Jag gör ett nytt försök att skriva ett slutinlägg i debatten om teologi och pastorsutbildning. Det har dykt upp många frågor och kommentarer. David Willgren tycker inte att jag har svarat på hans frågor. Jag vill ta upp två grundläggande frågor som Willgren berör. Hur jag ser på bibelsynen och min inställning till pastorsutbildning. Det är stora ämnen, så det får bli den korta varianten.
Mina svar utvecklar ytterligare varför jag inte anser att akademisk teologi är en bra grund för utbildning av pastorer och präster.
Om bibelsynen.
Jag delar helt Jesu och Pauli bedömningar om den heliga skrift – Bibeln. Det skulle vara ytterst förmätet av mig att ha någon annan inställning till Bibeln än vad de har. Paulus skriver i 2 Tim. 3:16-17 ”Hela skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”.
Jesus säger i bergspredikan: ”Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” Matt. 5:18,19
Det går att ge en hel del Bibelreferenser om Bibelns inspiration, och hur Nya Testamentet kan inkluderas, men dessa två citat tycker jag räcker i detta fall. Citaten visar att det räcker inte med en Bibelsyn som säger att Bibeln är inte Guds ord men innehåller Guds ord, det räcker inte med en Bibelsyn som bara betonar huvuddragen i Bibelns berättelse. Även detaljerna är viktiga. Jag har i min förkunnelse och bloggande försökt utforma en teologi för en radikal kristen syn på flyktingpolitiken och miljöpolitiken, det förutsätter en mycket detaljerad tolkning av specifika Bibelord, att läsa ord för ord är nödvändigt för att utforma en teologi för radikalt lärjungaskap och efterföljelse.
Både Paulus och Jesus visade en enorm respekt för den heliga skrift. Jag har inte kompetens, mandat eller kunskaper att ifrågasätta Pauli och Jesu bedömningar om Bibeln.
Jag är helt övertygad om att PP Waldenström, Lewi Pethrus och John Ongman skulle hålla med mig om detta till 100 procent.
Bibeln är Guds kärleksbrev till oss, till mig. Där lär vi känna Guds vilja, vi hör Guds röst, vi kan även uppfatta Guds personliga tilltal till oss. Bibeln är fantastisk.
Med tanke på att Bibeln är skriven för 2000-3000 år sedan är det en fantastiskt relevant bok, begriplig – i synnerhet Nya Testamentet, innehåller en visdom som är oslagbar. Vid ett tillfälle blev jag inbjuden till Handelshögskolan i Stockholm att föreläsa om Bibelns ledarskapssyn. Studenterna förundrades över hur oerhört aktuell och relevant Bibeln är när det gäller ledarskapets utmaningar och strapatser. Mose och Nehemjas ledarskap hör till världshistorien, för att inte tala om Jesus och Paulus.
Sedan kan man naturligtvis läsa Bibeln med perspektivet att hitta fel, motsägelser, märkligheter m.m. Man kan läsa Bibeln med ett kritiskt perspektiv, till exempel hitta sådant som krockar med vår tids kultur och värderingar. Det är omöjligt att läsa någonting som är mer än 100 år gammalt som inte krocker med vår tids kultur och värderingar – det räcker med att läsa Strindberg. Jag läser Bibeln med en helt annan utgångspunkt. Jag förundras över dess enhetlighet, spänst, mångfald, och ändå röda tråd – vilket är fascinerande med tanke på att det är skrifter som skrevs för 2000-3000 år sedan, under mer än en 1000-årsperiod, av många olika författare.
Bibeln ger också bra interna kriterier för hur den ska tolkas. Det är uppenbart att Nya Testamentet är tolkningsnyckeln för det gamla testamentet, för att förstå det profetiska i GT, men också kunna bedöma vad som var tidsmässigt begränsat. En helhetsläsning av Bibeln ger tolkningsnycklar för att förstå vad vi ska göra och följa, och vad som är skrivet för att varna oss, goda exempel och varnande exempel.
En helt avgörande princip i Bibeltolkningen är att Anden och Bibeln – Guds ord samspelar. ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er”, säger Jesus i Joh. 14:26. Andens ljus och ledning är helt avgörande i bibelstudiet och i teologiutformningen. Det är svårt med kommunikation, det är svårt att förstå vad en författare menar. Men Bibeln är inte en vanlig bok, det är Guds ord, och därför har vi Anden som hjälpmedel för att få klarhet i skriftens mening och innebörd, när vi aktivt söker Guds vilja och ledning i skriften. Det är kanske en av de avgörande skillnaderna mellan hur jag ser på dessa frågor i jämförelse med mainstream-akademisk teologi.
Det är en viktig anledning till varför jag inte tror på en icke-konfessionell teologi.
Bibeln är ingen enkel bok. Det är en livslång resa att lära sig den, förstå den, och tillämpa den. Eftersom Bibeln skrevs för flera tusen år sedan på helt andra språk än vad vi är vana vid, en helt annan utgångspunkt än vad Paulus och Jesus hade för 2000 år sedan, så behöver vi lära oss att förstå Bibeltexterna. Här tror jag att allmän vetenskap kan hjälpa till och komplettera i Bibelförståelsen, forskning om språken Bibeln skrevs på, forskning om antikens historia, den tidens tankegångar och uttryckssätt, hjälper oss att förstå hur Bibelns författare tänkte, och vad de menade.
En avgörande fråga för pastorsutbildningen är att Bibeln kan inte studeras och förstås om man hoppar över tillämpningen, det är när vi gör Guds ord som det blir kött och blod. Jesus tränade sina lärjungar genom att undervisa, visa, demonstrera, låta dem öva och praktisera, för att sedan undervisa och demonstrera igen, för att sedan låta dem göra igen.
Akademisk teologi med fokus på teoretiserande är oförenligt med Jesu lära och Jesu efterföljelse. Det var inte så Jesus menade att vi skulle hantera hans ord.
Jesus säger i Johannesevangeliet ”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom” Joh. 14:21. Ha Jesu bud, hålla fast vid dem, det är att älska Jesus. Och då uppenbarar han sig för oss. ”Om någon älskar mig håller han fast vid mitt ord” Joh. 14:23. Jesus talar i bergspredikan om att den som hör hans ord och gör efter dem, bygger sitt hus på en stadig grund. Notera att Jesu pastorsutbildning, den utövades inte i en sluten teologisk läroanstalt. Lärjungarna tränades bland folket, de fick tampas med fariséerna, saducéerna, romarna – mitt i den miljön tränades och utbildades lärjungarna. Den första kristna kyrkan blev därmed inte en sluten kyrka med stängda dörrar, den fanns mitt ibland folket.
Bibelstudiet – teologistudierna kan inte frikopplas från Anden, de kan inte frikopplas från Jesus, de kan inte frikopplas från att älska Jesus, och det kan inte frikopplas från att göra det Jesus säger, att lyda Jesus.
På det paradigmet måste man bygga en pastorsutbildning.
En slutsats är att pastorsutbildningar som mer väger in praktiken, som kombineras med utbildningen, är rejäla kliv åt rätt håll. Teologistudier och pastorsutbildning kan inte frikopplas från kristen karaktärsfostran, att göra det Jesus har sagt. I en mer praktikorienterad utbildning är det lättare att få med dessa aspekter.
En annan sak. Jag tror att det är helt nödvändigt att jobba med teologi i den kristna kyrkan, inklusive frikyrkorna och Svenska Kyrkan. I Katolska kyrkan finns det ett tydligt läroämbete.
Frikyrkorna är idag vindflöjlar, en ny amerikansk trend, en ny amerikans kristen guru, trycket från omgivande samhället, får frikyrkornas teologi att svaja som en berusad kråka. Helt plötsligt kan ett frikyrkosamfund ändra sin teologiska inriktning, utan att några beslut har fattats någonstans, utan en bredare teologisk reflektion.
Även om Bibelns budskap är fantastiskt tydligt, så är Bibeln inte en paragrafstyrd uppsättning trossatser. Den måste konstant bearbetas, tolkas och förstås. Vi måste kunna hantera nya impulser på ett bra sätt. Därför är det nödvändigt att även frikyrkosamfunden aktivt arbetar med sin teologi, det måste vara en dynamisk process. Den processen ska inte bara skötas av en liten grupp professionella teologer, eller vid en sluten institution, den processen behöver finnas mitt i församlingsrörelsen.
En annan synpunkt på pastorsutbildningen. Den har för ofta fokus på förvaltande tjänstemanna-församlingsledare med lärarinriktning. Är det bara sådana ledare vi utbildar blir det inte mer än mediokra församlingar. Det finns en helt annan dynamik i Nya Testamentets syn på ledarskap. Det talas om att församlingen bygger på apostlarnas profeternas grund. Hur utbildas apostlar och profeter idag? Hur ser sådana tjänster ut idag? De var ju helt nödvändiga i Apostlagärningarnas kristendom. Varför inte idag? Evangelister, var utbildas de? Hur fungerar det idag?
Pingback: Utbillning « Den tvivlande agnostikern()