Jag vill inte framstå som inkrökt eller antiintellektuell men nog är det väl underbart att Jesus sa: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn”. Och kung David skrev: ”Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd”. Det var ett barn som ropade: ”Kejsaren är naken”. Vi ska vara rädda om barnet inom oss. Ja, något klokare än så här lyckades jag inte komma med den här gången. Frid på er!

Stefan!

Kan du inte ge några exempel på vad som är ”frikyrklig teologi”? Vilka teologer ser du där? Och vart har de utbildat sig? Firkyrkan har väl annars utmärkt sig för att inte ha någon koherent teologi. Eller tänker du på baptistisk teologi, typ Millard Ericson? I sådana fall är det reformert teologi med baptistisk dopsyn och ledarskapssyn du syftar på? Eller är det den mer radikalbaptistiska teologin typ Finger du menar? Eller är ”frikyrklig” för dig en synonym till ”evangelikal”? I en svensk kontext torde i sådana fall Per-Axel Sverker vara en mycket god företrädare. Utbildad vid Lund dock, så han kanske faller inom upplysningsparadigmet i alla fall? Och så har vi ju Agne Nordlander såklart, men han är ju luthersk så han kan väl knappast passera som ”frikyrklig”. 

Ja, vore fint om du kunde bena upp de här sakerna. Åtminstone vore det enklare för mig att hänga med i svängarna om du gör det.

Alles gut,

JonasQ

Ok. Men hela din diskussion handlar väl i någon mening om teologisk utbildning som i sin tur bygger på teologisk kunskap, och vikten av att denna kunskap är sann och fyller sitt syfte i kyrkan och våra individuella liv? Och du har underkänt all teologisk utbildning som bedrivs inom ramen för de sekulära universiteten, dessa är enligt dig helt kontrollerade av ”uppysningsparadigmet”. 

Och ovan antyder du att även de frikyrkliga teologiska institutionerna är präglade av dessa miljöer, och således också av detta paradigm. Och ditt resonemang ovan bygger också på att det finns en – eller har funnits – en ren frikyrkoteologi som du menar har urvattnats på grund av att även dessa institutioner ingår i det sekulära akademiska systemet. Frågan om vad denna frikyrkoteologi är för något, vilka teologer och teologiska arbeten som representerar den är väl då synnerligen relevant? 

Stefan,

Tillspetsning tycker jag nog att du själv har stått för i hela den här diskussionen. De två senare namnen känner jag inte till. Roland Hellsten är väl pastor snarare än teolog? Hans var också pastor men även lärare i NT-exegetik. Sverker framför allt dogmatiker, men också undervisat i kyrkohistoria och NT, kanske något ytterligare ämne. Sverker disputerade i Lund. Nordlander tydligt Luthersk i sin teologi, har väl disputerat i dogmatik i Uppsala om jag inte missminner mig. Rosenius luthersk lekmannateolog. 

När det gäller teologiska institutioner är det viktigt att känna till den historiska skillnaden mellan Lund och Uppsala. Uppsala tog till sig den den analytiska filosofin som var en tydlig upplysningsorienterad riktning. Lund gjorde starkt motstånd mot detta, och Nygren, Aulén och Wingren var ju tydliga lutheraner till sin bekännelse. Mycket svårt att ringa in dessa teologer i ett upplysningsparadigm. I Linköping var det just lundateologin som gällde, Aurelius, Almén och andre kom ju från Lund. Sedan har vi ju institutioner som Umeå där Arne Rasmusson tills nyligen arbetat med vad som kan kallas frikyrklig teologi. Roland Spjuth är också en teolog som har en tydlig frikyrklig inriktning på sitt arbete. Och med frikyrklig menar jag här baptistisk med starka anabaptistiska influenser, även om dessa teologers arbete inrymmer även andra influenser.

Själv är jag framför allt influerad av reformert och luthersk teologi. Just nu läser jag Berkhouwer och Horton. Systematisk teologi således. 

Det var några tankar från mitt håll

Jonas,
Ok, jag vet inte om man kommer så mycket längre i denna diskussion. Har försökt förklara i ett antal blogginlägg vad jag menar, en del förstår vad jag försöker säga, och tycker att det är bra. Och en del håller inte med och kan inte greppa vad jag säger. Det blir bara upprepningar vad jag kan komma med. Och det för inte diskussionen framåt.
hälsn
Stefan Swärd

Jo, men jag för ju fram en del sakfrågor i syfte förstå hur du egentligen ser på teologi, på utbildningsinstitutioner och på pastorsutbildning. Och så har jag väl försökt problematisera din användning av uttrycket ”upplysningsparadigm”. Och dina hänvisningar till ”modernism” är ju inte heller helt oproblematisk. Framför allt för att du varit så oprecis. Det mesta rörs ner i smeten och klassificeras med de här uttrycken. Men om det är den typ av diskussion som du vill ha så ska jag inte komma och röra till det. Och du har ju fått många bekräftelser här på bloggen att du är på rätt spår. Och det är klart att inte diskussionen örs framåt av att du upprepar de här sakerna du har fört fram, det har du nog helt rätt i. Jag får sälla mig till de som du skriver inte ”kan greppa” vad du säger.

Det är en av de bästa böckerna jag har läst. Det går inte att studera försoningen utan att läsa den. Kyrkan vore fattigare utan den. Den är dock inte tänkt att vara en pastoralteologisk text med det syfte du verkar tro. Läs den för vad den är istället, det duger väl gott? ”bakgrundsläsning”? Det får stå för dig. Du anse skulle läsa någon av Auléns redikningar istället, de har det syfte du är ute efter. Men mannan inte skriva dogmhistoriska verk som predikningar.

Ett fullödigt studim av försoningen behöver såklart mycket mer än Auléns bok, förutom dogmhstoria behöver man läsa bra exegetiska arbeten och även sätta sig in i hur försoningen uppfattas i de stora kristna traditionerna, osv. Men att ”leda människor in i frälsningens befrielse” är och förblir ett Andens verk. Och pastorer beöver, som du själv påpekat, få mycket hjälp och vägledning både för att själva erfara försoningens mysterium och att förkunna den för andra. Men det skadar nog inte att läsa Aulén. Och inte robusta exegetiska arbeten heller. Tvärtom.

 Det är vanskligt att tolka och läsa in betydelser i en text. Är väl troligt att Jesus menade den tidens religiösa etablissemang när han talade om lärda och kloka. Och att de som var som barn var det enkla folket. Så det kan ju vara så att det största hindret inte var lärdom och klokskapen iofs utan mer vilka människor som hade att vinna och förlora på vad Jesus predikade om. Det är nog sant att en hög utbildning, hög position och status, hög lön m m också kan medföra högmod, frestelser och girighet. Men det blir ju lätt fel att därför attackera utbildning, kunskap, vetenskap. Jag skulle hellre tro att ofta är de mest ödmjuka de som nått långt i sitt kunnande. Och visst var det väl snillet Einstein som lär ha sagt att fantasi är bättre än kunskap. Alltså en hyllning till barnet. Och visst sägs det väl ibland att ju mer man vet desto mer inser man hur lite man vet. Vilket tyder på att kunskap hellre leder till ödmjukhet än högmod. Som sagt är det nog vanskligt, för att inte säga farligt ställa Gud som motsats till kunskap. Jesus var väl själv en bildad rabbin med god kunskap i skrifterna. Med den kunskapen i kombination med sin andlighet var han en perfekt predikant.

Trots vissa brister i definitioner vill jag ge Swärd rätt i sak. Svensk teologisk utbildning är undermålig. Teologi är tro som söker förståelse. Svensk teologi är ofta otro som söker missförståelse (o jag har erfarenhet från både Stockholm, göteborg o Lund)!

Teologi bedrivs enklast o sannfärdigast i Kyrkans famn.

Vincit omnia Veritas!

 Jag försöker bidra till diskussionen med synpunkter och perspektiv, inte alls att attackera dig eller få dig att överge dina åsikter. Det är inget fel på vad du skrivit men jag ville komplettera resonemanget och hoppas på att det är välkommet. Det är ju så en diskussion kan föras vidare och det är väl vad som är syftet med denna blogg antar jag. Jag har även läst kommentarer på annat håll om en tradition av förakt för kunskap och bildning inom frikyrkan. Det kan väl tänkas att den omtalade krisen inom kyrkan har en del att göra med denna kyrkas förvandling till medelklasskyrka.

Visst försöker jag förstå vad du vill säga men får reservera mig för att jag kanske saknar förutsättningar att förstå. Du skriver om risken att förtrösta mer på sig själv, sin förmåga, vetenskap, kunskap, än på Gud, ”att vi klarar oss gott utan honom”. Det låter ju som att ställa det ena mot det andra, att det ena kan ersätta det andra. Att en större förtröstan på Gud är ett sätt att undvika vetenskapen. Men så kanske du inte alls menar och verkligen inte alls vill anknyta till den nämnda traditionen av förakt inom frikyrkan. Så jag tror att du faktiskt vill uppmärksamma på riskerna med att bli alltför upptagen med det profana på bekostnad av det andliga. Poängen kan också vara att upplysningsparadigmet är ett hinder för att förstå vad Gud på olika sätt vill säga människan. Med andra ord att vad som är andligt måste förstås på ett andligt sätt. Att samma paradigm som är en välsignelse för att förstå och förklara verkligheten skulle kunna vara en förbannelse på andra sätt är ju vad en stor del av diskussionen här på sidan handlar om.

Ursäkta om jag var lite brysk. Jag har skrivit ännu en kommentar med anledning av din kommentar. Det är bra att få mothugg ibland, då tvingas man att tänka efter.

Jag kan tänka mig att A Gunnarsson inte giller citatet från psaltaren:  ”Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd”. Det självständiga tänkandet skulle ju riskera att underminera underordnandet under påven och kyrkans fastställa lärosatser. Men Anders får gärna motivera sitt påstående själv. Det skulle jag uppskatta. 

Tack! Jag har läst första kapitlet. Oerhört intressant måste jag säga. Jag har ingen skrivare och dålig bildskärm så jag får läsa lite då och då.

Mitt svar hamnade som en kommentar till Stefan, vilket inte var meningen. Så här skrev jag:

Ja, vi slipper i alla fall tala om villolärare för det kommer inte att finnas några sådana där. Men jag tror inte att vi får det tråkigt där, får får nog fortsätta att urveckla våra gåvor leva ett meningsfullt liv.

Jag har inga problem alls med någon del av psaltaren, tackar som frågar…

Jag älskar den o ber den ofta. Jag har ett problem med bildningsförakt, vetenskapsignorans o övertro på dårskap (som frodas i VISS karismatisk frifräsarmiljö)!

Såna problem har inget med den himmlastormande motbild jag funnit i Kyrkan.

Vincit omnia Veritas
I Kristus

Om du försöker få ”kunskap” om Kyrkan via Odenvik (som bl a tror att Montanus var protestant), kommer du fatalt misslyckas.

Du hatar vad du tror är Kyrkan (vilket är essensen av antikatolicism)!

Jag älskar henne (trots några brister), därför att hon innehåller Sanningen i fullhet!

Vincit omnia Veritas

I DN:s kultursidor läste jag en gång en recension av en djupsinnnigt skriven essä, minns inte om det var en tjock bok eller ett tunnare häfte, med den ungefärliga titeln ”Vad är en intellektuell”
Det till synes simpla svaret han (en professor) kom fram till efter sin djupsinniga analys var att en intellektuell människa är en person som anser sig var intellektuell. Av dina ord att döma verkar det som att du har ett gott självförtroende vad gäller din egen  intellektuella kapacitet. Å andra sidan har jag alltid tyckt att en tänkande och sökande intellektuell männsika bör präglas av en viss ödmjukhet på grund av den självinsikt om sina begränsningar som en sådan människa med nödvändighet borde äga.

Men jag fattar inte att pietismen (avnämnare till protestantismen) skulle vara roten till allt ont, som det brukar låta på dig. Katolska kyrkan har väl ingen lysande historia när det gäller respekten för en dogmatiskt fristående, forskning. Däremot, vilket jag utvecklat i ett tidigare inlägg, ledde Luthers reformation till frigörelse för respekten för människans fria och egna tänkande och fria val, en respekt både för otrons och trons uttryck, vilket var både på gott och ont, skulle man kunna säga. Denna tolerans fanns inte inom statskyrkosystemen vare sig inom Protestantismen och KK. Men nu lämnar jag denna diskussion eftersom jag inte är upplagd för det merarbete som det innebär.  

Frid och nåd och välsignelse Broder.

Catholics have more fun! Även ovan där, ty alla är katoliker där; även om de inte var det fullt ut här.

Westinbo

Det finns inget o protestera MOT i himlen, alltså är alla med i fullheten (=kata holicos)!