Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Noterat med en viss munterhet att Torsten Åhman, Jonas Eveborn och Johan Arenius rejält fräser till mot Sändarens chefredaktör Anders Mellbourn och ett annat Sändareninlägg, när det framförs synpunkter på ledarvalet i Gemensam framtid. Jag vill kommentera frågan om hur man väljer samfundsledare och vem man bör välja.

Nu diskuterar jag inte existensen och behovet av samfund. Jag menar att pulsen och livet i den kristna församlingen är den lokala kristna församlingsgemenskapen. Men sedan har vi samfund som överbyggnader, och jag menar nog att det finns behov av det. Det är en hel del saker som inte skulle göras, och som inte skulle organiseras bra om vi inte hade någon form av samfundsstruktur. Och då behövs ledare för detta.

Jag diskuterar nu inte heller teologi och andlig inriktning. Den diskussionen för jag i andra blogginlägg m.m. Jag bara diskuterar hur en gemensam kristen sammanslutning ska ledas. Evangeliska Frikyrkan  har valt vissa teologiska ledord för vårt samfund och inriktning, evangelikal, karismatisk, missionsinriktad, baptistisk. Jag tycker det är en bra inriktning, men jag diskuterar inte den frågan nu.

Jag tar inte heller upp frågan om de olika andliga tjänsterna i Ef, 4:11, detta blir en lite mer pragmatisk betraktelse.

Jag är ibland förvånad över när samfundsledarfrågan förs upp, att det för begränsat diskuteras vad den berörda personen ska vara bra på, och klara av att göra. Att främst diskutera ålder, hur känd man är, kön m.m. visar nog att debattören inte så mycket begriper vad en ledarutmaning av detta slag innebär. Bra ledare är mycket sällsynta.

Den största utmaningen för de etablerade frikyrkorna och svensk kristenhet i allmänhet är att få fram tillräckligt bra ledare. Det är också beklämmande att de bästa krafterna vi kan vaska fram inte ens vill vara med och kandidera för ett samfundsledaruppdrag. När det gäller de fyra kandidater som nu diskuteras inför ledarvalet i Gemensam framtid tror jag nog att alla fyra har visat bra ledaregenskaper på olika sätt. Men ett bekymmer är att om jag skulle gå ut på stan i Stockholm och fråga dem om de fyra personerna skulle jag nog inte hitta någon som har en susning om vilka de är. Och att det förmodligen är i ganska begränsade kretsar inom de egna samfunden där man vet vilka de är. Det går naturligtvis att ändra på det, ganska anonyma personer har i en ny ledarställning lyckats profilera sig så bra att man har  lyckats bryta en del anonymitetsbarriärer. Men det är mer ovanligt än vanligt.

Låt mig föreslå tre viktiga kompetensområden för att bli en bra samfundsledare (att man är bra på ett av följande tre områden är ett minimum, helst två områden):

1. Man har förmåga att kommunicera kristen tro och värderingar till omvärlden.

2. Man har förmåga att utveckla det teologiska samtalet och vara drivande i teologisk debatt.

3. Man har visat exempel på dynamiskt ledarskap där man har varit ledare för en växande och framgångsrik organisation/församling och/eller visar bra meriter på att entreprenörskap och att grunda nya och växande församlingar.

Detta tror jag krävs om man vill bygga växande och dynamiska samfund. Sedan behöver inte en person täcka in alla tre områdena, utan kan fördelas på flera.

En riktigt duktig samfundsledare är bra på alla tre områdena. En hyfsad är bra  på två av dessa områden, att vara bra på ett av dessa områden är ett minimum.

Tittar man på den internationella kristna scenen kan man lätt hitta personer som är bra på alla tre områdena. Namn som Bill Hybels, Rick Warren och Rob Bell har utmärkt sig på alla tre områdena. t.ex. Det man kan notera är att de bästa förespråkarna för amerikansk kristenhet inte är samfundsledare utan pastorer för stora församlingar.

Tittar vi på svensk frikyrkohistoria kan man hitta personer som utmärker sig på alla tre områdena, jag tänker naturligtvis på Lewi Pethrus och PP Waldenström. John Ongman var stark på två områden, men var knappast en kristen profil i samhällskontakten och profileringen gentemot samhället i stort utanför egna rörelsen.

När det gäller de senaste ledarvalen av Pelle Hörnmark i pingst och Anders Blåberg i EFK var deras merit punkt 3, det var en mycket positiv utveckling i Jönköping pingst och Ryttargårdskyrkan med dessa pastorer som ledare. Ingen av dem hade dock utmärkt sig under punkten 1 eller 2. Det vore inte fel om de försökte profilera sig lite mer på något av områdena 1 eller 2 nu när de är i dessa ledarpositioner.

Väljer ett samfund ledare som inte har utmärkt sig på något av dessa tre områden, är man ute på farlig mark, och riskerar att bygga en stagnerande organisation. Man väljer då en person som naturligtvis har visat duglighet i administrativt ledarskap, och är då en förvaltande ledare. Men det räcker inte för att skapa vision, framåtanda och tillväxt i en organisation. Ibland kanske man helt enkelt saknar personer att välja.

Jag tycker t.ex. att en person som Niklas Piensoho har tyngre profil än de fyra ledarkandidaterna. Niklas har visat en bra duglighet på det tredje området, men inte minst med ett aktivt författarskap har han även profilerat sig på det andra området. Punkt 1 är hans svagaste område, men tror att han har mer att ge där, om han får rätt uppbackning. Andra profiler i frikyrkan som Peter Halldorf har varit nydanande inom andra området, och Tomas Sjödin på det första området, men har inte visat framfötter på de andra två områdena.

Sten-Gunnar Hedin som pingstledare var lysande under punkten 1, men jag tror att många inom Pingst tyckte att han försummade den tredje punkten, där Hörnmark var starkare. Ibland gör organisationer ett medvetet val att prioritera den interna framför det externa, i vissa lägen kan det vara ett nödvändigt val.

Vill ett samfund hitta bra ledare och helt enkelt saknar personer i egna led som täcker flera av områdena ovan, bör man enligt min mening satsa på en externrekrytering, och varför då begränsa sig till Sverige?

Utifrån dessa resonemang är slutsatsen att det är något tunt när det gäller valmöjligheterna i Gemensam framtid. Inte en kritik mot de fyra personerna, utan mer en kritik mot att det inte finns fler valmöjligheter och att samfundsorganisationer tydligen inte klarar av att locka till sig de främsta ledarbegåvningarna.

Det verkar som att alltför skickliga och profilerade personer stöts bort från befintliga samfundsstrukturer. Jag tänker t.ex. på Stanley Sjöberg som har visat en duglighet på alla de tre områdena jag nämner ovan, men som uppenbarligen hamnat i ett samfundsmässigt ingenmansland, bortstött från Pingströrelsen, och med drygt 20 år som pastor för en samfundslös församling. Ulf Ekman är också en ledargestalt i svensk kristenhet som visat på exceptionella ledaregenskaper, framförallt inom det andra eller tredje området. En unik kvinnlig ledarbegåvning är Linda Bergling som utmärkt sig både inom det andra och tredje området, men hon finns också i ett ingemansland i förhållande till de etablerade samfunden.

Ja, det finns mycket mer att säga om detta, men bara lite löst resonerande, just nu känns det riktigt skönt att inte vara samfundsordförande, för då kunde man inte tänka särskilt högt i dessa frågor – men det blir en helt ointressant diskussion om man inte diskuterar namn. Och det är ju namn som diskuteras – när Gemensam Framtid ska välja ledare.

  • http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

    Jag håller helt och hållet med! Men jag kan förstå varför folk inte är så engagerade: det här är rätt tråkigt. Om det var fire!! i ledardiskussionerna skulle jag bry mig mer, men när jag kollade på en debatt mellan de fyra kandidaterna var det tråkiga, administrativa och sekulära frågor som gällde. Varken Gud, Jesus eller den Helige Ande nämndes en enda gång. Sömnpiller.

  • Westinbo

    Svaret på frågan om vem som är en bra ledare beror nog på vem du frågar. Definieras en bra ledare av att majoriteten tycker att han är bra? Inte nödvändigtvis, kanske snarare tvärtom ibland. Man kan visserligen tycka att någon har gjort bra ifrån sig i en ledarfunktion men å andra sidan är det svårt att säga hur någon annan skulle ha klarat av samma ledaruppgift. En ledare definieras också av de gruppdynamiska processer som är unika i varje tid och sammanhang.

    Den viktigast egenskapen för att göra ett bra jobb i ett ”samfund”, är inte det kallelsemedvetandet och omgivningens bekräftelse av detta? Eller har vi lämnat det perspektivet därhän? Och om flera personer aspirerar på en ”andligt” ledarfunktion, har de då missförstått sin kallelse eller har Gud kallat flera till samma uppgift? I bibeln lät de ibland lottkastning inför Gud avgöra vem som blev utvald. Kanske något för oss att ta efter?

    Men kanske är det andlig ledarskapet ett uttryck för det allmänna tillståndet. Ett bra exempel på en andlig ledare kallad av Gud var lärjungen Pethrus. Han var inte som Paulus en ”lysande” teolog men han hade andra förtjänster. Men att slå ihop tre samfund och finna en ledare kallad av Gud kräver nog att sammanslagningen var från Gud. Eller har vi slutat att fråga efter vad Gud vill? Om inte får vi veta det tids nog. Det heter ju att av frukten känner man trädet. Blir det ett sökande efter den minsta gemansamma nämnarens kyrkopolitik eller blir det ett kyrkobygge från Gud? Men oavsett samfundsledning tror jag på en väckelsetid från Gud och då blir den viktiga frågan för ledare och alla andra hur vi förhåller oss till denna.

     

    Vi sökte efter en gemensam nämnare,

    men det stora primtalet under strecket

    gjorde en gemensam nämnare för stor

     

    Ett helgjutet primtal står utanför
    bråket,

    behövde inte offra sin
    primtalsposition

    i en gemensam nämnares korporation

  • Inge

    ”Det verkar som att alltför skickliga och profilerade personer stöts bort från befintliga samfundsstrukturer……………. de befinner sig i ett ingemansland i förhållande till de etablerade samfunden.”
    Din slutsats är mycket talande beträffande samfundstanken, jag har följt debatten en del kring bildandet av Gemensam framtid, mitt intresse grundar sig till viss del på att församlingstanken för mig har varit den Kristna gemenskapen på platsen där man bor och då har samfundet haft en underordnad betydelse, jag har därmed i olika omgångar tillhört alla de tre samfunden.

    Jag kan konstatera att tillkomsten av de gamla samfunden var en direkt följd av att någon eller
    några fått ljus över vissa sanningar i evangeliet, sanningar som varit
    dolda eller bortglömda i de äldre etablerade kyrkorna ja till ock med
    förbjudna! Detta gav en klar profil och attraktion, människor blev
    gripna engagerade då de märkte att man tog Guds ord på allvar.
    Alltså gemensamt för dessa pionjärer som ligger till grund för våra tidiga samfund är att de var starka på punkt 1.

    Det som vi nu ser hända i många av våra samfund är någon form till försök av förvaltarskap där man för länge sedan glömt bort vad det är man egentligen förvaltar. Den eld och glöd som var upprinnelsen till samfunden har för länge sedan svalnat. Jag ställer mig därmed frågande till hela samfundstanket så som vi ser den utvecklas i vårt land.
    Samtidigt kan jag hålla med om att det är en hel del saker som inte skulle göras, och som inte skulle
    organiseras bra om vi inte hade någon form av samfundsstruktur. Det viktiga är dock att varje lokal församling är fri och självständig i sin kallelse, det tror jag är ursprungsplanen enl. Apg. Lewi Petrus var ett bra föredöme i detta.

  • S-E Sköld

    Pelle Hörnmarks tid i Pingstförsamlingen i Jönköping, var ingen andlig väckelsetid: fråga honom, så tror jag han håller med. Däremot var det en stark inflyttningstid till jönköping och han lyckades bra med att fånga upp den trenden och få de redan frälsta med i församlingen och ingen fel med det, tvärt om. Vissa församlingsledare i närområdet kanske möjligen är av en annan uppfattning, som tappade en del ungdomar och andra.

    Under sin tid i Jönköping undervisade Pelle, att församlingen är en maskin, med olika kugghjul; och det har han fortsatt med som samfundsledare; en teori som helt saknar stöd I Guds Ord.

    Det är ju så, att Andens verk och gåvor kan man inte organisera; utan det är köttet – den mänskliga kraften och förmågan – som man kan formera i sådana, byråkratiska och maskinmässiga, mönster och eftersom JESUS säger, att ”köttet är till intet gagn” så är det ett tämligen meningslöst – men däremot skadligt – företag som alla samfundsledare ägnar sig åt, när de organiserar Andens barn, Jesu kropps olika lemmar. Det man i själva verket gör, är att man rycker loss dem från huvudet Kristus, och sätter dem under en samfundsledning i stället.

  • S-E Sköld

    Kan tillägga, att samfundet Pingst har en dekal, eller ett slagord, som lyder:  ”Vi hjälper församlingar att lyckas”. Man kan undra vad Hjälparen, Den helige Ande, då skall göra, när Hans roll är upptagen?!

  • Wildwest63

    Stefans tre punkter är ganska neutralt uttryckta. För all del, det går inte att få in allt i samma artikel. Jag tänker just på det här med att kommunicera kristen tro o värderingar. Vad betyder ”kristen”? Det finns många mera namnkunniga profiler i kyrkans värld än GF’s kandidater som sprider något slags budskap, men hur kristet är det? Och vad har det för verkan? Elakt sagt så måste man i dagen nästan kräva att en ledare i ett kristet samfund ställer upp på klassisk kristendom. Kanske ska vara krav nr 1…

  • Läsare

    Stefan S skrev
     just nu känns det riktigt skönt att inte vara samfundsordförande, för då kunde man inte tänka särskilt högt i dessa frågor –

    Jag tror nog att du tänkte rätt så högt i det flesta frågor  när du var det eller har jag fel 😉

  • S-E Sköld

    Och vad betyder kommunicera? Det är väl Anden som utför det verket? JESUS: ”När han kommer, som är sanningens Ande, skall han låta världen få veta, sanningen ifråga om synd, rättfärdighet och dom”, men mig veterligt finns inga sådana Andens budbärare idag.

    Lejonen har blivit som huskatter som spinner hemma -och inne i värmen, skriver – om jag minns rätt – Nils Bolander i en av sina dikter. Det är ju f.ö. Anden som ÖVERBEVISAR oss människor om vår synd; alltså inte ”övertygande visdomsord”, som ”köttet” kan prestera.

    Men idag satsas allt, i stort sett, på köttet och dess förmågor, samtidigt som Anden ställd åt sidan: för Han samverkar INTE med köttet.

  • Nils

    Tror ni verkligen att nån bryr sig utanför de samfund som äger frågan ?

  • Wildwest63

    Nu tyckte jag inte precis att jag skrev ned Andens möjlighet till påverkan. Är man klassiskt troende kristen så räknar man med Anden. Dock behövs fortfarande ett mänskligt språkrör. Annars kunde samtliga predikanter o präster avskaffas och alla kunde vi bara sitta och försöka pejla in vad Anden säger. Det skulle bli ett totalt kaos. Eftersom förmågan att skilja på egna goda tankar och Andens ingivelse är en livslång lärandeprocess som inte är lätt.

    Att kommunicera kristen tro är att predika Guds ord, att ge visdomsord till de som inte tror så att det ger mersmak att fundera över (=det goda samtalet). Kort sagt: bete sej som Jesus, som kunde hålla stora massmöten av typen Billy Graham, som kunde agera som historieberättande estradör med sina liknelser, som tog sej tid att möta människor i personliga samtal som inte bara var flams o skvaller. Sedan måste en pastor ha fler strängar på sin lyra, men jag tycker kommunikationen är viktigast.

  • S-E Sköld

    JESUS: ”De ord jag talar, talar jag inte av mig själv, det är min Faders ande som talar genom mig..” ”Den som talar av sig själv, söker sin egen ära..” ”som min Fader har sänt mig, sänder också jag er”

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Ett gudomligt förslag:

    •  Separera kyrkan från Gud.
    • Ge makten tillbaka till huvudet i Kristi kropp där Jesus Kristus vår ledare.
    • Slopa alla dogmatiska trosbekännelser.
    • Gör Herrens bön till den enda frälsningsavgörande bekräftelsen på en personlig relation med Jesus Kristus och Fadern.
    • Låt en enkel nattvardsgång bli centrum för kristen gemenskap inför Guds namn, JHWH där Herrens måltid firas.
    • Omvandla alla kyrkor till kanslier och gör påven och samtliga kyrkoledare till kyrkvaktmästare utan makt.
    • Låt tusen uppenbarelser blomma där var och en tar personligt ansvar för egnaberättelser om möten med Gud.
    • Hjälp människor att finna Gud genom att föregå med eget exempel i handling och tanke. Låt oss återskapa kärlekstraditionerna som Jesus Kristus tog initiativ till och undvika kyrkotraditioner.

    Några av mina argument:
    Vår kristna uppfattning om Gud är svag. När jag frågar om kristen tro  framträder oftast svajiga ”gudsbilder”. Samtal om treenigheten slutar med ”det är ett mysterium”. Förvisso är det ett mysterium men alla människor tror på mysterier. Det är inget unikt för kristendomen. Mysterier saknar sprängkraft.

    Det som måste avgöra är den personliga uppenbarelsen, relationen med Jesus Kristus. (Som aldrig är ett mysterium.) Alla kristna är personligen ansvariga för sin egen tro inför Jesus Kristus.
    Ex: Jag respekterar Stefan Swärd, som utan att blinka, hävdar att han personligen har mött en Gud som ber honom sprida Helvetsläran i termer av ”sund kristen tradition”.

    Men jag kan visa på en äldre tradition: Guds kärlek från vilket allt utgått. Denna Gud har jag personligen mött i London på nittiotalet. Vems Gud härskar i himlen. Vems Gud härskar i Helvetet?

    Bara Gud vet med säkerhet. Därför tvingas vi erkänna att all tolkning av Bibeln är en öppen fråga, att vår tro är en utgångspunkt och inte en ståndpunkt. Att ge klara besked men på ett ödmjukt vis, är att peka på sin egen tro i stället för mot en uppsvälld kyrkostruktur överlastad med dogmer och trosbekännelser. Det måste vara enkelt att förstå Gud.

    Ett sista argument: Svenska kyrkan och staten har gått skilda vägar. Nu är det dags för den splittrade allmänna kyrkan att skiljas från Gud. Vi troende är mogna att möta Gud på egen hand. Skulle vi behöva hjälp med dukningen till kyrkkaffet är det bara att ropa på påven. Han som är ”den främste bland jämlikar”. Jag längtar till vi återsamlas i Kristi kropp!

  • Anonym

    Tack för dina synpunkter. Fastnar något i din beskrivning av riskerna med att följa Anden. Du menar att vi alla skulle sitta och ”pejla” och i slutänden skulle vi riskera ”totalt kaos”. 

    Jag tror att den som skapat himmel och jord, den som håller ett starkt växande universum och alla naturlagar i sin hand också kan leda människornas hjärtan. Gud kan till och med leda den som inte önskar bli ledd så att slutresultatet ändå blir fulländat. Hur mycket lättare kan han då inte leda den som söker Hans vilja? Det blir ju allt annat än kaos. I världen där världens ande råder där finns kaos ständigt under en köttsligt organiserad yta, men där Anden råder är frid, gemenskap och ordning. Alla gör sina bitar och det finns plats för vars och ens kallelse. Den ena behöver inte konkurrera med den andre, för var och en finns lagom utrymme. Inte för mycket så att det blir stress eller osäkerhet och inte för lite så att det blir trångt. Alla har en given plats som Gud har gett efter vars och ens gåva. 

    Det vore en dröm om vi kund be fram en väckelse där församlingarna organiserades efter dessa andliga principer.

  • S-E Sköld

    Bibeln – Guds Ord – efterfrågar inga samfund, eller pekar ut samfundsvägen, tvärt om. Det är när människotankar och människohänder skall leda, som organisationer blir nödvändig. De är ett människoverk, hämtat från människotankar.

    Lewi Pethrus byggde Pingströrelsen i enlighet med Guds Ord, som ett Andens verk; men när tredje generationens ledare skulle bygga vidare, förmådde de inte det, utan en samfundsorganisation, ansåg de tydligen själva. Därför kom trossamfundet Pingst till.

    De hade kunnat gjort som Elisa, bett till Gud om företrädarens – Elia:s – mantel och utöver det, en dubbel arvslott av den Ande som var över tidigare generationer; men de gjorde uppenbarligen inte det, utan organiserade i stället: räknade Guds folk.

    Möjligen var de bättre på att organisera, än att bedja?!

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Mina spaningar efter Kristi kropp ledde mig till bibelstudier hos Jehovas Vittnen i Luleå. Där kan den andliga organisation du talar om möjligen finnas.

    Här råder inte det teologiska kaos som kännetecknar övrig kristenhet.

    Dessa enkla människor och bibelforskare är verkligen en ”dårskap för världen” – och den splittrande kristenheten.

    Jehovas vittnen är faktiskt det närmaste jag har kommit Kristi kropp här på jorden. Samvetsgrant och tillsammans, studerar de Guds ord  samtidigt som de uppmuntrar varandra att leva efter de andliga principer som Bibeln lär ut.

    Det är väl en bra utgångspunkt för ett liv i Kristi kropp? Kanske har vi en hel del att lära av dessa Jehovas vittnen trots allt?

  • S-E Sköld

    Man kan formellt bygga en kropp, men utan Anden är den död. JESUS: ”Det är Anden som levandegör, köttet är till inget gagn”.

    Gud uppmanade Hesekiel (kAP 37) att profetera över de döda benen, och de fick då liv; genom Andens kraft som utgick ur profetens mun.  

    Paulus: ”Den skicklighet vi har kommer inte från oss själv, utan från Gud, som har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund,

    SOM INTE ÄR BOKSTAV, UTAN ANDE, ty bokstaven DÖDAR, men Anden LEVANDEGÖR”

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Jag minns att det gick en stöt igenom hela min kristna kropp när jag läste detta för första gången:
    ”Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes:
    Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna. Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud.” (Upp 3:1-2)

    Enligt Jesaja 43:10 är det bara de utvalda som vittnar om Herren: ”Men ni är mina vittnen, säger Herren,min tjänare, den som jag har utvalt,
    för att ni skall få insikt och tro mig, förstå att jag är Gud. Ingen gud har blivit till före mig,ingen skall komma efter mig.”

    Jag är utvald av Herren som gjort Bibelns texter levande för mig. Närmar vi [de utvalda] oss Gud kan Han närma sig oss. Först då kan Den helige Ande driva ut Djävulen ur kristenheten med hjälp av vår vittnesbörd. (Jak 4:7-8)

    Närmare Gud till dig! Fortsätt vittna S-E Sköld!

  • Nils

    En del klär tydligen av sig själv in på bara mässingen. Nu ”Swärd versus Bell IX” på Torsten Åhmans blogg :-(

    Till vems beskådande ?

  • Westinbo

    Hej!

    Du har verkligen rätt i att det finns för mycket som kommer från ”köttet” bland kristenheten. Och mycket kommer från Gud trots köttet. Men Gud håller på att utrusta sina tjänare till redskap som Gud kan lita på. Vi ser redan begynnelsen på en andlig vågfront som jag tror ska växa i styrka och skölja över vårt land.

  • S-E Sköld

    I Bibeln står inget om hur samfundsledare bör vara, helt enkelt därför att samfund inte finns i Guds Ord. Däremot finns Guds församling – Jesu ställföreträdande kropp på jorden – beskriven, vad gäller uppbyggnad och funktion, och där står också hur församlingsledare bör vara, och även hur ”styrfunktionen” är uppbyggd, med apostlar och profeter, herdar, lärare och evangelister i den främsta ledningen. ”Gud har i församlingen satt, först och främst några till…”

    Dagens kristenhet, har tagit bort den av Gud insattsa ”styrfunktionen” och satt in människotankar i stället: och så undrar man över frånvaron av ”väckelse”, det borde man inte göra.

  • Anonym

    Haha…:) Ditt tydligen. 

    Erkänner att det här på Åhmans blogg är den halaste is jag gett mig ut på. Kände inte ens särskilt mycket för det, men upplever ju att någonting är mycket fel när en känd, erkänd och omtyckt förkunnare som Torsten Åhman skriver så utlämnande som han gör och inte får svar på tal av kollegor och sådana som verkligen har tydliga riktlinjer att komma med. 

    För det första har jag reagerat ända sedan inlägg ett och om jag får argumentera mera på min egen mark har jag starka argument för att inte avskaffa helvetet eller göra fler dimridåer i ett redan mångkulturellt och sekulariserat Sverige, med en hel generation som inte ens haft kristendomsundervisning i skolan. 

    För det andra så har jag, när det gäller evighetsfrågorna, inte satt mig in i detaljer utan istället litat och sett på Honom som ska föra mig dit. Jag vet att man talar om olika tidsåldrar och att det finns olika uppfattningar, men jag vill tro att själen går vidare och jag tycker det är en mycket viktig fråga. För vilka blir konsekvenserna av ett avskaffat helvete eller en dubbel syn på själen?

    Visst hamnar man på ”barnets” nivå när man ska börja rota i ämnen som ”själens odödlighet” och visst blir det avklätt. Men vadå? Handlingar gjorda i kärlek får ha brister, vi måste inte kunna allt. Och vi ska ju göra lite galna saker ibland, för hans skull och många ansåg även Jesus galen så jag är ju i gott sällskap. 

  • Nils

    Det som fick mig att ta detta som en följetång är Åhmans självpåtagna roll när han inledningsvis föredrog att skriva förord till svenska upplagan av Bell, men ratade Swärds bok.
    Den argumentation som Åhman anförde saknar all seriös diskrepans, & är framförallt ovärdigt som en publik anlitad evangeli förkunnare.

    Att vår kunskap är styckverk & att vi inte vet vad som väntar efter att livstråden gått av är en helt annan sak…

  • Westinbo

    Tillåt mig önska God Jul med följande rader:

    Sherwoodskogen

    Du bör vara stark

    om du tillhör den skara

    som kallas för svag

    trasiga skyddsnät

    ligger sen välfärdsåren

    som snaror i snåren

     

    Fångas du i dem

    riskerar du att famnas

    av en byråkrat,

    han likt sheriffen

    jagar i Sherwoodskogens
    frihetsreservat

     

    I Sherwoodskogen

    breder snön sin julefrid

    i en fredlös värld,

    broder Tuck talar

    om ärbara mäns framtid

    i Guds himmelrik

  • Anonym

    Att Ulf Ekman är en ledare är nog helt klart, men hur bra är han som ledare? Därom tvistar faktiskt rätt många. När det gäller bibelskolan och förkunnelsen så ska UE ha en hel del kredit för vad som åstadkommits, även om det finns en del sidor som reviderats under åren. Däremot när det gäller ledarskapsfilosofin och det praktiska hanterandet av männiksor finns det en hel del ytterligare att önska. I början var det de som inte haft så mycket med honom att göra som höjde sina röster och var kritiska. De har idag tystnat till stor del och har istället, i flera fall, blivti attraherade av UE. Nej, idag är det mest de som har erfarenhet av UE:s rörelse och metoderna inom densamma som höjer sin röst och pekar på faktiska händelser och situationer som oftast har med just ledarskapsstilen och hanterandet av människor att göra! Hur bemöts detta? Helt enkelt med tystnad. Ett effektivt sätt att inte behöva ta sitt ansvar. Tyvärr tror jag att denna tystnad fräter på rörelsens insida och får negativa konsekvenser t.ex. på tidningen Världen Idag´s chanser att överleva, KD:s profilering och ledarskaps fråga och till sist de kristna skolornas vikande elevunderlag. Det som redan är uppenbart är de svenska dotterförsamlingarnas perifera position i landet. Så frågan kvarstår – hur bra ledare är Ulf Ekman egentligen?  

  • S-E Sköld

    Ulf Ekman är inte en ledare i Jesu efterföljd, så länge han inte klarar ut sina mellanhavanden med de skadade får som ligger efter vägen där han gått fram: skador som tillkommit genom hans framfart; man kan inte predika villoläror, utan att det får konsekvenser bland dem som lyssnar -och tar till sig till undervisningen!  

    Dessutom är han ju nu på väg till Rom med sina lärjungar: till påvekyrkan, kanske den största bland villolärare på jorden!

  • Westinbo

    S-E Sköld skriver följande ord:

    ”I Bibeln står inget om hur samfundsledare bör vara, helt enkelt därför
    att samfund inte finns i Guds Ord. Däremot finns Guds församling – Jesu
    ställföreträdande kropp på jorden – beskriven, vad gäller uppbyggnad och
    funktion, och där står också hur församlingsledare bör vara, och även
    hur ”styrfunktionen” är uppbyggd, med apostlar och profeter, herdar,
    lärare och evangelister i den främsta ledningen. ”Gud har i församlingen
    satt, först och främst några till… Dagens kristenhet, har
    tagit bort den av Gud insatta ”styrfunktionen” och satt in
    människotankar i stället: och så undrar man över frånvaron av
    ”väckelse”, det borde man inte göra.”

    Betyder inte det för att tala klarspråk att det Stefan säger är ”mänskliga” tankar och att hans ”logik” hur välformulerad den än är bygger på mänskligt tänkande (i motsatts till Guds tankar). 

    Aposteln Pethrus ledaregenskaper bottnade bland annat i hans gudsfruktan och överlåtelse, att han umgåtts med Jesus i tre års tid och lärt av honom men inte i hans stora erfarenhet av ledarskap eller ett välfyllt CV. Ett av Gud kallat ledarskap i olika positioner och levande kristna borgade för kyrkans framgång. Det finns en fara i att stirra sig blinda vid dessa kravspecifikationer på ledare, nämligen att vi kanske inte låter Gud överraska oss. Hans tankar kan nämligen avvika diametralt mot våra hur välformulerade våra tankar än kan tänkas vara. Det är Gud som är ”arbetsgivaren” och han måste få bestämma vem han vill anställa, för att nu använda mänskliga termer.

    Frågan är om det överhuvudtaget finns en ledare efter Guds sinne som är kallad av Gud att leda en sammanslagning av tre tidigare samfund ”i dödsryckningar” som i alltför många stycken fjärmat sig från livet och sanningen i Guds ord? Är det inte som som S-E Sköld skriver ”ett uttryck för våra mänskliga tankar och ett fjärmande från Guds vilja och ord? Jag tror i alla fall det.

  • Westinbo

    Kanske låter det för starkt att tala om dödsryckningar men om den nuvarande medlemsutvecklingen fortsätter är det fog att använda det ordet.

  • Torsten Åhman

    Kom med sakskäl om du har några – annars håll käften!

  • Nils

    Om det är Torsten Åhman som skriver denna uppmaning, så har han verkligen satt punkt med vendettan ”Svärd versus Bell X” ?!

  • S-E Sköld

    Då Torsten Å ännu inte tagit in mitt senate inlägg på sin blogg, och tydligehn ”är på fötter” med tanke på hans inlägg här, som svar till Nils, sätter jag in det här, om nu Stefan S accepterar det  ?—Tack för gliringen… Torsten. Det är inte bätte att ”ha mig” än Dig, eller varje annan människa; vi skall tacka Gud för alla människor, står det i Bibeln, men därermot är det väl att Bibeln – Guds Ord – finns, bl.a. för att pröva det som pågår idag -och lärs ut, mot skrifternas urkunder. Det är åtskilligt med bråte – villoläror – som släpats in i kristenheten i vårt land under senare tid. Bland de främsta uppgifterna som en herda har, är att hålla rovddjuren borta; men idag är det herdarna själva som släpper in bestarna i fållan.På Din fråga kan jag svara, att en är den som planterar, en vattnar men Gud ger växten. Skulle gära sitta ned med Dig och samtala i frågan, det blir för mångordigt att skriva allt här. Men jag har varit med i en del sammanhang på olika håll i Sverige, där man kan säga, att en viss väckelse bröt ut. Det som kännetecknade dessa händelser var, att det första stod en strid mot köttet – pastorsköttet på platsen, uttryckt i formalism – men Andens verk -och väg bröts ändå fram genom under, helbrägdagörelseunder, bl.a. sådana som Du i en artikel i en kristen tidning dömde ut som inte varande ett Andens verk; att halta helades.Kan jag nu få ställa en fråga till Dig då: hur gjorde JESUS när Han helade halta: lät Han det korta benet växa ut, eller det för långa bli kortare, eller finns det månne ett tredje sätt? I vart fall följde väckelse också i spåren av dessa, av vissa pastorer, hånade undren, och helade ryggar och annat. Skulle kunna berätta mycket för Dig, men det blir för långt, och som sagt, jag träffar Dig gärna. Mvh S-E

  • S-E Sköld

    Ibland har man anledning att undra, vad det är för ett slags material i pastorer; som hellre viker ned sig i tystnad – som Torsten Å i det här fallet – än ger svar, eller åtminstone en kommentar, på en ställd fråga.

    Det var i en ”kristen” tidning, kanske Petrus, som han avfärdade ”benförlängning” som ett inte varande Andens verk. Därav min fråga till honom, angående Jesu verk, när han – enligt Guds Ord – botade halta. Och tystnad är ännu det enda svar jag får från den gode Åhman.

    Mitt inlägga -och min fråga är ställd under ”granskning” på hans blogg.

  • Westinbo

    Många sitter fast i det teologiska träsket. Jag hoppas att Stefan eller någon annan får nåd från Gud att dra upp dem på fast mark igen. Och en del återanvänder sina gamla fraser, om än sanna. Jag hoppas att de får nåd från Gud att uttrycka sig dynamiskt och fräscht. Nytt vin i nya läglar, som det heter.

  • Nils

    Du Sköld – ha inga höga tamnkar om Åhmans logik !
    Han kristiserar bloggkommentatorer som innehaft sina kända signaturer längre än han själv bloggat.
    Sedan sätter hjan upp egna riktlinjer för sitt kommentatorsfält där sådana icke göre sig besvär – OK !
    Men när han inte vill förstå att dessa har & använder egna predikostolar, då blir det som vanligt kulturkrock med det pastorala. De pstorala som inte klarar av jämlika predikostolar & bemötanden.
    Sen kan man visst ironisera över Åhmans vendetta med 9 artiklar mot Stefan Swärd, där han försvarar Bell.
    Bell som vad jag vet inte satt sin fot på svenska mark & kanske heller inte vet något om svenskhet, trots att han nförespråkar förtäckt universalism.
    Sådant springer div. svenska pastorer benen av sig för att recensera.
    I hastigheten glömmer de snabbt vad som konstituerade deras egen evangelisttjänst…
    Men det är väl inte aktuellt längre då de hellre ser sig titulerad som pastor än evangelist.

    Undras vad David Wilkerson hade yttrat sig om Bell.
    Säkert en ”Bell med falsk klang” & absolut ingen klingande cymbal som en riktig Bell är till för.

    En fruktansvärd evighet är inget som f.d. evangelister vill kännas vid numera.
    Och vad den evangeliska lågan brinner för & varnar för är höljt i dimridåer, för att sekulärt vaggas vidare i den fåvitska jungfrusömnen !

  • S-E Sköld

    Jag hade räknat med att Torsten Åhman hade andlig ryggrad nog, att svara på direkta tilltal; frågor av djupt seriös karaktär. Men hittills har jag tydligen bedragit mig.

  • S-E Sköld

    Jag tänker, att när andliga ledare, som t.ex. Torsten Å, ”kastar ur sig” synpunkter, utan att ge skäl för sin uppfattning, för sin tro, utan tvärt om gömmer sig bakom tystnaden när omgivningen vill ha skäl för ställningstagandet, så är det mer än dåligt, det är urdåligt av en kristen ledare.

  • S-E Sköld

    Stefan Swärd: ”Andra profiler i frikyrkan som Peter Halldorf har varit nydanande..”

    Peter Halldorf är inte ”nydanande” utan förfalskare, av Guds Ord, Bibelns Ord. Han har tagit upp en gammal form av förfalskning, nämligen den katolska, och det gör han – ynkligt nog – under pingstpredikantens täckmantel. Och Pelle Hörnmak applåderar honom, i sin sammanfattning av år 2011.

    Om Peter Halldorf vore hederlig, skulle han gå till katolska kyrkan med sin undervisning och sina övriga aktiviteter; det vore åtminstone en hederlig varudeklaration! Han marknadsför gift – för Bibeln främmande läror – i burkar som det står ”mammas köttbullar” på, men min tro -och förhoppning är, att Gud kommer att sätta stopp för den typen av verksamheter: ulvar i fårakläder.

  • vella

    MEN STEFAN !!!

    Vem har ingett dej allt detta???
    Vet du i,te om att Amrikanska pastorer tillbeder satan?? Leta på Youtube får du se!!! Backmasking Benny Hinn tex för att ta ett ex!!
    Du talar om byggnader!!! församling är där man bryter brödet och beder och läser bibeln, den typ av församlingsform fans inte i bibeln dom du talar om här.,
    Ordet församlings ledare? Vad är det? Men en herde däremot vet jag vad det är!! Detta resonemang stinker något som påminner om gift..
    FRAMGÅNGSTEOLOGI! villfarelse! nå framgång? Varför är man så fixerad med att nå framgång?? Man ska efterapa allt som kommer från Amerika/usa och det är förödande,, man ör så lagisk idag så man får inte ens bli döpt idag om man inte kuva sig att gå med i denna sataniska matrikeln!! Man tror idag att matrickeln är vägen till himmlen! Hur FEL HAR DET INTE BLIVIT??? Detta är sekt betonat! Och inget annat.
    Och Ulf Ekman!! Hur kan man ta honom som ex??? Denna ulv som har slaktat och förgjort så många…
    Nej! Jag finner inga ord för det ovan som skrivits.

  • vella

    Bra sköld!!!
    Så länge vi är fast i samfundsgissel får vi ingen väckelse!!
    Det går en spricka genom de troende idag! Nej vill man vinna människor SÅ FLY SAMFUNDEN!!!



Subscribe to Stefan Swärd