Gästblogginlägg av Gustaf Björkman – om pastorsutbildning och teologi

Här följer ett till gästblogginlägg skrivet av Gustaf Björkman. Han är numera pastor i Fiskebäcks missionsförsamling där tidigare Niklas Piensoho var pastor. Gustaf var innan dess pastor i Centrumkyrkan i Sundbyberg, och jobbade då tillsammans med Stanley Sjöberg.

Tyckte det var ett välskrivet, begripligt och intressant inlägg, därför publicerar jag det som gästblogginlägg:

Eftersom mitt namn förekommer i ett av inläggen ovan tar jag det som en invit i det här samtalet. Jag har inte läst allt i alla inlägg så jag riskerar att upprepa vad andra sagt eller helt missuppfatta vad vi talar om. Men här är några punkter om hur jag tänker om pastorsutbildningar.

1. Som pastor bör man ha en utbildning. Flera av mina hjältar (ex Stanley Sjöberg, Peter Halldrof, Carlo Johansson, Tomas Sjödin mfl) saknar utbildning, men jag tror att om man vill nå den generation som nu växer fram där de flesta är har någon form av högre utbildning bör man även ha det som pastor. Pingströrelsen i Sverige begick ett stort misstag som inte hade någon utbildning.

2. Att bara studera vid en pastorsskola riskerar att bli för begränsat. Det jag ser som det viktigaste jag har med mig från 4 år teolog/filosofi vid Lunds universitet är inte exakt vad lärarna sa och inte sa, utan en kulturell förståelse av att så här tänker man på ett sekulärt universitet i Sverige i dag. Därför att det viktiga är inte bara att ha en uppfattning om vad en ”kristen” världsbild är, utan det är minst lika viktigt att förstå hur den världsbilden är hos dem vi vill vinna. Detta är självklarheter hos missionärer. Ska jag kunna bli missionär i Japan måste jag både lära mig språket och kulturen. Vilket inte är så enkelt som man kan tro. Jag ser mitt uppdrag som pastor i Sverige i mångt och mycket som att vara en missionär. Därför ser jag mina år vid sekulära teologiska institutionen i Lund som omistliga och helt avgörande för min gärning som pastor. Jag tror inte heller att det är en slump att många som verkar som pastorer faktiskt har sekulära utbildningar. (Ulf E, Stefan Swärd, Liselotte J Andersson, Runar E, Rune W, Carin Dernulf, Carl-Erik Sahlberg, Agne Nordlander, Anders Sjöberg, listan kan göras mkt lång)

3. Att bara studera vid ett sekulärt universitet bär inte. Innan jag kom till Lund läste jag ett år på en helt konfessionell pastorsutbildning i Bryssel kallad CTS (Continental Theological Seminary) som drevs av AG i USA. Även om mycket av reglerna på skolan och en hel del av lärarnas inställning till auktoritet var helt främmande för mig, så lärde jag mig hur man tänker akademiskt konfessionellt. Men det viktigaste var också att alla lärarna var pastorer, tänkte som pastorer, extraknäckte som pastorer och tänkte att vi skulle bli pastorer. Att vara pastor är ett handverk. Många av de dagliga färdigheterna så som predikan, ledarskap, själavård, men också hur man tänker teologiskt kring vad en kyrka är, kring makt, inflytande mm. Här behöver man skolas i en miljö som älskar församlingen och formar pastorer. När jag efter 8 som pastor blev erbjuden en tjänst i Missionskyrkan lästa jag 1 1/2 termin på THS för att kunna blir ordinerad pastor. På en del av kurserna där fanns just den där formande inställningen.

4. Det är inte så viktigt med exegetiken. Min erfarenhet från helt konfessionellt (Bryssel) halv-sekulärt (THS) och hel-sekulärt (Lund) är att inget av de ställena lärde mig att älska skriften. Man måste läsa sig grunderna, språken, strukturen, innehållet så man kan återberätta vad som står i hela Bibeln någorlunda. Men att älska den lär man sig inte i något klassrum. Det gör man när man lyssnar till predikningar och utläggningar av människor som älskar den och lever efter den. Detta ligger i sakens natur. Bibeln är något som måste levas, erfaras. Poängen med ett klassrum är ju att ta en genväg och bara läsa/lyssna/förstå. Därför kan aldrig klassrummet bli så viktigt. Hela min kärlek till och förståelse för Bibeln som Guds ord har jag fått när jag lyssnat till mängder av utläggningar och predikningar live och på nätet och människor som lever det. Men framförallt när jag själv levt Ordet.

5. Det är viktigt med bön. Att läsa teologi är och bör vara omtumlande. Man bör ifrågasätta sig själv, sin bakgrund, sina erfarenheter. Teologisk utbildning och annan utbildning bör fungera som en prövning i eld för tron. Det som inte håller måste rensas bort. Slaggat måste ut. Detta är en smärtsam process och många, många studenter lämnas ensamma och utlämnade. Själv hade jag tur. (jag menar Guds ledning) Jag fick direkt i Lund kontakt med Patrick Linck som var studentpräst och blev i andlige vägledare genom hela den här processen. Jag tog också en termins uppehåll mitt i studierna och övade mig i bön och lyssnade på Bjärka Säby. Detta är nog den svåraste nöten att knäcka. Hur kan vi forma en pastorsutbildning som både är kritiskt renande och samtidigt en plats där bön och tillbedjan formas. Tycker att Rune W på THS gör ett fantastiskt jobb här, men det behövs en bredare ansats. Jag drömmer om en frikyrklig variant av Jesuiternas utbildning här.

6. Den perfekta kombon. Om jag fick all makt i himmelen och på jorden (låter som en bekant frestelse) så skulle jag vi, de frikyrkliga, driva två slags pastorsutbildningar. Dels en enklare variant typ ALT, för den som inte vill/kan/har möjlighet till högre utbildning. Men de flesta pastorer skulle utbildas enligt följande: Man läste en kandidat-examen på ett sekulärt universitet där man lärde sig grunderna i språken, kyrkohistria, etik, systematisk teologi mm. Med fördel även psykologi eller filosofi eller retorik eller litteratur eller vad som intresserar en. Detta kan även våra skolor erbjuda. Sedan skulle man söka separat till en masterutbildning som verkligen syftade till att träna pastorer. Här skulle man kunna hitta alternativa finansieringar och styrningar. Ungefär som vid uppdragsutbildningar. Då skulle staten ha mindre synpunkter. Jag hade gärna sett att samfundet gav stipendier och finansierade de som tror ska bära samfundet i framtiden.

Tack för ordet, om någon orkar läsa detta för långa inlägg.

/ Gustaf Björkman, pastor i Fiskebäcks missionskyrka

Kommentar från bloggaren Stefan Swärd:

Sympatiserar med flera av Björkmans tankegångar, inte minst betydelsen av bön i pastorsutbildningen. Hans tankar om två sorts utbildningar är också intressanta. Masterutbildningen intressant idé – men jag tror då att en sådan måste finansieras med våra egna pengar så att vi får utforma utbildningen utifrån våra trosövertygelser. Jag håller också med Björkman om att det är bra att pastorer är välutbildade. Tycker att det är mycket viktigt att lära sig omvärldsfrågor och hur världen idag fungerar och hur folk tänker. Jag tror dock att man lär sig detta bättre genom att studera och jobba ute i världen (bättre skola än att läsa sekulär teologi), nio år i totalt ateistisk miljö vid Stockholms universitet var en fantastisk skola för mig i både kulturförståelse, att förstå hur folk tänker, hur man kommunicerar evangeliet till vanligt folk etc. Jag blev där fostrad inom ramen för upplysningsparadigmet, och i den logiska positivismen. Det är därför det är helt solklart för mig att man inte kan utbilda pastorer och präster utifrån en sådan utgångspunkt.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Tea Gustavsson

    Bra Gustaf. Bra Stefan. Bra och enkel avrundning av frågan om teologisk utbildning. Vill egentligen bara lägga till en sak: att jag tror att det är bra om en utbildad pastor är ytterst ansvarig för undervisningen i församlingen men att en församling mycket väl kan ha andra (anställda) ledare än just utbildade pastorer. Tror tom att det kan vara bra.

  • Torbjörn S Larsson

    JAG TYCKER HELA ARTIKELN ÄR SKRÄMMANDE

    Artikeln är genomtänkt, välskriven och välmotiverad.
    Det finns klara fördelar och fina resurer genom tillämpningarna.

    Det är bara ett aber.

    Det finns inte ett spår av frågan och eftertänksamhet om bibeln
    över huvud taget har något att säga i sammanhanget.
    Det finns inte ens en tanke att Skriften, Ordet skulle råda över
    församlingen. Kvinnan, församlingen i sin klokhet och självtillräcklighet
    råder över sin man, Kristus. Mera om detta i Snömos III i en närliggande
    blogg om ett tag.

    Fundera istället över varför Kristus inte valde EN ENDA av de unga högskoleutbildade
    teologerna i Israel.
    Det drällde av dem på Jesu tid.

  • wildwest63

    Borde det inte rentav finnas ett krav på att ha ett vanligt arbete innan man blir pastor? Gustaf skriver om det nyttiga i att förstå sin omvärld genom studierna vid Lunds universitet. Det är säkert bra, har ingen synpunkt på det. Men trots allt så är de allra flesta människor en pastor kommer i kontakt med inte universitetsutbildade. Då behövs med fördel andra erfarenheter.

    Jag har alltid ställt mig frågande till många, förlåt, världsfrånvända pastorer som aldrig varit ute på den ordinarie arbetsmarknaden, som inte har förståelse för hur mycket ett arbete idag kräver, som sedan ska kombineras med familjeliv (ajabaja annars, från just pastorerna!).

    Paulus var tältmakare. I perioder verkar han ha lagt ner predikandet helt och istället ägnat sej åt sitt hantverk. På det viset tror jag han fick en god insyn i hur vanligt folk hade det, samtidigt som det blev tillfälle för personligt själavinnande (vilket också en pastor borde testa, inte bara tala om för gräsrötterna hur de ska agera). Man kan ju för övrigt inte beskylla Paulus för att vara en lågutbildad kolportör. Han hade den tidens teologiska elitutbildning.

  • http://twitter.com/gustafbjorkman Gustaf Björkman

    Först, Ett stort tack till Stefan som upplät sin blogg för mina tankar på detta generösa sätt. 

    Torbjörn S Larsson: Jag förstår inte riktigt din kritik. Jag tror inte heller att lärjungarna var outbildade och jag kan verkligen inte se något motstånd mot utbildning i Skriften. Men för mig är utgångspunkten missionell. Jag tror att de flesta som bli pastorer idag i Sverige kan göra större nytta med en god utbildning, än utan.

    Wildwest: När det gäller tältmakeriet så är jag lite kluven. Jag inser att det kan vara bra men ser också vissa faror. Att vara i beroende av sin församling också för sin försörjning har en stor poäng. Som tältmakare kan jag alltid fly när det blir jobbigt eller det uppstår en kris. Som en Herde som har sin försörjning av församlingen måste jag ta mig igenom saken tillsammans med dem. Bindningar är ofta bra, även ekonomiska. Frihet är överskattat. 

  • Inge

    Gustav björkman skriver ”Jag drömmer om en frikyrklig variant av Jesuiternas utbildning här.”
    Vid Tridentinska mötet (1545-1563) uppträdde Jesuitorden för första gången med det uttalade målet att hindra reformationens utbredning.
    Cirkeln är sluten? De verkar ha lyckats i sitt uppsåt? Det katolska inflytandet blir allt mera uppenbart i den Kristna eliten idag. Är de troende i detta land verkligen medvetna om vilka mörka krafter de allierar sig med när de upphöjer och drömmer om dessa katolska ordnar?

  • Sward

    Inge,
    Det var nog en övertolkning. Om man tycker en utbildningsmodell är bra, behöver det inte alls innebära att man sympatiserar med jesuiterna för övrigt.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • ulrikajansson

    Rom 12:7
    ”Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran.”
    Slutcitat

    Om en människa som har fått i uppgift att tjäna Herren Jesus Kristus för att göra människor till hans lärjungar så skall den människan undervisa i läran.

    Det är så mycket annat nu. Filosofi och annat icke-läromässigt.

  • ulrikajansson

    Rätt bön enligt Matt 6
    5 När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De
    älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av
    människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. 6 Nej, när du ber,
    gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det
    fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7 Och
    när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar
    att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. 8 Var inte som de.
    Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

    Herrens bön
    9 Så skall ni be:

    Fader vår, som är i himlen.
    Helgat blive ditt namn.

    10 Komme ditt rike.
    Ske din vilja på jorden
    liksom den sker i himlen.

    11 Ge oss i dag vårt bröd för dagen.

    12 Och förlåt oss våra skulder,
    såsom också vi förlåter dem
    som står i skuld till oss.

    13 Och för oss inte in i frestelse
    utan fräls oss från den onde. *

    14
    Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske
    Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall
    inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
    Slutcitat

    Det bekymrar mig (gör mig ledsen) att ledare vill påskina att vi kan lära oss att be. Gud vill ju ha den enkla, naturliga, barnaskapsbönen i sin relation med varje människa. Vad säger det till tex. barnen att vi måste åka på ”bönkurs”?
    Nej, Gud hör mig varje dag överallt, tack o lov, men visst, jag brukar faktiskt be Honom om förlåtelse att jag blir så kommunikativ när jag slår mig till ro på toalettstolen.

  • Wildwest63

    Gustaf: Jag menade en yrkesutbildning/erfarenhet av arbetslivet innan man blir anställd pastor! Idag kommer många direkt från gymnasiet via någon bibelskola och vill bli ”stora” pastorer utan någon grundutbildning av livet självt. Det finns en fara med dessa eftersom de ser pastorsrollen som en ganska säker inkomstkälla, även om det inte är jättepengar, ibland ingår tjänstelägenhet i centrala lägen. Det är ibland rätt bra villkor, jag har sett det, men kan inte nämna namn här förstås.

    I många mindre församlingar tror jag dock att pastorn ofta får kombinera pastorsroll o yrkesliv. Det är svårt för små församlingar att underhålla en pastorsfamilj.

  • ulrikajansson

    Jag tycker att det är väldigt mycket ”jag, mig och mitt” bland dagens ledare.
    Jesu första lärjungar, apostlarna, levde enkelt och mötte människor med kärleksbudskapet ”Vänd om, erkänn dina synder, ta emot Jesus din frälsare, ta emot Faderns kärlek och den Helige Andes hjälp och vägledning i dina studier, döp dig och du får bli en ny skapelse genom Jesus Kristus”
    Allt detta uppenbarade Gud själv för mig helt utan ledare och församling för några år sedan. Efteråt har jag sökt kontakt med olika ledare för att eventuellt bli med i en församling men det är ju cirkus överallt.
    Ja, vi behöver ”akademiska teologer” men behovet ligger i att bevara läran inte i att förstöra den, dölja den.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Jehovas Vittnen har en välutvecklad utbildningsmodell som jag tror kan inspirera många, Stefan Swärd.

    Den utbildar på djupet och bredden i stället för en pastoral elit. Det som händer på Rikets Sal är som en enda lång ”Alfa-kurs”.

    Utbildningssystemet har som målsättning att rusta alla sanna kristna inför ”Missionsbefallningen”, Herrens uppmaning till varje kristen:
    ”… Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:18-20)

    Församlingsmedlemmarna blir så spränglärda — om allt det underbara i Bibeln — att de blir ivriga att hälsa på hos folk och berätta om ”de goda nyheterna”. De vill helt enkelt hjälpa människor att göra ett ”informerat val” inför domedagen. (Du och Jehovas Vittnen är faktiskt överens om att slutet är nära…)

    I närmare ett år har jag gått deras bibelskola, deltagit på många möten i Rikets Sal här i Luleå, och jag kan konstatera att jag lärt mig mer på ett år i denna studiemiljö än 15 år i frikyrkosammanhang. Här är det ”lite snack och mycket verkstad”.

    Jehovas Vittnen ”mobiliserar massorna” inför slutet. Och det råder inga som helst tvivel om att de ”lever som de lär”. Det kan inte bli mer trovärdigt än så här.

    Framgången är resultatet av ett gediget och genomtänkt utbildningsprogram. Alla församlingsmedlemmar lära sig att argumentera, uppträda korrekt och uppmuntras till att vara resultatorienterade.

    Jag är inte ett Jehovas Vittne, men den kraft och målmedvetenhet som jag möter i dessa sammanhang, i denna kultur, vill jag verkligen ska komma alla till del.

    Mitt motiv är inte att underminera din argumentation med detta ”tips””. Tvärt om! Alla är vinnare när argumentationen bygger på välgrundade meningar i stället för allmänt tyckande.

  • ulrikajansson

     Så då har du fått en ganska okej bild/insikt i hur det går till när man får kärlekstörstande och Gudslängtande människor att ändå verka som en falsk profet.
    Vilka likheter ser du mellan JV och övriga samfund när det gäller att vara en falsk profet?

  • Ludvig

     Modernt tältmakeri kallas ”BCDE-körkort”

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    När jag står mitt ibland falska profeter tänker jag alltid så här:

    ”Om en profet eller drömskådare träder fram hos dig, utlovar ett tecken eller under och vill övertala dig att tjäna andra gudar, som du inte känner, och om detta tecken eller under inträffar, skall du inte lyssna till vad en sådan profet eller drömskådare säger, ty Herren, er Gud, vill sätta er på prov för att se om ni verkligen älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ”.
    (5 Mos 13:1-5)

    Gud prövar mig. Och så vill jag ha det.

    Ulrika, glöm inte att det är Gud, din skapare, du ska välja ”att älska med hela ditt hjärta och hela ditt förstånd”. Inte människan. Henne ska du älska som dig själv. (Och du är ju inte Gud. Eller hur?)

    Profeterna trängs på jorden. Dessa tveksamma figurer svämmar över den religiösa marknaden. Lägg aldrig ditt liv i händerna på en profet! Håll dig till Bibelns profeter för att vara på dens säkra sidan.

    Så, vem i hela världen kan man lita på när profeterna visar sig vara falska? Vi alla söker gemenskap. Och det är nu prövningarna börjar: Kan t om. Kristi kropp vara en falsk profet?

    Mitt svar är ”ja”, eftersom jag ”känner inte” den katolske guden. Inte heller den karismatiska pingströrelsens affärsidé som de upphöjt till Gud. (Denna rörelse tror på Gud men älskar pengar.)

    Och vem annan än jag själv kan avgöra denna fråga? Jehova kräver att vi personligen tar ansvar för våra egna trohandlingar.

    Jag undersöker just nu om Jehovas Vittnen är organiserade den bibliska Kristi kropp. Jag återkommer med svar när min research är avslutad!

  • ulrikajansson

     Tack.

    Hur kan en rörelse vara organiserad enligt bibelns Kristi kropp när rörelsen ifråga inte erkänner Kristus?

  • http://evangelicaltextualcriticism.blogspot.com/ Tommy Wasserman

     Jag kommenterade visst Gustafs gästinlägg på fel ställe, så jag skriver den här igen:
    Gustaf
    föreslår att man läser en kandidat-examen på ett sekulärt universitet
    eller  ”våra skolor”. Detta erbjuder ÖTH. Sedan, föreslår han, ”skulle man söka separat till en masterutbildning som verkligen syftade till
    att träna pastorer.”  På ÖTH söker man separat till Församlingsakademin
    som syftar till att träna pastorer och som inte ger några högskolepoäng
    alls. Skillnaden är att vi försöker integrera det två delarna så att
    man läser Församlingsakademin på deltid. Vi tror att det finns oerhörda
    vinster med en sådan integration. En dag i veckan kanske man till
    exempel ägnar åt ett djupstudium av en specifik bibeltext, eller som
    Stefan formulerar det, ”att lära känna Bibelns värld, förstå språket,
    hur mottagarna av budskapet tänkte” och en annan dag får man förbereda och genomföra en predikan av samma text.

    Visserligen blir jag lite ledsen över Gustafs påstående att ”det är
    inte så viktigt med exegetiken”, men  å andra sidan föreslår han att
    studenterna lär sig grunderna i språken, vilket kan uppfattas lite
    paradoxalt. Jag tror personligen att kunskap och färdigheter i 
    bibeltolkning, tillhör de viktigaste redskapen som en Ordets tjänare bör
    få med sig i sin utbildning, men så är jag också en part i målet. Kort sagt, det som signaturen Henke pläderar för – en pastorsutbildning som ”tar till vara det goda som finns på ett universitet men lägger till en tydlig konfessionell och praktisk del” är det vi söker genomföra på ÖTH.

  • http://twitter.com/gustafbjorkman Gustaf Björkman

    Inge,
    Precis som Stefan skriver nedan så handlar det om modellen att integrera studier med bön. Trodde att det var självklart. 

  • Sward

    Ulrika,
    jag har sedan tidigare en praxis att man inte får skriva för många kommentarer på min blogg, brukar begränsa det till 2-3 per blogginlägg, om man inte blir direkt tilltalad. Var lite mer måttfull i att skriva så att jag inte tvingas ta bort dina inlägg.
    Moderatorn
    Stefan Swärd

  • Sward

    Tommy,
    Församlingsakademin är ett klart intressant initiativ.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://twitter.com/gustafbjorkman Gustaf Björkman

    Ulrikajansson,
    Jag klarar inte riktigt att följa din tanke, säg till om det är något specifikt som du vill att jag ska svara på. Tolkar det mer som att du hade lite som du ville få sagt. 

    Tommy,Jag har ingen egen erfarenhet av ÖTH. Men skolan har ju ett gott rykte och jag rekommenderar den till de som frågar mig. Det du beskriver låter bra och spännande. 

    Precis som du skrev så menar jag inte att exegetik per se är oviktigt. Men hela det här samtalet har handlat om huruvida det är dåligt med ”upplysningsparadigmsbaserad” (Stefans ord, inte mitt) exegetik eller inte. Det enda jag säger är att min erfarenhet inte kan bekräfta att det är så. Det var väldigt liten skillnad.

    Men problemet som jag ser det är att inte att man lär sig fel slags exegetik på våra pastorsutbildningar, utan att man inte lär sig att vara pastor. Av alla de lärare jag mött på mina olika utbildningar så är det bara någon enstaka som verkligen själv älskat att vara pastor, och varit besatt av tanken på att smitta en ny generation av pastorer med den kärleken. Det är problematiskt. 

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Vad ska de erkänna? Att ”den förstfödde” aldrig blivit född utan alltid har funnits? Att Jesus Kristus ”ber” till sig själv?

    Debatten om ”treenigheten” har pågått sedan lanserades av katolska biskopar på 300-talet.

    Konstigt nog, nämnde Jesus Kristus själv aldrig något om treenigheten. Han sade aldrig någonting alls om att det fanns tre gudomliga personer i Gud. Hans uppfattning om Gud skiljde sig på inga sätt från de tidigare israelitiska profeterna som alltid hade predikat om Guds enhet och aldrig treenigheten. Jesus upprepade de tidigare profeterna när han sa:

    Det förnämsta av alla buden är detta: ”Hör Israel, Herren vår Gud, Herren är en, och du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft” . (Markus 12:29, 30)

    Konstigt nog, nämnde Jesus Kristus själv aldrig något om treenigheten. Han sade aldrig någonting alls om att det fanns tre gudomliga personer i Gud. Hans uppfattning om Gud skiljde sig på inga sätt från de tidigare israelitiska profeterna som alltid hade predikat om Guds enhet och aldrig treenigheten. Jesus upprepade de tidigare profeterna när han sa:

    Det förnämsta av alla buden är detta: ”Hör Israel, Herren vår Gud, Herren är en, och du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.”(Mark 12:29-30)

    Och eftersom Jesus inget säger om treenigheten i Bibeln gör jag det inte heller. Visst erkänner Jehovas Vittnen Jesus Kristus som gudomlighet. Men Jesus Kristus jämnställs inte med Gud Fadern.

    Islam är faktiskt en konsekvens av Katolska kyrkans märkliga turer kring treenigheten. Gud vände sig till profeten Muhammed för att stoppa den katolska doktrinen om treenigheten.

    Utan Katolska kyrkan, ingen Islam. En miljard är katoliker. En miljard är muslimer. Kaoset bara ökar alltså…

  • Sward

    Bengt,
    Du glider för långt bort från blogginlägget, måste hålla dig till ämnet, inte driva egna diskussioner. Skärpning, annars plockar jag bort inläggen.
    Stefan Swärd

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Jag svarade på direkta frågor från Ulrika, trots att jag var medveten om att de inte handlade explicit om pastorsutbildning. Men jag trodde att de kunde ingå i teologin. Jag felbedömde situationen. Jag förstår din syn på saken.

    Men snälla du, sluta upp med dina hot! Har du inget positivt att säga om innehållet i mina övriga kommentarer? Har jag fel i allt?

  • Torbjörn S Larsson

    DU säger: ”Jag förstår inte riktigt din kritik”.

    Det är uppenbart att du inte ser vad jag vill ha sagt. Jag hoppas inte dina predikningar är som artikeln. Välmotiverad och välfraserad men inte slagen till marken av Guds Ord. Dopet brukar bryta ner tilliten till det mänskliga…

  • Inge

    Det låter ju märkligt att man måste hänvisa till det katolska ordensväsendet för att förstå att en pastorsutbildning måste innehålla bön? Det låter för mig som en självklarhet att bönen har en central roll för en blivande pastor. Du skulle troligen aldrig hänvisa till JHV och deras utb. bara för att de integrerat evangelisation i sina studier? Förresten ingår evangelisation i en blivande pastors utbildning?

  • Inge

    Jag saknade en förklaring på vad denna utbildningsmodell innebar. Skall jag förövrigt tolka ditt svar som att du delar min uppfattning i att vi inte som Kristna bör sympatisera eller vara delaktiga i nämnda ordensväsende?

  • PeJohansson

    På spiken och enligt Ordet.

  • PeJohansson

    Jag var naken och ni klädde mig, eller? Att möta de flesta  med akademisk examen för att de flesta nu för tiden har det?????? Har vi inte hamnat riktigt fel nu i anpassningen efter den rike mannen?

  • ulrikajansson

     Eller så ställer du en specifik följdfråga till mig?

  • Westinbo

    Vad trevligt att se att herr Swärd är mer aktiv på sin blogg med att redigera och moderera. Det inger respekt och förtroende och skapar en helt annan dynamik. Som en bloggherde som vakar över och vårdar sin blogghjord. Bra!

  • Torbjörn S Larsson

    JAG MENAR
    Om jag skulle förenkla.

    En människa som måste läsa en utbilning för att predika är inte kallad av Gud.
    Läs första delen av Ps 144 och sista delen av Jes 28!
    Är det inte i alla avseenden syftad och riktad mot Ordets tjänst, även om det handlar om Krig och jordbruk.
    Jfr. ordet. Du skall inte binda munne på oxen som tröskar…

    Om inte Gud har undervisat en människa personligen är utbildningen ingenting värd.
    ( utom att ge högmodskänslor ).

  • http://barnabasbloggen.blogspot.se/ Jonas Melin

    Han valde i alla fall Paulus lite i efterhand, och han hörde bestämt till den kategorin.

  • Pingback: Yrkesrollerna måste bort ur kristet ledarskap | Pionjärbloggen()

  • Kent Svensson

    Råkade halka in här på sidan. 1992 när jag 30 år gammal kom till tro på FRÄLSAREN JESUS KRISTUS ville jag bli präst/pastor. Men alla vänliga rådgivare inom församlingar hittade fel på mig. Bla när de andra satt vid skolbänkar så arbetade jag med kringresande tivoli. Och lärde mig ta mig fram vad som än händer, och vara glad trots total utmattning. VI var ett team. VI lärde oss respektera alla. NI kan se mer på facbooksidan = https://www.facebook.com/kent.svensson.560 . Blev kyrkvaktmästare, men predikar på fängelser och ute bland vanligt folk. Leder bara 1-2 i veckan till tro. Många säger att de önskar höra sådana predikningar i kyrkan. Ska vi ha det så här? Menar ni att akademiker är bättre ? Som en parantes så har jag ofta blivit framsänd av Carl-erik Sahlberg när det varit för dött i publiken. Borde kunna bli godkänd idag efter att lyssnat på predikningar mång gånger i veckan mm i över 10års tid.