Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Då har frågan om vi kristna och homosexualiteten kommit upp igen. Jag åt lunch i fredags med Andreas Jonsson som i Aftonbladet kritiserade Jesusmanifestationens ledningsgrupp därför att vi inte godkände ett bokbord som öppet propagerade för homosexuell livsstil. Jag tycker att vi hade ett bra och öppet samtal. Andreas menar att vi i kyrkorna inte pratar om homosexualiteten.

Jag tycker nog att han i vissa avseenden har rätt i det sistnämnda. Vi pratar inte tillräckligt rakt och tydligt i många församlingar om samlevnadsfrågor och sexualmoral. Trots att vi kristna ständigt blir kritiserade för att ha snöat in på ämnet homosexualitet. Men det beror nog mest på att omvärlden konstant kritiserar oss för vår inställning, mer än att vi själva ständigt pratar om det.

Jag har som pastor haft som praxis att hålla en ”sex-predikan” per år. Sedan har det ibland kompletterats med vissa temakvällar och liknande.

Min inställning är kort och gott att Gud har skapat sexualiteten som en underbar gåva, och han har skickat med en bruksanvisning. Den handlar om att gåvan ska utövas inom ramen för en förbundsrelation mellan en man och en kvinna, kallat äktenskap. Sedan kan äktenskap ingås på lite olika sätt i olika kulturer, men någon form av offentlig handling med en officiell familjebildning handlar det alltid om, och för den kristna är alltid Gud inblandad. Så enkelt är det – och så svårt är det.

Det finns starka krafter i vårt samhälle och i vår kultur som vill få oss bort från denna idealbild. Ska vi ha en chans att följa en kristen praxis enligt Bibeln och traditionen, är det nödvändigt med vägledande undervisning i våra kyrkor, och att öppet prata i kyrkorna om hur vi brottas med våra liv. Det är inte alltid det går på räls att följa Bibelns idealbild.

För en evangelikal kristen är Bibeln normerande i sexual- och samlevnadsfrågor. Det står inte mycket om homosexualitet i Bibeln. Men för mig som har Bibeln som rättesnöre är det omöjligt att komma förbi  bl.a. Rom. 1:26-27: ”Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män”.

Homosexualiteten tas upp i ett textsammanhang som beskriver hur vårt liv utan Gud fungerar. Vi blir själviska, penningkära, rasistiska, otrevliga, stridlystna, våldsbenägna och mycket annat. Och sexualiteten – denna gåva från Gud går snett. Nya Testamentets skildringar av heterosexuella synder finns det gott om.

Och som evangelikal kristen kan jag inte komma ifrån eller glida undan vad som står i Bibeln. Så enkelt, eller så krångligt är det.

Men den här Bibeltexten handlar om många andra synder. Det skrivs om att skvallra och förtala, hata Gud och bruka våld. Skrävla, skryta, tänka ut allt ont. Att inte lyda sina föräldrar.  Att vara kärlekslös, hjärtlös och trolös – är andra exempel på synder som nämns i samma textavsnitt.

Vårt bortvändhet från Gud får många konsekvenser i våra liv.

Och även när vi omvänder oss och blir efterföljare till Jesus, kan vi få kämpa en kamp mot synden. Det gäller oss alla.

Så det är inte enligt Bibeln att göra homosexualiteten till en unik synd, över allting annat. Det nämns i samma andetag som allt det andra, som att skryta, skrävla, vara kärlekslös och hjärtlös m.m.

Därför tycker jag att det är fel att lyfta fram just denna fråga separat. Jag tycker att den ska tas upp i samma sammanhang som när vi talar om syndens konsekvenser i våra liv.

Vi har alla syndat. Men vi  är alla älskade av Gud. Och vi är alla kallade till frälsning och omvändelse, att vända oss bort från synden. Det är en livslång process. Det är därför Bibeln säger att vi ska bekänna synder för varandra.

Så jag kan inte som evangelikal kristen med Bibeln i handen, inte säga att utlevd homosexualitet är helt okey ur Guds synvinkel. Men när det finns kristna som gör det till någon sorts ärkesynd, då har de också helt fel.

Och att vara homofob är helt fel. Alla syndare är älskade av Gud. Och vi är kallade till att älska varandra, oavsett sexuell läggning.

Jag har hela mitt liv känt homo- och bisexuella som har velat vara kristna och följa Jesus. Och som respekterar Bibelns undervisning, bland annat från Romarbrevet 1. Många gånger har jag stått vid deras sida i kampen, jag har bett för dem, kämpat med dem.

En del har kommit till insikt om att den utlevda homosexualiteten inte är rätt när de ska vara kristna, att det inte behagar Gud. En del vittnar om befrielse, en del vittnar om kraft att leva i ett heterosexuellt äktenskap. Men vissa intygar att frestelser och kamp på området får man leva med.

En del har kommit till slutsatsen att man ska leva i celibat. Därför att man tror att det är rätt och riktigt inför Gud.

En del brottas med sina liv. Lever inte på ett sätt som man egentligen anser vara riktigt utifrån Bibeln och sin kristna tro.

Och sedan finns det dem som menar att den utlevda homosexualiteten är helt förenlig med kristen tro, och att t.ex. Rom 1 måste omtolkas, antingen förstås på annat sätt – att den åsyftar promiskuös homosexualitet eller åsyftar inte medfödd homosexualitet.

Dessa olika modeller har jag stött på.

Vi behöver prata i våra församlingar om vår brottningskamp med synden, om allas vår brottningskamp med synden. Och vi behöver be för varandra och hjälpa varandra.

Men när vi slutar kalla synd för synd, och när det Bibeln fördömer blir godkänt, då är jag inte med på noterna längre.

Jag kan förstå att en kristen kan brottas med rasistiska attityder. Men att säga att det är okey att vara kristen och rasist är att gå för långt. Jag kan förstå att en kristen kan brottas med frågan om att vara skrytsam. Men att säga att det är okey att vara kristen och skrytsam är att gå för långt. Jag kan förstå att en kristen kan brottas med att vara penningkär. Men att säga att det är okey att vara kristen och penningkär, är att gå för långt.

Men vi måste fortsätta älska både rasister, de skrytsamma och de penningkära. Älska dem som personer, inte synderna.

 

 

  • KJMB

    Mitt största problem med homosex frågan är: Varför är detta en synd? Om nu vissa människor föds till att bli homosexuella (naturvetenskapen verkar vara övertygad där) varför skulle deras kärlek vara en synd? 
    Nu vet jag att vissa kommer säga att homosexualitet inte är ”naturligt”, men det tror jag mer bottnar i okunskap och önskan att så inte är fallet. Men om man utgår från att det är lika naturligt att vara homosexuell som vänsterhänt så är frågan igen. Varför är deras kärlek något fult. Detta har ingen kunnat förklara för mig.
    När jag möter ungdomar i kyrkan värjer jag mig för denna fråga av just denna anledning. Jag kan inte ge ett bra svar. Ska jag säga. Gud vill straffa dessa människor för att de fötts med en anormalitet, de har något vi flertal inte har. Ska jag säga. Gud älskar dessa så mycket att han gav dem kärleken, men de får inte visa den. 

  • Andreas Holmberg

    Ett problem med både Stefans text och KJMB:s – och mycket av både Rfsl-material och pingstkarismatiskt material – är att man inte tycks vara bekväm med konstaterandet att en kärlek och en gemenskap kan vara helt OK utan att det är lika OK att uttrycka den direkt sexuellt i form av något slags samlag eller en äktenskaplig relation. (Vi har ju de klassiska exemplen med syskonrelationer, där det faktiskt, tro det eller ej, är lagligt att gifta sej på dispans med ett (halv-)syskon, ja, t.o.m. med en faster eller farbror(!), utan att samhället eller kyrkan fördenskull vill ge carte blanche till sådant – eller polygamin på missionsfälten, där krav på skilsmässa från alla fruar utan den första som regel uppgivits av missionssällskapen av sociala skäl). 

    Bara för att kyrkan inte kan ge carte blanche, än mindre direkt äktenskaplig välsignelse utifrån Jesusorden i Matteus 19 (”de tu ska bli ett kött”) till sexuellt samliv med någon av det egna könet, behöver man ju inte förneka eller syndstämpla den generositet, omtanke, självutgivande kärlek som äger rum också i homosexuella förhållanden. Eller förneka partnern status som närmast sörjande när någon gått bort (läs gärna ”Blott i det öppna”, Eva Reimers m.fl.). Det tror jag inte Stefan vill göra heller, men jag tror det är viktigt att uttrycka detta tydligare – för att förebygga missförstånd och reaktioner som KJMB:s. (Jag tror ju faktiskt att även KJMB är så ”moralistisk” att han inte bejakar att ens vuxna syskons ”kärlek” skulle uttryckas sexuellt – eller ens ett ärligt, generöst och kärleksfullt trepartsförhållande. Det hindrar inte att Gud älskar även syskon väldigt mycket och gillar att syskon älskar varandra. Och som Margareta Melin sa apropå det senare: ”Jag älskar många män – men är gift med en”).Och, KJMB, det sekulära samhället går ju nu så mycket längre än till att önska acceptans och ofördömande av genuint, definitivt homosexuella personer och deras samliv. Man kräver ju att både skola och kyrka ska avstå från att ens beträffande ungdomar som faktiskt har ett val och är fullt förmögna till äktenskap i klassisk mening, s.k. bisexuella, hänvisa till det motsatta könet ens i första hand! (Och ändå behåller man de könsskilda omklädningsrummen, vars hela existens ju bygger på det sexuella tabut mot det egna könet!).

  • Ps23enkristens

    Vilket bra buskap …Minna Hetro-sexuella problem, och min brist på sund  trygg och äckta tro på Gud och Guds Ord och trohet tilll Gud  och Guds  vilja och Kärlek och omsorg och nåd och sanning angående livet. Och synden och brist på sunt leverne och sund karktär ..Har ruinerat mig och mitt liv på god realtion med Gud och min fd fru och minna unga vuxna sönner, och en del andra anhöriga och vänner och till livet om annat…Ni skulle bara veta ,det har verkligen varit tragiskt och eländigt…Det är vad min Hetrosexuella synder gjort och min lättja och andra brister och vilsenhet om tron på Gud och Guds Ord bibeln och livet…Mitt inre och mitt hjärta och sinne och liv  är därför som en stor bedrövelse och skrikande sår av smärta och tvivel och oro och svaghet och även min kropp …Från många dåliga erfarenheter minnen och beslut…Och något av andra skäl förstås med som livet och andra tillfogat mig och mitt liv med…

    Men jag försöker förtrösta och lära i tro på Gud och bibeln …Men kampen och bedrövelsen har varit så svår ,och nytt tillkommer ju också …Och jag har varit ner för räkning så många gånger, och aldrig blivit helt sunt och tryggt bra etablerad över längre tid, och jag är 53 år nu, mest bara överlevt…Och kampen har varit mest ojämn och i underläge och bedrövelse … Så jag sett så lite av solen backom molnen, och så lite vision och mål och menning och fantasi och god tanke och kreaktivitet som varit sund och sund i tron…Och jag har varit en dålig son till Gud och förvaltare av tron på Honom och hans vilja …Så jag missat och förlorat mycket av Guds vison och mål…Och levt i en sån bedrövelse så jag inte ens blivit smart och framgångsrik  på ett ont och dåligt vis…Mest en stakare som levt i synd och deprison fruktan och ångest och vanföreställningar och tvivel ensamhet bedrövelse så jag precis kunnat överleva..Så jag till slut blev arbetsoförmögen och sjukpennsionär av psykisk skäl…Och aldrig fast jag verkligen velat kunnat återvända till helt acktivt kristenliv och arbestliv…Som när jag var nyfrälst på 80-talet i 5 underbara år och nygift och fick två sönner med min fru…Men så var jag otrogen emot henne och slog henne …Och lämnade mig med barnen hon min ungdomskärlek…Och så gick min bror bort som bodde hos mig …Och rämnade jag och mitt liv helt och jag fick en psykos och trodde Gud lämnat mig och blev knäpp av det , och sk. hemlös i nästan 5 år utan kontakt med minna barn  och min fd fru och släkt och vänner och församling nästan helt …Och vi förlorade så kontakten så den har aldrig blivit helt upprättad igen som för …Och bar väldigt liten sen då…Och det har gått 23 år sen jag var otrogen mot min fru  och 21 år sen skilsmässan från henne och barnen nu vuxna…

    Och jag har bara kontakt sen en tid med den äldsta av minna sönner nu och inget med den yngre och mamman och hennes släkt…Och knapt med min egen släkt…Och inte några helt nära relationner…Och en svag tro och relation med Gud och inte så bra med mig heller  …Så var det värt synden? Nej … Jag är den förste att skriva under på att synden förstör allt och livet…Och sexuella synder, och en bristfällig kristen gemmenskap, som  inte ger utryme för  samtal och bön för eländet och undervisning om vad bibeln Guds Ord säger om det hela … .Som kan ledda till tro på Gud ,och att han kan hjälpa  och  ge oss nåd, och vill , men bara som han vill.Och  hjälpa oss att vilja  omvända oss till honom ,och hans lösning, och det vi kan leva för honom, och göra istället, för  att synda , Och till tro på att han kan ge oss befrielse och upprätelse och helande och frihet i Gud som Gud vill på alla livets områden och även angående Sexualliteten…Och jag har sett det i mitt liv steg för steg ävenom det varit enormt trögt och kämpigt …Men jag har börjat tro på Guds nåd och lära och bli trygg med Gud  och Guds Ord om allt…Så det är bättre numera …För Guds nåd är mer än nog för alla och mig och livet och Guds församling…Det är min tro och önskan om Guds  välsignade nåd och hjälp och kärlek och omsorg som Gud vill för varje underbar människa och att vi får frid med Gud och vill som Gud vill trots allt…

    Rom 6;23 Ty den lön , som synden giver, är döden,men den gåva som Gud av nåd  giver är evigt liv i Kristus Jesus vår Herre…

    Så kära medmänniska och syskon i tron …Ge inte upp det finns hopp…Kristus Jesus Vår Herre vår räddning, från Gud, som med sitt rättfärdiga liv , förtjännat i vårt ställe , åt oss ,nåd från  Gud … Därför Gud älskar dig och alla och mig, och bara därför !!!Jesus är Herre och värd all vår kärlek och tillbedjan och tacksamhet och tro…Och inte ens det förmår vi, utan måste han ge och vara åt oss ,i sin sin nåd och kärlek omsorg om oss, och livet också…Så stor är Guds nåd… Guds frid min medmänniska och mitt syskon i tron… Och Gud välsigne dig, be till vår Gud han vill det ,och älskar dig och förstår och vet allt ,och kan ,och vill hjälpa dig, och alla, och mig, och livet  och Guds församling / Kyrka .. Och på rätt väg ….Men bara på sitt vis, och ge oss ett villigt hjärta och sinne ,med trygg hoppfull tillit  ,och tro på  honom ,och bibeln hans Ord,som vägbeskrivning för livet, som ger oss ödmjuk   trygg  framtids tro  på Gud och för Gud och till Guds ära , och trots allt…Och det  bara på hans vis ,får vi ju lära oss apcetera, han är ju ändå Gud ,och vi hans skapelse och avbild, och livet, hans verk, och inte vårt …Frid min vän Ronny ps 103

  • Ros-marie Johansson

    Det intressanta är varför det inte talas mer om de andra synderna som pengakärlek, skrävell oc skvaller. Kan det vara det att homosxella ändå är en liten grupp av oss som vi kan peka finger mot medans skvallertant och baktalare kan vi alla bli? Och finns det nån som verkligen kan förstöra liv, relationer så är det en skvallertant och baktalare.

  • Illustrus

    Allt i skapelsen är inte som Gud ville att det skulle vara.
    Vi lever i en skadad värld. Det är naturligt att vi dör, att vi drabbas av sjukdom, men det är inte så det var tänkt.

    Även vår sexuella drift är skadad av syndafallet. Vi blygs för varandra och många använder sex själviskt i heterosexuella relationer. Att ha en promiskuös dragning kan också sägas vara ”naturlig”, men otrohet är inte mer rätt för det. Samma sak med homosexuell läggning. Det blir en tung sak att kämpa med för en kristen. Men det är inte den enda konsekvensen av synden som kristna får kämpa med. Alla har sina svagheter.

  • Wildwest63

    Homosexfrågan har blivit större än den är för att den officiella svenska kyrkan (dvs fd statskyrkan o många andra kyrkor än den) upphöjt homosexualitet från att ha varit en synd bland många till att inte längre vara synd, till att vara något som ska förstås, försvaras och som absolut inte är synd o inte får kallas synd (då kallas det för homofobi o hets mot folkgrupp). Man har alltså bytt ut bibelordet och satt sitt eget politiskt korrekta förstånd där istället.

    Jag kan inte på rak arm komma på att någon annan av dessa synder som räknas upp i Romarbrevet fått en sådan dignitet och en sån upphöjd ställning som icke-synd. Homosex är ingen större synd än något annat, men då den sätts på piedestal som ingen annan synd är bekämpandet av den betydligt mycket viktigare än vad som märks även i evangelikala sammanhang.

  • Illustrus

    Den som hävdar att en kristen homosexuell bör leva avhållsamt måste fråga sig -Är jag beredd att öppna min kärnfamilj för den som tvingas leva ensam? -Är jag beredd att ge den gemenskap och kärlek som denne syster eller broder förvägras pga. sin läggning?

    Om man inte är redo att göra det kanske man skall hålla en låg profil?  

  • Emanuel_Hai

    KJMB skriver

    ”…Mitt största problem med homosex frågan är: Varför är detta en synd? Om nu vissa människor föds till att bli homosexuella (naturvetenskapen verkar vara övertygad där) varför skulle deras kärlek vara en synd?… ”
    Jag håller med att man kan delvis födas med t.ex en homosexuell läggning. Om jag förstår ditt argument för homosexuell utlevnad så borde det se ut så här:

    1) Ifall jag födds med en viss läggning så har jag automatiskt rätt att leva ut den.
    2) Jag har fötts med en homosexuell läggning
    3) Slutsats: Alltså jag har automatiskt rätt att leva ut min homosexuella läggning. 

    Problemet med ditt resonemang är premiss 1. Är det verkligen så att det alltid är rätt att leva ut varje läggning som vi födds med? Jag kan ju t.ex föddas med en ”alkoholist-läggning”, betyder detta att jag har rätt att leva ut denna läggningen och bli alkoholist?  Jag har nu inte lagt någon värdering i ifall homosexuell livsstil skulle vara värre eller bättre än alkoholistisk livsstil. Min poäng är att ifall du ska bejaka första premissen så måste du också bejaka alkoholistens livsstil utifrån detta argumentet. 

    Det är inget argument emot homosexuell livsstil utan enbart ett motargument mot argumentet för utlevd homosexuell livsstil

  • Mikael

    Hej Stefan!
    Nu läser du om synden i Rom 1 igen, men avsluta den text med Rom 2:1-10, först då vet du varför den står där och vad vi skall göra.

    Du skriver om vad en familj är i bibeln, men den familjebildningen finns bara i fattiga länder nu!

    Och när Stamfadern ville roa sig med slavar eller små barn så tog Moses bort dessa priviligerium som en del ansåg sig ha! Bibeln stödjer väldigt ofta de svagaste i samhället sällan de starka, men som kristna tolkat och tolkar den så utsätts oftast de som skall skyddas extra hårt.

    Detta är nog orsaken till att vi aldrig vill förstå varandra utan hela tiden pekar på vår broder och hans fel och brister och kyrkan splittras i olika grupperingar, 

    Så hur hanterar vi Ensamboende, som är en allra största delen i Västvärlden!

    Kärnfamiljen som uppstod på 1800-talet som en idyllisk vision, kan bara ses som en modell av alla som finns!

    Om den skall ses som vår norm i allt, blir det problem!
    Att den är jätteviktig är väl inte konstigt, barn är vår framtid, men glömmer vi barnen i skiljsmässofamiljer förstör vi framtiden.

    Vi har många vräkta barn nu! Vi börjar möta missär i landet igen!

    Så var är det viktigaste att ha focuset inställt på? 

    Stefan dina kommentarer visar insikt vi behöver fler av din kaliber!

    /Mikael 

  • Nils

     Är inte dessa spörsmål enbart ett symptom av att den kristna församlingen har tappat sina grundvalar ?
    Paulus går så långt att en viss typ av tal – otuktigt inte ens ska nämnas ibland de kristna.
    Läser man dessutom Uppenbarelseboken & studerar Jesu egna ord till församlingarna & vad han förväntar sig map. församlingsvård så kan man klart konstatera att dagens västerländska kristna församlingar inte inryms i vad som kan betraktas som församlingar som åtnjuter Jesu överinseende.
    Hårda ord, men kraven på församlingstukt som Jesus själv anger för att han inte ska överge församlingen har sin tydlighet.
    Vad faller detta tillbaks mot – jo församlingsledningarna där 1917 års bibelöversättning ger äldsteuppdraget:
    ”I haven att döma dem som är innanför”
    De äldste ska också ”avlämna församlingen” dvs. göra räkenskap för hur den individuella herdetjänsten skötts.
    Det synes vara uppenbart att församlingsledare som öppnar upp för HBTQ & livsstil som bibeln är entydig gentemot själv försätter sin ledartjänst.

    Visst lyssnande – men kallelseuppdraget ligger fast & i linje med Pauli uppmaning till Timoteus:
    ”Håll fast vid det du lärt, för du vet från vilka du lärt”

    Att inte vara trogen & befäst vid kallelseuppdraget är en avfällighet. Speciellt som avskild ledare. Nåden finns att tillgå, men observera att ledarskap som avviker påvisas oftare gång att de skjuts åt sidan. Petrus utgjorde ett undantag, därför att han erhållit Jesu personliga löfte. Men ser man till hur många som erhållit kallelseuppdrag till att leda & de avviker från kallelsen, så är det påfallande hur ofta de inte återkopplas.
    Trohet & trofasthet till uppdraget är något som är värt att lyfta fram.

  • Mikael

    Hej Nils!
    Du pekar på mycket svår punkt, om Jesus visar missnöje över att vi som personer pekar hellre på vår broders fel och brister än våra egna synder, då får hans ord rakt motsatt inverkan på hur vi bör agera.
    Så är du villig att arbeta på dina bekymmer ifrågan, så skall försöka frigöra min bjälke.

    Vi ställer oss bakom nåden, och så efter en stund börjar hela visan igen.

    Att utesluta matt. 7:1-12 anser jag är ett stort misstag! i betraktande av de orden vänds Jesu vrede rakt emot oss, och ingen annan.

    /Mikael 

  • Nils

     Jag talar inte om vanliga kristna utan de som är satta som herdar att vårda & sköta en församling.
    Här finns det många bibelord om hur ansvar & skötsel ska skötas.
    Tyvärr blandas det ihop med allmänt mänskligt tyckande i dag…

  • Mikael

    Hej Nils!
    Och i vilket avseende skiljer sig att gå i Kristi efterföljelse från att leda och bli ledd är det inte mer en fråga om att följa andens gåvor.
    Om du anser att det finns en skillnad,
    i frågan hur vi tar emot Andens gåvor!
    Hur bemöts då de övriga som inte är i ledningen i din församling?

    /Mikael

  • Staffanw

    Tack för en mycket klok och balanserad skrivning, Stefan. Det är
    ingen lätt uppgift att idag argumentera mot den starka HBT-lobbyn. Frågan är
    både svår och känslig – men Bibeln är ju klar över hur den ser på detta.

    Sign  KJMG  skriver: Om nu vissa människor föds till att bli
    homosexuella (naturvetenskapen verkar vara övertygad där) varför skulle deras
    kärlek vara en synd?

    Tror
    inte alls att naturvetenskapen, eller någon annan vetenskap för den delen, är övertygad om
    att homosexualitet är ärftlig, tvärtom, många studier på bl a enäggstvillingar,
    talar emot detta. Och skulle den vara det, måste vi isåfall förkasta
    evolutionsläran som ju säger att de anlag som ger maximal avkomma kommer att
    spridas i en population och bli allt vanligare. Ju mer avkomma en individ får,
    desto mer kommer således dennes anlag att utbreda sig. Om nu  homosexualitet vore genetiskt betingad – då återstår
    att förklara varför ett anlag, som inte ger någon som helst avkomma, blir allt
    vanligare. Borde det inte istället helt försvunnit, enligt evolutionsteorin. 
    För mig som kristen handlar mycket om försöka
    leva ett liv i Jesu efterföljelse, med den självklara insikten att varken jag
    eller någon annan klarar att leva ett syndfritt liv. En av kardinaldygderna är
    ju annars måttlighet som kan beskrivas som att man aldrig går till överdrift
    varken  i sitt handlande eller i sina
    passioner. Men vi lever i en tid där gränsöverskridande är ett av dagens
    slagord, där gränser öppnas, flyttas, utplånas, skapas, överskrids, hela tiden.
    För mig framstår hela gaykulturen just som sådan, för många är homosexualiteten
    en livsstil, något man byter alltefter vad som känns mest spännande för dagen.
    Tunnelbanekampanjen i Stockholm nyligen bekräftar tydligt detta, skulle det
    handla om någon nedlagt i våra gener, eller ”sexuell läggning”, skulle man
    knappast ha ett budskap ”Bli homo nu”. 
    Med detta sagt vill jag tillägga att den homosexuella kärleken självfallet kan vara lika stark och genuin som den heterosexuella. Och att situationen kan se mycket olika ut för olika människor. Det är just detta som gör frågan så svår att diskutera, vem har rätt att gradera kärleken eller värdera människors  sätt att leva? Håller också
    med det flera andra skriver – det är svårt att gradera synder, att ställa
    utlevd homosexualitet mot tex girighet eller avund. Men detta betyder inte att
    vi därmed kan vare sig förneka eller vara likgiltiga inför dessa synder. Eller inte tala om vad Bibeln säger.

  • Mikael

    Hej Staffan!
    Du skriver insiktsfullt och väl, jag hade en Maildebbat med Nils förut.
    Jag  slutför den nu som en summering i ditt anförande, då det kan misstolkas det sista jag skrev.
    Om Jesu kallar oss i missionbefalningen… ”Gå därför ut och gör alla folken till lärjungar: döp dem i faderns och Sonens och den Helige Andens Namn”…

    Och sedan kommer slutklämmen ”och lär dem hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tiden slut”

    Jag sticker ut hakan här och står bestämt bakom, det finns ingen annan plats som visar essensen så tydligt i Jesu bud vid Matt. 7:1-12  och om vi blivit kallade att vara i hans efterföljelse måste jag förstå innebörden i orden.

    Och till sist, kapiteluppdelningen kom inte med i breven från Paulus så läs:
    Rom 1 till Rom 2:11.

    Om ni missar helheten i det stycket! Missar ni Jesu bud!

    /Mikael 

  • Nils

     Jag vill ogärna skriva en teologisk utveckling just nu – då förstörs swärds intention med denna textsträng. Men generellt så ligger det ämbetsutövning i uppdraget episkopos & presbyterios som är grundtexternas def. av församlingsledare. Skrift ska med skrift förklaras.
    Församlingen är kristi kropp och den beskrivs som en brud som smyckar sig och inväntar sin brudgum.
     För att bereda sig, så helgar & renar sig denna. Tillåts denne leva i utsvävning & utan norm så är det kärleksbrott. Ledares uppgift är att vårda kroppens sammanhållning & förbereda den likt en brud för bröllopp…
    Dessutom får du läsa vidare i kapitlet Matt. som du hänvisar till om avhuggna grenar & att bygga på rätt grund.
    Jag hänvisar dessutom till en hel biblisk bok Uppenbarelseboken, den skrevs till församlingarna & inte som Jesu bergspredikan som hade sin tyngdpunkt på individuell kallelse.
    Uppsyningsmän för församlingsbyggande är inte heller vilka som helst.
    Andens gåvor kan inte tas för intäkt för att rätt bygga på byggnaden församlingen.

  • vhundai

    Jag tycker inte att det är de troende som gör någon stor sak av homosexfrågan, det är snarare alla andra människor runt omkring som gör det.

  • Lmf4

    Hej Nils!
    Om Jesu bergspredikan skrevs för individuell kallelse,
    Vad består då din församling av!

    Är det inte detta mixtrande med Jesu ord som gjorde att Jesu visade hur fel skrävlande fariseer har!

    Varför väljer du bort den viktigaste undervisningen?

    /Mikael

  • http://www.facebook.com/anastasios.saatsoglou Anastasios Saatsoglou

    VAD HAR HOMOSEXUALLITET MED GUDS ORD ATT GORA INGETING SA ENKEL AR DET



Subscribe to Stefan Swärd