Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har skrivit en ledare i Världen idag, idag, som jag faktiskt är ganska nöjd med. Man hittar den här. Den handlar om det unika med kristna kyrkans kontinuitet och historiska förankring. Men att vi inte bara ska hamna i hstoria och titta tillbaka. En kyrka med rötter har också förmågan att förnyas och hitta tonläget för att nå vår tids människor.

  • http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

    Är det inte fel forum att skriva om kyrkans rötter och förnyelse i Världen i Dag? Där finns väl knappast någon naturlig anknytning.

  • Sward

    Stig Melin,
    Vet inte riktigt vad du menar.
    Skriva ledare kan man ju inte heller göra var som helst.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

    Nej, det är det jag menar.

  • Haning Burseryd

    Problemet med frikyrkan är avsaknaden av tydlig teologi. Tidigare hade frikyrkorna tydligare teologi och man trodde och arbetade för sin övertygelse och det gav också resultat. Liberaliseringen av teologi har inte lett fram till kristenhetens framgång utan tvärtom. När alla trosuppfattningar ska respekteras, blir det bara konturlös soppa, som verkar bygga på upplevelsen.

    Vad jag förstår, du har dina andliga rötter i Imsens Maranata, men senare har du fått ”vidgade vyer” inom EFK samtidigt vill du behålla Maranata-stuket, husförsamlingar och liknande lite likt storfamiljer, påminner detta om kloster-tanken? EFK, som du representerar idag, har högt till tak.

    Maranata har inte högt till tak för alla uppfattningar, man är trogen för sin bekännelse och dess önskan är och har hela tiden varit att FÖRNYA pingströrelsen. Om du läser MIdnattsropet, där ser du tydligt deras strävan att komma tillbaka till det, som var i PRs glansdagar. Dessa kämpande vänner är värda all respekt likaså liknande rörelser i andra sammanhang, där man brinner för sin bekännelse och tro.

    Är detta det stora problemet, att den stora delen av kristenheten saknar tro och övertygelse? Den kristna tron byggs mer på upplevelsen än biblisk övertygelse, som förklarar och avgränsar tron?

    Sigfrid Deminger har på ett fantastiskt sätt pekat på frikyrkans problem. Det är många frikyrkliga inklusive jag, som har reagerat på frikyrklig liberalteologi. Visst, säger man, vi tror på bibeln! Men verkligheten är att gudstjänstfirandet blir lite si och så jämfört med SvK, där man läser tre bibeltexter varje söndag. Det är just detta, som vi kristna tror på, läsa, predika Guds Ord, i stället för vardagligt pratande i trevlig social miljö.

     

  • Westinbo

     Det gäller att förkunna det evig giltiga orden med ett tonläge som når samtiden för att uttrycka det enkelt.
    ”För Gud – i tiden” skulle man kunna uttrycka det om man travesterar på Carl 16:s valspråk. Fast jag tror att det vore mer relevant med valspråket ”För Gud – trots tiden” eftersom det är här som församlingens största problem finns. För ”Gud i – tiden” har i sin tillämpning tyvärr mer blivit: ”För Gud – som i tiden”, dvs en anpassning till tidsandan – till tidens filosofiska tänkande och en anspråksfull vetenskapstro.

    Den del av Guds karakteristik som uttrycks i orden: ”Jag (Gud) är a och o” borde få mer genomslag i varje tidsålder. Vi har ersatt Guds friska källa med grumliga källor, världslig visdom med Guds visdom därför att vi försummat att kritiskt pröva allt. Vi har grävt ner många av de pund vi fått att förvalta.

    Jag kan se två viktiga faktorer som kan få ”kyrkan” närma sig det som Gud har har tänkt; dels självklart Guds nåd kombinerat med att vi ödmjukar oss och söker Gud, dels ett yttre tryck. Under ett yttre tryck och hög värme omvandlas kol till diamanter genom en förändring i atomstrukturen och på liknande sätt tror jag att ett ökat ”yttre tryck” leder till att kyrkan blir tvungen att finna en praktik och en teologi som öppnar upp för Guds närvaro och kraft. Det kommer i praktiken att visa sig vara de gamla vägarna som fungerat i det förgångna – därför att varken Gud eller människan har på ett essentiellt sätt förändrats sedan skapelsen. Med yttre tryck menar jag en situation där det kostar mer att följa Jesus. För många av oss lever för närvarande i kompromissernas ljumhet där ingen förädling kan ske.

  • S-E Sköld

    JESUS sänder Sina lärjungar  – i varje tid – att GÖRA Hans GÄRNINGAR: döva hör, lama går, blinda ser och för fattiga förkunna glädjens budskap: d.v.s. Guds evangelium.

    När vi som kristenhet av idag saknar Andens kraft att GÖRA Jesu gärningar, börjar vi istället -och ensidigt berätta om dem. Det verkar som JESUS i vår tid, har sänt Sina tjänare, att med hjälp av storbildsskärm – och annan modern teknik – berätta om vad JESUS gjorde och lärde.

    Men om vi också skall GÖRA dem – vilket är uppdraget – måste vi, som Guds Ord uppmanar oss, vara ivriga att undfå de Andliga nådegåvorna: ”De gåvor i vilka den Helige Ande uppenbarar sig” och som alltså utför Guds gärningar, först genom JESUS och Hans lärjungar och sedan genom oss i vår tid.

  • S-E Sköld

    Dagens Jesu lärjungar har dagens språk, de lever ju själva i sin egen tid.. Krångligare än så är det inte, förutsatt att inte någon högt uppsatt teolog får ta i frågan, sådana som enligt Ferlin ”halkat på sin egen halhets halka”,

  • S-E Sköld

    Anden – Duvan – har inga andra att landa i -och utföra Sina gärningar genom, än de Människor som bliviat renade i Jesu blod; när dessa inte ställer upp/låter sig utrustas, finns alltså ingen annan väg för Anden att verka efter. Guds Ord:  ”De gick ut, och Herren verkade med dem..”

  • S-E Sköld

    Förr – åtminstone på bibliskt tid och inom den unga Pingströrelsen – hette det: ”Den helige Ande och vi har beslutat”. Nu sägs det kort och gott inom Pingst: ”Vi har beslutat”.

    Och det är sant! Människoskallarna har beslutat, åt vilket håll samfundet Pingst skaLL gå. Människotankarna håller i rodret.

  • S-E Sköld

    När kristna ledare börjar tala om rätt ”tonläge” har de i regel tappat bort texten, och säger sådant som de tror folket vill höra: att kunderna vill ha vin utspätt med vatten.



Subscribe to Stefan Swärd