Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Mina blogginlägg och ledare i Världen Idag om frikyrkornas teologiutbildning har skapat reaktioner och debatt. Bra. Är glad över en ganska positiv respons från yngre teologistuderanden. Noterar dock att vissa kommentarer och även blogginlägg diskuterade inte vad jag försöker säga. Min inställning kan sammanfattas på följande sätt:

1. Det är ett problem med statsbidragen och statsberoendet för teologiutbildningar. Det skapar beroenden och styrning av verksamheten som blir helt felaktig. Sedan är det olika, hur olika utbildningsanstalter försöker hantera detta. I vissa fall försöker man ändå skapa en bra konfessionell miljö. Denna statliga bindning behöver diskuteras. Det som är viktigt är att rektorerna för respektive utbildningar, kan förklara för samfundsstyrelser och samfund, som är huvudmän för verksamheten, hur styrningen fungerar och vilket genomslag den får. Det värsta är den dolda påverkan som finns inbyggd i systemet.

2. Den statliga universitetsteologin rör sig inom upplysningstraditionen och moderniteten. Det innebär ett paradigm som inte utgår från en kristen världsbild. Det sätter människan i centrum. Det vi kan veta enligt den världsbilden är det som människan kan utforska framförallt genom olika empiriska metoder. Man utgår från en världsbild med ett slutet materialistiskt universum med människan i centrum för förståelse och kunskap. Upplysningstänkandet utesluter de övernaturliga dimensionerna i kristendomen. Tron på att Gud har blivit människan, att Gud har uppenbarat sig genom Jesus, att Jesus har uppstått, att Jesus idag regererar över universum, att det finns en änglavärld och en ond andevärld, att Bibeln är inspirerad av Gud – allt detta ryms inte inom upplysningsparadigmet. Trots att upplysningstänkandet diversifierats och ger utrymme åt olika tolkningar och perspektiv, så har inte grundmodellen ändrats. Det som kallas postmodernitet handlar ju främst om att ytterligare dra ut konsekvenserna av upplysningstänkandet, människan som alltings måttstock och bedömare ligger fast. Inom ramen för upplysningsparadigmet kan man forska om religion, om kristendom, om de heliga skrifterna. Man kan förmedla allmän religionskunskap och kristendomskunskap. Och det kan vara bra och nyttigt på många sätt. Men fullständigt otillräckligt för att utbilda präster, pastorer och andra arbetare i Guds rike. När ett samfund rör sig bort från väckelse, Gudsuppenbarelse och en levande Bibelundervisning – beror det nog på att ett annat paradigm har tagit över pastors- och prästutbildningen.

3. Det farliga med upplysningstänkandet är dess högmod och exklusivitet. Sekulära universitet och dess metoder anses vara en överlägsen kunskapskälla. Men Europa kryllade av universitet långt före franska revolutionen och framstående forskare fanns vid olika katolska utbildningsinstitutioner och kloster. Att det skulle vara finare att läsa teologi – religionsvetenskap, vid ett sekulärt universitet, med en icke-konfessionell utgångspunkt, är exempel på en sådan arrogant och övermodig inställning.

4. Det blir också ett falskt budskap. Sekulära universitet uppfattas som rationella, sakliga, objektiva – kontra tro, konfession som ska stå för något mindre rationellt. Upplysningstänkandet och moderniteten bygger lika mycket på tro och spektakulära utgångspunkter som andra livsåskådningar. Ett strikt objektivt tänkande är inte möjligt. Hjärnan måste programmeras med någon form av koncept för att kunna arbeta rationellt. Vad den programmeras med, är den avgörande frågan. Att bli kristen är inte bara att allmänt få en tro, och uppleva en omvändelse och pånyttfödelse. Det handlar om ett förvandlat sinne – ett förändrat tänkesätt, en ny världsbild – ett nytt paradigm. Det behöver vara grunden för all pastors- och prästutbildning.

5. Vad jag kan se har den svenska universitetsteologin, och med dess avgreningar i frikyrkoutbildningarna, i stor utsträckning formats utifrån upplysningsparadigmet. Man kan studera om kristen tro, om Bibeln, om religion. Upplysningsparadigmet leder till en intellektualisering och en kritisk distans till forskningsobjektet. Att nalkas Bibeln utifrån ett kritiskt och inbillat förutsättningslöst förhållningssätt, t.ex. det är upplysningstänkande och modernitet, inte ett kristet synsätt. En kristen nalkas Bibeln för att lära känna Gud, höra Guds röst och förstå Guds vilja. Processen att förstå Bibeln innefattar självklart att man brottas med Bibeltexterna, men för att finna förståelse för att jag ska kunna göra allt det som Jesus har befallt sina lärjungar att göra. Inte för att jag ska ställa mig själv som domare över Bibeln.

6. Den tidiga frikyrkorörelsen och pingströrelsen upptäckte på ett tidigt stadium skillnaden mellan en kristen livsåskådning och sekulära universiteten. Det ledde i vissa fall till att antiintellektualismen bredde ut sig i missionshusen och kyrkorna. Det skapades felaktiga motsättningar mellan att vara intellektuell och välutbildad och kristen. Att dra sig undan och utveckla sektbeteende blev en lösning i vissa fall. Det blev helt fel lösning. Vårt förstånd är skapat av Gud. Det handlar bara om att se skillnaderna mellan de olika paradigmen. Det är inte upplysningstänkandet och den sekulära världsbilden som är det styrande för mig som kristen, Kristus är Herre, Guds rike är min nationalitet och tillhörighet, och Guds ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Den kristna intellektuella utmaningen är att kritiskt granska det sekulära samhället och upplysningstänkandet, inklusive postmodernismen, och utveckla och försvara en kristen alternativ världsbild. Som varken är vidskeplig eller oförnuftig. Det går ännu bättre att driva akademi och akademiska studier med en kristen världsbild som utgångspunkt.

7. Vi lever i världen, inte av världen. Som kristen har vi en annan världsbild, ett annat tänkande. Vårt arbete och liv här i världen medför att vi får arbeta inom de ramar som gäller inom olika forskningsdiscipliner. Kristen tro ger grund för etik, helhetsförståelse, och en grund för själva vetandet. Men mycket av forskning är partikulär, begränsad, gäller specifika avgränsade områden – som inte alls innebär någon motsättning för en troende människa – i de flesta fall.

8. Upplysningstänkandet och moderniteten ligger också bakom den etiska relativisering som på vissa områden drabbat västvärlden, inte minst när det gäller samlevnads- och familjefrågor och frågor som gäller liv och död och människovärde. En sekulär teologi bedriver etiken delvis som sociologi, man utgår från hur folk lever, och hur de tycker. En kristen utgår från vad som är Guds vilja, och att lära känna Guds vilja. En del kristna samlevnadsdebatter, krockar på ett djupare plan. Det är helt olika världsbilder som möts, och som är oförenliga. Vissa kristna debatter handlar egentligen om avgrundsdjupa motsättningar, som få är medvetna om.

9. Vad ska vi då göra? Vi behöver vända åter till en tydlig konfessionell pastors- och prästutbildning. Det räcker inte bara med att ta bort statsbidragen, hela systemet behöver ses över. Sedan kan säkert en del kurser ändå drivas inom ramen för vanliga universitetssystemet. Även konfessionell teologi behöver inkludera goda kunskaper i religionssociologi, religionskunskap,  Bibeln och omvärldskunskap, Bibelns grundspråk etc. Men ämnen som systematisk teologi, lärjungaformande övningar, Bibelexegetiken – behöver drivas från en tydlig konfessionell utgångspunkt. Vissa pastors- och prästutbildningar i Sverige eftersträvar att drivas på ett konfessionellt sätt. Det är naturligtvis utmärkt.

10. Den teologiska utbildningen behöver också breddas och fördjupa det andliga innehållet. Det behöver vara en utbildningsmodell som fostrar fram bedjande, passsionerade, profeterande personer som har en bra utrustning för att presentera evangeliet i Andens kraft för vår tids människor, och som har tränats och fostrats i att leva i och praktisera de kristna dygderna. Det är viktigare än att kunna citera ett antal akademiska teologer.

11. Det diskuteras ofta om kristna kyrkans kris i Sverige. Det är märkligt att dessa diskussioner förs utan några utvärderande och kritiska reflektioner över hur vi utbildar våra pastorer och präster.

12. Jag har läst ganska mycket texter av akademiska teologer. Jag tvivlar på att aposteln Petrus, som var en enkel fiskare från början, skulle begripa särskilt mycket av dessa texter. Varken Carl-Olof Rosenius, Lewi Pethrus eller John Ongman skulle ha behörighet att undervisa på de flesta av dagens teologiska utbildningar i Sverige. I vilken utsträckning har akademiska teologin fört fram nya metoder, strategier, tankar – som har fört med sig förnyelse och utveckling av den lokala kristna församlingen? Jag har väldigt svårt att komma på bra exempel – men det kanske bottnar i mina bristnande kunskaper? Det är ytterst sällan jag läser något i akademisk teologi, som jag har praktisk nytta av som pastor – teologin intellektualiserar ofta frågorna på ett sätt så att det hamnar för långt bort från vanlig församlingspraxis. Tycker att den akademiska teologin lite mer borde ägna sig åt självkritisk utvärdering. Men det är inte svart-vitt. Läste nyligen med behållning Joel Halldorfs avhandling om Emil Gustavsson. Björn Cedersjös religionssociologiska avhandling ger också bra kunskaper. Min medarbetare Lars-Göran Sundbergs forskning i pastoralpsykologi (dock skriven i konfessionell miljö i USA), rörs sig inom områden där det finns en direkt koppling till församlingspraxis. Det går att ge en hel del sådana positiva exempel.

13. Förr var det mycket mer vattentäta skott mellan universitetsteologin och frikyrkliga pastorsutbildningar. Men så är det inte längre. Det beror bl.a. på det ökade kravet på disputerade lärare vid frikyrkliga utbildningarna. Det medför att lärarna vid frikyrkliga utbildningarna i stor utsträckning har utbildats vid statliga universitetsteologin. Studenterna rör sig också mer mellan olika studiemiljöer. Det har skapat betydligt mer flytande gränser mellan konfessionella utbildningsinstanser och sekulära utbildningar. Detta behöver problematiseras och diskuteras.

 

 

  • Pingback: Begripligt eller obegripligt « Gunnels plats i rymden()

  • David Wellstam

    Tack Stefan! Mycket bra, igen.
    Själv tycker jag det är absurt att vi kan utbilda framtidens andliga ledare på ett sätt som så drastiskt skiljer sig från Jesu lärjungamodell.

    Utvecklar mina tankar på min blogg:
    http://davidwellstam.wordpress.com/2012/07/11/jesu-pastorsutbildning/

    Hoppas samtalet påbörjas bland pastorer, samfundsledningar och utbildbningarna ifråga.
    Frågan är för stor för att endast föras på bloggar och dagstidningar.

  • Christer Roshamn

    Jag instämmer med David. Jag hoppas detta leder till ett mycket större samtal bland pastorer och ledare i våra församlingar och samfund!

  • PeJohansson

    Låt oss komma tillbaka till tiden när rövaren ansågs som förövare och den slagna som offret och inte tvärtom, lite enkel urskiljning och enkla människors tro och sunt förnuft helt i linje med din uppfattning om pastorsutbildningar och dess avkastning.

  • Henke

    Intressant Stefan men din kritik mot det moderna paradigmet är skåpmat på religionsvetenskplig utbildning. Den självkritiken är enormt närvarande. Postmoderniteten är en reaktion och jag håller inte med om när du skriver att den fortsatt har människan som alltings måttstock och bedömare. Det är väl just sådana kategorier och fundament postmodernismen gör upp med. Helt konfessionellt hållna universitet skulle säkert fungera bra med. Är väl vanligt i Tyskland också om jag minns rätt. Men att tro att det är av sådan avgörande betydelse som du målar upp är jag tveksam till, men sen brukar väl inte du vara nyansernas man heller kanske. Större ansvar kring blivande pastorers andliga utveckling hos samfunden och fortsatt god universitetsbaserad utbildning är den väg framåt som jag tror på.

  • Westinbo

    I en väldigt självklar mening (en truism) bygger även postmoderniteten på människan som alltings måttstock och utrannsakare. Det är ju människan som tänkare och filosof som formar sin världsbild – MEN postmoderniteten föddes när denna människa (måttstocken) en dag bestämde sig för att det inte finns några absoluta måttstockar att förhålla sig till, för att uttrycka det enkelt.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    En sak är säker: världen klarar sig utmärkt utan kristna. Men kristna klarar sig inte utan världen.
    För vem ska de smutskasta och baktala om inte världens fanns där att ständigt klaga på?

    Jag trodde en gång att ödmjukhet drev mig till att bli kristen. Nu inser jag att det var självgodhet.
    Jag minns när jag satt och pratade skit om världen i kyrkorna. Jag hade aldrig något gott att säga om den tid och det samhälle jag levde i. Då var jag en av er, omtyckt och en påläggskalv.

    Men jag hade fel. Kyrkan gjorde mig självgod och uppblåst som kristen.

    Idag är jag agnostiker med en stark vilja att göra det goda tillsammans med världens hårt arbetande människor. Och Jesus lär inte dyka upp de närmaste tio tusen åren, så det återstår för oss människor att klara oss på egen hand. Tillsammans.

    Jag har en del gott att säga om kyrkor men mer om världen, som är överlägsen kyrkan i allt: kärlek, omtanke och goda motiv, kunskap, rättvisa och barmhärtighet.

    För kristna är dessa ord mest teologiska termer, men för världen är det konkreta verktyg för framtiden. Den framtid vi bygger tillsammans med eller utan kyrkor. Men vi är inte oroliga. Vi klarar oss så bra utan kyrkor. Men klarar ni kristna er utan världen?

    Har du något gott att säga om världen Stefan Swärd? Pröva att tala gott om världen i ett helt år! Det kommer att göra gott i både ditt hjärta, och mötas av uppskattning av världen — den värld som du lever i och av.

  • Henke

    Dekonstruktion av jaget som subjekt ät en av själva centralpunkterna i postmodernistisk teori så där har du nog ganska fel.

  • Westinbo

    Jag är inte postmodernist och mitt syfte var inte att beskriva den flummiga postmoderna teorins syn utan precis som jag skrev, min egen syn på saken.  

    ”Gud är sann – sedan må varje människa visa sig vara en lögnare”
    Rom. 3:4 

  • Westinbo

    Dina kommentarer påminner oss i alla fall om ondskans högst påtagliga närvaro i denna världen. Du talar om kyrkan som djävulen själv skulle har gjort och ältar samma innehåll gång på gång, som t.ex. ”Jag har en del gott att säga om kyrkor, men mer att säga om världen, som är överlägsen kyrkan i allt: kärlek, omtanke och goda motiv; kunskap, rättvisa och barmhärtighet” och ”En sak är säker: världen klarar sig utmärkt utan kristna. Men klarar sig kristna utan världen?För vad ska de smutskasta och baktala om inte världen fanns där att ständigt klaga på?osv,osv.

    Förutom att försöka avlasta dig din bitterhet, vem försöker du egentligen övertyga?
    Eller vill du bara sabotera ett ibland bra debattforum? I en predikostol skulle du i alla fall inte tillåtits att hållas, men på bloggarna är det tydligen OK att säga vad som helst. Trist!!!

  • Henke

    ”min egen syn på saken” – en högst postmodernistisk hållning…

  • ulrikajansson

     Eller så är det för att han lever i och av den som han har problem att tala gott om den. Men en och annan norrlandsälv har väl fått hans kredit den senaste tiden? Erkänn….

  • Westinbo

    Kul! Ja, då är vi väl alla postmodernister menar du? Men så kunde man faktiskt uttrycka sig innan ordet postmodern hade uppfunnits.   :)

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Jag är varken argsint eller ilsken. Inte heller visar jag exempel på hätskhet.
    Och min huvudkänsla i livet är glädje, inte bitterhet.

    Jag tror på kunskap och förnuft och argumenterar på denna blogg av ren kärlek till sanningen som åtminstone har befriat mig.

    Du är intelligent westingbo; blanda inte ihop begreppen: Jag respekterar din personliga tro, men du kan inte kräva att jag ska respektera allt vad du tror på. Helvetetsläran föraktar jag. Med rätta. Men inte dig.
    En världsbild där Jesus brinnande gehenna ingår föraktar jag med hela mitt hjärta och förstånd!
    (Och jag tar eventuella konsekvenser av denna ståndpunkt.)

    Att jag missionerar på din ”bakgård” är väl bra?
    Ni kristna göra ju inget annat än grälar på varandra. (Studera kyrkohistorien…)
    Är det inte uppfriskande att argumentera med/mot en erfaren och påläst agnostiker ibland?

    Jag kan min Bibel, jag kan min kyrka och jag kan argumentera för min sak.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Ja, du ser vad Norrlands älvar gör gott i oss alla! Oavsett religiösa hemvister.

  • Westinbo

    Elfenbenstornen

    Ditt svar är ett pund att förvalta

    liksom din ärlighet oförfalskad,

    min din ödmjukhet förvanskad

    är förskansad i elfenbenstornet

    Elfenbenstornen ska renoveras

    man återanvänder varje benbit,

    dekonstruktion är tidens politik

    men grunden lade man inte dit

     

     

  • Pingback: Teologi i akademi och kyrka | Mackan Andersson()

  • Nils

     Men Bengt, det verkar ju vara helvetesläran som du mest retar upp dig på så till den milda grad att man skulle kunna tro att du verkligen tror på den, att det är så det ska tolkas. På samma sätt som det inte går att skrämma någon med något man inte tror på. I annat fall behöver man ju inte vara så rasande på Jesus och bibeltexter. Finns ju många som ändå kallar sig kristna som varken tror på helveteslära, treenighet, inkarnation och att Jesus är Gud. Jag är själv inte så intresserad av att tro varken det ena eller det andra. Kan man hitta verktyg som fungerar i denna världen så är det ju bra, men är något annat och mer än att tro. Men visst kan det vara av intresse att veta hur kyrkans dogmer uppstått, att treenigheten är en kyrklig uppfinning som blev en dogm genom en omröstning på ett kyrkomöte. Förlorarna trycktes ner, vinnarna blev mainstream.

  • Gbajohansson

    Jag är mycket glad över dina ambitioner David. Se bara till att hålla dig undan från staten, Rom och allmänmänsklig popularitet. Fortsätt läsa ordet som jag redan vet att du är bevandrad i och släpp inte taget vare sig för förkastelse eller upphöjelse. Ingetdera håller. Bara Guds eget ord. 

  • Andrea

    Stefan!
    Jag håller med din analys av läget, har själv läst teologi på två olika skolor i Sverige.
    Jag funderar på om sen stora avsaknaden av god bibelundervisning i stora delar av kristendomen i det här landet kan vara en frukt av den antiintellektualism du hänvisar till? Jag förstår varför den uppstod, men tror samtidigt att vi gjorde oss själva en stor otjänst i och med den. Vad tror du?

  • ulrikajansson

     Vad menar du med att kunna din bibel och din kyrka?
    Kan någon människa det?

  • ulrikajansson

     Idag när jag googlade ”Westinbo” så kom det fram en kommentar som du skrev för precis 2 år sedan. Den 30 Juli 2009:
    ”Jag tvivlar inte på Gud eftersom jag grälar med honom varje dag. Men ibland glömmer jag bort honom”, skrev du.
    Det påminde om alla år som jag grälade och förbannade Gud. För att jag inte kände Honom. Nu har jag börjat markera mer mot människor i stället. Eftersom det är de som gör och inte gör mot mig. Gud hjälper mig att stå ut med dem, på samma sätt som Han hjälpte mig att stå ut med mitt egenframkallade helvete som varade ungefär 20 år. Han hjälpte mig trots att jag förbannade Honom.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Menar du att jag inte ska ta Stefan Swärd på allvar? Att hans världsbild hör hemma på dårhus? Är påven är en fjant som ingen behöver bry sig om?

    Nej, dessa herrar gör anspråk på total makt och herravälde på jorden, i Guds namn, i form av Gudsriket som en dag ska komma. De hotar mig (och mina nära och kära) med eviga plågor om jag vägrar att älska deras Gud. Men ren ondska kan jag inte älska, ondska som helvetet till sitt väsen.

    Jag menar att deras världsbild är samhällsfientlig. Metoderna är råa och primitiva: ”olaga hot” är ett brott i svensk rätt enligt 4 kap 5 § Brottsbalken.

    Ett olaga hot är antingen att hota någon med vapen eller att hota att utöva brott mot annan.

    Hotet måste vara allvarligt menat och måste vara framställt på så sätt att hotet är avsett att framkalla allvarlig fruktan hos den hotade. Det krävs, enligt lagens ordalydelse, inte att den hotade faktiskt känner sådan fruktan. Den hotande kan dömas för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt kan förövaren dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

    Stefan Swärd och påven menar allvar. Inget snack om saken.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Då förstod jag aldrig att kristendom hyser flera gudar. Den skapande kärleksfulla gud jag anar i djupet av min själ har jag aldrig förbannat. Det vore som att förbanna kärleken.

    Jag är agnostiker av ren respekt för den skapande kärleksfulla Gud som jag tror på och som kyrkan har förbannat genom att tvinga in sin helveteslära i Bibeln.

    Det är inte djävulen som är skyldig, utan skuldbördan ska snarare läggas på prästerskapet.

  • ulrikajansson

     Lärorna och Gud är väl sällan samma sak?
    Då det gäller människoläror är jag också en agnostiker. Det börjar luta åt att jag inte ska läsa den där boken?
    Bibeln har räckt under mina nya 5 år. Ibland börjar jag i en människobok men tröttar ganska snart även i böcker som kristna skrivit. En bok som jag dock lyckats sträckläsa nyss är den som ”Maria på torget (sergels, Åhlenshörnan du vet) skrev. Rena rama thrillern med mobbing både från polis och församlingshåll. Och så en och annan polis och församlingsmedlem som funnit kärlek ändå.

  • Nils

     Visst menar jag att man ska ta Stefan Swärd allvar. Påven bryr jag mig inte om eftersom jag inte är katolik. Om jag bryr mig om helvetesläran är det isf för att se om den läran möjligen har en dold innebörd som har något att säga om detta livet. Tolka får man göra själv och metafysiska konstruktioner är inte intressanta för mig.

    Vad jag ville säga var mest att jag har svårt förstå dina reaktioner på helvetesläran. Visst tror jag att kyrkans läror och agerande har gjort en del människor illa, sådant har man läst och hört om. Men kyrkan har väl med tiden blivit mer och mer tandlös och tappat greppet om själarna. Och hur mycket än ”dessa herrar menar allvar med sina hot” så är det ju mänskliga röster och inte Gud själv som talar.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Det handlar om människosyn, den värdegrund som framtiden ska byggas på. I Uppenbarelseboken hotar Jesus med att dräpa omkring två miljarder männsikor inom en snar framtid: ”Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna.” (Upp 9:15)

    Jag upprepar att det handlar om människosyn. Vad kan motivera ett folkmord i denna skala? Det enda svaret jag kan komma på är att offren inte älskar Stefan Swärds Gud. En sådan människosyn utgör kärnan i den kristna tron.

    Blir inte du rädd när du tänker på att den kristna människosyn kan få oinksränkt makt i framtiden? Det borde du bli.

  • Nils

     Nej jag ser inga tecken på att denna förfärligt mörka kristna människosyn vinner terräng. Och jag är mer bekymrad över livet före än livet efter detta. Hoten som tornar upp sig mot människosläktet synes mig vara betydligt värre än fyra änglar i Uppenbarelseboken. Men det beror kanske på att jag inte är bokstavstroende.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Upplysningens påtagligaste och kanske bästa exemplet på ”god skörd” är demokratin.

    Men starka krafter hotar ständigt vår gemensamma demokratiska framtid. Eftersom kristendom aldrig kan bli demokratisk, utgör den ständigt ett hot mot våra demokratiska grundvärden.

    Den universella kyrkan är tandlös idag. Där har du rätt. Men den lär inte ge upp. Den kommer igen i nya skepnader. Kristendomens hotbilder är allvarligt menade. Stefan Swärd avlossar inte lösa skott.

    Den vackraste kärleken är alltid demokratisk och en förebild, kristendom utgör alltid en hotbild.

    Jag stannar här. Tack för dina tankar som är tänkvärda.

  • kjell

    Vad är det i Kristendomen som utgör en hotbild för dig, är det att älska din nästa? eller att vända andra kinden till?
    Någon av dom fyra änglarna verkar ha startat något i mellanöstern, men du kan ju inte beskylla Kristus för det.

  • kjell

    Du beskyller Jesus för det som står i (upp 9) då har du missat helt läs hela kapitlet,vers 11/ till konung över sig hade de avgrundens ängel.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Läs Upp 9:4: Min Studiebibel gör följande kommentar:”…men det är tydligt att Gud står bakom och kontrollerar och styr det hela…”. Vidare i kommentaren läser vi att ””…Deras ödeläggande makt var riktad mot onda människor. Edast de som bar Guds insegel (jmf. 7:1-8) slapp undan…”.
    Uppenbarelseboken ger en bra bild av Jesus människosyn. Till varje pris ska människan tvingas att älska honom. Men människans frihetslängtan är större än alla hemsökelser som drabbar oss ”onda människor”.

    Till sist en varning Kjell: Hur kan du vara säker på att du bär ”Guds insegel”? Enligt Jehovas Vittnen gör du det inte. Inte heller enligt Katolska kyrkan som slår fast att det finns ingen ingen frälsning utanför den Katolska kyrkan.

    Men om du konverterar till Judendomen har du sannolikt en chans att komma undan. Men jag är inte säker…

  • kjell

    På grund av Jesu nåd så är jag inte kvar efter  ( upp 7: 17 ). många undrar hur bokstavligt vi skall läsa, då är det intressant att se att Manasse bokstavligt står med.



Subscribe to Stefan Swärd