Marcus Birro

januari 7, 2012 ~ stefan

Tack Bo Westin som fäste min uppmärksamhet på att Marcus Birro, i den stora Dagenintervjun han gjorde för en vecka sedan, sade att han har tre böcker vid sin säng, vid nattduksbordet. Bibeln, katekesen och ”Efter detta”. Det var kul att höra. Jag visste faktist om det innan eftersom en av mina förläggare viskat i mitt öra att Birro beställt boken ”Efter detta”. Ska snarast bjuda Birro på lunch för att höra vad han tycker om boken.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Nils

Torsten Åhman blir säkert grön av avund att inte han blev inbjuden…
– med tanke på hur han ansträngt sig med recensioner…
http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

I krönika efter krönika svär och gormar Marcus Birro och åkallar Satan. Han drar skam över Guds namn.

Nu ska du bjuda in kändisen Marcus Birro på lunch som har bjudit in Djävulen med sina svordomar. När ni tre auktoriteter samlas runt samma bord är samtalsämnet är naturligtvis Helvetet…

När du skriver om Marcus Birro kallas det för ”namedropping”, ett retoriskt knep: ”Genom att nämna namnet på en känd auktoritet inom ett område, avser man
visa att man är insatt i den namngivne personens arbeten.” (Wikipedia)

Kristendom handlar om kampen mellan det goda och onda. Ibland är det svårt att urskilja var stridslinjen är dragen, var gränserna går: Jämfört med Djävulen är vi alla goda. Men det är inte Djävulen vi en dag ska jämföras med utan med Jesus Kristus.

Jag ska be för dig Stefan Swärd. Du är fel ute. Det är synd om dig.
Sward

Bengt Wikström
Om Birro läser min bok kommer det kraftigt att bidra till att öka hans fromhetsnivå. Och ännu mer om han äter lunch med mig.
Stefan Swärd
http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

Det vill jag lova var ett snabbt bönesvar!

Du vänder elegant min kritik om ”namedropping” till att du coahar kändisar i fromhet. Snabbtänkt Stefan Swärd!

Nyss var du profet och nu kallar alltså Gud dig att coacha kändisar efter fiaskot med Runar Sögaard? Herrens vägar är outgrundliga…

Men allvarligt talat uppskattar jag och Gud att du tillrättavisar honom.

Bengt Wikström/Guds revisor
Nils

Men Birro ger ju tron ett mänskligt ansikte. Och skriver som en pianist spelar piano. Vågar tala när andra tiger. Vågar rentav visa svaghet. Det kallar jag styrka. Birro är ett fönster med ljus och luft. Bättre ambassadör för den kristna tron är svårt att tänka sig. Han skulle kunna vara både pastor och partiledare, men gör sig nog bäst som fri skribent och programledare. Att svära är kanske fult men att missbruka Guds namn är det väl inte.
http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

Det var som fan! Då kanske kan Djävulen bli ambassadör för oss kristna? Han delar faktiskt mycket av den kristna tron: Djävulen är emot fri abort på samma grunder som Marcus Birro och Stefan Swärd. Han hatar kondomer då det innebär färre människor i Stefan Swärds och Marcus Birros katolska Helvete. Det finns fler exempel.

Så hemsk kan väl inte Satan vara när allt kommer omkring?

Du kan prisa Marcus Birro som ledare men jag fortsätter att lovorda Jesus Kristus. Hans namn är ingen svordom. Det kan jag svära på.
Westinbo

Marcus Birro är en frisk fläkt i medielandskapet och har en utstrålning som gör sig bra i TV. Han kan formulera sig och säger vad han tycker och tänker i kontroversiella frågor och det kan inte ”opportunistdepartementet” göra något åt, eftersom han är för populär bland folket. Hans oförutsägbarhet möter upp ett grundläggande behov hos kvällstidningarna och de försoffade, halvrädda mediekonsumenterna.

Jag har inga skäl att betvivla att han fått möta Gud t.ex. när han i Göteborg fick förbön av präster från Svenska kyrkan. Det ska vi tacka Gud för och bedja för Marcus Birro att han får mogna i sin tro och uppleva mer av den helige ande och av helgelse. Birro är förmodligen frestad att ta snabba poäng genom populistiska uttalanden, att underhålla och clowna för folket för att hålla sig kvar i strålkastarljuset (och dra in pengar till sitt företag). Han trivs i strålkastarljuset men verkar inte alltid ha en realistisk självuppfattning.

Men i dagens mediesamhälle tycks det som att man kan komma långt i kraft av enbart sin utstrålning och sin personlighet men inte nödvändigtvis på grund av ordens innehåll och kvalitet. Se bara på dessa Hollywoodfruar som gör TV-karriärer och som i populismens våg ger ut böcker och fyller på sina redan feta bankkonton. Nej, världen är sannerligen i den ondes våld och det skulle inte skada om vi kristna började att uppfylla vårt kall och vara lite mer av salt i denna sockerberoende värld och inte samfällt sjunga med i mediekörens dagsländesånger. Men vi får bida den tid när Gud ska skilja mellan agnarna och vetet, ja den tiden är redan här, vilket de som har ögon att se med kan se. Gud ge oss ögonsalva så att vi kan se klart och kunna leva i världen med inte av världen. Amen!
Rolle

Faktum är att Bengt Vikström har en stor poäng med vad han säger. Marcus Birro måste för att bli trovärdig omvända sig och sluta ge vår avsvurne fiende så stort utrymme. Man undrar ju vad hans hjärta är fullt av-

Jag ser en stor fara med dessa s.k. kändisar som så fort de har nämnt Gud eller något liknande i en intervju. så blir de med ens stora reportage i våra s.k. kristna tidningar. Jag tycker vi ska lyssna på vad icke kristna människor tycker om Marcus Birros svordomar så fort han öppnar munnen. Där får vi veta sanningen och vad de förväntar sig av en Jesu lärjunge. Men det är klart ..idag är ju trenden att bejaka allt och alla och så blir det också därefter. Det behövs ett uppvaknande över dessa företeelser..predika ordet, frälsning, omvändelse, helgelse….vart tog det vägen??
Nils

Marcus Birro är inte min ledare. Envar får vara sin egen ledare genom det liv som alla har att leva. Med Gud vid sin sida för den som har den tron. Det är inte för svärandets skull jag gillar Birro som skribent. Har inte träffat honom och sett minimalt av hans teveprogram. För mig är han en intressant avvikande röst i media, så långt jag sett och hört. Det är starkt att resa sig från underläge nere på räkning och skaffa sig ett liv. Jag betvivlar inte att det är med Guds hjälp. Och jag tycker det är bra att han talar om det så alla hör. Om svärandet är ett problem så är det Birros, inte mitt. Det är i vart fall inget jag hakar upp mig på och inget som gör intryck och avtryck i min bild av honom och vad han vill säga.

Som jag uppfattar det är han ovanligt ärlig, öppen, spontan, orädd och tillräckligt tolerant för att även kunna göra bort sig och sen gå vidare, en sorts förlåtande attityd, därtill med empati och därför sympatisk, som till andra försöker förmedla bland annat vad Gud och andlighet är och betyder för honom, något annat, mer och bättre än att sola sig i glansen som kändis. Hans verkan på den offentliga scenen ska nog inte underskattas. Birro ser bara ut som han är sig själv. Därför ger han kristen tro ett mänskligt ansikte och gör honom trovärdig. Inte om han är rättroende och tror eller inte tror på helvetet.
http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

Vad som kommer ur Marcus Birros mun spelar väl ingen roll? Han är katolik och då har Påven sista ordet. Makten bor i Vatikanen. Ur Påvens mun talar makten.

Marcus Birro tillhör en gammal tradition i maktens Europa av gycklare och hovnarrar. En narr hade som funktion att säga ”sanningen” som ingen annan vågade säga utan att bli halshuggen. Alla älskar vi dåtidens gycklare och dagens moderna underhållare. Vad vi glömmer bort är att dessa figurer är maktens redskap. Vi får skratta, gråta och känna medlidande och glömmer strax bort att Jesus Kristus inte är katolik, protestant eller evangelikal – han är huvudet på Kristi kropp.

I praktiken är Marcus Birro en marionett i Vatikanens tjänst, den dominerande andemakten i världen. Som underhållare är han anställd av kommersiell massmedia vars enda mål och syftet att skapa profit till aktieägarna.

Du Nils, skriver och tänker minst lika bra som Marcus Birro. Varför publicerar du inte med för och efternamn? Jesus Kristus behöver tusentals ”barfotaskrivare” som du. Är du blyg? Saknar du självförtroende?

Själv var jag blyg som barn, ett vackert barn med stora bruna ögon. Min blyghet beskrevs som charmig. I dag är jag nästan gammal. Barndomens blygheten finns kvar men borta är charmen. Nu är jag bara folkskygg.
Nils

Birros födkrok kan man säkert ha synpunkter på men jag avstår. Katolska kyrkan har jag heller inte brytt mig om att ha åsikter om annat än att den förre påven Johannes från Polen verkade vara ett sällsynt bra val som påve, inte alls utan betydelse för Polens självständighet. Katoliken och fackföreningsledaren Lech Wałęsa, senare president och fredspristagare, stod på barrikaderna och agiterade på Leninvarvet. Nuvarande Katolska kyrkan har ju avslöjats i media som kejsaren utan kläder med byken så smutsig att den verkar omöjlig tvätta ren. De sexuella övergreppen i kyrkan är inte bara en skamfläck, de avslöjar ett ruttet system.

Jag håller med om att det bästa är inte att skriva inlägg anonymt på nätet. Det är dock inte omöjligt att med viss annan information någon skulle kunna gissa rätt. Det är för långt och krångligt förklara varför jag inte träder fram komplett med fullständigt namn och bild. Men kan säga att den relativa anonymiteten både påminner mig om och avhåller mig från personangrepp och attacker eftersom jag anser att sådant förutsätter att man inte är anonym. Andra kan förstås tycka tvärtom, att kasta skit på andra förutsätter att man själv gömmer sig. Jag vill inte vara inställsamt lismande men jag håller gärna fram andras fördelar och vad som är bra och positivt. Har jag kritik att leverera ska det vara mot företeelser och inte mot enskild person. Men att även se det positiva och inte bara det negativa är väl inte helt fel och går kanske göra som anonym. Det är ju så oförargligt.
http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

Jag anar integritet i din tanke, att du fortfarande bär en oskadad och ofördärvad tro.

Jag är på spaning efter Kristi kropp. Den framträder så vackert i Efesierbrevet 4:5: ”En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.”

Hur kunde något så vackert och enat blir så fult och splittrat i händer på tvetydiga kyrkoledare och teologer? Svaret finns att hämta hos Arnold utanför Älvsbyn. Han brukade säga: ”Hä går in´t att göra änglar av apor!”

Han är död nu Arnold, men hans ord lever kvar. Nej, det går inte att bygga Kristi kropp av kyrkoledare och teologer.

Vi måste återvända till Gud och stoppa kyrkoledarna och teologerna som skapat dessa teologiska krångelkyrkor. Det måste bli enklare att förstå Gud, i enskildhet och i gemenskap.

Det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna. (Apg 11:26) Låt oss återsamlas i Kristi kropp och vittna om att enhet i Guds namn råder över hela världen. Ingen ska då längre fråga om vi kristna är katoliker, lutheraner eller evangelikaner. I stället frågar de om vår mäktiga Gud.

Judarna i diasporan brukade hälsa varandra: ”Nästa år i Jerusalem!” Vi kristna ska jubla: ”Nästa år i Kristi kropp!”

Syns vi i Kristi kropp, Nils?
Nils

Med åren klarnar saker och ting och blir enklare men annat blir svårare. Arnold i Älvsbyn var nog en vis man. Det finns en och annan av den sorten, de bor ofta för sig själva, gärna avsides i en stuga, jag kände en sådan som nu är borta. Han var en gudsman som levde sin tro men inte prackade på andra teologiska konstruktioner. Jag vet inget om hans teologi om han ens hade någon. Hans tro var väl enkel och okomplicerad. Tro och förtröstan på Gud och Jesus Kristus. Han spred glädje och trivsel omkring sig. Han gav också tron ett mänskligt ansikte. Vill med detta säga att om jag är på spaning så är det efter det oförställda och äkta. Det kan vara en tro med mänskligt ansikte. Det som fungerar i det långa loppet. I det gamla östblocket talade man om en socialism med mänskligt ansikte. Systemet krossade den drömmen. Men drömmar lever vidare, år efter år och nästa år.

Teologin är svår komma ifrån. Vill man krångla sig ur teologiska labyrinter kräver väl också det en väl så avancerad teologi. Men om man likt Jesus skulle försöka sig på en liknelse och säga att om tron är ett frö så är teologin skalet som skyddar. Men det gäller bara tills dess fröet hamnar i jorden och gror. Då sprängs skalet i bitar och grodden växer till en planta som tar sig uppåt mot det himmelska ljuset. Ett tjockt och hårt skal gör det svårt för fröet att gro och det tar en lång tid men miraklet kommer ändå att ske.
Westinbo

Ja, vi är olika med olika fallenhet och intressen. Lika sant som att det finns praktiker som jobbar med sin händer så finns det de som jobbar med sin tunga som ju också räknas som en lem enligt bibeln. Vad vora kroppen utan öga eller hörsel osv som Paulus utlägger saken. Och var och en har ett ansvar i det han gör som en lem i kristi kropp med en specifik funktion och uppgift. Det är svårt att förklara varför Guds ord, bibeln eller den heliga skrift, kan ge upphov till så många olika tolkningar. Det kanske vi förstår en dag när slöjorna tagit bort för våra ögon. Men till dess hoppas jag att kristi kropp blir mer som en kropp där alla lemmar finns och fungerar och inga lemmar anses förmer eller sämre än andra. Med den helige andes hjälp kan vi riva ner tankebyggnader som står emot Guds ord och ge vidare kunskap som kan ge ahaupplevelser och öppna ögon. Det är min övertygelse.
http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

Tack för orden […]om jag är på spaning så är det efter det oförställda och äkta.”

Dina två ord, ”oförställda” och ”äkta”, beskriver ju Kristi kropp!
Du har just klätt Kristi kropp med ord. Inser du det?

Fortsätt på din vandring med Herren. Gud välsigne dig!