Bara några till reflektioner om teologi och pastorsutbildning.

Det är ju ganska etablerade system för dessa verksamheter, oavsett om det sker vid statliga universitet och högskolor eller frikyrkliga utbildningar.

Jag dekonstruerar, problematiserar och ställer frågor om varför verksamheter fungerar på det sätt som de gör, och om det är bästa sättet ur en kristen synvinkel.

En viktig dimension handlar om att utbildningen är icke-konfessionell eller konfessionell. Det betyder att om undervisningen drivs i en miljö präglad av kristen tro eller inte. Jag menar att det är stor skillnad om det är det ena eller det andra och att Högskoleverket försöker få det att bli så icke-konfessionellt som möjligt även i frikyrkliga teologiska utbildningar som har examensrätt och statsbidrag.

Här är jag nog förvånad över att de teologer som deltagit i denna debatt har nedtonat betydelsen av konfessionell eller icke-konfessionell. Jag kan köpa argumentet när det gäller vissa avgränsade kurser, t.ex att lära sig nytestamentlig grekiska eller biblisk hebreiska. Men ser problem i ett antal andra ämnen.

Men det finns också en annan dimension. Det handlar om synen på utbildning. Är utbildning att läsa ett antal böcker och sedan göra en tentamenen på detta, för att se om man har lärt sig innehållet i dessa böcker. Eller skriva en uppsats som också bygger på att man läst ett antal böcker eller ett antal texter, alternativt intervjuer, och sedan gör någon form av teoretisk analys av det. Är utbildning bara att intellektuellt lära sig vissa saker?

Den här utbildningssynen är modernistisk.

Och när det talas om praktiska kurser i teologi- och pastorsutbildning handlar det ofta om att lära sig vissa präst- och pastorspraktiker, hålla predikan, döpa, viga, begrava, bedriva själavård, hur kommunicera m.m.

Men som jag har pekat på i mina blogginlägg, ett studiet av evangelierna leder oss i varje fall delvis i en annan riktning. Hur blir man en god människa? Hur hanterar man sina karaktärssvagheter som begränsar ens kristna ledarskap? Hur kan jag bli fylld av tro istället för otro? Hur utvecklar jag ett innerligt böneliv där jag lär känna Gud? Hur kan jag befria människor från mörkrets makter? Hur kan jag be för sjuka så att de blir friska? Hur kan jag tjäna Gud utan att ha någon fast inkomst – bara tro på Gud? Hur relationen till Jesus var avgörande i hela utbildningen?

Det är exempel på saker som Jesus försökte lära sina lärjungar i sin treårsutbildning, som de fick genomgå för att klara av att ta över ledningen av den första kristna församlingen. Det handlade verkligen om teologi och pastorsutbildning.

Den typen av frågor behöver vi också diskutera när vi talar om teologi och pastorsutbildning.

Hela vår syn på utbildning behöver problematiseras. Här känner jag sympati för det Joel Halldorf har skrivit, han är inne på samma tankegångar.