

Vi kristna vill inte att vår tro utsätts för smädelse och hädelse. Därför kan vi aldrig acceptera och ställa oss bakom när andra smädar och hädar andra religioner. Vi ska värna om yttrandefriheten, ja, men vi ska alltid värna om en respektfull dialog. De fullständigt besinningslösa och oproportionerliga våld som vi har sett exempel på i muslimvärlden över hädande yttringar i västvärlden, måste vi självklart med full kraft ta avstånd ifrån.

Vi måste förstå att vi lever i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Som Stockholmare är jag van vid att möta mycket muslimer. I Elimkyrkans evangelisationsarbete möter vi muslimer nästan dagligen. Här måste man hitta bra samverkansformer. I många avseenden befinner sig muslimer som bara är aktivt troende, och inte är militanta islamister (vilket är mycket ovanligt i Sverige), mycket nära oss kristna i många frågor. Vi utgår från en Gudstro, vi har vissa moraliska värderingar som vi delar. När frågan om äktenskapslagstiftningen var aktuell för några år sedan samverkade både jag själv, Evangeliska Frikyrkan, Svenska Evangeliska Alliansen och andra kristna organisationer aktivt med muslimska organisationer. Jag har till och med skrivit på DN debatt tillsammans med företrädare för muslimska organisationer i den frågan.

Vårt missionsuppdrag ligger fast, men som medborgare måste vi kunna samverka med olika grupper i vårt samhälle.

Det var några korta reflektioner i ett stort ämne.

 

 

 

  • ulrikajansson

    Stycke 1: Det är bra att vara tydlig och stå för det man säger men vad säger Bibeln om religioner?
    Stycke 2: Ja, det är Jesus som ska vara Herre. Kanske ska du hålla fast vid ”tror jag” i stället för ”tror man” om du vill hålla fast vid en egen linje? Vad är exklusiv eller inklusiv evangelikal? Endast de som har Jesus som Herre kan vara ett i Kristus.
    Stycke 3: Ja, yttrandefrihet är en självklarhet. Religionsfrihet lika så när människans övriga rättigheter inte skadas.
    Stycke 4: Att möta människor är Bibliskt. Att lämna människor där evangeliet inte tas emot är också bibliskt. ”Då ska ni skaka dammet av skorna och gå vidare…” eller vad det står. Att tas emot är inte det samma som att samarbeta utanför tron, eller att lägga tid på andras religioner, utan att tas emot är att ta emot evangelium.
    Stycke 5: Ja, ämnet respekt och kärlek är ett ämne för sig? Själv hade jag inte fått smak på kärlek förrän Gud själv gav den. Om kärlek och respekt hör samman så måste väl respektkällan vara Guds egna Ord och om dem talar vi för lite?
    Stycke 6: Nu talar du om ”vi” i ett ”jag-inlägg”? Men visst, ingen vill bli hånad. Dock är lidandet en del av tron, se på Honom…., men ja, det är stora saker i ett och samma inlägg/stycken. Kanske är det bättre att dela upp frågorna lite mer? Tror att nyfikna sökare kan bli avskräckta/uttröttade och förvirrade kring tron när de läser dessa massiv?
    Resten: Mina icke-troende människor omkring mig delar flera uppfattningar med mig kring viktiga saker. Kanske ska de och jag bilda en församling?

  • Wildwest63

    Det mest besvärliga i diskussioner kring islam är de kristna. Bland våra led finns idag ingen klar uppfattning om vad det innebär att vara kristen. Därför får jag ofta höra att islam o kristendom är grenar på samma träd, lika stor skillnad som mellan pingstvänner o lutheraner. Att då försöka diskutera religionsfrågor o bli anfallen i ryggen av sina ”egna” är synnerligen besvärligt.

    Vi kanske skulle börja med att definiera vad som är kristen tro? Ser vi nämligen ingen skillnad mellan islam o kristendom så behöver vi inte heller missionera. Då kommer de som mördar amerikanska ambassadörer och tant Agda från Filadelfia hamna i samma himmel.

    Därutöver ser jag en tydlig trend bort från yttrandefriheten. Obekväma sanningar vill numera ingen ägna sej åt, bara de som inte slår tillbaka kan man själva slå på. När vi av rädsla för reaktioner i den muslimska världen slutar att kritisera islam för att det kan bli farligt då har vi hamnat väldigt snett.

    För övrigt håller jag med Stefan om att med muslimska bekanta har jag ofta mycket mer gemensamt i moraliska frågor än många som kallar sig frikyrkokristna.

  • ulrikajansson

    Bra idé att försöka definiera tron. Inte för att vi någonsin kommer att lyckas fullt ut men jag tror att Gud vill undervisa oss så att vi åtminstone förstår mer o mer.
    En fråga som dök upp i mitt huvud idag var: Vad är ”Nitälskare”? Det är visst ett av Guds namn:

    2 Mos 34:14
    Du skall inte tillbe någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. Slutcitat

  • Roger

    Jag finner Swärds tankar om att möta islam som rimliga och bra. När det gäller din tanke, Wildwest, att definiera den kristna tron så har jag hittat ett mycket bra försök :-) som också borde kunna vara tillämpligt när man funderar över den kristna trons relationer till andra religioner:

    Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
    och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid etc etc.Att se islam som en gren på samma träd som kristendomen kan man gå med på ur ett idé- och religionshistoriskt perspektiv då vissa drag, vissa berättelser från bibeln lånats in, oftast i mycket förändrad form. Somliga ekumener tar det dock ett långt steg vidare genom att säga att vi båda är Abrahams barn, vilket implicerar ett andlig släktskap. Det känns väldigt skruvat. (Andra tar det ännu längre genom att hävda att då vi alla, som människor, är Guds skapelser så att vi alla egentligen tillber samma Gud oaktat religionsform. Utifrån en sådan hållning kan man då också be tillsammans. Om detta har Sveriges Kristna Råd publicerat ett positivt dokument: ”Kan vi be tillsammans? – ett ekumeniskt studiematerial om bön i mångreligiös kontext”.)

  • Kent Mossheden

    Tack Stefan för en som alltid välformulerad, omsorgsfull och bibelförankrad – och klargörande text.

  • http://www.facebook.com/people/Ronny-Andersson/1655618727 Ronny Andersson

    Jag är glad att du finns Stefan Swärd och är med och försöker peka på enda vägen till Fadern om tron och livet Jesus vår Herre…Och vet du vad som gjorde mig glad igår när jag tittade på Tv,jo det var att se killen Anders snikarn den arga snikar som hans program heter …Leva som hemlös med de Hemlösa i Stockholm, för att se vad han kunde göra för dem …Och att han brydde sig verkligen, en helt vanlig Svensk kille ,en av oss av vårt folk, och ducktig arbetare och snikare som vill hjälpa de mest utsatta i Sverige Och som inte kan apcetera att det ska behöva var så , att droger och våld och prostution och kriminallitet ,ska förstöra och ta så många liv och hemlöshet…Det är nåt av det finnaste och bästa jag sett på tv …Och brodern tror jag inte är kristen ens ännu ….Och tog det här på störta allvar och var mycket berörd …Förstår ni vad en sån utvecklign kan göra med Sverige …En kille från arbetarklasen är gripen av nöden, bland de utslagna, och som verkligen är det …

  • http://www.facebook.com/people/Ronny-Andersson/1655618727 Ronny Andersson

    Det kan öppna vårt samhälles vicktigaste grupp i vårt land, själva kärnan i Sverige …Att bli genrösa och hjälpsamma med alla och lättare att nå med evangeliet …Den arbetande arbetar klassen är Ju sveriges kärna och Svenskarn …Om Gud kan få fortsätta nå oss och vårt land och oss kristna hans församling nu i fortsättning på det viset också ,och överhuvudtaget med sin kärlek och medkänsla och omsorg om Gud och alla och livet, och med evangeliet …

    Kan vad som helst hända med Sverige, och kanske Sverige bli ett mycket uppväckt folk, och också i tron på Jesus vår Herre och Guds församling i Sverige …Och om vi släpper all den mänskliga prestigen och den onda från djävulen och om tron som är osund …Och blir sunda och ödmjuka igenom Guds nåd och sanning och kärlek och omsorg och tron till frälsning för alla med evigt liv med Gud …För alla som vill när vi låter Kärleken i kristus och Guds försoning igenom honom grippa vår Hjärtan och liv och livet i Sverige …Låt oss be om det och det som är möjligt för Gud och på alla livets områden ? Och tro Gud Evangeliet i Guds ord bibeln, och bedja om en kärleksväckelse som Gud griper hela vår Jord och Israel och vår värld, och hela vårt långa älskade Foster land Sverige ? För Gud och hans folk Israel och alla folk och Svenskarna och hela livet och världen och oss av blandras folk, som Jag som är Svensk och av resande folket ? Och även fd Hemlös ? Och låt oss be att Gud kan finna fler eldsjälar för livet för Guds skull, och tron på Gud på alla livets områden som Gud vill? Inget är omöjligt för Gud absolut inget av allt det han vill och lovar oss i sitt Ord bibeln? Men låt oss komma ihåg att Gud är Gud men även Sanningen och är den som bestämmer vilkoren yterst?

    Och att han kommer inte att ljuga för oss utan säga oss sanningen om sig och livet och alla och oss och om att man ska väl hand om främlingen i Landet, såväl som folket i Landet, och som är från Landet ,och som inte är från Landet… Och om hans nåd och sanning och frälsning /räddning och hjälp och kärlek och genrositet och omsorg och hans Ord bibeln och sin vilja blott därefeter…Och han kommer att säga oss sanning om livet och stat och samhälle och vårt land och vår värld och Israel och oss kristna ,och de kristna församlingarna ,och Andens enhet, och om sitution lokalt och regionalt och nationelt och internationelt och globalt …Och om de överstaliga sammanhangen som Fn och Eu ,etc. …

    För Gud ljuger inte och förskönnar om nåt ,eller förnekar verkligheten och sanningen om varken gott eller ont i sin nåd och Godhet som Gud vill blott om allt …Men däremot tror jag han har full integritet så att han inte låter oss veta mer än vi behöver veta, för att kunna tro på honom och leva med honom och varandra som Gud vill …Och uppenbarar och avslöjar därför inte mer av sanningen om nån eller oss eller nåt än så vi kan leva som Gud vill…Och för att all ska få sin chans till omvändelse till Gud och nåd av Gud, som Gud vill det bara…Men i längden sätter han stopp för allt det onda också, så vi kan inte gå hur långt som helst i ondska ,utan att det blir konskevenser…Men Gud har ju ingen lust till någons död ,utan säger i Hesekel till oss alla …Vänd om så ska ni få leva…

    Och det gäller ju till vårt liv sista suck på Jorden…Och för att Gud älskar vår nästa och oss och oavsett ras och religion etz…

    Men han älskar också rättfärdighet, dock bara sin rättfärdighet ,och ingen av oss människors försök till rättfärdighet, det är bara som en fläkad klänad för honom, och han hatar vår orättfärdighet…

    Men han ger oss ett alternativ som han erbjuder oss , nåd igenom den rättfärdighet han ställt fram i tro Jesus Kristus och tilll försoningsmeddel i hans blod i tro blott…Och att vi ska förlåta som han förlåtit oss i Jesus Kristus ,och trots allt…Då får vi nåd och liv och gemmenskap med Gud och folk och oss själva och livet som Gud vill i Jesus Kristus vår Herre med Gud ? Och då gör Gud allt väl och trots allt och igenom allt? Och får vi nåden att bli frälst av Gud ,och komma till Himlen när vi dör och livet är slut på Jorden..

  • http://www.facebook.com/people/Ronny-Andersson/1655618727 Ronny Andersson

    Och där kommer det att bli bättre än här, och ingen fiendskap och ondska och synd och löng och fruktan och förkastelse, eller nån djävul ,eller nåt elände..

    Utan bara vänskap med Gud och härlighet och helt tryggt och gott och välsignat och frid med Gud för evigt och kärlek och välkomnade och ingen rasism… Utan där är vi bara syskon och vänner allihop med Gud och alla och varandra och oss själva och livet för evigt utan slut …Så lönen för att vi höll fast vi Gud i tro på Honom kommer att bli stor och oändlig…Så egentligen kan vi pusta ut då vi tror på Gud, om hans nåd och sanning om livet och lär, enligt blott Guds Ord bibeln…Men det går också igenom trons goda kamp, för att bevara tron igenom prövningar med, innan vi är frame hos Gud i himlen…Men kärleken tror och hoppas och uthärdar allt, så vi är välkomna alla till Gud om vi vill… Och hans nåd är oss mer än nog…Tack Gud för det som du vill till din ära och för din skull bara genom din nåd och välsignelse och frid och helt klart för oss, på dinna rätta vägar gode Gud bara och med din tryghhet och säkerhet för gott och för evigt i Jesus namn, amenVälkomen och Gud välsigne dig,Guds frid!!! Ronny Jhon 14:6

  • http://www.facebook.com/people/Ronny-Andersson/1655618727 Ronny Andersson

    Tur ordningen på minna kommentarer vart omkastad …De ska läsas i följande ordning för de hänger ihop… Som det är skrivet från första raden… 1.  Jag är glad att du finns Stefan Swärd…2. Det kan öppna vårt samhälles vicktigaste grupp i vårt land, själva kärnan i Sverige …

    3.Och där kommer det att bli bättre än här…

  • ulrikajansson

     Det är lite tråkigt att svara sig själv men jag får välan försöka.
    Först tänkte jag på nitar. Nitar som man fäster saker med. Det skulle bli att man visar kärlek genom att vara fäst vid. Vad skulle vi vara fäst vid? Ja, Gud heter även Ordet, Sanningen, Herden, Vägen, Dörren, Livet, Brödet, Vattnet, Ljuset och ja, vad har jag glömt? Vi som tagit emot Kärleken och lever som slavar under Nåden skall alltså vara fästa vid detta?
    Sedan tänkte jag på nitisk som i envis och ihärdig/uthållig. Det kan jag väl också tycka går ihop med kärleksdefinitionen i Kor 13 tex. I vart fall strider de inte med varandra? Längtar till den dag jag får möjlighet att förstå det språk som bibelförfattarna använde för att komma närmre betydelsen av nitälskan.

    Hur som helst så visar Gud oss i praktiken hur Han älskar och det stämmer också med ”fäst vid” och ”envis/uthållig.”

    Önskar att fler delar tankar kring Guds ord. Det enda som vi kan stå på.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    En gåta om ett respektfullt samtal mellan en muslim och en kristen:

    — Du broder! Var hamnar jag som kristen, enligt Koranen alltså?
    — I helvetet! svarar muslimen och frågar artigt vad han själv hamnar enligt Bibeln.
    — I helvetet! utbrister den kristne.

    Hur är detta möjligt? Två religioner som hotar med samma helvete?
    Hur ska jag välja? Hur kan jag visa respekt för både kristna och muslimer?
    Hur visar man respekt för hotfulla religioner som kristendom och islam?

  • Westinbo

    Guds språk är kärleken, agape. Tron är ett
    resultat av att man har fått höra den rösten. Rädslan för helvetet kan inte föra
    oss till Guds himmel. Förtjänar djävulen och demonerna helvetet, de som är ren
    ondska? Borde de inte kunna få bli annihilerade och slippa att existera, trots
    att de är genuint onda? Om inte, beror detta i så fall på ”andliga lagar”
    som inte ens Gud själv kan överträda, som har sitt ursprung i Guds eget väsen?
    Det finns i den fysikaliska skapelsen naturlagar som inte vi människor kan
    ändra på. Är det kanske så i den andliga världen också?
    Kan vi döma över Guds
    vilja i detta när vi inte själva är hans like och därmed inte kan förstå hur
    Gud känner? Kan det vara så att Guds känslor inför synden och ondskan kan vara
    begripliga om Gud själv är helighet och kärlek av en långt större dignitet än vi
    kan fatta, den kärlek som fått så många syndare att kapitulera inför honom? Är
    det därför som du Bengt Wiström är så upprorisk mot Gud, därför att du inte
    fått möta hans kärlek och kan det vara så att denna din upproriskhet mot Gud i
    själva verket hindrar dig att höra hans röst? Jag tänker mig att den treenige
    Guden har funnits i all tid. Sedan skapade han änglar och andeväsen och sedan
    människorna. Hur kan Gud tänkas uppleva ren genuin ondska vars syfte är att
    förstöra Guds vilja och tanke med himmel och jord, att plåga och inge skräck
    och allt som är motsatsen till det som Gud ville? Om ondska i första hand är att tacka nej till Gud, att säga nej till ljuset, kärleken och sanningen, på grund av att vi har en fri vilja så handlar inte ondska i första hand om vilka vidriga gärningar vi gjort och vilka hädelser vi uttalat utan om vårt förhållande till Gud. Men helvetet har olika nivåer och straffen är differentierade enligt Guds ord.

    För att tala i liknelsetermer så tror jag att Guds
    känslor för ondskan är ungefär detsamma som högradioaktivt plutonium inklädda i
    väggar och utrustning i ett sjukhus skulle vara för sjukhuspersonal och barnaföderskor. En
    styggelse och något otänkbart! Nej, högradioaktivt plutonium förvarar vi i kopparkapslar långt under jorden för att ingen ska skadas och ingen ska kunna missbruka det. Om det nu är så att Gud har skapat allt och att
    inget och ingen av allt och alla som han skapat undgår Guds ögon och
    medvetande, så kan inte heller de som valt ondskan och upproret gömma sig för Gud.
    Gud som är fullkomlig renhet och kärlek är alltså tvungen att stå ut med ondskans
    existens. Vi kan ana lite av Guds upprördhet över ondskan och de som väljer det
    onda om vi påminner oss om den upprördhet Jesus kände inför Judas Iskariots val
    att gå ondskans väg.  Ifrån våra ”hjärtan”
    kommer onda tankar så ondskan kan leva vidare i all evighet om man förutsätter
    att de döda lever i all evighet (på grund av en andlig naturlag) och behåller
    sitt medvetande och sin tankeförmåga. Det finns ju många nära döden-upplevelser
    som indikerar detta; nämligen att själen kan lämna kroppen, med medvetande och
    tankeförmåga intakt.

    Jag har många gånger känt frustation inför helvetets existens och att
    helvetet skulle kunna vara så hemskt som Jesus själv säger, men jag väljer att
    böja huvudet i fruktan och respekt över ett uttryck för Guds väsen som vi
    människor, själva, befläckade av synden (om man nu postulerar att vi fallit från
    den härlighet vi ägde för syndafallet) logiskt sett inte ska förutsätta att vi
    kan begripa.

    Skulle jag tacka nej till den Guds kärlek som
    fick mig att falla på knä därför att de som säger nej till Gud hamnar i
    helvetet, skulle jag tacka nej till Guds kärlekserbjudande därför att jag är
    missnöjd med att de som tackar nej blir likställda med djävulen och hans
    änglar, därför att jag är missnöjd med Guds handlande med de som säger nej tack
    till hans nåd och frälsning? Vore inte det att likställa sig med Gud och döma
    över Guds vilja och handlande, som kan tänkas bottna i andliga lagar och
    realiteter som inte vi kan begripa (och som inte ens Gud själv kan ändra på),
    just därför att vi inte själva är Guds like, bara bleka och fördärvade kopior,
    ungefär som månen i bästa fall kan reflektera solens ljus 

    Om dessa funderingar kunde stämma till lite
    ödmjukhet och saktmod inför dessa svåra och ofattbara frågeställningar vore jag
    tacksam och glad

     

     

        

  • ulrikajansson

    Fast jag har redan varit där. I helvetet alltså. Varje dag under kanske 20 års tid så skrek jag på hjälp inombords alternerat med diverse försök att fly från den tillvaron. Flykten kunde bestå av intensivt och långvarigt Tv-tittande, fantasier, homestyling (hade pengar då), arbetsnarkomani, vanföreställningar, homokänslor, vitt-vindrickande, ”Gud är straffande-liv” blandat med ärliga och sanna försök att finna Sanningen men det gick inte av olika anledningar. Det var jag och andra som bidrog till helvetet. Och världens härskare såg på och var förmodligen genomnöjd. Så nöjd att han tog kampen, en fysisk sådan när det äntligen var dags för mig att bli fri. Den starkaste och den ende Gode vann kampen och hur ska jag kunna välja av fri vilja? Han gav mig ju Livet tillbaka. 

    Om någon undrar om den fysiska kampen så var det under en bilresa som en ville få mig av vägen medan den andre ville skydda mig. En av mitt livs mest omskakande händelser och det är klart att jag begriper varför detta skulle få ske vid ett av de få tillfällen som barnen var bortresta.
    När kampen började som i ett blixtnedslag så kunde inte mina händer röra sig längre. Det var andra som kämpade om ratten. Han körde mig bokstavligt hem. När jag tagit mig in i huset så kunde jag ”konstatera” vilka krafter som finns och vem som är starkast. Även om jag då mest skakade och …..skakade…dagarna efteråt.

  • Westinbo

    Jag ska komplettera med några rader till i kväll.

  • wildwest63

    Håller helt med Dej. Den klassiska kristna trosbekännelsen räcker som definition på vad som är kristendom. Problemet är att många av dom som idag kallar sej kristna inte tror på kristendomens grunddokument. Vad gör vi med dom? Jag kan inte betrakta dem som kristna. De är sökare, de är fina människor, de har problem med exklusiviteten, men faktum är att evangelium är ett tveeggat svärd, det finns antingen eller. Med detta sagt så beter man sej självklart civiliserat mot kristna som inte tror på kristendomen likaväl som mot muslimer.

    Idéhistoriskt finns många likheter mellan islam o kristendom. Går man enbart på icke-andliga jämförelser är vi ganska lika. Jag har mycket mera gemensamt med en troende muslim än med 70% av Sveriges s k kristna befolkning.

    Betraktar man islam ur ett människorättsligt perspektiv får man problem. Koranen ska tolkas bokstavligt, den får inte ens översättas, vilket innebär att de 100,000,000 militanta muslimer som kan fínnas gör helt rätt att döda otrogna och att försvara sin profet. För religiöst illitterata kan även kristendomen synas vara en brutal religion om man fastnar i GT.

  • ulrikajansson
  • Nils

     Ibland é du la go med dina kluringar…
    Perspektivet du anger bör nog få en att stanna upp & reflektera över värdegrund.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Jesus kärleksbudskap i Nya testamentet går inte att missförstå:
    — Om ni inte älskar mig ska jag plåga er så svårt i helvetet att ni önskar att ni aldrig blivit födda!

    Du har rätt i att jag gör uppror mot detta otäcka budskap. Jag förföljer denne Jesus. Jag är hans fiende.

    Men det finns en annan Jesus i Bibeln som talar rakt in i mitt hjärta:
    ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.” (Matteus 5:43-45)

    Jesus kommer med dubbla budskap. Hur helvetet kan utgöra ett kärleksbevis övergår mitt förstånd.
    Jag älskar livet med hela mitt hjärta och hela mitt förstånd och i mitt hjärta finns plats för en kärleksfull Jesus.

    Visst är medveten om att kristendom vill få mig att känna skamkänslor över min egen personlighet,
    att jag är av en ”syndig natur”. Men jag är stolt över min personlighet — den är vacker och medkännande.

    Om min personlighet är upprorisk är det för att den är formad av kärlek. Kärlek och uppror går hand i hand.

    Det är sant det du skriver: ”Rädslan för helvetet kan inte föra oss till Guds himmel.”
    Så vilken Jesus tror du på? Det finns uppenbarligen flera i Nya testamentet.

    Jag gör uppror mot Nya testamentet i sin nuvarande form — denna ”helvetetsbibel”.

    Det enda rätta är lyfta ut alla tal om ett helvete ur Nya testamentet. Detta är fullt möjligt,
    Bibeln har redan kanoniserats två gånger, först av judarna sedan av Katolska kyrkan.

    Nu är det dags att sammanställa slutversionen.

    Om du älskar mig Westinbo, hotar du inte mig med ett helvete.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Gripande och skakande berättelse, Ulrika!

    Det är synd om alla dessa kristna som aldrig upplevt den kärlek som segrar över hat och skamkänslor. Du är välsignad och levande!

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    ”Kluringar” var ordet… :)

  • ulrikajansson

     Igår tror jag mig börja förstå varför jag aldrig kom in i en församling i mitt nya liv. Varför jag aldrig fick möjlighet p.g.a mycket arbete utanför.  Hur mycket mer arbetsamt hade det inte varit att vara i en församling idag. Hur smittad och insyltad hade jag inte blivit? Det är nog plågsamt att stå utanför och se på.
    Ja, jag sade till en vän att jag börjar se det som en välsignelse att aldrig kommit med. Hur går det med Jehovas? Hur ser de på islam?

  • Westinbo

    Jag tror inte att Jesus ”hotar” med ett helvete. Han
    berättar om något som för honom är ett faktum och han vill varna oss för det.
    Han har bevisat sin kärlek och visat vem han är när han lät sig födas som
    människa och genom det liv han då levde ibland oss och den offerdöd han dog för
    oss för att frälsa oss från syndens konsekvenser och realitet. Om en blind
    person går på ett tak och är på väg att falla över kanten, är det då inte
    kärlek att försöka varna och rädda honom? Du väljer att inte tro på helvetets
    existens och på den Jesus som varnar för detta. Det är ditt val. Men vad är det
    för en Kristus som då finns kvar om vi ska bortse från det samlade
    vittnesbördet om Jesus? Att skylla på detta kan vara ett svepskäl för att ha en
    anledning att tacka nej till Kristus. Vem kan pejla djupet i oss och våra
    djupaste motiv och drivkrafter? Det kan bara Gud, tror jag ofta är vi själva
    missledda i vår uppfattning om våra djupaste drivkrafter och motiv. Vi vill
    gärna se dem som mer ädla än de egentligen är och framför allt sant humanistiska.
    Att använda Jesu bud om att älska sina fiender, ja alla människor, har använts
    för att legitimera många villfarelser. Man menar att det ena gudsordet
    utesluter det andra och att vissa bibelverser har supremitet över andra. Jag
    tror inte att det finns motsägelser i en rätt förståelse av Guds ord. Är det
    bara en fråga om bibeltolkning eller också en fråga om att bekräfta sina
    förutfattade meningar, sprungna ur våra dunkla andliga drivkrafter, som bara
    Gud känner till? Jag tror det senare.

    Jag ska inte göra några fler försök att rucka på dina
    åsikter. Jag ska bara skriva några rader till utifrån min horisont innan jag
    avslutar.

    För det första: Kristendomen, alltså den kristna tro som är
    den personliga trons och pånyttfödelsens realitet, är inget
    resonemangsäktenskap som bygger på att vi förhandlar med Gud; det här gillar
    jag inte, det här får du ändra på, den här hemgiften vill jag ha innan det kan
    blir fråga om att tro på dig, att gå in under det nya förbundet, byggt på Jesu
    offerdöd. Relationen mellan Kristus och församlingen liknas ju vid ett
    äktenskap eller trolovning, bröllop ska firas i himlen. Kristendom (inte
    namnkristendomen) är känslor, hjärta och passion. Anledningen till att du kan
    stå och säga till Gud/oss att du förföljer och hatar denne Jesus och är hans
    fiende beror på att Gud har ställt sig på sidan om och låter dig hållas. Om du
    stod ansikte mot ansikte mot Gud tror jag inte att du skulle klara att hålla
    din plädering, inför honom tystnar vi, inför honom ska alla knän en dag böjas
    och bekänna att han är Herre. Det är nåd att få möta Gud ansikte mot ansikte
    men han väntar tills han kan göra det i kärlek, när förhoppningsvis våra röster
    tystnat så att vi kan höra hans.

    Vad tycker du förresten om att Jesus behövde dö på ett kors,
    är inte det också en förfalskad bild av Gud, att Gud lät sin som plågas på ett
    kors, för att kunna frälsa oss? Förnekar vi Guds vrede över synd och syndare
    förnekar vi helvetet och då förnekar vi också att Jesus skulle behöva dö en
    ställföreträdande död. Vad finns då kvar av det samlade vittnesbördet i bibeln
    förutom den luddiga och falska humanism som nu behärskar så många som kallar
    sig kristna?

    Men än finns det hopp för dig Bengt Wikström. Bibeln säger
    ju att vi kan få förlåtelse för hädelse och smädelse av Jesus men inte medveten
    hädelse av Guds helige ande. Så hjälp oss Gud att vara försiktiga med våra ord.
    Vi ska en dag dömas efter våra ord, säger ju Jesus. Gud låter oss hållas som
    jag sa, men jag tror att våra ord blir nogsamt antecknade och sparade till den
    yttersta domen. Så jag säger avslutningsvis, tack gode Gud för att vi får komma
    till dig för förlåtelse och räddning och för att få vishet som kan frälsa oss. Om
    vi ber bönen: Gud visa dig för oss om du finns och uppenbara din vilja så har
    vi kommit en bra bit åt rätt håll.

    Jag älskar dig Bengt som jag älskar alla andra människor,
    även om du ibland kan bli lite tröttsam. Jag läste någonstans att du är från
    Luleå (Guds gåva till Sverige). Där är jag född och uppväxt, lämnade staden med
    mina föräldrar och syskon 1971 för att flytta till Upplands Bro i Stockholm. Vi
    kände en familj som hette Wikström som hade många barn och vi själva bodde i
    Skurholmen, på Genvägen och Kantgatan bl.a. Jag hette Granberg i efternamn på
    den tiden. Vem vet, vi kanske har träffats någon gång. Känner du möjligen Roger
    Mannberg från Luleå som var medlem i Korskyrkan i Skurholmen där jag blev
    frälst år 1970?

  • Nils

    Varför är det ett problem med kristna som ”inte tror på kristendomens grunddokument”? Och ”Vad gör vi med dom?” Låter som du lever i kätteriets och bålets tid när allt och alla borde brännas som inte kan godkännas. Den kristna tron är väl ändå personlig i själ och hjärta där alla själva tror på sitt sätt. Jag förmodar att du tänker på K G Hammar som en företrädare för alla som inte alltid tror bokstavligt på alla dogmer. Menar du verkligen att vad som avgör kristen tro, lära, liv och leverne är att tro på ett enda givet sätt, bokstavligt, färdigt, oföränderligt? Så har det väl aldrig varit i 2000 år. Inte ens om något så centralt som försoningsläran. De som kom med nya läror, insikter, upptäckter, som Waldenström med subjektiva försoningsläran. ”Vad gör vi med dom?” Jo kastar ut dom! Dom trodde väl inte heller på ”kristendomens grunddokument”? Och vad tror du om alla kristna mystiker? Och alla som lever och handlar ”rätt” men tror ”fel”?

  • Nils

     ”Men vad ska man tro?” Tror inte du vad du vill tro? På ett sätt är du ju en bokstavstroende fundamentalist av första graden eftersom du fokuserar på en enda möjlig modell av biblisk tro och kristendom och utesluter allt annat. Enda skillnaden mot en sådan sektliknande läsning är att du vänder på allt och tar avstånd. På ett annat sätt är du lika radikalt motsatsen till fundamentalist när du helst vill lyfta valda delar av texter som kräver lite mer än en platt bokstavlig läsning. Andra vill helst lyfta bort det gamla testamentet för att bli av med den grymme guden som huserar där. Om kristen tro eller någon annan sorts tro bara handlar om att tro på ett antal valda dogmer så är det ointressant för min del. Gillar inte ens ordet tro ryckt ur sitt sammanhang, tomt, kallt, kliniskt, intetsägande. Men om tro är handling, förtröstan, relation får det sammanhang och betydelse. På samma sätt får ju helvetet en betydelse när ”ulrikajansson” skriver om det. Blir rentav en intressant läsning konkret i verkligheten utan trosdogmer. Fanns inte ens utrymme för ett val av fri vilja. Hon har ju varit där och erfarit. Beskriver vägen ut till friheten.

  • Wildwest63

    Vem har snackat om att bränna på bål?

    Du pratar dogmer, jag pratar liv. Man kan inte tro på vad som  helst och kalla sej kristen. Då har man devalverat den kristna tron till ett individualistiskt tyckande så att precis vem som helst är kristen. Vägen är smal. Vore den bred så kanske den teorin kunde stämma: alla som tror överhuvudtaget är kristna.

    För mej var KG Hammar inte kristen. Desto mera sorgligt när han var ärkebiskop. Kan man inte ställa upp på hela trosbekännelsen så är man på väg att bli kristen, en god sökare, man kan vara en bra människa, men man accepterar inte att Jesus är vägen till Fadern.

    Alla dessa ska på sedvanligt och hederligt vis genom samtal, bön, mänskligt umgänge fås att tänka om. Detta sker fullständigt utan tvång, det är ett fritt erbjudande. Ingen kristen som kan kalla sej kristen slår någon i huvudet med sin tro o kräver bot o bättring. Det måste komma inifrån.

    Det som dock kännetecknar vår tid är att inte ens de som är satta att vara kristna ledare tror på vad de är satta att leda. Då blir det denna begreppsförvirring o röra som vi ser överallt.

  • Nils

     Nåja, talet om bålbränneri var förstås skruvat och givetvis är det ingen som ställer upp på det numera. Det var ett antal hundra år sen sist. Men toleransen för oliktänkande har väl alltid suttit trångt. Det är sant att vägen är smal och civilisationens yta är tunn. Men att vandra den smala vägen handlar väl ändå i första hand om ett sätt att leva, livsföring och praktisk handling. Det framgår ju av texten, man vandrar, och styrs naturligtvis av en tro också. Men det viktiga med tron är ju att den  kan uttryckas och omsättas, annars är det ju bara en fråga om att tro i allmänhet vad som helst. En tro måste ha en betydelse annars är det inget annat än bara en tro. Även när Jesus levde var det svårt med att tro för vissa. Tomas tvivlaren måste övertygas på ett handfast sätt, ändå platsade han som lärjunge. För mig betyder K G Hammars sätt att tala och uttrycka sig en hel del. Kanske även för dig om du skulle försöka förstå vad han vill säga, inte bara fördöma honom när han om somt emellanåt tvivlar. Det handlar om liv mer än om dogmer, precis som du säger. Det är bara det att man kan få intrycket av tvärtom. Den som kan förklara en text, en bibeltext, och ge en relevant betydelse kan ge liv. Det är något annat än att bara tro på en dogm som är obegriplig. När någon med handen visar vägen är det bättre se vart handen visar än att bara se på handen.

  • Abdiweli

    Islam ett helt levnadssätt!
     Islam är en religion, men inte en religion såsom det uppfattas av dem som lever i västvärlden. Termen religion som vanligen förstås i västvärlden är någonting mellan den troende och Gud. Islam är emellanåt en religion som sammanfogar samtliga av livets perspektiv på både individuella och sociala plan. Islam binder dina relationer med Gud, med dig själv, dina barn, din släkt, dina grannar, dina gäster, och med dina övriga medmänniskor. Islam fastställer dina plikter och rättigheter inom alla dessa relationer. Islam fastställer ett system inom vilken dyrkan äger rum, samt mänskliga rättigheter, lagar för giftermål och skilsmässa, lagar för arvsrätt, moral och etikett, vad som får förtäras, hur man skall klä sig, och hur man inte skall klä sig, hur man tillber Gud, hur man styr en regering, lagar kring krig och fred, lagar kring ekonomi, lagar kring konsumerande och säljande – Islam är ett helt levnadssätt!Islam tillämpas inte enbart i moskén, det tillämpas i det dagliga livet, en guide i livet i alla avseenden: socialt, ekonomiskt, och politiskt. Islam är en hel konstitution. Islam för bort människan från förvirring, ty Islam är helt logiskt och förnuftigt. Gud är En. Gud är ensam och har inga söner. Gud är inte knuten till en treenighet. Gud tar inte ett liv för att bespara ett annat. Ingen mellanhand krävs mellan Gud och människan. Islam upprätthåller människans inre natur, och motsätter den inte. Det finns ingen prästerskapsklass i Islam; inte heller konceptet med celibat – Islam är ett helt levnadssätt!

  • Abdiweli

    Vad säger Islam om Jesus?

    Muslimer respekterar och beundrar Jesus (Må Guds frid vara över honom), och väntar på hans återkomst. De anser honom vara en av de största av budbärarna som Gud har skickat till mänskligheten.En muslim refererar aldrig till Jesus utan att sedan nämna orden “frid vare med honom.” Koranen bekräftar hans oskuldsfödsel i ett kapitel i Koranen med titeln ”Kapitlet Maria” (Jesus Mor), och Maria anses i Islam vara den renaste kvinnan i hela skapelsen. Koranen beskriver skapelsen av Jesus så här:”[Minns] änglarnas ord till Maria: ‘Gud har utvalt dig och renat dig [och upphöjt] dig över alla världens kvinnor! Maria! Förrätta din andakt inför din Herre med ödmjukhet; fall ned på ditt ansikte [inför Honom] och böj ditt huvud tillsammans med dem som böjer sina huvuden [I bön].’ Detta hör till de [för dig], Muhammad” okända ting, som Vi [nu] uppenbarar för dig; du var inte med dem när de kastade lott om dem som skulle ha ansvar för Maria; och du var inte med dem när de tvistade [om detta] med varandra.”[Koranen 3:42-7]Jesus (Må Guds frid vara över honom) föddes mirakulöst genom samma makt som låg bakom skapelsen av Adam (Må Guds frid vara över honom) utan någon far. ”Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom, ’Var!’ Och han är.”[Koranen: 3:59]Under hans profetiska kallelse, fick och utförde han många mirakel. Koranen uppger att han sade (i betydelse): ”… [och Jesus sade,]’Jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Jag skall andas på den och med Guds tillåtelse skall den bli en fågel. Och jag skall bota de blinda och de spetälska och med Guds vilja skall jag väcka de döda till liv…’ ”[Koranen: 3:49]Andra mirakel som ägde rum var att han talade tidigt, redan i krubban, i försvar för sin moders kyskhet (då folk anklagade henne för otukt). Andra mirakel Gud gav honom var att han botade den blinde och den sjuke, återupplivade den döde, och framför allt budskapet han bar på. Dessa mirakel skänkte Gud honom i syfte att bevisa hans profetiska äkthet. Enligt Koranen korsfästes han aldrig, men det såg så ut. Istället tog Gud upp honom till Himlen.  Varken Jesus eller Muhammed kom för att göra ändringar i den grundliga lärosatsen av tron på En Gud som tidigare Profeter fick uppenbarat till sig, utan snarare för att bekräfta och förnya den. I Koranen framgår Jesus ha sagt: “Och [jag har kommit] för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förklara tillåtet något av det som var förbjudet för er. Och jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Frukta därför Gud och följ mig.”[Koranen: 3:50]



Subscribe to Stefan Swärd