Måndag små ljusglimtar. TV-journalistiken har fångat upp flera trådar från denna blogg. Både hantering och kostnader för utvisningar av flyktingar, men också om att mutor används vid utvisningar. Det ska bli spännande att se om TV-program följer upp dessa saker. Har också fått ett halft löfte från en av TV-kanalerna att de ska skicka en journalist och kameraman för att närmare följa utvisningen av pastor Jean. Svenska myndigheterna och politiken ska få det hett om öronen om de genomför utvisningen.

Har också fått ett vettigt samtal idag med en ledande person på Migrationsverket, jag har därför skickat in ett nytt brev dit med ett förslag om att göra om pastor Jeans ärende från ett flyktingärende till arbetskraftsinvandring. De fyrkantiga svenska lagarna tillåter inte detta men ska ändå göra ett försök.

Allt tyder på att regeringen Reinfeldt mutar och betalar för att bli av med flyktingar i Sverige. När chartrade plan skickas iväg från Sverige tycks polisen ha med sig rejäla sedelbuntar för att kunna bli av med flyktingarna i de länder man vill utvisa dem till. Det är mutor som betalas direkt till gränspolisen.

Det är troligt att svenska gränspolisen har med sig en sedelbunt när man endera dagen ska försöka utvisa pastor Jean till Kongo. Dessa pengar kommer att stoppas i fickan hos kongolesisk gränspolis för att de ska ta emot pastor Jean och andra kongolesiska flyktingar.

Dessa pengar är våra pengar, som vi medborgare har betalat in genom våra skatter.

EFK-pastorn Bengt Sjöberg som är en ytterst kunnig och trovärdig källa skriver på min blogg idag: ”Nyligen tvångsutvisades en familj som är medlemmar i vår församling. Vid ankomsten till Baku i Azerbajdzjan tog svenska polisen fram en stor sedelbunt och använde när de ”förhandlade” familjen in i landet där de hölls fängslade förts elva timmar på flygplatsen (alla medlemmar i familjen, även de två små barnen, varav en hjärtsjuk liten dotter) Några timmar senare torterades mannen. Sverige säger via Migrationsverket och JO samt Europadomstolen för mänskliga rättigheter att inget fel har begåtts! Nu gömmer sig familjen i sitt hemland.”

Är det satt i system att muta på detta sätt? Hur vanligt är det? Här borde politiker och journalister göra något! Har denna fråga belysts tidigare i media eller i riksdagsutfrågningar?

Nu varnar jag svenska migrationsmyndigheterna. Vi har mycket bra direktkontakter med Kongo och har möjligheter att undersöka om svenska gränspolisen betalar mutor vid en utvisning av pastor Jean. Och jag kommer att gå direkt till kvällspressen och TV med all information jag får. Den här utvisningen kan inte göras som en halvhemlig skumraskoperation.

Fortsätter att skriva om ämnet kristendom, kyrka och politik. Idag i form av en ledare i Världen Idag. Räknar med att återkomma i ämnet på min blogg inom någon eller några dagar.

Det finns risk att svenska myndigheterna försöker utvisa pastor Jean endera dagen. Det är möjligt att Kongo kommer att vägra ta emot honom eftersom han saknar pass. Det kan förhålla sig på det sättet att svenska polisen ser detta som en så kallad förhandlingsresa. För att Sverige ska bli av med pastor Jean kommer svenska polisen betala mutor till gränspolisen i Kongo för att de ska ta emot pastorn. Det har förekommit tidigare vid utvisningar till Kongo. Finns det någon skicklig journalist som kan rota i denna fråga?

Om utvisningen lyckas – vilket vi hoppas inte ska ske, kommer vi noga bevaka mutspåret, och vi kommer att göra vårt yttersta för att följa varje steg för pastor Jean varje steg i Kongo, och vi kommer att ställa svenska staten och ytterst regeringen till svars om det händer honom något i Kongo.

Vi har fått ytterligare bekräftelser på att om han kommer till Kongo kommer gränspolisen att ”ta hand om honom” direkt vid flygplatsen, kanske efter att först ha inkasserat en del svenska mutor. Vi har olika direktkontakter med Kongo så vi har starka skäl för våra uppfattningar.

TV4 har gjort ett utförligt reportage om pastor Jean och att frågan togs upp i Migrationsdomstolen igår. Tyvärr nekade domstolen enligt beslut idag, att han ska släppas fri. Jag tycker, precis som jag har sagt i en intervju i TV4 igår, att detta mer och mer liknar ett svenskt Guantanamo.

Här hittar man länken till TV4 inslaget, där bland annat advokat Claes Strömvall är intervjuad, Elimkyrkans barn- och familjepastor Maria Furusand är intervjuad, en av ledarna från vår kongolesiska församling är intervjuad, och jag kommenterar också situationen.

Utmärkt av TV4 att engagera sig i denna fråga.

Sofia Lilly Jönsson har skrivit om mötet hos Migrationsdomstolen idag. Man hittar hela skildringen på hennes blogg. Blev intervjuad av TV4 idag där jag kallade sättet att förvara flyktingar som ett svenskt Guantanamo. Har inte sett sändningen, men TV4 News hade tydligen en längre sändning i eftermiddags.

Nu sitter jag hos Migrationsdomstolen. Pastor Jean Kabuidibuidi är här och domstolen ska avgöra om han ska fortsätta vara inlåst. De ska alltså inte diskutera idag om han ska få vara kvar i Sverige, beslutet om utvisning ligger fast. Jean är lugn och svarar sansat på frågorna. Han uttrycker sin rädsla för att bli utvisad till Kongo. En traumatisk situation när mänsklig utsatthet krockar med svenska myndigheter.

På måndag kommer pastor Jean till Migrationsdomstolen i Stockholm, domstolen ska avgöra om han ska fortsätta och vara inlåst, han har nu varit inlåst i över fyra månader. Man kan räkna med att det blir någon form av demonstrationshandlingar i samband med denna rättegång. Tiden blir 10.30, Tegeluddsvägen 1, Gärdet. Jag räknar med att själva närvara vid rättegången.

Det kommer alltså inte att avgöras om han får stanna i Sverige, det handlar bara om ett beslut om han ska vara inlåst fram till utvisningen eller inte. Om detta är extremt frustrerande för oss som försöker engagera oss i denna fråga, hur frustrerande är det inte för den berörda flyktingfamiljen.

Jag återkommer till frågan om kristendom och politik i nästa blogginlägg.

Förhållandet mellan kristna kyrkan, kristna tron och politiken är omdiskuterad. Frågan kopplas ofta till kristdemokratiska partiet.

Det finns två extrema uppfattningar i kristna kyrkans historia. Båda kan man motivera med bibelord.

Den ena hållningen handlar om att se kristna församlingen som tagen ut ur världen. Världen är i den ondes våld. Mörkret härskar över det omgivande samhället och vi kristna ska hålla oss borta från det så mycket som möjligt. Att vi ska avskilja oss från världen är nyckelordet. Guds rike är inte en del av denna världen. Driver man denna hållning till sin spets ska vi kristna inte deltaga i politiken, och kanske inte heller utöva vår rösträtt. Det är en del av världen. Hållningen leder också till att det finns ett antal yrken som vi kristna inte kan ägna oss åt. Ett exempel på en sekt som tillämpar denna syn konsekvent är Jehovas vittnen.  Kristen tro, kristendom, kyrka-församling har ingenting med politik att göra, och ska hålla sig så långt borta som möjligt från detta. Det är vanlig inställning bland extrema sekter, men tankegången har haft en viss spridning i moderna väckelse- och frikyrkorörelserna. I pingströrelsens barndom var det en spridd uppfattning.

Den andra extrema uppfattningen är den Konstantinska. Den kristna kyrkan blir ett med statsmakten. Det har vi många exempel på i historien, inte minst den svenska historien då Svenska kyrkan var allierad med staten, ett kungligt salighetsverk. Rester av detta finns kvar även idag, bl.a. med den märkliga praxisen att politiska partier utser ledamöter i kyrkomöten, kyrkoråd och kyrkofullmäktige. I Calvinsk tradition har vi ett exempel på detta med idén om att skapa kristna städer och kristna samhällen, hela samhällen som styrs av Guds ord. Även i modern karismatisk rörelse finns dessa idéer i en andlig förpackning, den kristna församlingen ska regera, vara huvud och inte svans. Den historiska erfarenheten visar att kristna kyrkan mår inte bra av att vara en del av statsmakten, och vara en del av den utövande politiska makten. Det krockar med Jesu lära om att Guds rike är inte av denna världen.

Det finns också  en tredje idé som är populär, inte minst i en svensk kontext. Det handlar om att man strikt inte ska blanda ihop kristen tro, kristendom, kyrka, och politik. Gärna att kristna engagerar sig politiskt – men det ska då strikt skiljas från tron och församlingslivet.

Jag tycker att det finns anledning att kritisera alla dessa tre modeller. Jag tror att en balans och en medelväg är den rätta i denna fråga. En syntes mellan de tre synsätten är en rimlig väg.

Den första modellen tycker jag trampar helt snett. Den är extremfundamentalistisk i sin bibeltolkning. Den bortser från att Nya Testamentet skrevs i en tid då det rådde totalitär diktatur, och kristendomen och kyrkan startade i en liten landsända av romarriket som var ockuperat av romarna. Någon demokrati existerade inte. Församlingen hade inget annat val än att vara en marginaliserad proteströrelse, i samhällets utkanter fjärran från politiska och ekonomiska maktcentra. Så såg världen ut där kyrkan växte fram. Så ser inte vår värld ut i västvärlden idag, vi arbetar med helt andra förutsättningar. Att hävda att vi som kristna idag inte ska bry oss om politik och samhällsfrågor, är lika smart som att hävda att vi ska värna om slaveriet därför att det förekom på Bibelns tid. Det finns ingen anledning att man som kristen skulle avstå från sin rösträtt, eller avstå från politiskt engagemang. Kristna kyrkor och samfund har i ett demokratiskt samhälle en skyldighet att framföra sina uppfattningar, på samma sätt som andra grupper i samhället har ett ansvar att föra fram sina uppfattningar. En helt tyst och avpolitiserad kyrka som helt avskiljer sig från samhället – det var väl detta som delar av kyrkan gjorde i hitlertyskland, man brydde sig inte, man protesterade inte, man framförde inte synpunkter till statsmakten – utifrån märkliga teologiska skäl. I praktiken var det bara feghet utifrån teologiska dimridåer. Samtidigt innehåller modellen en kärna av biblisk teologisk sanning. Jesus sade att hans rike var inte av denna världen, Bibeln uppmanar oss att inte älska världen, kristna kyrkan behöver ha ett visst mått av distans till både makten och samtidskulturen.

Den andra modellen kommer också helt snett om man driver det till sin spets. Kristus har inte kommit tillbaka. Vi lever i en kamp här i världen mellan ljusets och mörkrets rike. Den kristna församlingens kallelse är inte att utöva politisk makt, dock vara en profetisk röst i samhället. Gärna att aktiva kristna är med i riksdag, regering och andra nyckelpositioner i samhället, men kristna församlingens och kyrkans kallelse är inte att direkt utöva politisk makt. Men det är inte samma sak som att utöva politiskt inflytande. Att vi skulle avstå ifrån att utöva politiskt inflytande- det är en märklig idé. Det underminerar dessutom helt och hållet demokratin.

Den tredje idén, att strikt skilja på kristendom och politik, men gärna att kristna engagerar sig politiskt – är också en märklig idé. Det bygger på idén att en kristen människa är kristen i kyrkan och privat, men när man är politiker tar man på sig en annan roll. En kristen människa präglas av sin tro på alla livets områden, en kristen politiker bör präglas av sin kristna tro. Det gäller även alla andra yrkesgrupper. Kristen etik och kristen tro har mycket positivt att tillföra samhället. Att betona att detta ska hållas isär, bygger på någon idé om att kristna tankegångar skulle vara negativa och skadliga för samhället, det är snarast ateisternas föreställningsvärld. T.ex. att Jesus i bergspredikan och Mose lag driver tesen att vi inte ska döda, är inte det något mycket positivt vi ska driva i samhällsdebatt som kristna. Det leder i praktiken till att vi motarbetar sådant som dödshjälp och aborter, men allt sådant som kan döda människor på annat sätt. Vi bekämpar krig, våldsutövning, miljöförstöring, missbruk m.m. Även om denna etiska norm inte är en unik kristen idé, så inspirerar kristen tro och kristen etik att vara konsekventa och radikala i vår syn på icke-våld.

Det här är ett omfattande ämne, jag återkommer i ett till blogginlägg.

 

Höll en predikan i söndags i Elimkyrkan Stockholm om en vision för 2012. Att bygga en församling som förenar social radikalitet med karismatisk kristendom präglad av bön, lovsång, tro på helande, befrielse och Andens gåvor i funktion. Det profetiska ordet om skörd lyfts också fram. Här går det att lyssna på predikan via Elims hemsida. Notera dock att jag har varit ruskigt förkyld senaste tio dagarna så rösten är inte tipptopp.