Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Nils

    men nu är du lite egotrippad igen…

  • Ps23enkristens

    Kannon resencion i Dagen , härligt …Guds frid och Gud välsigne dig!!!

  • Anonym

    Varför säger du så NIls?

  • Nils

    Varför är frågan om helvetet viktig?, frågar Dagen. Om nu helvetesläran finns i bibeln är förstås bara det en tillräcklig anledning att predika om den. Men jag tror kanske inte att fler blir kristna för det, och det är väl heller inte nödvändigt för att förkunna om den. Och måste Jesus vara en helvetesförkunnare för att inte vara en slätstruken figur? Tror inte det. Och tänk om kyrkan har förkunnat den dubbla utgången i 1990 år och haft fel. Hur många år förkunnade man att jorden är universums centrum som allt cirkulerar kring? Nu är inte jag tillräckligt beläst och kunnig för att kommentera Swärds nya bok, och skulle själv vilja jämföra med Bells bok. Av samtalet med Stefan Swärd om den nya boken får jag uppfattningen att helvetet är vad som återstår för dem som fått alla sina chanser att göra sina val om tro, sitt liv, sin gudsrelation och gudskunskap, och medvetet valt. Man kan väl undra vilka sorts människor det är. Är det dom som varje söndag går förbi Elimkyrkan i Stockholm utan att gå in på gudstjänsten? Kan det vara genomruttna onda människor som alltid medvetet i alla lägen väljer bort Gud och godhet? Om sådana finns. Det gör det lite lättare att acceptera att även dödsstraffet har ett existensberättigande.

  • Anonym

    Stefan Swärd är väl den som ger begreppet egotrippad ett ansikte….

  • http://www.facebook.com/people/Tore-Eriksson/1319786399 Tore Eriksson

    Utan att ännu ha läst boken ifråga, önskar jag att få dela mina tankar kring ämnet.

    Jag valde mycket snart efter det att jag kom till tro på Jesus att tro att Bibeln är Guds ord och vår enda egentliga källa till kunskap om sådant som är bortom den fysiska verklighet vi med forskning och vetenskap kan studera. Alltså om Gud, änglar, fallna änglar, under & tecken, livet efter detta etc etc. Alternativet vore enligt mitt sätt att resonera att egentligen aldrig veta något alls med säkerhet.

    Den inställningen har inte alltid varit så lätt som den kan te sig ska erkännas; jag har t ex mycket svårt att föreställa mig en talande orm som dessutom tog sig fram på okänt sätt, dock inte på det sätt som ormar tar sig fram på idag. Men på något mirakulöst sätt håller jag även den berättelsen för helt sann – på ett eller annat sätt… 😉

    Jag har på ett sätt inga som helst problem med talet om den dubbla utgången. Om Gud i sin oändliga nåd, kärlek och vishet har bestämt att vi människor kan få evigt liv genom att bekänna våra synder och i tron på Jesus så ser jag det som helt ok och rättvist. Den som inte tar emot det eviga livet som en gåva i Kristus, har inget evigt liv och kommer aldrig att få det heller efter att ha tackat nej för sista gången. (När sista chansen är, har jag ingen bestämd uppfattning om, men antar att det nog är under jordelivet. Vill verkligen inte lova att det kommer fler chanser senare!)

    Vi vet inte hur det blir i himlen då det inte står särskilt detaljerat om det i Bibeln och själv är jag starkt skeptisk till alla utombibliska skildringar. Bara att det blir mycket bra, och det är i stort sett allt jag behöver veta.

    Men när det gäller helvetet, reser sig gigantiska frågetecken. Åtminstone när vi väljer att tolka det på traditionellt vis, som en slutförvaring med evig, supersadistisk tortyr som straff för att vi föddes med arvssynd. Och detta ska då bli slutmålet, sannolikt för en mycket stor majoritet av de människor Gud blåst in sin livsande i.

    Gud satte en gräns för människans hämndbegär. En gräns som gick vid öga för öga, tand för tand. En straffpåföljd ska aldrig göra mera skada än den överträdelse som bestraffas. Ska han själv då bestraffa en människa som levt i maximalt 120 år med obeskrivlig tortyr, inte bara i 120 år, inte bara i 12000 år, en någon futtig miljard år – efter en kvadriljon kvadriljoner årtusenden kan man inte påstå att tortyrstraffet ens har börjat? Den dagen någon övertygar mig om att det är Guds ”rättvisa” och ”rättfärdiga” dom, det är den dagen jag återvänder till ateismen.

    Syndens lön är ju, som vi alla känner till, en evighet i helvetet. Eller…? Nej, syndens lön är faktiskt döden. Joh 3:16 talar om en räddning från, inte att för evigt hållas vid liv för att plågas i helvetet, utan att förgås, (eng. perish). Förgås är besläktat med förgängelse, och perish med perishable. För att för evigt torteras i helvetet, måste människan hållas vid något slags evigt ”liv” i biologiskt hänseende. Men nu var det ju bara var och en som tror på Guds Son som skulle ha evigt liv…

    Syndens lön är ju, som vi alla känner till, en evighet i helvetet. Eller…?  Jesus tog på sig hela straffet för våra synder, eller hur? Eller vill någon påstå att försoningsverket inte är riktigt fullbordat? Jesus tog på sig all världens synd genom att – just det: dö. Han behövde inte lida i evighet i helvetet för våra synder, och ändå har han tillfullo betalat priset.

    Det står om Guds heliga och rättfärdiga vrede att den lyckligtvis går över, till skillnad från Hans nåd som varar för evigt. Vad skulle hålla elden i helvetet brinnande och maskarna däri vid liv i evighet, om inte Guds vrede? Men den är ju inte evig? Ännu en sak som jag inte får ihop.

    Ibland har någon pastor eller bibellärare förklarat att Jesus (Ibland? 11 gånger, stämmer det?) talade om Gehenna, en plats söder om Jerusalem där allt orent skulle förintas av elden som ständigt hölls brinnande. Jag vet: Liknelser är liknelser, och ska aldrig tolkas för bokstavligt. Men de kriminella som inte ansågs förtjäna en begravning var redan döda när de dumpades dit och plågades sålunda inte av elden. Och de och de orena soporna brann inte för evigt där. Elden som aldrig slocknade underhölls tack vare att nytt bränsle hela tiden kom dit, inte för att det som brann där aldrig skulle kunna förintas av elden.

    Ett evigt straff. Kan man tänka sig det som något annat än ett straff man för alltid plågas av? Ett indraget körkort kan ju vara tidsbestämt, och somliga tröstar sig med ett tidsbestämt reningsbad i helvetet. Men kan man tänka sig att evigt betyder oåterkalleligt? Att man inte får tillbaka ”livet” mer, såsom det indragna körkortet? Att vi låter bli att tolka om orden ”dö”, ”döden” och ”förgås” på ett i mitt tycke synnerligen fantasifullt sätt för att det ska bli kompatibelt med vår helvetesförkunnelse?

  • Pingback: Stefan Swärd har rätt()

  • Läsare

    Intressanta tankar, Tore

  • Freddie_oberg

    Hm, Det står ju om ”den andra döden” i uppenbarelseboken. Och berättelsen om Den rike mannen och Lasarus är ingen liknelse. Synden straffas med den andra döden. Var och en som inte har sitt namn i livets bok kastas i den brinnande sjön. Människan är en evighetsvarelse. Gud annulerar inte vår existens. Då hade han gjort det med änglarna också.  Jag tycker det är jobbigt detta med det eviga straffet men det gör det inte mindre sant. Vi måste böja oss för Guds ord och det är Gud som bestämmer. Han ser syndens konsekvens i sitt perspektiv och utmäter straffet därefter.

  • Westinbo

    ”Människan är en evighetsvarelse. Gud annulerar inte vår existens. Då hade han gjort det med änglarna också.”

    Ett mycket bra argument! 

  • Pingback: Universialistisk baksmälla()

  • Westinbo

    Tore skrev: ”Den dagen någon övertygar mig om att det är Guds ”rättvisa” och
    ”rättfärdiga” dom, det är den dagen jag återvänder till ateismen.”

    Många och intressanta tankegångar. Men de ord av dig som jag citerade här ovan tycker jag är svåra att förstå. En annan kommentator på denna blogg avslutade sin medverkan med att säga att han härmed inte vill ha att göra med en Gud som kastar människor i plågornas helvete i enlighet med dubbla utgången.

    Jag har dock svårt att förstå att någon som lärt känna Gud med allt det goda som det innebär, skulle kunna lämna honom även om bibelns ord om att de förtappade ska gnissla tänder i evig eld och ett evigt straff skulle visa sig vara sanna. Vad gäller Guds vrede har jag tolkad bibeln så att Guds vrede ”går över” när människor gör bättring och ångrar sig, men att Guds vrede förblir över de ohörsamma och över dem som framhärdar i synd och uppror.

    Guds kärlek och nåd kan vi acceptera och ta till oss men Guds vrede över obotfärdiga syndare har vi svårare att ta till oss. Jag skulle nog rekommendera ett mer lågmält förhållningssätt inför detta fruktansvärda som är så svårt att förena med den nådefulle och kärleksfulle Gud som så många av oss fått lära känna. En sida av Gud som är väldigt svår att ta till sig även för mig – men jag böjer mig med bävan inför möjligheten att det värsta scenariot är möjligt. Jag tror inte att vi kan förstå Guds känslor inför detta förrän den dagen då vi förhoppningsvis själva lämnat vårt jordiska livs grumlade synfält och får erfara Guds väsens helighet och kärlek. Det kommer att visa sig vara fruktansvärt för en del människor och Satan och hans änglar att falla i den levande Gudens händer. Vi må hoppas att deras existens ska bli utsläckt i Gehenna liksom sopor som brinner upp men jag har svårt att tro det utifrån min läsning av det som Gud har uppenbarat för oss i sitt ord.

  • Lundgren Olof

    Bra , Stefan att du tar fariséerna delvis i försvar.
    Jag är själv bevandrad i Skriften så jag vet hur det känns att bli kallad farisé. Somliga med Guds kallelse på sina liv, var rädda för att bli kallade just farisé.
     Guds rike består ju icke i ord utan av kraft.

    Nikodemus, Joh, kap. 3, var en bland fler fariséer vilka var ärliga sökare.

    Angående frälsning efter döden: Första Korintierbrevet 15:53 (?) talar om att vissa låter sig döpas för de dödas skull. Dunkelt? Inte alls säkert.
    Ser fram emot att ta en debatt om en ”andra chans”.

  • http://www.facebook.com/people/Tore-Eriksson/1319786399 Tore Eriksson

    Ett mycket bra argument? Vet inte det, jag. Mycket personligt tyckande och obefintligt bibelstöd såvitt jag kan se. Förlorade inte människan just sin status som evighetsvarelse i och med syndafallet?