Gästblogginlägg av David Willgren

David Willgren har skrivit en lång kommentar på mina bloggposter om problem jag tycker finns med pastorsutbildningens akademisering.

Jag publicerar det som gästblogginlägg då det är för långt att lägga in som kommentar, tycker att det innehåller så mycket av substans så jag tycker att det är värt att publicera, men som sagt var, jag har inte hunnit läsa igenom det ordentligt.

Här följer Willgrens kommentar:

Hej Stefan!

Jag vill börja med att tacka för att du än en gång tänker till kring frågan om våra pastorsutbildningar och därmed försöker uppmuntra till diskussion. Jag tror, precis som du, att det är en viktig fråga som behöver diskuteras, och jag har därför länge tänkt att jag ville skriva någon kommentar till dina tankar. Kanske särskilt utifrån mitt perspektiv som ”ung teolog” eller kanske snarare ”ung exeget”. Jag får nämligen känslan av att vi tänker ganska olika här, och därför kanske mitt perspektiv kan vara intressant för ett fortsatt samtal.

Jag har läst dina bloggposter kring detta samt dina artiklar i världen idag, och vad jag förstår så grundar sig din huvudinvändning i den nära koppling som utvecklats ”mellan staten och de frikyrkliga pastorsutbildningarna”, som du skriver i ditt första inlägg. Detta menar du är ett skadligt inflytande, och när jag läser dig så förstår jag det som att anledningen till att det är skadligt är att det resulterar i att teologin får en närmare koppling till en sekulär universitetsvärld snarare än till församlingar, vilket bl.a. leder till professionalisering, men kanske framför allt till att vi får två (inkompatibla) världsbilder som krockar. Hoppas jag förstått dig rätt här.

I detta resonemang gör du så ett antal antaganden (som du bygger på som du skriver ”fragmentariska” bedömningar, din kännedom om ”många studenter[s]” erfarenheter, att du ”känner ett antal lärare” o.s.v.), och utifrån dessa antaganden ställer du återkommande upp motsatspar. T.ex. ställer du ”akademisk sekulär teologi” mot ”kristen världsbild”, eller ”historisk kritisk metod” mot ”historisk grammatisk metod”, ”intellektualisering” mot ”uppfylld av anden”, ”ifrågasättande” mot ”synen på Bibeln som Guds ord”, ”presentera evangeliet i andens kraft” mot ”citera ett antal akademiska teologer” för att bara nämna några.

Just detta är det jag skulle vilja fundera en vända till kring, för jag är rädd att du missuppfattat, alternativ inte läst på så noga kring hur det ser ut i verkligheten. Du är, som du skriver, ingen teolog, har aldrig läst teologi, men du verkar ändå relativt säker på vad det är för typ av teologi som undervisas, vad för metoder som används m.m. Men när du beskriver detta skulle jag hävda att du avslöjar ganska allvarliga missuppfattningar och därmed drar slutsatser som inte är rimliga.

Ta t.ex. detta med metod. Förutom att det är anmärkningsvärt att du som doktor kan hävda att en metod är ”oproblematisk” (historisk grammatisk metod) så undrar jag om du vet vad en historisk kritisk metod är? Du skriver ”vi kan inte sitta och välja och vraka i Bibeln, plocka ut det som passar oss”, men något sådant har en exeget aldrig sysslat med. Det historisk kritiska metoder syftar till (och det finns ju ett antal som ryms inom detta ”paraply” – textkritik, litterärkritik, redaktionskritik, källkritik o.s.v.) är ju att förstå texternas tillkomsthistoria, historiska kontext o.s.v. Att spåra när och hur texterna skrevs. Metoderna ger inga redskap för att uttala sig normativt på något sätt, d.v.s. föreskriva hur texterna ska användas. Bara hur de kan förstås. Och detta är naturligtvis alltid tentativt, eftersom bibelvetenskap som sådan inte ger absoluta resultat utan handlar om tolkningar. Att tolka så bra och gediget som möjligt. Svar erhållna genom en historisk kritisk metod är alltså alltid historiska. Det handlar om att lära känna den värld som återfinns i bibeltexten för att sedan (om man är kristen) kunna använda detta nya perspektiv för att också se på vår samtid genom Bibeln.

Jag vill alltså starkt invända mot din dikotomi som säger att ”intellektualisering skapar en andlig kraftlöshet”. Snarare skulle jag säga att en grundlig kunskap om Bibeln (och då menar jag inte bibelsprängdhet, utan en förståelse för den tillkomstmiljö och framskrivningsprocess som texterna förmedlar) kan ge otroliga förutsättningar för den profetiska skärpa, andliga klarsyn o.s.v. som är nödvändig i församlingsgemenskapen. Jag ser alltså inte motsättningen mellan ett historiskt svar och ett Guds ingripande. Verkar inte Gud i historien? Jag ser inte heller varför du inte vill att man ställer en viss typ av frågor till texten. Vad är problemet här?

Ta som exempel din uppmaning att följa Jesu modell i träningen av lärjungar. Jag antar att du inte på allvar tänker att vi ska göra precis som Jesus. Jag skulle hävda att du istället gör en snabb exeges av texten, skalar bort det du anser vara kontextuellt bundet och lyfter fram det som är centralt i Jesu tjänst. Men hur görs detta? Vilka kriterier gäller för detta tillvägagångssätt? Hur kan en diskussion föras? Hur kan det prövas? Är det viktigt att ha sandaler på sig? Att vara två och två? Hur lösgör man budskapet från kontexten? Ska det göras? Jag menar att vi utan bibelvetenskapen, utan exegetiken, saknar redskap för detta. Om vi därför tror att det är viktigt att följa Jesu modell så blir studiet av Bibeln långt viktigare än det låter i vissa inlägg. För det är väl Jesu modell som ska följas, inte svensk frikyrklig modell?

Jag skulle alltså vilja hävda att den dikotomi du målar upp är delvis falsk, på grund av att du egentligen inte känner till det du kallar för ”akademisk teologi”. Jag möter ofta fördomar mot ”sekulär universitetsteologi”, likt de du också ger uttryck för, men jag känner mycket sällan igen den bild som målas upp. Låt mig ta några exempel.

1) Du skriver att man ”ställer sig som domare över Bibeln”. Jag skulle istället säga att man sällar sig till en flertusenårig diskussion kring texterna som har genomgått en mängd paradigmskiften, arbetat med olika metoder o.s.v., men som likväl pågår för fullt över hela världen i olika sammanhang och där textutläggningar m.m. ständigt utmanas, ifrågasätts, slipas, omformuleras o.s.v. för att nå en ständigt större kunskap om det vi kristna kallar för Guds ord. Tänk vilken rikedom av kunskap som finns tillgänglig här (Ef 3:18)!

2) Du skriver att man ”skalar bort det övernaturliga”. Jag skulle säga att det man gör är att försöka bilda sig en uppfattning om hur historia förhåller sig till text. Detta ger då en tydligare betoning på vad som faktiskt är budskapet. Ingen exeget är blind för vad som står i texterna. Med tanke på punkt 1 är det också ytterst svårt att ”förvränga” texter, eftersom det finns en så stor internationell ”kritisk massa”. Du skriver att ”frågor som handlar om att […] bli uppfylld av Anden, hur man fungerar i profetisk gåva” o.s.v. blir ”crazy” och ”irrelevanta”. Jag undrar vad du menar med detta. Om du t.ex. läser en kommentar till texter där Jesus gör detta så skulle jag hävda att du får mycket matnyttigt. Och steget är inte alls särskilt långt till praktisk teologi, till församlingskontexten. Vissa kommentarserier jobbar ju explicit med sådana ”omadresseringar” av budskapet. Dock kommer kommentatorerna troligtvis inte gå så mycket längre än texten, de kommer inte att systematisera, där får du istället ta traditionen till hjälp.

3) Du skriver att det bedrivs ett ”ifrågasättande av Bibeln som Guds ord” och ”grundläggande kristna läror”. Vetenskapens uppgift är att ställa upp välformulerade problem, så självklart handlar det om ett ifrågasättande, men inte på det sätt jag anar att du menar här. Exegetiken sysslar över huvud taget inte med grundläggande kristna läror, snarare i så fall med det bibliska stödet för dessa, vilket alltid måste kunna diskuteras. Vad gäller Guds ord behöver det, om påpekats av andra, kvalificeras. Vad är Guds ord? Bokstaven? Meningen? Budskapet? Anden? Summan? Delen? Innehåller Bibeln Guds ord? Är det en samling auktoritativa skrifter eller en auktoritativ samling skrifter o.s.v. Vad innebär det att det inte är dikterat? Att det är skrivet av människor? När du skriver att ”i den sekulära akademiska teologin är inte Bibeln Guds ord” så skulle jag snarare säga att den inte behöver vara ”Guds ord”. Eller kanske hellre att frågan inte alltid är i fokus (för exegetiken). Det är alltså upp till varje forskare att själv bidra med sitt perspektiv, att ett universitet inte vill ställa sig tydligt i en konfession innebär inte något annat än att man tillåter alla att närma sig texterna med frågor, och då, inom exegetiken, främst historiska sådana.

4) Du skriver att den akademiska teologin skapar ”teologiska proffs som anses ha en särställning i uttolkningen”. Jag skulle säga att de som fördjupar sig i Bibeln på heltid kommer lära sig mer och andra saker om bibeltexten än de som väljer att inte göra det. Det kan naturligtvis skapa en distans, men varför inte se det som en tillgång istället? En lärare har som uppgift att undervisa, jag ser inget konstigt med att man då får en viss ”särställning”, även om jag inte gillar ordet eftersom det klingar lite hierarkiskt i mina öron. Kanske bättre att tala om förtroende? Att de som ägnat mycket tid åt Bibeln kanske med tiden också erhåller ett större förtroende eftersom de kan förmedla glimtar av den världsomfattande diskussion kring Bibeln som en som inte lagt samma tid kan göra? Som kan inspirera till fördjupad efterföljelse, och bidra till en tydligare profetisk, andlig dimension? Jag tror alltså inte att det finns en motsättning mellan intellekt och liv. Jag tror inte att vanligt folk kan läsa och förstå hela Bibeln. Det kan ingen enskild människa. Det är församlingens uppgift. Den historiska kyrkans uppgift. Jag tror att det behövs mycket tid och engagemang för att förstå glimtar av den text som är Guds ord. Vad som menas när man hävdar att ”alla kan läsa och förstå” behöver därför också diskuteras. Att alla däremot inte kan läsa och förstå viss akademisk litteratur är inte så konstigt, och jag förstår inte riktigt varför du som disputerad inom ett annat område skulle ha lättare för att förstå teologisk facklitteratur? Särskilt som du inte är disputerad inom humaniora? Jag förstår inte heller din slutsats att ”akademisk teologi” har ”negativa tendenser” som är ”alltför vanliga”. Jag ser inte att du har grund för ett sådant påstående när du både hävdar att du inte läst särskilt mycket teologisk facklitteratur, och inte förstått särskilt mycket av det du läst.

Det sista jag vill kommentera är detta mer övergripande med pastorsutbildning. Jag ger dig viss rätt i att många pastorsutbildningar inte utrustar pastorer på ett sätt som kanske kunde behövas, man jag gör inte alls kopplingen till teologin här. D.v.s. jag förstår inte kopplingen som säger att konservativ/evangelikal teologi ger en bättre pastor. Att en pastor som inte använder sig av historisk kritisk metod är mer andefylld.

Jag tror att vägen framåt istället mycket handlar om att fundera över pastorsrollen som sådan. Jag kanske sticker ut här, men jag menar att ”pastor” inte är ett yrke. Jag menar att en pastor inte har en särställning i en församling, att en pastor inte är den viktigaste funktionen i en församling, att en pastor inte är avgörande för väckelse, att syftet med en teologisk utbildning inte är att utbilda ambassadörer o.s.v. Utbildningen av pastorer är därför, enligt mig, inte den allra viktigaste frågan för ett samfund. Säger man så så tillskriver man pastorn en alltför stor roll. Det är snarare detta som, enligt mig, kan göra att man skapar ”heltidskristna” istället för ett allmänt prästadöme, att man förväntar sig att en pastor ska vara en ”miniförsamling”, d.v.s. kunna verka i alla de funktioner som finns i en svensk frikyrkoförsamling: predika, leda samlingar, leda nattvard, dop, begravningar, gudstjänster, gärna kunna spela piano/gitarr, göra affischer, hembesök, leda andakter vid alla verksamheter, vara tillgänglig för själavård o.s.v.

Jag ser hellre församlingen som ett myller av gåvor och funktioner där pastorn (herden) visserligen är en viktig funktion, men som inte bör förstås eller ”utbildas” frikopplat från resten. Vi behöver också ge utrymme för andra att fördjupa sig i sina gåvor, vad säger att pastorn är lärare? Vad säger att pastorn är profet? Vad säger att pastorn är vaktmästare? Och vi behöver tydligare koppla pastorns fördjupning till församlingen. Dessa tankar utvecklar jag gärna mer, men av platsbrist inte här. Men jag tror alltså att vi gör oss en otjänst om vi hävdar, som David Wellstam gjorde, att pastorn är en av jordens viktigaste personer.

Jag tror att teologi är viktigt. Så pass viktigt att vi behöver dem som sysslar med det på heltid. Det är centralt, vitalt, för församlingens liv. Genom hela kyrkans historia har heltidsteologer (istället för ”akademiska teologer”) fört fram nya metoder, strategier, tankar, visioner, profetior o.s.v. som fört med sig förnyelse och utveckling av den lokala kristna församlingen. Precis det som du efterfrågar. Glappet mellan den ”akademiska” teologin och församlingskontexten är därför, som jag ser det, sorglig och någonting vi ”heltidsteologer” bör jobba aktivt för att överbrygga, men som också pastorer och församlingar bör ta ett närmande steg till. Jag är övertygad om att vi i Sveriges olika frikyrkliga sammanhang då kommer bli mindre polemiska, ja till och med uppbyggda då vi läser spännande och utmanande (akademiska) heltidsteologer som t.ex. N T Wright (NT) eller Walter Brueggemann (GT). Detta tror jag faktiskt, trots din oro, kan leda till förnyelse och andlig växt i våra församlingar. Men låt oss inte göra detta till pastorns uppgift.

Frid!

David Willgren (en sån där akademisk exeget)

  • Johnny Lithell

    Kudos!

  • Daniel Sääf

    Väldigt bra skrivet! Beröm även till Stefan som ger plats till en röst som motsäger dig!

  • kjell

    Du skriver att du inte tror att vanligt folk kan läsa och förstå hela Bibeln, men där har vi ett löfte att vara ledda av  Anden, och för mig är det lättare att läsa min 1917 års Bibel än att förstå alla konstiga ord som du använder här, dikotomi , inkomplatibla , polemisk , humaniora , disputerad , konfession , kontext , exegetik , exeges , hierarkiskt.
    Men det Stefan har tagit upp är viktigt, för vi ser resultatet ute i våra församlingar, vi har snart inga evangeliska baptistiska församlingar kvar, och i en del församlingar är det snart fler pastorer än vanliga medlemmar, och statistik går ju att bolla med, och det är ju tur att det finns 2hands butiker som kan sköta dom löpande utgifterna.

  • DavidLindberg

    Fantastiskt väl formulerat. Den glädje och nytta jag haft av mina teologiskt bevandrade vänner kan inte undervärderas. De bidrar ständigt med en rikedom som inte bara förblir akademisk, utan som även i sin tur har lett till en tydlig praktisk förändring och kallelse för mig personligen. Förmodligen är jag jävig eftersom jag själv verkar inom akademin (om än den naturvetenskapliga), men jag håller med dig i väldigt mycket av det du skriver David. Tack för din text, och tack Stefan för att du är modig och ödmjuk nog att publicera den.

  • David Willgren

    Hej!

    Beklagar att jag skriver obegripligt, men bra att du säger till. Försöker förklara begreppen här nedanför. Först bara det med bibelläsning. Vanligt folk skulle stått inom citat eftersom jag citerade Stefan, min poäng var inte att alla kan läsa och använda och få tilltal från Bibeln, utan att vi inte bör stå själva i detta utan göra det tillsammans! Och att det är naivt att tänka att alla förstår Bibeln lika väl. Det är inte konstigt om en som ägnat hela livet åt Bibeln har en djupare förståelse.

    Sen skulle jag hävda att en pastor är en vanlig medlem…

    Frid!
    //David

    Dikotomi – iden om att det bara finns två (ömsesidigt uteslutande) alternativ
    Inkompatibla – inte förenliga
    Polemisk – kraftfull argumentation för en av två ståndpunketer där den andra förkastas
    Humaniora – studiet av människan, kulturen..
    Disputerad – blivit doktor
    Konfession – ungefär ’trosbekännelse’
    Kontext – sammanhang
    Exegetik – ämnet bibelvetenskap där historiska frågor ställs till texten
    Exeges – utförande av exegetik
    Hierarkisk – toppcentrerad maktstruktur

  • ephron9

    Man måste inte vara teolog för att få en uppfattning om vilken teologi/religionsvetenskap som undervisas vid statliga universitet. Att Stefan skulle ha allvarliga missuppfattningar om detta har du inte tillräckliga belägg för David, det är mest något du tar spjärn emot för att underminera Stefans kritik. Vi som rört oss i olika sammanhang och lyssnat på hundratals präster och pastorer har absolut rätt att kritisera utbildningsprogrammen.

    Trots att du förstått att kritiken handlar om inkompatibla världsbilder så har du (tycker jag) bara resonerat inom ett modernt/postmodernt paradigm. Historisk-kritisk metod är inte ett neutralt verktyg för att förstå när och hur texter skrevs, eftersom det utgår från en sekulär historiebeskrivning. Då finns inte utrymme för övernaturliga händelser och det judiska folket antas ha lånat berättelser från mesopotamien. Så kan vi inte ha det.

    Utbildning är bra, men inte neutral.

  • Henke

    Tack!

  • http://www.kolportoren.com/ Joachim Elsander

    Har stått lite vid sidan av det här samtalet, det är ju semestertider. Delar Stefan Swärds oro över när vi gör oss beroende av bidrag från staten (en oro som vi bör ha på fler områden).

    Men sen har jag haft stora problem med att följa Stefan resonemang, speciellt de motsättningar han skissar på. Tycker David Willgren skriver fantastiskt bra. Han sätter fingret precis där jag har mina frågetecken. Jag kvalar kanske inte som akademisk teolog men skulle fara med osanning om jag skriver att jag inte är teolog (fyra år på Örebro Missionskola har lämnat sina spår, spår jag dagligen tackar Gud för).

    Jag är liksom Stefan pastor och vi pastorer formar teologi både genom våra predikningar/undervisning och vårt exempel. Så är det bara, det kommer vi inte undan och ska så heller inte göra. Istället bör vi reflektera vad det är för teologi vi förmedlar och varför. Men teologer, det är vi. 

    Beröm till Stefan att publicera posten som ett gästinlägg!

    Joachim Elsander
    Korskyrkan Borlänge

  • ulrikajansson

    När jag slår upp det ordet så fick jag fram betydelsen ”beröm, ära och heder.”
    Är det Herren som du då talar till?

    Visst ska vi uppmuntra varandra på olika sätt men pågår det ändå inte någon slags inbördesklubb så till den milda grad att personer och läror står högre (avsevärt) än Gud själv?
    Vad tycker du?

  • Sward

    Kommentatorer,
    hinner inte grubbla över teologi- präst- och pastorsutbildningar under fredagen, men ska försöka återkomma under helgen med någon form av kommentar.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Ps23enkristens

    Intressant …Guds frid

  • ulrikajansson

    Vad är mest plågsamt?
    En stat som petar i utbildningarna eller församlingsledningar som drar skocken vilse?
    Staten kanske inte begriper bättre men den som en gång fått ett uppdrag att leva i ljuset och att ge besked till människor som förstår kanske borde begripa att stanna i ljuset.
    Det finns ett alternativ som är att göra rätt.

  • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

    Väldigt bra skrivet David!

    En eloge till Stefan som publicerar ett inlägg från ”motståndarna”.

  • Andreas Bernberg

    David! 

    Klockrent! 

    Du skriver ur ett exegetiskt perspektiv. Min erfarenhet är även att isystematiska teologin (på ÖMS) inte på något sätt köper upplysningen/modernismens världsbild. Att t.ex. Newbigins bok: ”The gospel in a pluralistic society” är en återkommande bok är tydligt nog. 

  • http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

    Det är en intressant uppgift David Willgren kommer med, att pastorn inte ör församlingens viktigaste person. Vet pastorerna om det? :-)

  • ulrikajansson

    Hur intressant är statsbidrag egentligen?
    Hellre en av Gud given lada i utkanten av stan än den flotta arenan i city?
    Kanske är ”hemgrupper” framtidens kyrka?
    Är det inte lite dyrt att värma upp stora byggnader för den ”stora” samlingen 1 gång per vecka?
    Kan inte pastorn spela in predikan och låta var och en lyssna där den befinner sig? Då kanske han/hon hinner spela in fler eftersom inspelningar inte kräver det samma som att stå i en predikostol. Du kan sitta kvar i din pyjamas och mangla ut predikan efter predikan via webb-tv eller vad det heter. Då slipper ålderdomen sitta och vänta på färdtjänst i 2 timmar också. Använd varandras trädgårdar! Då når budskapet grannarna bättre!

  • http://www.mackanandersson.se/ Mackan Andersson

     Den har dessutom varit det ett tag. Just saying. Jag tror att rörelsen bort från ”upplysningen/modernismens världsbild” pågått ett bra tag. Och på fler ställen än enbart ÖMS :)

  • Westinbo

    En historisk kritisk metod som utesluter övernaturliga fenomen i historien (t.ex. profetiskt tal som talar om vad som ska hända – inte vad som har hänt (jämför deutero-Jesaja) och andra övernaturliga uttryck som beror på närvaron av en ”övernaturlig Gud”) blir problematisk om den rätta förståelsen av bibeln (Gud) i hög grad är relaterad till dessa övernaturliga inslag och denna övernaturliga kunskap (uppenbarelse). Det krävs tro för att införliva och internalisera den övernaturliga dimensionen i sitt liv och tro är per definition något som den historiskt-kritiska metoden i sann upplysningsanda utesluter ur sitt paradigm. Dessutom är det postmoderna paradigmet i högsta grad närvarande inom teologin parallelt med det modernistiska paradigmet. Det bekräftas inte minst när man ibland får höra en teologiskt välutbildad biskop eller präst utlägga skriften.

    Nej, det är sant som Petrus skriver i 2 Petrusbrevet 1:20, att vi inte kan tyda en profetia (övernaturligt inslag) på egen hand, utan Guds ande. När de teologiska studierna är underordnade tron på en Gud som kan göra ingrepp i historien utan att begränsas av naturlagarna och som räknar med Guds helige ande i studiet av bibeln finns de rätta förutsättningarna för teologiska studier som främjar Guds rike. Det är alltså viktit med vilka förutsättningar som vi går in i studierna och här räcker det inte enbart med den historiskt-kritiska metoden för att kunna omfatta bibelns budskap. Men visst, det erkänner jag, detta säger jag utifrån min tro på en levande Gud och inte enbart utifrån tron på den historiskt-kritiska metoden. Gud har gett oss förnuftet med Gud har också gett oss anden och dessa båda i skön förening främjar Guds syften och vilja. Vi är kallade till pröva allt och behålla det som är gott utifrån dessa premisser.

  • http://tonymalmqvist.blogspot.com/ Tony Malmqvist

    kristenheten i det här landet är ett enda stort skämt. Själv väljer jag att hoppa av det tåget nu. Stort tack dock till David Willgren som på ett förtjänstfullt sätt la ut sin egen text på ett normalt språk som var och en kan förstå som inte är med i de intellektuellas intresseförening

  • minsyn

    Mycket bra skrivet David! Din förklarande välskrivna redogörelse, uttryckt på ett ödmjukt sätt, tilltalar mig mycket. Jag delar dessutom många av de uppfattningar du ger uttryck för. Stefan Swärds åsikter och mina skiljer sig väldigt mycket, men en stor eloge att han publicerar ditt inlägg i sin helhet på sin blogg. Det tycker jag var väldigt fint gjort!

  • http://www.mackanandersson.se/ Mackan Andersson

     (Det här hör strängt taget inte till debatten men: Är du säker på att ”Deutero-Jesaja”-tanken har så mycket med i vilken ordning saker och ting skulle nedtecknats? Jag stötte snarare på begreppet inom ”redaktionskritiken” när man tänker sig att Jesaja bok kan vara _nedtecknad_ av flera olika skrivare (fullt möjligt med en och samma källa), men där boken helt enkelt verkar ändra språkdräkt ett par gånger. )

  • Westinbo

    Det var mycket
    medvetet som jag tog upp den så kallad andrejesaja eller deuterojesaja som man
    brukar säga. Jag har en trevlig kommentar om profeten Jesaja skriven av en
    frälst teolog (medvetet vald formulering), Erik Bernspång, som inte lever
    längre som tar upp detta ämne i inledningen till sin kommentar.

    Under 2500 år var Jesajabokens
    äkthet och enhet inte ifrågasatt. Den förste som framförde iden om en andre
    Jesaja eller deuterojesaja var den judiske teologen Abraham ibn Ezra som levde
    på 1000-talet, men det var omkring år 1800 med den moderna bibelkritiken
    som kritiken tog fart.   

    Det främsta
    argumentet som förts fram är att Jesaja inte skulle ha kunnat skriva kapitel
    40-55 eftersom dessa tycks förutsätta att författaren till dem hade upplevt den
    senare delen av den babyloniska fångenskapen. Jag kan inte gå igenom allt som
    Bernspång tar upp om detta, det skulle ta för mycket tid och utrymme. Därför
    refererar jag den intresserade att läsa detta avsnitt på sidorna 21-25 i denna
    kommentar, där han kortfattat bemöter kritiken om språkliga skillnader med många argument,
    bl.a. att det finns stora språkliga likheter samt den språkliga kraften och
    skönheten som präglar hela boken från första till det sextiosjätte kapitlet,
    dessutom att en så intelligent man som Jesaja måste ha utvecklats under denna
    långa arbetsperiod. Både hans sätt att skriva och hans ordförråd måste ha
    genomgått vissa förändringar, att olika delar är skrivna i olika sinnesstämningar
    eftersom Jesaja var starkt påverkad av det allvarliga och storslagna budskap han
    fick framföra. Bernspång tar upp många fler aspekter men jag vill ta upp
    slutorden där han säger att ”den främsta orsaken till att man vill dela
    Jesajaboken på olika författare är att man inte kan godta ett en del av boken
    skulle bestå av förutsägelser. […]. Den som inte förnekar gudomlig uppenbarelse
    och inspiration har inget behov av att laborera med en andre eller tredje
    Jesaja.” osv.

    Men det
    behövs tydligen en troende teolog för att ta upp goda motargument mot avklädandet
    av en övernaturlig guds ingripande i historien. Detta borde våra teologer ägna
    sig åt, nämligen apologetik, i tjänst för Gud, med hjälp av de kunskaper
    de inhämtat från dessa historiekritikens gudsförnekande företrädare.  
     

  • Johnny Lithell

    Nu har det gått ungefär en dag sedan jag läste inlägget för första gången. Jag har gått och funderat vidare på detta och dristar mig därför till en andra kommentar (varning: den är lång – jag ber om ursäkt för det och lovar att inte göra det till en vana). 

    Först vill jag än en gång tacka David för en välformulerad text som breddar detta viktiga samtal. Och tack till Stefan som ger David en plattform på detta sätt. 

    Efter att ha läst texten ett par gånger dröjer sig kvar en känsla hos mig, att exegetiken som vetenskaplig disciplin är neutral. Jag skulle vilja argumentera för att det inte är så, och jag är viss om att David skulle hålla med. Han antyder det till exempel under punkt 3 där han i slutet av stycket säger att det är upp till varje forskare att själv bidra med sitt perspektiv. Detta kan inte nog understrykas. Här finns en mycket viktig faktor att ta med i beräkningen. 

    Redan innan vi kommer till bibeltexten och kan tillämpa en exegetisk metod gör vi antaganden om textens natur. Som exempel kan en av mina favoriter nämnas, Sidney Greidanus, som i flera av sina metodologiskt orienterade böcker redovisar sina antaganden om texten (i Greidanus fall Gamla testamentet, eftersom det är GT hans böcker handlar om). Gamla testamentet är, enligt Greidanus, Guds ord och utgör tillsammans med Nya testamentet en sammanhållen frälsningshistoria som vittnar om Kristus. Det måste tolkas utifrån Nya testamentets perspektiv där Kristus är den sammanhållande länken mellan de båda. Det har en historisk innebörd, det vill säga en mänsklig författare som hade en intention att kommunicera något till en ursprunglig åhörarskara, men även en teologisk innebörd (den säger något om Gud och hans handlingar). Detta innebär att det enligt Greidanus finns mer mening i texten än den ursprunglige författaren ämnade meddela – det implicerar ett dubbelt författarskap (både människa och Gud är författare) och således dubbel intention. 

    Nu representerar Greidanus kanske en särskild syn på GT som alla kristna inte nödvändigtvis ställer sig bakom. Men i mer eller mindre omfattning. 

    Här kan vi argumentera att en historisk-kritisk exegetisk metod inte intresserar sig för alla dessa frågor, vilket förvisso är sant. Men exegeten rör sig ju i en hermeneutisk cirkel – här finns inga vattentäta skott. Det perspektiv exegeten tar med sig till texten kommer att färga vad exegeten tar med sig från texten. 

    Vad jag vill säga är att varje exeget har en uppfattning om texten som kommer att färga hans/hennes arbete. I en gemenskap där exegetik praktiseras och undervisas kommer detta perspektiv att utöva inflytande på studenter. På varje skola finns en formerande kultur, en studiemiljö, som går bortom vetenskapen. (Här har jag positiva upplevelser från Örebro Missionsskola, där man enligt min uppfattning lyckas förena frikyrklig fromhet med intellektuell höjd och vetenskaplig stringens.)

    Detta leder till min andra punkt, som har med föredömets makt att göra. Att vara lärare är en maktposition. Jag har ett pastorsuppdrag i en traditionell frikyrkoförsamling (som fyller 151 år på söndag), där uppdraget som lärare är centralt. Det är ett oerhört förtroende, det svindlar när jag tänker på det. Varje undervisningstillfälle, varje bibelstudium, varje predikan förbereder jag ytterst noggrant med böcker och bön och tycker mig se hur människor smittas av det jag är passionerad för (evangeliet om Guds nåd i Jesus Kristus). I en studiemiljö utövar läraren inflytande på studenterna. För något år sedan hörde jag en välkänd akademiker som även är pastor ge tips till de som funderar på att läsa teologi, att snarare välja lärare än skola. Det var visserligen i ett amerikanskt sammanhang där det fungerar lite annorlunda, men kanske ligger det något i det. Som lärare är man en auktoritet, man innehar definitionsprivilegiet, man har studenternas förtroende och man är med och skapar den formerande kulturen på skolan. Det är verkligen ett stort förtroende och ett viktigt uppdrag.

    Och som student som så småningom kommer ut i tjänst är man med och förmedlar den kultur man fått till sig på skolan. Inte bara kulturen, utan även sina lärares slutsatser och tankar i olika frågor. Studenten blir lärare i en församling och kommer att utöva påverkan i församlingen. Därför är ett samfunds utbildningsfrågor mycket angelägna – långt större än den exegetiska metoden, även om den exegetiska metoden är en vital del i dessa (och därtill ett av mina stora intressen i dessa frågor). 

    Jag måste sluta här, även om det finns mycket mer att säga. Avslutningsvis vill jag tipsa om Per-Axel Sverkers artikel ”Teologi, församling och vetenskap” som han tipsade om här på bloggen för någon månad sedan. Mycket läsvärt i detta sammanhang.

  • Ps23enkristens

    Det här var ett gott inslag…Frid Ronny

  • Ps23enkristens

    Att lära  att följa Jesus Herren och Guds vishet och kraft och tro på Gud ,och Guds Ord bibeln, och Guds Ord som rättesnöre för tron .Och  Guds tilltal efter hans Ord, och motta hans Ord och  vishet och kraft .Och förstå och vilja ödmjukt och behärskat för Gud  .Och hans  frälsning ,och pånyttfödelsen till ett Guds barn med evigt liv i Gud. Och Andens kraft för att kunna bli hans vittne i tron apg  1:8 .Och få hans nåd med  vägledning  rätt  och om rätt vägval ,  om hans vilja, och om allt …Och hans profetia   och uppenbarelse och övernaturliga kunskap , och  tecken och under och mirakel som Gud vill i sin nåd och sanning .Och kärlek och omsorg om det hela, om allt och alla och oss och vårt liv, och Gud ,och tron Guds Ord bibeln…Och ger där hans nåd och vishet och kraft och sanning  tas emot.Och så mycket vi vill  och lär och hinner och behöver under livet , enligt bibeln .

    Om Guds vishet vilja och  verk och kraft och omständigheter och ansvar . Och människans vishet vilja och verk och kraft och verk och omständigheter och ansvar .Och Djävulens och hans vishet och verk och kraft och ansvar…

    Och att lära oss,  och av andra, och vi andra,  tillsammans med Gud, och visa i tron,och att skilja på vad som är vad, och hur vi ska förhålla oss till det allmänna och särskilda och allt och det personliga  och göra med i Gud …Igenom Guds kraft, som han  vill ge alla , och till tron på Honom och Guds Ord bibeln…

    Och blott igenom honom i oss och vårt liv, och i livet i övrigt , och genom människor, och mänskliga sammanhang, och kristna , och kristna sammanhang…

    Kan bara Gud åstakomma och inte skapelsen eller människan eller kristna utan Anden …Bara Gud igenom sin Ande och kraft, och låta oss samverka med honom livets källa om med …Och vi vara använda av honom ,medvetet, eller omedvetet … Och bara han uppenbara för oss ,och sin vilja och sitt vetande om och kraft. Som är allvetande, som är ett av Guds namn med Allvetandets Gud, såväl som den Allvise, och allsmäktige och allstädesnärvarande … Så för honom vara allt uppenbart, innan han skapade himel och Jord, och människan till sin avbild …Så det vi behöver och om  kunskap och  vetande och lärande och förståelse, och om tron…Tron på Gud och Guds Ord bibeln ,det har och är Gud för oss alla och efter behov allmänt och särskilt och personligt…Och så mycket vi vill under livet…Och kan inte klarlägas och ges oss på ett mänskligt vis i egen kraft eller igenom skapelsen i övrigt…Av det blir det bara ett ätande med ormen vid kunskapens träd på gott och ont …Och en forsatt vandring  utan Gud i egen och andras vishet och kraft och verk och djävulens…För utan Gud förmår vi intet och är som Gud vill…Och  för denna världens vishet är Guds vishet en dårskap och världens vishet en dårskap för Gud  

  • kjell

    Både du och flera andra här som försöker överträffa varandra i ”duktighet” när det gäller ord, ger inget förtroende och ser för mig ut som högmod, och du skriver ( läsa bibeln tillsammans) men jag vet idag inte vem jag skulle lita på , jag känner idag ingen pastor som jag kan lita på, alla söker idag bara sin egen ära och berömmelse, och ingen (förutom Stefan) verkar idag vilja läsa Bibeln som det står.
    I den församling som jag har mina rötter sen jag föddes, är snart hela grunden för vår tro borttagen, vem skall jag då kunna lita på, många församlingar genomgår samma förändring, varför har det blivit så? det är väl det som Stefan pekar på.
    Längre ner på sidan skriver Tony Malmqvist vad han känner (lite ironi)
    Sedan undrar många varför vi minskar i antal.
    Vi behöver andliga ledare inte högskoleutbildade pastorer, som tar makten i den församling som dom kommer till.

  • DavidLindberg

    Om du läser din Bibel ”som det står” och jag läser min Bibel ”som det står”, och vi trots denna förmodade ofelbara metodik kommer till två olika slutsatser, är det då möjligtvis mer komplicerat än du vill antyda att ”läsa Bibeln som det står”?

  • PeJohansson

    Kjell, helt riktigt, ett elitistiskt skikt på långt avstånd även språkmässigt från de arbetande händer som på enklaste sätt når Herren antingen knäppta eller arbetande till egen försörjning och med förväntat tiondegivande uppbyggande en helt överflödig kyrkobyråkrati

  • kjell

    Om du bara läser bibeln och inte påverkas av andras skrifter så kommer Anden leda dig rätt.
    Det är märkligt att vi kunnat hålla fast vid ett sätt att tolka Bibeln i så många år, men när tidstecknen visar att att vi närmar oss Jesu återkomst, så återgår vi till statlig styrning av ordet.
     Bibeln läses inte som det Gudsinspirerade ordet, ”nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för
    varje god gärning.

  • kjell

    Men den som förväntar sig ett tiondegivande har inte läst i samma Bibel som mig.

  • DavidLindberg

    Så du förespråkar alltså en kulturellt isolerad församling som inte ägnar sig åt någon annan textläsning än Bibeln? Det låter som ett mycket osunt och isolerande sätt att bedriva en församling. 

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Jag håller absolut med dig att det inte enbart räcker med en historisk kritisk metod i studiet av Bibeln. Jag hoppas att du inte tror att jag hävdat något annat. Det jag däremot skrev i mitt inlägg var att den historisk kritiska metoden ger historiska svar snarare än att tala om hur vi ska använda de svar vi får. Den ger viktiga svar för vår förståelse av Bibeln, och det är inte svar vi ska vara rädda för utan svar vi ska ta till oss! 

    Självklart behövs den Helige Andes närvaro i sin församling när vi tillsammans utforskar Guds ord och verkar för Guds rikes utbredning ibland oss, jag hoppas också här att du inte läst in något i mitt inlägg som jag inte sagt. Det jag däremot säger är att dessa två inte står emot varandra.

    Utifrån detta ser jag alltså inte något problem med slutsatsen (som du refererar till ovan) att Jesaja inte själv skulle ha lagt sista handen vid den bok som bär hans namn. Precis som det inte är något problem för mig att David inte har skrivit alla psalmer. Att se att bibeltexten är Guds ord genom människors ord i historien och att Guds ord sett olika ut och haft olika betydelser i olika tider kan jag inte på något sätt se som ett hot mot min kristna tro, än mindre som tecken på gudsförnekelse. Verkar inte Gud i historien? 

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Se det hellre som min syn på saken. Jag är helt medveten om att det finns andra sätt att se det som är bra mycket vanligare. Jag ser det alltså inte som en ”intressant uppgift”, utan som uttryck för det jag själv funderar och brottas över vad gäller församlingen i Sverige idag.

    Du undrar om pastorerna vet om det, det är ju en ganska generell fråga, men jag har delat dessa tankar på några pastorsträffar jag varit och lett samtal på, vilket har resulterat i intressanta och viktiga samtal, så jag tror absolut att det är värt att fundera mer kring!

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Tack!
    Jag har också uppskattat det du skrivit på din blogg. Detta är ett viktigt samtal!Dock är det tråkigt att det i bloggvärlden snabbt blir ”skyttegravar”. Jag ser mig själv varken som motståndare eller kritiker, snarare som samtalspartner eller hellre som broder (nu var det säkert inte så du menade, men ordvalet kan kännas olyckligt).Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Jag förstår inte riktigt vad du menar här. Det är absolut allvarligt om församlingsledningar drar skocken vilse, men vilka är det du talar om?

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Jag tror nog att man behöver ha studerat teologi för att kunna ge en kvalificerad bild av hur det är att studera teologi. Jag tycker att frågan är viktig, och alla har självklart rätt att kritisera, men om det görs på grunder som inte håller så blir inte heller kritiken särskilt vass eller relevant. Därav mitt inlägg. Kritik för kritikens skull leder ingen vart, och ogrundad kritik är ofta svår att bemöta. 

    Men jag blir lite nyfiken, på vilket sätt menar du att jag saknar belägg för det jag skriver?

    Och så detta med neutralitet. Jag talar inte i mitt inlägg om neutralitet, och skulle aldrig hävda att en historisk kritisk metod skulle vara ett neutralt verktyg, det jag säger pekar snarare åt motsatt håll, d.v.s att det handlar om att nå välgrundade tolkningar. Inte att nå en ”rätt”, eller ”neutral” läsning av texten. Någon sådan existerar inte.

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Som exeget vill jag också svara på detta med ”lån” av berättelser, men platsen är för kort här för att ge ett bra svar. Kontakta mig gärna på epost om du vill föra den diskussionen vidare! Jag ser inte någon motsättning mellan att Gud verkar i historien och att människor är präglade av det sammanhang de lever i. 

    Kort kan man dock kanske säga att det faktum att de som nedtecknat Bibeln var en del i sin kulturella kontext och därmed använde språk och bilder som deras samtida förstod inte är konstigare än att vi gör det idag.

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Jag ber om ursäkt om jag uppfattats som elitistisk. Det var inte alls min avsikt. Jag skrev på det språk jag själv är bekväm med, och försökte förklara när jag inte blev förstådd. Hade forumet varit ett annat än bloggsfären hade jag uttryckt mig annorlunda.

    Jag tycker det dock är lite tråkigt att du drar slutsatser om min person utan att veta vem jag är!

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Som jag skrev till PeJohansson så ber jag om ursäkt om jag uppfattats som högmodig. Det har inte varit min avsikt. Jag har ingen intention att överträffa någon enda av skribenterna här, utan hade snarare som avsikt att bidra med mitt perspektiv som doktorand i Gamla testamentets exegetik samt predikant och lärare.

    Jag blir sorgsen när jag hör att du haft så dålig erfarenhet av pastorer, jag ska be att Gud sänder människor i din väg som du kommer kunna lita på.

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Tack Johnny för din kommentar. Precis som du var viss om instämmer jag i att exegetiken inte är ”neutral”.

    Frid

  • kjell

    Det är positivt att du svarar oss,(det är inte ofta som Stefan svarar oss)
    Men hur kan du vara ”bekväm” med ett sådant språk, du är ju bara en ung grabb, jag är nära 50 år äldre än dig och har hört det mesta , men om du hjälper till på skolor att föra in ett sådant språk så tappar ni kontakten med den vanliga människan som jag antar är dom som ni vill nå.

  • Pingback: Gudsfruktan eller religion forts. « Gunnels plats i rymden()

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Skönt att vi är överens om detta med neutralitet. Johnny Lithell skriver ovan mycket bra om hur avgörande den ontologiska ansatsen är. De antaganden om textens natur som man tar med sig in i sitt hermeneutiska arbete kommer att genomsyra slutsatserna man drar. Även om tolkningen i den historisk-kritiska metoden då är välgrundad kan den vara grundad på sekulära antaganden. Det är tillochmed så att den historisk-kritiska metoden har inbyggda upplysningsfilosofiska antaganden. Som jag ser det måste tolkningen ta sin utgångspunkt i tron på Jesus istället.

    Guds frid

  • ulrikajansson

     Ja, vad ska jag svara?
    Född in i EFS som har mycket gott men där den lokala församlingen börjat äta av New wines falska bröd. Det senaste som gör mig verkligt ledsen är att EFS sådd i Etiopien Yesus Mekane nu har börjat med draksådd genom KK därnere.
    Som vuxen fick jag ta emot omvändelsens dop och började snegla efter en församling som tillämpar det. Men Både EFK och pingst i min stad är också ute och snurrar på med tex. New wine och KK.
    Svenska kyrkan då? Vad ska jag säga? Prästen där är gift med en människa av samma kön.
    Eftersom alla (tror jag) numera är en del av SKR där egentligen KK är styrande så återstår snarare frågan vart det inte pågår villfarelse idag?
    Vi är nära nu?

  • http://twitter.com/kleantes Kenneth M Nyman

    Jag känner en oro inför mycket av det som författaren till inlägget skriver. Som redan påpekats är det skrivet med ett väldigt ”akademiskt” språkbruk, och jag undrar om inte detta snarare kan fungera som ett sätt att ducka för de verkliga frågorna. (Många inom akademin är, enligt min erfarenhet, extremt verbalt begåvade…) Som exempel kan jag ta följade rad:

    Du skriver att man ”skalar bort det övernaturliga”. Jag skulle säga att det man gör är att försöka bilda sig en uppfattning om hur historia förhåller sig till text- Den stora frågan, som jag ändå inte riktigt tycker besvara, är hur universitetsteologin faktiskt hanterar det övernaturliga. Jag och många andra konservativa kristna menar ju att Bibeln har kommit till på ett sätt, som bryter mot de vanliga, naturliga principerna för hur texter kommer till. Som Kristen måste man ju alltid tänka, att det är Gud som är författaren till Bibeln. Han må ha använt sig profeter och apostlar, och de kan ha använt liknelser etc från deras omvärld, men dessa mänskliga författare är likväl bara ett slags ”redskap”. Det kan få avgörande konsekvenser för hur Bibelns tolkas, om man står inför ett oklart Bibelställe. Om man tror att hela Bibeln är Guds ofelbara ord, blir det naturligt att när man står inför ett oklart Bibelställe, tolkar detta utifrån andra, klara Bibelställen. (Att tolka en passage i GT utifrån en passage in NT blir med detta synsätt inget problematiskt, eftersom det ju är Gud som står bakom både GT och NT.) För en universitetsteolog, däremot, blir det naturligt att – vid samma oklara passage – fråga sig vad författaren rimligtvis kunda avse, givet dennas historisk/kulturella kontext… (Ett exempel på detta kan ju vara tolkningen av vissa Kristusprofetior i GT…)

    Både en historiskt-kritiskt inriktad universitetsteolog, och en mer konservativ, historiskt-grammatiskt inriktad teolog kan vara överens om att man ibland måste göra vissa efterforskningar för att förstå meningen i en viss Bibeltext. Den konservative teologen menar dock att man inte får göra avkall på sanningen eller felfriheten av det som står i Bibeln. Det är här det börjar brännas för den historiskt-kritiska exegetiken/Bibelteologin. Man kanske inte nödvändigtvis säger rätt ut att Bibeln har fel, utan man kanske istället börjar resonera på kringvägar: ”Ja, men det beror på vad man menar med ’sann’…” etc. etc. Man börjar alltmer vrida och vända på meningen i Bibeltexten, i syfte att komma åt dess förmenta kärna (Uppstod Jesus från det döda? ”Ja det beror på cad man menar med ’uppstod'”, Är Bibeln felfri, ”det beror på vad man menar med felfri”, Ger första Mosebok en sann beskrivning av hur världen kommit till (”Ja, sann och sann, det beror på hur man tolkar texterna…” OBS! Jag säger inte att författaren till inlägget behöver göra sig skyldig till detta; men det är en risk som alltid är närvarande i universitetsteologin, som jag själv erfarit.)

    Mvh
    Kenneth
    http://www.kennethnyman.com

  • samuelvarg

    Därav citattecknen. :-) Ser oss inte som direkta motståndare bara för att vi inte håller med Swärd och Co.

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Rom 12:10?

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Svårt att svara på detta (hur vet du hur gammal jag är?). Känner inte dig och vet inte vad du har för utbildning, men språket jag använder är ganska standard inom akademin, och eftersom jag läst teologi länge är det inte konstigt att man blir bekväm.

    Inom alla ämnen finns ju naturligtvis olika språk, ord som används för att vara precis i formuleringar så att det man vill förmedla når fram. Vill man lära sig ett ämne behöver man därför lära sig ett språk, så naturligtvis får studenter en utökad vokabulär när de studerar. Konstigt vore väl annars. 

    Värt att komma ihåg är också att min text var tänkt som kommentar till Swärd, d.v.s. riktad till honom, och egentligen inte som gästinlägg, vilket kan förklara språkdräkten.

    Men jag hoppas att jag i alla fall har förtydligat och förklarat så att du förstår mitt inlägg. Annars uppmuntrar jag dig att fråga mer. Bloggsfären är ju ett begränsat forum, men vi möts ju här för att lära oss av varandra, eller hur!

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Man brukar skilja på exegetik och hermeneutik inom bibelvetenskapen. Tror det är viktigt att vi, när vi samtalar så här, inte blandar ihop saker, generaliserar och talar svepande. Då kommer vi inte framåt. Vad du menar med en ”ontologisk ansats” förstår jag inte. Och hur ”tron på Jesus” ska ha direkt bäring på en exeges har jag svårt att få ihop. 

    Men du svarar egentligen inte på min fråga. Vad är det för belägg du tycker jag saknar?

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Sorgligt att höra att du inte har förtroende för frikyrkan. Jag känner inte dig och inte det sammanhang du kommer från eller finns i, men jag hoppas att du ändå tillhör en kristen gemenskap som du delar din vardag med, så att du inte står själv i din tro. 

    Frågan du tar upp är dock lite OT, så om du vill prata mer om detta föreslår jag att du mailar mig.

    Guds frid!