Här var det konservatism som gäller

Det är nu en strid inom Svenska kyrkan om rätten att få välja vilken församling man ska vara med i, om man är medlem i Svenska kyrkan. Lever de fortfarande på 1840-talet? Statskyrkomonopolstänkandet lever fortfarande kvar 2011, med den toppstyrda byråkratiska kyrkan, man tror inte det är sant.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Mattias Berggren

    Tycker faktiskt att det finns en poäng med att inte kunna välja församling, att man faktiskt är medlem där man bor. I NT verkar det finnas just en församling per stad. Att hela tiden kunna välja församling och ”hitta den församling som passar mig” är nog väldigt mycket ett symtom av konsumtionssamhället.

  • http://twitter.com/gabriellindh Gabriel Lindh

    Mattias B har en poäng men jag tror också det handlar om att många församlingar skulle gå omkull pga. medlemstapp. 

  • Sward

    Mattias,
    Det är riktigt att det bara fanns en församling i varje stad i NT. I vår tid bör detta fungera genom en bra lokal kristen gemenskap och ekumenik och en medvetenhet om en Kristi kropp.
    Poängen i mitt resonemang, är att denna typ av uppifrån styrd hållning är väldigt otidsenlig, och en kollektivistisk modell som moderna samhällen övergivit, valfriheten är det dominerande paradigmet på gott och ont. Svenska kyrkans modell här luktar mer traditionell byråkrati och kollektivism som övriga samhället har övergivit. Det är ju starkt att Svenska Kyrkan vågar vara en motkultur mot vår tid, men känner mig osäker om i vilka frågor man är motkultur och i vilka frågor man anpassar sig efter tidsandan. Kriterierna för detta känns något oklara för oss utomstående.
    hälsar
    stefan Swärd

  • Anonym

    Så samma kyrka som tycker att det är helt o.k med: homoäktenskap, präster som skiljer sig, erotiska bilder i kyrkorummet osv, tycker att man går över gränsen om man får välja kyrka…… Suck och stön…

  • Anonym

    Spelar det nån roll i praktiken vilken kyrka man går till? Finns det medlemskontroll i dörröppningen? Lägger man kopia på id-kortet i kollektboxen? Jag förstår inte problemet. Märker prästen att det sitter tre istället för två i bänkarna? Betyder det att om jag är skriven i Adolf Fredriks församling i Stockholm så får jag absolut inte beträda Gustav Vasa?

    Känns som en ickefråga. Se istället till att Guds ord predikas så att kyrkan fylls med icke-kristna medlemmar och icke-kristna icke-medlemmar. När kyrkolokalen inte räcker till så kan vi börja diskutera församlingstillhörighet.

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    Det finns kanske en stor – politisk – poäng med att inte tillåta fritt val av församling inom Svenska Kyrkan. Utan att ha analyseratt frågan närmare tror jag det blir svårt att upprätthålla den partipolitiska toppstyrningen av kyrkan om  inte medlemmarna bor inom den egna församlingens geografiska område. Om min gissning är rätt finns det väldiga krafter mot en förändring till fritt val.

  • http://twitter.com/gabriellindh Gabriel Lindh

    Wildwest63: Nej, man får gå vart man vill. Frågan handlar om vart man betalar sin kyrkoavgift och den går alltid till den församling som har sin geografiska plats där man är skriven. 

  • Anonym

    Gabriel: Jag förstår. Men om nu medlemmar själva får välja kyrka och snedfördelningen mellan församlingar blir för stor, kommer då inte kyrkan ändå på central nivå göra en utjämning, ungefär som den regionala skatteutjämningen?

    För övrigt undrar jag hur många medlemmar verkligen skulle bry sej om sin församlingstillhörighet när man ser intresset för kyrkan i t ex kyrkovalet. De få som av olika skäl byter kommer inte påverka mycket. Värre är ju då utträdena ur kyrkan vars trend fortsatt är nedåtgående. Och den bryts inte med möjligheten att byta församling när man vill.

  • JanK

    För mig som arbetar inom Svenska kyrkan och ser att man har börjat göra större och större förändringar de senaste decenniet, förstår att det är motstånd. Det skulle förändra kyrkans struktur ganska radikalt. Jag vet redan nu att vissa församlingar har många dop, andra har nästan inga dop alls. Man kan redan nu alltså titta på dopens fördelning och se hur det skulle bli. 

  • Anonym

    kärlek
    glädje
    frid
    tålamod
    vänlighet
    godhet
    trofasthet
    ödmjukhet
    självbehärskning

    Har väldigt väldigt svårt att se vad svensk kristenhet  har med dessa ord att göra….elakhet hårdhet träighet ..ja då börjar det brännas

  • SynPunkt

    Borde inte det viktigaste för SV kyrkan vara att hitta tillbaka till sina Lutherska rötter. Att lägga kraft på ett sådant tjafs är ett symptom på avfälligghet.

  • Anonym

    Det är sant att man lever kvar i 1800-talet i SvK!

  • Haning Burseryd

    Denna fråga är svår. På ett sätt är det så, om man har respekt för olika kyrkor och deras tro och liv, kan man INTE välja den församling, som man gillar bäst, utan man tillhör den lokala församlingen. Detta förutsätter, att man är trogen för sin bekännelse.

    Men verkligheten är dock annorlunda. Svenska kyrkor är INTE längre trogna för sin tro och bekännelse. Svenska Kyrkan och EFK är goda exempel på att man kan ha väldigt olika teologier och tro. Man bryr sej inte om att arbeta för en enhetligare teologi, utan man ser det nästan en plus-poäng att ha högt  till tak.

    I en sådan situation kan det bli aktuellt att tillhöra en annan församling än den lokalt närmaste. Motiven bör vara konfessionella och teologiska.

    Ett liberalt kyrkosamfund kan leda till nya splittringar, där medlemmarna frågar efter tydlighet i tro och lära.

    Denna situation är inte idealisk, men den kan vara kanske den vettigaste. Stefan Swärd med sin bakgrund hånar SvK och talar nedsättande, att SvK  lever på 1800-talet. För honom är det lätt att ”starta nya församlingar”. Då är det inga bekymmer att tillhöra just den församling, som man gillar bäst.

    Det vore vettigare för kristenheten i Sverige att aktualisera tron och teologin och göra insatser i vår tid som olika kyrkor. Om man inte kan samlas kring någon tro och bekännelse, blir all kristen verksamhet bara en trevlig religiös social tillvaro, som kan snart lösas upp. Det är den scenario, som blir resultat av en alltför lättvindig tillhörande hit och dit efter personligt tycke.

    Men om splittringen bottnar i verklig teologi, kommer den bestå och då kan jag förstå, att man tillhör en församling, som inte ligger närmast.