Jag skulle vilja fortsätta diskussionen jag tog upp om Charles Kridiotis blogginlägg om så kallade ”Simple church”. Jag och Charles har träffats för ett lunchsamtal för att försöka reda ut detta.
Skulle vilja utveckla diskussionen och förklara mig. Kristna församlingar organiserar sig på många olika sätt idag. Det finns små församlingar, det finns stora församlingar. Det finns megakyrkor, och husförsamlingar. Det finns förortsförsamlingar och innerstadsförsamlingar. Det finns landsbygdsförsamlingar och storstadsförsamlingar. Det finns mycket traditionella församlingar och det finns mycket moderna församlingar. En del föredrar historisk-liturgisk kyrka, en del föredrar avslappnad form med pastor i jeans och senaste musiktrenden.
Även i Sverige är den lutherska enhetskyrkans tid över, då alla gick till samma kyrka och samma samfund. Allt annat var förbjudet för 200 år sedan.
Kristi kropp är en, Kristi kyrka är en, men vi möts på olika platser och organiserar oss på ett spretigt sätt. Det är möjligt att ha ett antal olika församlingar men ändå uttrycka en synlig enhet i Kristus.
Om jag nu avgränsar min analys till två trender i vår tid. Det lilla och det stora. Dels har vi en trend med husförsamlingar, ”simple churches”, cellgrupper, det finns olika namn. Men fokus är att den kristna kyrkans uttrycksform främst är småskalig. Folk kan känna delaktighet och närhet. Man behöver inte lägga en massa pengar på byggnader och anställda. När den lilla gruppen börjar bli för stor för ett hem eller annan mindre mötesplats, delar man sig, avknoppar sig och bildar en till församlingsenhet. Det här är en kraftigt växande trend i internationella kristenheten, inte minst i ett land som Kina. Men det finns en spridning både i USA och Västeuropa. I vissa delar av världen där den kristna kyrkan är förföljd och underjordisk, är husförsamlingen och ”simple churches” det enda möjliga alternativet.
Den andra trenden är megakyrkan. Även om megakyrkor fortfarande är en marginell företeelse i USA:s kyrkoliv, så är det en växande trend. I svensk kristenhet har megakyrkor spelat en stor roll, inte minst beroende på att pingströrelsen byggdes upp enligt principen en församling i varje stad. Filadelfia i Stockholm och Smyrna i Göteborg, pingstkyrkan i Jönköping m.fl. blev tidiga megakyrkor.
Livets ord i Uppsala är en påtaglig megakyrka. Hillsong i Stockholm är väl den senaste i denna kategori. Megakyrkor präglas av en stark och visionär ledning, skicklig organisation, stora gudstjänster, och blir ofta bas för mission, församlingsgrundande, bibelutbildning och annat.
Den lilla församlingen har en oslagbar fördel i att skapa närhet och engagemang, lärjungaformande är enklare i den lilla församlingen. En nackdel med den lilla församlingen är att man har svårt att täcka in alla behov. T.ex. för familjer med barn i olika åldrar. Hur man än gör så har tonåringar behov av att röra sig i större gäng, större församlingar har lättare att dra till sig tonåringar och tonårsfamiljer. Ska man organisera ett bra barn- och familjearbete krävs det en viss volym. Och även om små gudstjänster har sina poänger, så har stora gudstjänster och kristna sammankomster en unik förmåga att nå och attrahera människor. En annan nackdel med den lilla församlingen är att den har en tendens att vara instabil. Livslängden är betydligt högre hos större församlingar än hos små församlingar.
Den stora församlingen har sina styrkor på dessa områden. Man kan bli mer heltäckande när det gäller att nå människors olika behov och livsfaser. Och man kan utveckla fullt ut den dynamik som skapas i större gudstjänster. Megakyrkan blir också mer ett ansikte utåt för kristenheten och kan inte minst i media förmedla den kristna tron. Det är megakyrkepastorerna i USA som syns och hörs i amerikansk TV och sekulär debatt. Megakyrkans svaghet är att den kan bli opersonlig, det kan bli svårt med lärjungaformande, man kan lättare glida med och ingen vet hur man lever, det kan bli svårare med personlig delaktighet. Megakyrkor med en duktig ledning lyckas med att forma smågrupper och skapa delaktighet, och skapa lärjungaformande miljöer, även om församlingen är jättestor. Men det är en svår ledarutmaning.
Min enkla poäng är att människor är olika, det behövs både husförsamlingar och ”simple churches” och megakyrkor, och en rad olika församlingar som ligger någonstans mitt emellan. Inte minst i dagens storstäder behöver vi bygga församlingar med olika inriktning och profiler för att nå en alltmer heterogen befolkning. Megakyrkor kräver dock betydligt större utrustning och kompetens hos ledningen för att fungera bra, här har vi olika gåvor i Kristi kropp, där vi kan komplettera varandra. Jag vill inte spela ut dessa modeller mot varandra.
Låt mig ta en enkel bild. Fotboll.
Vad har församlingar med fotboll att göra? Min poäng är att det finns fotbollslag på olika nivåer. Överallt finns det fotbollsserier för knattelag och pojklag. Det finns korpserier. Det finns division fem för lag som består av motionsspelare och som trivs med det. Men sedan finns det elitnivån. Och så finns det globala elitnivån. Barcelona, Milan, Manchester United m.m.
Min poäng är att allt behövs. Finns det inga knattelag blir det inte heller något Barcelona. Det är i alla lokala småklubbar runt om i världen som proffsspelarna rekryteras. Och Barcelona och Milan inspirerar knattespelarna och division fem-spelarna, man tittar gärna på TV och lär sig och blir inspirerad, när de stora stjärnorna spelar.
Kanske är det så även med kristna församlingar. Det är bra med Willow Creek och Bill Hybels, med Rick Warren och Saddleback, med Niklas Piensoho och Filadelfia, med Ulf Ekman och Livets ord, med Andreas Nielsen och Hillsong.
Men i Kristi världsvida församling behövs också små lokala kristna gemenskaper, församlingsplanteringar i ett vardagsrum och på ett café, en ny liten församling i ett studentområde.
Det lilla och det stora. Allt behövs. På samma gång. Både Barcelona och pojklaget i Rågsved.
Stockholm behöver både Filadelifa, Hillsong, och en nystartad församlingsplantering i studentområdet Kungshamra, en pionärförsamling med fokus på etiopier-eritreaner och husförsamlingen i området XX. Det viktiga och avgörande är att man når och vinner människor, och gör lärjungar av dem.
Pingback: M4europe.se « Richard Hultmars blogg()