Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

David Willgren har skrivit en lång kommentar på mina bloggposter om problem jag tycker finns med pastorsutbildningens akademisering.

Jag publicerar det som gästblogginlägg då det är för långt att lägga in som kommentar, tycker att det innehåller så mycket av substans så jag tycker att det är värt att publicera, men som sagt var, jag har inte hunnit läsa igenom det ordentligt.

Här följer Willgrens kommentar:

Hej Stefan!

Jag vill börja med att tacka för att du än en gång tänker till kring frågan om våra pastorsutbildningar och därmed försöker uppmuntra till diskussion. Jag tror, precis som du, att det är en viktig fråga som behöver diskuteras, och jag har därför länge tänkt att jag ville skriva någon kommentar till dina tankar. Kanske särskilt utifrån mitt perspektiv som ”ung teolog” eller kanske snarare ”ung exeget”. Jag får nämligen känslan av att vi tänker ganska olika här, och därför kanske mitt perspektiv kan vara intressant för ett fortsatt samtal.

Jag har läst dina bloggposter kring detta samt dina artiklar i världen idag, och vad jag förstår så grundar sig din huvudinvändning i den nära koppling som utvecklats ”mellan staten och de frikyrkliga pastorsutbildningarna”, som du skriver i ditt första inlägg. Detta menar du är ett skadligt inflytande, och när jag läser dig så förstår jag det som att anledningen till att det är skadligt är att det resulterar i att teologin får en närmare koppling till en sekulär universitetsvärld snarare än till församlingar, vilket bl.a. leder till professionalisering, men kanske framför allt till att vi får två (inkompatibla) världsbilder som krockar. Hoppas jag förstått dig rätt här.

I detta resonemang gör du så ett antal antaganden (som du bygger på som du skriver ”fragmentariska” bedömningar, din kännedom om ”många studenter[s]” erfarenheter, att du ”känner ett antal lärare” o.s.v.), och utifrån dessa antaganden ställer du återkommande upp motsatspar. T.ex. ställer du ”akademisk sekulär teologi” mot ”kristen världsbild”, eller ”historisk kritisk metod” mot ”historisk grammatisk metod”, ”intellektualisering” mot ”uppfylld av anden”, ”ifrågasättande” mot ”synen på Bibeln som Guds ord”, ”presentera evangeliet i andens kraft” mot ”citera ett antal akademiska teologer” för att bara nämna några.

Just detta är det jag skulle vilja fundera en vända till kring, för jag är rädd att du missuppfattat, alternativ inte läst på så noga kring hur det ser ut i verkligheten. Du är, som du skriver, ingen teolog, har aldrig läst teologi, men du verkar ändå relativt säker på vad det är för typ av teologi som undervisas, vad för metoder som används m.m. Men när du beskriver detta skulle jag hävda att du avslöjar ganska allvarliga missuppfattningar och därmed drar slutsatser som inte är rimliga.

Ta t.ex. detta med metod. Förutom att det är anmärkningsvärt att du som doktor kan hävda att en metod är ”oproblematisk” (historisk grammatisk metod) så undrar jag om du vet vad en historisk kritisk metod är? Du skriver ”vi kan inte sitta och välja och vraka i Bibeln, plocka ut det som passar oss”, men något sådant har en exeget aldrig sysslat med. Det historisk kritiska metoder syftar till (och det finns ju ett antal som ryms inom detta ”paraply” – textkritik, litterärkritik, redaktionskritik, källkritik o.s.v.) är ju att förstå texternas tillkomsthistoria, historiska kontext o.s.v. Att spåra när och hur texterna skrevs. Metoderna ger inga redskap för att uttala sig normativt på något sätt, d.v.s. föreskriva hur texterna ska användas. Bara hur de kan förstås. Och detta är naturligtvis alltid tentativt, eftersom bibelvetenskap som sådan inte ger absoluta resultat utan handlar om tolkningar. Att tolka så bra och gediget som möjligt. Svar erhållna genom en historisk kritisk metod är alltså alltid historiska. Det handlar om att lära känna den värld som återfinns i bibeltexten för att sedan (om man är kristen) kunna använda detta nya perspektiv för att också se på vår samtid genom Bibeln.

Jag vill alltså starkt invända mot din dikotomi som säger att ”intellektualisering skapar en andlig kraftlöshet”. Snarare skulle jag säga att en grundlig kunskap om Bibeln (och då menar jag inte bibelsprängdhet, utan en förståelse för den tillkomstmiljö och framskrivningsprocess som texterna förmedlar) kan ge otroliga förutsättningar för den profetiska skärpa, andliga klarsyn o.s.v. som är nödvändig i församlingsgemenskapen. Jag ser alltså inte motsättningen mellan ett historiskt svar och ett Guds ingripande. Verkar inte Gud i historien? Jag ser inte heller varför du inte vill att man ställer en viss typ av frågor till texten. Vad är problemet här?

Ta som exempel din uppmaning att följa Jesu modell i träningen av lärjungar. Jag antar att du inte på allvar tänker att vi ska göra precis som Jesus. Jag skulle hävda att du istället gör en snabb exeges av texten, skalar bort det du anser vara kontextuellt bundet och lyfter fram det som är centralt i Jesu tjänst. Men hur görs detta? Vilka kriterier gäller för detta tillvägagångssätt? Hur kan en diskussion föras? Hur kan det prövas? Är det viktigt att ha sandaler på sig? Att vara två och två? Hur lösgör man budskapet från kontexten? Ska det göras? Jag menar att vi utan bibelvetenskapen, utan exegetiken, saknar redskap för detta. Om vi därför tror att det är viktigt att följa Jesu modell så blir studiet av Bibeln långt viktigare än det låter i vissa inlägg. För det är väl Jesu modell som ska följas, inte svensk frikyrklig modell?

Jag skulle alltså vilja hävda att den dikotomi du målar upp är delvis falsk, på grund av att du egentligen inte känner till det du kallar för ”akademisk teologi”. Jag möter ofta fördomar mot ”sekulär universitetsteologi”, likt de du också ger uttryck för, men jag känner mycket sällan igen den bild som målas upp. Låt mig ta några exempel.

1) Du skriver att man ”ställer sig som domare över Bibeln”. Jag skulle istället säga att man sällar sig till en flertusenårig diskussion kring texterna som har genomgått en mängd paradigmskiften, arbetat med olika metoder o.s.v., men som likväl pågår för fullt över hela världen i olika sammanhang och där textutläggningar m.m. ständigt utmanas, ifrågasätts, slipas, omformuleras o.s.v. för att nå en ständigt större kunskap om det vi kristna kallar för Guds ord. Tänk vilken rikedom av kunskap som finns tillgänglig här (Ef 3:18)!

2) Du skriver att man ”skalar bort det övernaturliga”. Jag skulle säga att det man gör är att försöka bilda sig en uppfattning om hur historia förhåller sig till text. Detta ger då en tydligare betoning på vad som faktiskt är budskapet. Ingen exeget är blind för vad som står i texterna. Med tanke på punkt 1 är det också ytterst svårt att ”förvränga” texter, eftersom det finns en så stor internationell ”kritisk massa”. Du skriver att ”frågor som handlar om att […] bli uppfylld av Anden, hur man fungerar i profetisk gåva” o.s.v. blir ”crazy” och ”irrelevanta”. Jag undrar vad du menar med detta. Om du t.ex. läser en kommentar till texter där Jesus gör detta så skulle jag hävda att du får mycket matnyttigt. Och steget är inte alls särskilt långt till praktisk teologi, till församlingskontexten. Vissa kommentarserier jobbar ju explicit med sådana ”omadresseringar” av budskapet. Dock kommer kommentatorerna troligtvis inte gå så mycket längre än texten, de kommer inte att systematisera, där får du istället ta traditionen till hjälp.

3) Du skriver att det bedrivs ett ”ifrågasättande av Bibeln som Guds ord” och ”grundläggande kristna läror”. Vetenskapens uppgift är att ställa upp välformulerade problem, så självklart handlar det om ett ifrågasättande, men inte på det sätt jag anar att du menar här. Exegetiken sysslar över huvud taget inte med grundläggande kristna läror, snarare i så fall med det bibliska stödet för dessa, vilket alltid måste kunna diskuteras. Vad gäller Guds ord behöver det, om påpekats av andra, kvalificeras. Vad är Guds ord? Bokstaven? Meningen? Budskapet? Anden? Summan? Delen? Innehåller Bibeln Guds ord? Är det en samling auktoritativa skrifter eller en auktoritativ samling skrifter o.s.v. Vad innebär det att det inte är dikterat? Att det är skrivet av människor? När du skriver att ”i den sekulära akademiska teologin är inte Bibeln Guds ord” så skulle jag snarare säga att den inte behöver vara ”Guds ord”. Eller kanske hellre att frågan inte alltid är i fokus (för exegetiken). Det är alltså upp till varje forskare att själv bidra med sitt perspektiv, att ett universitet inte vill ställa sig tydligt i en konfession innebär inte något annat än att man tillåter alla att närma sig texterna med frågor, och då, inom exegetiken, främst historiska sådana.

4) Du skriver att den akademiska teologin skapar ”teologiska proffs som anses ha en särställning i uttolkningen”. Jag skulle säga att de som fördjupar sig i Bibeln på heltid kommer lära sig mer och andra saker om bibeltexten än de som väljer att inte göra det. Det kan naturligtvis skapa en distans, men varför inte se det som en tillgång istället? En lärare har som uppgift att undervisa, jag ser inget konstigt med att man då får en viss ”särställning”, även om jag inte gillar ordet eftersom det klingar lite hierarkiskt i mina öron. Kanske bättre att tala om förtroende? Att de som ägnat mycket tid åt Bibeln kanske med tiden också erhåller ett större förtroende eftersom de kan förmedla glimtar av den världsomfattande diskussion kring Bibeln som en som inte lagt samma tid kan göra? Som kan inspirera till fördjupad efterföljelse, och bidra till en tydligare profetisk, andlig dimension? Jag tror alltså inte att det finns en motsättning mellan intellekt och liv. Jag tror inte att vanligt folk kan läsa och förstå hela Bibeln. Det kan ingen enskild människa. Det är församlingens uppgift. Den historiska kyrkans uppgift. Jag tror att det behövs mycket tid och engagemang för att förstå glimtar av den text som är Guds ord. Vad som menas när man hävdar att ”alla kan läsa och förstå” behöver därför också diskuteras. Att alla däremot inte kan läsa och förstå viss akademisk litteratur är inte så konstigt, och jag förstår inte riktigt varför du som disputerad inom ett annat område skulle ha lättare för att förstå teologisk facklitteratur? Särskilt som du inte är disputerad inom humaniora? Jag förstår inte heller din slutsats att ”akademisk teologi” har ”negativa tendenser” som är ”alltför vanliga”. Jag ser inte att du har grund för ett sådant påstående när du både hävdar att du inte läst särskilt mycket teologisk facklitteratur, och inte förstått särskilt mycket av det du läst.

Det sista jag vill kommentera är detta mer övergripande med pastorsutbildning. Jag ger dig viss rätt i att många pastorsutbildningar inte utrustar pastorer på ett sätt som kanske kunde behövas, man jag gör inte alls kopplingen till teologin här. D.v.s. jag förstår inte kopplingen som säger att konservativ/evangelikal teologi ger en bättre pastor. Att en pastor som inte använder sig av historisk kritisk metod är mer andefylld.

Jag tror att vägen framåt istället mycket handlar om att fundera över pastorsrollen som sådan. Jag kanske sticker ut här, men jag menar att ”pastor” inte är ett yrke. Jag menar att en pastor inte har en särställning i en församling, att en pastor inte är den viktigaste funktionen i en församling, att en pastor inte är avgörande för väckelse, att syftet med en teologisk utbildning inte är att utbilda ambassadörer o.s.v. Utbildningen av pastorer är därför, enligt mig, inte den allra viktigaste frågan för ett samfund. Säger man så så tillskriver man pastorn en alltför stor roll. Det är snarare detta som, enligt mig, kan göra att man skapar ”heltidskristna” istället för ett allmänt prästadöme, att man förväntar sig att en pastor ska vara en ”miniförsamling”, d.v.s. kunna verka i alla de funktioner som finns i en svensk frikyrkoförsamling: predika, leda samlingar, leda nattvard, dop, begravningar, gudstjänster, gärna kunna spela piano/gitarr, göra affischer, hembesök, leda andakter vid alla verksamheter, vara tillgänglig för själavård o.s.v.

Jag ser hellre församlingen som ett myller av gåvor och funktioner där pastorn (herden) visserligen är en viktig funktion, men som inte bör förstås eller ”utbildas” frikopplat från resten. Vi behöver också ge utrymme för andra att fördjupa sig i sina gåvor, vad säger att pastorn är lärare? Vad säger att pastorn är profet? Vad säger att pastorn är vaktmästare? Och vi behöver tydligare koppla pastorns fördjupning till församlingen. Dessa tankar utvecklar jag gärna mer, men av platsbrist inte här. Men jag tror alltså att vi gör oss en otjänst om vi hävdar, som David Wellstam gjorde, att pastorn är en av jordens viktigaste personer.

Jag tror att teologi är viktigt. Så pass viktigt att vi behöver dem som sysslar med det på heltid. Det är centralt, vitalt, för församlingens liv. Genom hela kyrkans historia har heltidsteologer (istället för ”akademiska teologer”) fört fram nya metoder, strategier, tankar, visioner, profetior o.s.v. som fört med sig förnyelse och utveckling av den lokala kristna församlingen. Precis det som du efterfrågar. Glappet mellan den ”akademiska” teologin och församlingskontexten är därför, som jag ser det, sorglig och någonting vi ”heltidsteologer” bör jobba aktivt för att överbrygga, men som också pastorer och församlingar bör ta ett närmande steg till. Jag är övertygad om att vi i Sveriges olika frikyrkliga sammanhang då kommer bli mindre polemiska, ja till och med uppbyggda då vi läser spännande och utmanande (akademiska) heltidsteologer som t.ex. N T Wright (NT) eller Walter Brueggemann (GT). Detta tror jag faktiskt, trots din oro, kan leda till förnyelse och andlig växt i våra församlingar. Men låt oss inte göra detta till pastorns uppgift.

Frid!

David Willgren (en sån där akademisk exeget)

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Tack för din kommentar. Du säger att jag duckar för de verkliga frågorna, men jag får inte riktigt grepp om vilka du tycker att de är. Har du tid och möjlighet får du gärna utveckla detta!

    Visst tänker jag mig att Bibeln är inspirerad av Gud, men frågan är vad detta med människor som ”redskap” innebär. Jag tänker mig att Bibeln är Guds ord genom människors ord, d.v.s. människor har använt sig av sina egna, ofullkomliga ord, präglade av sina respektive sammanhang, och därför blir det viktigt att sätta sig in i dessa sammanhang i vår brottning med texterna. Det ger oss avgörande kunskaper som kan berika våra kristna liv och vår gemensamma bibelläsning.

    Jag ser inget problem med att tolka GT i ljuset av NT, det är självklart att vi som kristna skall göra så, precis som vi tolkar NT i ljuset av GT, men som exeget jobbar jag inte med sådana frågor. Då handlar det istället om att förstå texten som text, d.v.s. undersöka vad som faktiskt står, vad som är budskapet, hur texten kommit till o.s.v. Det kan tyckas irrelevant, men jag skulle hävda att det är avgörande för inte minst vår förståelse av NT. 

    Ta t.ex. Kristusprofetior i GT, som du är inne på. Det är uppenbart att NT fångar upp många passager i GT och omtolkar dem i ljuset av Jesu liv och gärning, därmed kan och bör vi läsa dem som profetior som pekat fram emot Jesus. Men det är lika uppenbart att de haft en annan betydelse och budskap när de först skrevs. Om vi kan få grepp på dessa första sammanhang samt passagens förmedling och receptionshistoria så kan vi få fördjupad förståelse av vem Jesus är, på vilket sätt det är en profetia o.s.v. Är du med på vad jag menar? Exegetiken försöker alltså ställa en mängd frågor genom ett antal olika metoder för att förstå mer av textens historia och budskap. Finns det övernaturliga element i texten är det ingen exeget som blundar för det. Universitetsteologin ”hanterar” därmed inte det övernaturliga på det sätt som du menar, snarare är det den enskilde forskaren som får ta ställning utifrån sitt eget perspektiv. Vare det kristet eller ateistiskt. Den oförståelse inför komplexiteten i förhållandet läsare/text som du och flera andra ger uttryck för finns inte inom dagens akademier. Snarare är det fråga som länge funnits mycket i förgrunden. Exegetiken kan alltså aldrig komma fram till om Jesus uppstått eller inte. Den kan säga att det är tydligt att texterna förmedlar detta, och sedan är det upp till var och en att ta ställning till om man ser texternas budskap som sant eller ej. 

    Jag hoppas att detta rätade ut en del frågetecken och stillade lite oro. Om inte så hoppas jag att du fortsätter samtalet!

    Frid!

  • ulrikajansson

     Tack för din omsorg men jag är inte ensam.

    Guds välsignelse.

  • ulrikajansson

     Ja,
    kanske har jag reagerat mer utifrån versen innan som påtalar att vi ska hålla fast vid det goda. Ibland undrar jag om uppmuntran sker för egots skull eller för det godas skull.

  • kjell

    Jag har ingen utbildning men man lär så länge man lever, men jag hoppas att du har förstått att vi är många som ”bara” arbetat med våra händer, blir det då akademiskt språk i våra kyrkor så har vi ingen lust att gå dit.
    ( Ålder är inte så svårt särskilt när du går ut med bild, man bara räknar årsringarna och dom kommer efter 30)

  • http://twitter.com/kleantes Kenneth M Nyman

    ” Jag tänker mig att Bibeln är Guds ord genom människors ord, d.v.s. människor har använt sig av sina egna, ofullkomliga ord, präglade av sina respektive sammanhang, ”

    Talet om ”ofullkomliga ord” tycker jag borde synas lite närmare. Det tycks ju innebära att du öppnar upp för möjligheten att det kan finnas fel i Bibeln, och i så fall skiljer ju sig den historisk-kritiska Bibelforskningen från den konservativa Bibelsyn som bl.a. jag omfattar. Kanske menar du inte att Bibeln innehåller fel, men då undrar jag vad du menar med att profeternas och apostlarnas ord skulle var ”ofullkomliga”.

    Jag tycker det verkar lite som att du försöker skilja mellan å ena sidan Bibeltexten som ”text”, och å andra sidan den religiösa signifikans som kristna lägger i Bilebtexten. (T.ex. när du menar att GTs Kristusprofetior urspungligen skulle ha haft en annan betydelse, och att det är först långt senare som den kristna kyrkan skulle ha omtolkat dessa som syftande på Jesus.) För en konservativ kristen som jag är det ju centralt att Bibeln inte är någon historiskt dokument bland andra, utan att det är ett övernaturligt tilltal från Gud. Likaså att det är samma grundläggande budskap som predikas i GT som i NT (om än med ökande grad av klarhet), och att kristendomen egentligen inte är något nytt, något brott med det tidigare, utan att den Jesus som kom till jorden är samma Jesus som den som förutsägs direkt efter syndafallet, då det kristna budskapet först predikades för Adam och Eva.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Jag syftade inte på biblisk hermeneutik utan på den hermeneutiska metoden som du använder när du forskar i bibeltexters tillkomst och historiska kontext. Det är då viktigt att du redovisar med vilka övertygelser du går in i arbetet eftersom det kommer att färga dina slutsatser. Att tron på Jesus inte skulle vara relevant låter naivt. Att kritiken du får inte är relevant har inga belägg för och att det skulle vara svårt att bemöta ogrundad kritik förstår jag inte alls. Det är ju bara att sakligt peka på vad som haltar.

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Vad har du för grund för ditt påstående att historiekritikens företrädare är gudsförnekande? Jag hävdar, som du ser, tvärtom i mitt inlägg och blir därför konfunderad över ditt uttalande. Är detta en fördom, eller har du läst på om många akademiska teologer och kommit fram till att de inte är kristna? Min uppfattning är att du, om du gjorde det, snarare skulle komma fram till motsatt slutsats.

    Jag har inte läst Bernspång, men han är ingalunda ensam i att hävda att Jesaja går tillbaka på en enda författare. En etablerad akademisk teolog som för några år sedan gav ut en Jesajakommentar i en etablerad serie driver samma linje (Oswalt http://www.amazon.com/gp/product/080282529X/). Men den stora merparten Jesajaforskare (ja, troende sådana) håller det för rimligt att tänka sig att mer än en person skrivit fram denna profetbok.

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej igen!

    Bra gissat! :). Jag blir 29 i december!

    Du får ursäkta om jag tolkar dig fel, men på det du skriver låter det som att du tror att jag lever i någon slags ”akademisk” bubbla, skild från det du kallar för ”verkligheten”, d.v.s. att jag är en akademiker som inte känner vanligt folk som ”bara” arbetat med händerna. Återigen blir jag förvånad över att du i så fall tror dig veta saker om mig utan att känna mig. 

    Jag gillar inte att kategorisera människor i fack, och gillar än mindre att själv kategoriseras. Jag har jobbat mycket med mina händer. Jag är musiker (pianist, ett riktigt handarbete :) ). Jag har jobbat i fyra år som brandman och ramparbetare på flygplats, i fyra år på lager på IKEA, samt flera år i andra typer av ”handfasta” jobb. Jag har dessutom jobbat med predikan och förkunnelse i många år, dels i en mindre landsortsförsamling, och nu predikar jag regelbundet i min nuvarande hemförsamling i stan. Jag har där aldrig hört att jag pratar ett för akademiskt språk (och nej, församlingsmedlemmarna har inte varit övervägande akademiker, utan snarare tvärtom, tillhörande den grupp du pratar om, om man nu ska kategorisera..). Tvärtom har jag i regel fått höra att jag tillgängliggör bibeltexterna.

    Därmed inte sagt att jag inte kan uttrycka mig akademiskt. Det gör jag när sammanhanget kräver det, och i mitt svar till Stefan Swärd, som ju själv använder många av de termer jag citerat, ansåg jag att jag lade mig på en passande nivå.

    Men, återigen, kommunikation är två vägar, så jag är fullt tillgänglig för att räta ut eventuella frågetecken eftersom jag är mån om att budskapet ska nå fram!

    Så du kan vara lugn och har ingen anledning till den oro du uttrycker :). 

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Jag tror nog att vi uppmuntrar varandra för lite. Varför inte istället slösa på vårt goda tal om varandra och avvakta med kritiken tills vi fått förtroende att ge den? Då gör den nog mer nytta och kan då istället bygga upp kristi kropp!

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Det jag menar med att ogrundad kritik är svår att bemöta är helt enkelt att det kräver så mycket tid och plats för att visa på vad det är som är ogrundat. Det görs nog bäst IRL. Min erfarenhet av internetdiskussioner är annars att de kan hålla på för evigt utan att komma någonstans eftersom man inte har någon gemensam grund att bygga på. Det går då inte att sakligt peka på vad som haltar eftersom den ena parten inte förstår sakargumenten. 

    Jag håller absolut med dig om att min förförståelse präglar de frågor jag väljer att ställa, men jag håller inte med dig om att dessa ständigt skall redovisas. Det bygger ju t.ex. på att jag känner till alla, vilket jag inte tror att jag gör. Snarare fokuserar man som forskare på att tydligt redogöra sin metod samt teoretiska ramverk och använda språket så tydligt och exakt som möjligt för att göra resonemangen stringenta och genomskinliga så att resultaten kan prövas och diskuteras av andra. 

    Sen skrev jag inte att tron på Jesus var irrelevant, jag skrev att jag hade svårt att se hur det skulle ha direkt bäring på min exeges. Ta t.ex. en fråga som ”När skrevs Ps 1?”. Jag tror på Jesus, på vilket sätt påverkar det svaret på den frågan?

    Jag kan inte heller se att du svarat på de frågor jag ställt. T.ex. vad det är för belägg du tycker jag saknar. Eller vad du menar med ”ontologisk ansats”..

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Med ”ofullkomliga ord” menar jag någonting i stil med att människor har använt sina egna, begränsade ord för att förmedla Guds obegränsade verklighet. Bibeln är inte dikterad. Den innehåller därmed uppenbara fel. Av olika art. Grammatiska fel, skadade textavsnitt, fel i ortsangivelser osv… Och detta blir då inte problematiskt och i synnerhet inte ett hot mot att se Bibeln som Guds sanna ord till oss (jag utvecklade för länge sedan lite tankar kring detta på min blogg i sex inlägg: http://davidwillgren.blogspot.se/2010/05/bibelsyn-del-1-av-6.html ).

    Detta med att GT:s Kristusprofetior skulle haft en annan ursprunglig betydelse torde vara relativt uppenbart. Ta t.ex. profetian i 2 Sam 7. Från att ha varit ett muntligt vittnesbörd om hur Gud visat sig nådig och trofast kom löftet att med tiden få nya betydelser. Den kom att betyda något för de som hörde/läste det under en tid av välstånd under monarkin. Den kom att betyda något annat då den fogades in i ett större historieverk och lästes av ett folk i exil. Den kom att betyda något ytterligare då den lästes som en del av skrifterna vid vår tideräknings början och den betyder idag någonting annat för oss i ljuset av det Jesus gjorde på korset. Men lika uppenbart som att de haft andra betydelser (och fortfarande har idag), lika uppenbart är det att vi som kristna, ända sedan korshändelsen läser GT i ljuset av Kristus. Men som GT exeget är jag inte bara intresserad av detta utan ställer i första hand frågor till GT som text, för att lära mig så mycket som möjligt om denna fascinerande samling skrifter.

    Det finns alltså både diskontinuitet och kontinuitet mellan GT och NT. Häri ligger ett spännande fält att utforska för att tränga djupare i vad dessa profetior betyder. Hur texter som inte var profetiska kunde tolkas som sådana av evangelisterna, och hur deras tolkningar skilde sig mot samtida rådande förväntningar, t.ex.

    Detta är ett fascinerande ämne som är svårt att göra annat än att skrapa på ytan i ett forum som detta, men jag hoppas att jag lyckas förmedla huvuddelen av det jag vill säga?

    Frid!

  • kjell

    Det där med ålder var ganska lätt, det finns nåt som heter ratsit//
    Vi är många som idag är lite vid sidan om församlingar på grund av dessa förändringar som många av våra församlingar går igenom, grunden till det kan möjligen ha med skolan att göra? hoppas att du kan vara med och påverka. Som det fungerar i min församling idag så delar jag inte ledningens nya ideer så jag känner mig hemlös, eftersom jag levt hela livet i kristen gemenskap och till och med lärt mig  mig läsa med hjälp av bibeln så känns det tomt att vara utanför.
    Den grund som vår församling har haft har stämt bra med min bibelkunskap, men idag stämmer det inte, då känns det bra att Stefan försöker göra något.

  • David Willgren

    Hej!

    Tråkigt att höra! Vad är det för typ av förändringar du menar? (svårt att veta annars vad skolan haft för betydelse).

    Frid!

  • kjell

    Unga pastorer som tar över en församling tar makt och ändrar efter eget huvud, dom bygger inte på den grund som är lagd, det är i dag flera efk församlingar som tar in barndöpta som medlemmar, eftersom församlingsbarnen inte är barndöpta så känner dom sig överkörda av kompisar som är med i ungdomsgrupper som kan gå in direkt utan dop, genom denna förändring så tappar också dopet sitt värde, några tas in i styrelsen direkt från svk via sitt barndop aktiva homosexuella släpps också in i församlingar, dom senaste 15-20 åren har det blivit helt tyst med tungotal och profeterande det var vanligt ofta i samband med nattvard .

    Jag hörde nyss en predikan om  gåvor, enligt den pastorn hade mina högskolade barn fått många gåvor från Gud men jag har inga fått. ( det har ju blivit så att församlingen använder våra skolade barn till allt, men vi äldre behövs inte)

    Vi behöver andliga ledare och väckelsepredikanter som förstår Guds löfte om att utrusta den som får en uppgift, och löftet att Gud väljer den som i världens ögon ingenting är 

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Tråkigt att höra att du är missnöjd med läget i din församling. Jag håller med dig om att vi behöver ledare som tydligt förkunnar Guds rike, som inte bara kan förankra viktiga nya inriktningar i församlingen innan de genomförs, utan också har förmågan och modet att leda underifrån, genom att lyfta fram andra, och jag hoppas att de många ungdomar som går bibelskolor och teologiska utbildningar runtom i landet ska få vara med och bidra till Guds rikes utbredning i Sverige. 

    Jag delar också dina tankar om att Guds församling måste vara åldersöverskridande, där delaktighet betonas och eftersträvas över t.ex. generations, köns,  och etnicitetsgränser. Vi är ju ett Guds folk som lever för och med varandra! 

    Tack för att du delar dina tankar, och så önskar jag dig Guds frid i din situation!

  • kjell

    Du skriver förankra viktiga nya inriktningar, är det från din undervisning detta kommer att bryta ner och fördärva våra baptistförsamlingar tillbaka till oigenkännlighet det är inte underligt att människor tappar tron på församlingen

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Förstår interiktigt, menar du att minundervisning kommer att fördärva församlingar?

    Frid!

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Det blev konstigt nedanför. Frågar här istället. Är det min undervisning som du menar kommer fördärva församlingar?

  • Pingback: Kommentar till debatten runt teologi- och pastorsutbildningar « METANOIA()



Subscribe to Stefan Swärd