Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://barockbloggen.blogg.se Alma Mater

    Vilket givande samtal. Tyvärr bröt tekniken ihop ibland, men det jag hörde gav mig en mycket positiv bild av Åke Bonnier och Ulf Ekman. Först tänkte jag, ”varför, det finns ju ingen konflikt?” så medieskadad är man! Sedan blev jag fängslad av visheten och den varma tonen. Många nya infallsvinklar på olika saker fick jag. Konflikter klarlägger sällan så bra som ett respektfullt samtal.Tack.

  • Anonym

    Mycket sevärt, tycker jag. De båda förkunnarna fick lägga ut sina tankar under fria former. Deras olika perspektiv gav nerv åt samtalet. Stefan Swärds ledning av samtalet var imponerande. 

  • Tommy

    Bra initiativ Stefan! Väldigt bra. Kul att man kunde följa det genom webb-tv, det gjorde ju att så många fler kunde se det. Tack för det.

  • Wildwest63

    Fantastiskt initiativ Stefan! Och stort tack till den som ordnade en i sammanhanget professionell tv-utsändning. Det gav oss latmaskar möjlighet att sitta i soffan och koppla upp laptopen mot den stora tv:n.

    Det var en fin ton och det kanske är nödvändigt att ha i ett offentligt samtal. Men jag tycker emellanåt ändå att samtalet stannade inför avgrundsdjupa skillnader. Jag tycker mig se grundmönstret som skiljer dessa båda debattörer åt. Åke som i huvudsak ser Bibeln full av symboler i form av ord och händelser som man kan lära sig av och dra livsvisdomar ur, jag kom att tänka både på Njals saga och Iliaden, på bröderna Grimm och annan livsvisdom. Ulf som även ser det övernaturliga och som tar händelserna som de står utan att tolka dem på disparat, det hänger ihop, symbolik med verklig, övernaturlig händelse.

    Åke är en snäll och tänkvärd präst med stort hjärta, debatten förändrar inte bilden av honom. Men bakgrunden och den inneboende meningen Ulf o Åke har om samma bibelord skiljer sej rejält. De talar ut samma ord, men skillnaderna är stora. Och min ständigt återkommande fråga är fortfarande: vem kan kalla sig kristen? Är det Åke som menar att alla kan vi tolka evangeliet på olika sätt, som menar att även hinduer, muslimer och ateister kommer sitta vid samma himmelska bord en dag (dvs ur ett evighetsperspektiv har kristendomen ingen betydelse, det är bara möjligen ett bättre sätt att spendera jordelivet på) eller är det Ulf som menar att det finns absoluta sanningar i Bibeln som vi inte har mandat att ändra på.

    Det är synd att sådana här debatter inte sänds kl 20 en lördag kväll i svensk tv istället. Men en god början. Hoppas på mer av dylika initiativ från Stefans sida.

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    På podiet sitter tre herrar och representerar Gud.

    Jag tänker att ”Så här talar och tänker Den Helige Ande i Sverige i dag. Gud har kallat samman dessa gentlemän för att visa oss gräsrötter hur vi ska tala, tänka och uppföra oss i Guds namn.”

    De tre bär eleganta dräkter och uppförandet är (som anstår gentlemän) oklanderligt. De tillhör de den eleganta världen, det mondäna sällskapslivet i vårt land. Det lågmälda kultiverade samtalstonen tyder på bildning.

    Här blir Jesus en gentleman; redbar i affärer, med omsorg om sina anställda i kyrka och samhälle.
    Gud tycks ha lyft  upp dessa gentlemän över oss gräsrötter för att motivera ett kristet förvaltarskap. 

    I kväll fick vi äntligen svaret på frågan vad kristen tro egentligen är: Jesus är en gentleman! Han dog för mänskligheten och återuppstod från de döda. Jesus är sann Gud och sann människa.

    – Men det är ju många gudar som dör och återuppstår” viskar demoner i mitt öra samtidigt som jag följer Swärd, Bonnier och Ekman på web-tv. Innan kristendomen gjorde entré fanns i Egypten en föreställning om Osiris såsom en gud som också led och dog för människosläktet, fortsätter demonerna, nu lite ivrigare än tidigare.

    – Stopp där! tänker jag högt. Det är inte ovanligt att gudar dör och återuppstår. Visst kan Jesus skaka hand med Dionysos, Asklepios, Apollonios från Tyana, Herakles, Tammuz från Babylon, Adonis från Fenicien och Attis från Frygien. Det är sant. Jag har kollat fakta där alla har dött och återuppstått. Men ingen av dem är en gentleman! Jesus är unik!

    Nu vill jag genast gå ut i världen och göra alla till gentlemän. I Jesu namn. Amen!
    Men så hejdar jag mig, jag är ingen gentleman. Jag får nog lugna mig en smula och börja läsa bloggarna som Swärd, Bonnier och Ekman skriver på.

    Om jag ställer lika bra frågor som Stefan Swärd ska det nog kunna bli en gentleman av mig. Nu är jag mest en oliktänkande kristen och en slahas.

  • David Axelsson

    Mycket bra initiativ Stefan. Skillnader och likheter blev tydliga. Tack för att ni gjorde det möjligt för oss utanför tullarna att delta:)

  • http://www.shakabtseel.blogspot.com Hans Lindelöw

    Ett samtal som kommer mig att tänka på sändebrevet till Sardes:”Tänk nu på huru du undfick ordet och hörde det, och tag vara på därpå och gör bättring. Om du icke håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta vilken stund jag kommer över dig.”     Uppb. 3:3

       Vem av de båda samtalsparterna tar till sig en sådan uppmaning ?Vem gör det överhuvudtaget?

  • Bengt Ahlback

    Andreas var grym. Kan man köpa hans musik?

  • Pingback: Fin samtalskväll med Åke Bonnier och Ulf Ekman - Bengts Blogg()

  • Jimmy Patring

    Mycket intressant och givande! En eloge till Swärd som ledde samtalet väldigt bra. Jag tycker att debatten/samtalet ringade in en hel del väsentliga olikheter.

  • Anonym

    Håller med om att detta var en trevlig diskussion, och där både Åke B och Ulf E gjorde ett sympatiskt intryck. Härligt att vi kan föra sådan här ”ekumeniska” samtal utan hårda ord.

    Mest klarläggande var kanske ändå detta att Kyrkohandboken står över Bibeln. Så om politikerna i kyrkostyrelsen för in nya regler så gäller det – oavsett Bibelns ord. Kan man komma närmare en statskyrka?

  • http://pulse.yahoo.com/_4CQF54K3CDY5XWEUXN2IWVQWUU Robert

    Bra initiativ av Stefan och ett samtal som kommer ge frukt. Allt är möjligt för Gud.

  • Staffan

    Livets ord turbulenta tid berodde på  tryck utifrån enligt Ulf Ekman . Oförstående media och okunniga journalister. Vittnesbörden inifrån av mindre smickrande art  som till exempel Christopher Alams har genom årens förbigåtts med tystnad. Dvs att det skulle finnas egna tillkortakommanden från Ekmans och Lo´s sida  har man direkt aldrig känts vid. Inte minst inom kristenheten där frågor som JDS, framgångsteologin  mm varit upphov till  frågetecken. Men man ska kanske inte bråka om detta i ekumenikens tidevarv? Men å andra sidan –  med den roll som sanningssägare Ulf Ekman har idag exempelvis i lärofrågor – kanske det ändå inte är för mycket begärt att vilja ha en sanningsenlig bild  även av Livets ords historia?  

  • Anonym

    Stefan, samtalet var artigt och intressant, men vart leder det och vad händer inom oss? 

    Hur bred plattform skall ordet ”ekumenik” få erbjuda? 

    Stänger av datorn efter samtalet. Orolig. Över att nåt är väldigt fel.
    Rädd att de gränser som Gud dragit inom mig ska suddas ut av kompromisser. 
    Orolig att jag inte fruktar Gud då jag under samtalet känner hur mänsklig karisma och retorik påverkar och söker beundran.
    Rädd att vi visar respekt för ett sken som inte är ljus utan mörker. Demoniskt mörker. 

    Blir ännu mer orolig när jag läser i  http://sv.wikipedia.org/wiki/Åke_Bonnier_d.y.1. Åke Bonnier tilldelades (2008) enl Wikipedia kommendörsgraden av Gregorius den stores orden av påve Benedikt XVI för ekumeniska insatser (förtjänstorden som tilldelas för särskilda insatser för katolska kyrkan).  2. Samme Åke Bonnier medverkade i den ekumeniska Jesusmanifestationen, där han 2008 satt i ledningsgruppen, men hoppade av eftersom han upplevde att hans teologiska syn skulle leda till splittring (framgick av samtalet, se äv länk).När jag var ung såg vi tyvärr oftast ”ekumenik” uttryckt i artiga fraser mellan organisationer. Senare fick vi erfara ”enhet” utifrån tillbedjan, böjda hjärtan, bön, förkrosselse, Guds närvaro och kraft och vi fick ny djup kärlek till varandra. Det var på riktigt, gav hopp och liv. 
    Tänker på  ordet ”det som är fött av Gud övervinner världen” och på korsets dårskap – att det först måste dö med Kristus. Annars kan det inte vara fött av Gud och då vinner världen. 

  • Inge

    Du uttrycker något som många av oss lite äldre som har följt med förändringen de senaste 40 åren i kristenheten känner igen. du skriver:
     ””Senare fick vi erfara ”enhet” utifrån tillbedjan, böjda hjärtan, bön,
    förkrosselse, Guds närvaro och kraft och vi fick ny djup kärlek till
    varandra. Det var på riktigt, gav hopp och liv.””

    Den ekumenik vi nu ser växa fram ligger på ett högre organisatoriskt plan som är svår att förstå, vittnar dessutom om en hårdhet mot de gräsrötter som inte riktigt förstår och känner igen DHA i detta.   

  • http://bengtwikstrom.blogspot.com/ Bengt Wikström

    Jämfört med Djävulen är vi alla goda! Ja, det faktiskt sant.

    Det är viktigt att göra ett gott intryck. Detta förstår inte minst Djävulen själv som gör allt för tvätta bort nidbilderna av hans person. Djävulen av i dag visar sig i pastorerna  Benny Hinn, Ted Haggard och inte minst i mig själv. Jag är den minst sympatiske av oss tre.

    I Sverige finns den katolska handskriften ”Djävulsbibeln” som tappra protestanter lade beslag på 1648 under det trettioåriga kriget. http://sv.wikipedia.org/wiki/Dj%C3%A4vulsbibeln

    Varje gång jag ser en katolik tänker jag på de miljontals protestanter som offrade sina liv så att vi andra kunde undkomma den Katolska kyrkan. Dessa trons hjältar får inte ha dött förgäves. Hur sympatisk än det ekumeniska samtalet än flyter på kan vi inte glömma att Gud har tagit sin hand från Katolska kyrkan.

    Jag har samtalat många gånger med Djävulens demoner. Dessa framträder sannerligen inte som på illustrationen i Djävulsbibeln.  (Se bifogad bild). I stället är de resonerande och lyhörda.

    De är fulländade retoriker, i klass med pastorer som Benny Hin och Ted Haggard.

    Men nu har jag lärt mig att upptäcka skillnaden mellan Djävulens frestelser och Guds prövningar.
    Jag lärde att Jesus blev också frestad av Satan och prövad av Gud.
    Frestelserna var tre till antalet: Brödfrestelsen, Världens riken och deras härlighet och Tempelfrestelsen. Här finns nycklarna till vad ”kristen tro” är i praktiken

    Jag är prövad av Gud och har befunnits hålla måttet och Djävulen frestar mig alltmer sällan.
    Jag har lärt mig att Gud inte vill se några ”ekumeniska samtal”, vare sig mellan kyrkor eller samfund. Inte kohandlar väl sanningen med mörker av olika slag?

    Däremot ser Jesus Kristus fram emot den dagen då vi gräsrötter börjar samtala i kraft av Den Helige Ande i Kristi kropp. Vi ska förbereda Herrens ankomst. Inte kyrkor och samfund. En Gud. En Kristi kropp. Amen.

    PS
    Katolska kyrkan är en statskyrka i Vatikanen.
    DS

  • Johan Brask

    Tackar för en bra intervju. Lite synd att du positionera dig så när Ulf, det blev lite slagsida då. Inga hårda frågor mot Ulf men ifrågasättande mot Åke.
    Som uppvuxen i frikyrkovärlden kan man ju se vilket teologiskt kunnande Åke sitter på och hur han har brutit ned nya testamentet för att förstå inte bara ordet utan också meningen. 

  • Eva

    Tack för ett mycket fint, respektfullt och ändå tydligt panelsamtal – med både humor och knorr! Det gläder mig oerhört som svenskkyrklig, med hjärtat och många vänner i olika samfund, att detta närmande kan ske. Föredömligt väl gjort av er båda två samt av dig som samtalsledaren Stefan.
    Guds frid!

  • Läsare

    Inte bara ni äldre känner det Jonas 1957 skriver som högst aktuellt, nä vi yngre medelålders håller med fullt ut tror jag.

    Tycker att Jonas skriver väldigt bra.

    Känner stort bekymmer för den närmaste tiden, trots uppmaningen at ej sörja för morgondagen.

    Här saknar jag lite av Stefans andliga klarsikt.

    Man kan väl inte ställa upp på allt bara för att få lite strålkastarljus på sig

  • Pingback: Samtalet i Elimkyrkan. | Ulf Ekman()