Ska inte moralisera för mycket.

Men..

Undrar om svenska politiker förstår att ledare har ett ansvar att föregå med gott exempel.
och hur ska man motivera den vanlige svensken att betala skatt och vara ärliga om ledarna bär sig åt som tjuvar. Illa om myntigheter blir pratmakare om demokrati men rövar folkets pengar.

Visheten bygger sitt hus, dårskapen river det med egna händer (orspråksboken)

Som mångårig statsanställd måste jag ändå ställa frågan: Är inte svenska folket intresserat av att låta statsanställda känna att de är värda något och peppa dem att fortsätta sitt goda arbete? Klart att statsanställda inte ska leva ett liv i lyx, men tro mig, den lyxen syns inte till. Vi har betydligt lägre lön än vi skulle haft på öppna marknaden, vi får ständigt höra att vi kostar pengar och vi får vara glada om vi någon gång om året får en arbetslunch betald (absolut inte en självklarhet).

Jag har en tid jobbat på en svensk myndighet som satsat lite mer pengar på sina anställda än jag är van vid. Det är förvånande hur mycket det kan göra att dricka sitt kaffe ur Rörstrandsporslin istället för ur en IKEA-mugg.Varje gång jag ser min Rörstrandsmugg blir jag glad!

Det är inte muggen som gör att jag gör mitt bästa på jobbet, det är det kontakten med medborgarna och drivkraften att vara med och skapa ett gott samhälle som gör, men muggen uppmuntrar i tråkiga stunder. Lunchen vi en gång åt på Grand var också ett glatt inslag i en annars ganska tung vardag.

Nu skapar lön och förmåner inte motivation i sig själva, men de är hygienfaktorer som inte ska föraktas. De hjälper människor att fortsätta ligga på den nivå de ligger. Jag tycker att det borde ligga i svenska folkets intresse att skapa förutsättningar för att bibehålla en hög kvalitet bland de anställda. Om det innefattar lite internrepresentation då och då, so be it! Det kan ge mer  värde åt staten än de ynka kronor som sparades det året alla anställda fick ett par tubsockor i julklapp… (true story)

Om ett gott samhälle funderar jag lite Tea och tror i så fall man måste se hela samhället och vilka förmåner olika människor får eller inte får. jag för min del arbetade för sveriges stösta städbolag ett multi nationellt bolag och dom plockade bort alla former av julmiddagar och presenter man ansåg inte att det är arbetsgivaren skyldighet att ge något, bara betala ut lönen.punkt slut.

Men något jag fick konstatera var att våra högre chefer och våra kunder åkte till dyra gästgifar gårdar och smorde kråset, inga besparingar där inte.

Läser man i DN:S och SVD där folk ger sina kommentare märker man att vanliga människor är rätt arga på att vissa människor tydligen står över ”vanliga arbetare” och anser sig vara fötjänta av förmåner som vanligt folk bara kan drömma om. hur skulle det kännas om man har 3 barn till 2 ställer man fram talrikar och lastar upp fin mat till dom. Den 3:e får höra det finns knäckebröd men ta bara 2 skivor, tror knappast den 3:e kännt att det är rättvist.

Men på samhällsnivå tror tydligen höjdarna att vanligt folk köper sådant resonemang

Ja, inte var det Swärd som svarade men nåväl.

Frågan vi måste fråga oss är vad som är god tillväxt i Kristi kropp. Om vi förstår vad som är gott så kan vi bättre förstå hur pengarna ska användas.

Precis i dagarna så har jag på mycket nära håll sett hur en människa blivit förstörd genom Livets ords ”omsorg” . Inte blev det mycket av andlig tillväxt hos den människan. En riktigt dålig investering av pengarna hos LO helt enkelt.

 Visst finns det skadliga saker i de flesta samfund men det berättigar inte felen. LO,s statistik är dock lite speciell?
http://bibelfokus.se/statistik_avhoppare

 Jag är helt enig med dig att problemen börjar när gapet blir för stort mellan vad som är tillåtet för ledarna och vad som är tillåtet för ”folket”. Det jag egentligen vänder mig emot är medias och enskilda personers direkta fördömande över varje form av statlig utgift. Jag har inte läst in mig på Tillväxtverkets utgifter så jag kommenterar bara allmänt just nu. Det är OK att bli upprörd över oansvarigt slösande men det är inte alla stora utgifter som är det. En middag på Grands kan mycket väl vara en vettig investering av skattemedel, allt beror på omständigheterna.

Det jag tycker man kritiserar bra i tidningarna är ”ledarskaps kultur”

Tänker lite på kung David som sa:-  Stolt ger jag Herren äran, de betryckta hör det och gläds.

Man kan ju undra hur det går ihop att dom fattiga och betryckta i landet blev glada när David prisade gud, jag tror att hans sätt att vara kung och ledare på var annurlunda än dagens elit som mest verkar locka fram svordommar