Debatten om teologin och pastorsutbildningar går vidare. Jag får en mängd frågor. Tänkte skriva ett till blogginlägg specifikt om bibelsyn och teologi, jag har fått frågor om detta. Tänkte också skriva något om hur jag ser på pastorsutbildning.
Mina första blogginlägg hade ju fokus på att problematisera statens inflytande över teologin och pastorsutbildningen.
Bara några korta kommentarer.
Mycket bra att Tommy Wasserman från Örebro missionsskola kliver in i debatten. Bra klargöranden om Högskoleverkets granskningar. Jag har ju ganska fragmentariskt följt denna process, tycker dock att Högskoleverkets granskning 2008 ligger ganska väl i linje med tidigare granskningar och inställningar. Men om Högskoleverket mjukar upp sin hållning inför kommande granskningar, det är naturligtvis en stor fördel. Intressant att få veta lite mer om hur de frikyrkliga utbildningarna tampats med Högskoleverket kring dessa frågor.
En fråga som nämns är upplysningstänkandet och dess betydelse. Jag är helt och hållet utbildad själv inom upplysningsparadigmet efter åtta år vid Stockholms universitet. Tror att upplysningen förde med sig mycket gott. Vissa vetenskapliga verksamheter behöver fungera inom dess ramar, läkemedelsforskning te.x. Allt var inte bättre förr, före franska revolutionen. Något sådant har jag inte påstått.
Det jag säger är att upplysningstänkandet inte är förenligt med kristen tro. Och om man inom upplysningsparadigmet jobbar med teologi och religion, då har man en inomvärldslig utgångspunkt, och bara studerar religion och kristendom som mänskliga fenomen, inom ramen för samhällets ramar och idéer. Det är en ohållbar grund för pastors- och prästutbildning.
Och det är inte förenligt med Guds uppenbarelse i Kristus Jesus och i Bibeln.
Upplysningstänkandet har naturligtvis ifrågasatts, eller modernismen som jag gärna kallar det för. Forskningen har blivit mer ödmjuk, och man är mer medveten idag än för 100 år sedan hur forskarens egna värderingar och premisser påverkar forskningsresultaten. Inomvetenskapliga försök att komma ur upplysningstänkandet och modernismen leder dock ut i irrande färder, som gärna hamnar i relativisering och subjektivism. Man kan notera att postmoderna idéer har genomslag främst i mer ”mjuka” vetenskaper. Teknik och naturvetenskap kan inte gå i en relativiserande riktning. Det fungerar inte i praktiken. Miljö- och energiforskning är exempel på detta. Ett paradexempel är medicin, och läkemedelsforskning. Vem skulle vilja äta livsuppehållande mediciner eller ta emot livsavgörande medicinsk vård, om man bara blir försökskanin för någon ny vetenskaplig idé som är kontroversiell bland forskare. Det fungerar inte. Det finns en strävan att nå fram till det som är sant, och riktigt, och prövbart.