Den här artikeln har jag försökt på publicerad på DN debatt och SVD Brännpunkt denna vecka, men inte lyckats med det. Men då är det så bra att ha en blogg där man skriver vad man vill. Här är den refuserade artikeln, exklusivt för mina bloggläsare, innehållet liknar ledaren i Världen Idag:

Den senaste veckan har vi återigen blivit påminda om att kampen aldrig får upphöra för demokratin och det öppna samhället. Det politiska våldet vilar ständigt bakom hörnet. I Tyskland 1933 var det en person med Breiviks värderingar som grep makten i landet samtidigt som många svenskar uttryckte sympatier för Nazityskland och nazismen. Samma brutala våld grep makten i dåvarande Sovjetunionen och i Kina, även det med en hel del sympatier från svenskt håll. Det är samma människosyn som ligger bakom dåden på Utöya, Gulag i Sovjetunionen, Treblinka i Polen och Kinas kulturrevolution på sextiotalet.  Den extrema våldsvänstern hade också omfattande sympatier i Sverige, liksom nazismen, liksom Anders Breiviks groteska högerextrema ideal.

Samma människosyn och att använda dödandet som politisk metod präglar även de muslimska diktaturerna, listan kan göras lång, Iran, Saudiarabien, Syrien, Libyen, för att nu inte tala om Bin Laden.

En läsning av Anders Breiviks 1500-sidiga dokument visar att han är mer än en högerextrem person. Han är också terrorist och vill använda terrorn som ett medel för att nå politiska mål. Det som hände i Norge var inget vansinnesdåd, det var en ny form av högerextrem terrorism.

 Trots att dessa olika rörelser hatar varandra och är varandras motsatser, vänsterextremisterna, de totalitära muslimska diktaturerna, nazisterna och Breiviks högerextrema terrorism – så är de samma andas barn. Den finns en totalitär samhällssyn i grunden och man använder massmördandet som en politisk metod och en politisk strategi.

Breiviks terrorism kombineras också med aggressivitetshöjande droger, också en ny trend, som liknar fotbollshuliganismen.

Kampen för det demokratiska och öppna samhället kan aldrig slå sig till ro. Även i fredliga och lugna Norden visar all erfarenhet under många år att det finns en benägenhet att stödja och acceptera totalitära ideologier och i varje fall passivt stödja massmördandet. Våld och terror kan inte bemötas med mer hat och våld. Den norska reaktionen har varit sansad och föredömlig, ännu mer öppenhet och demokrati är lösningen, dock utan naivitet och okunnighet om de extrema rörelser som finns i samhällets utkanter.

Nu är jag hårt engagerad i debatten efter det som har hänt i Norge. Jag har ju semester så jag har extra gott om tid. Publicerar idag en artikel i Världen Idag, det är min första officiella ledare i tidningen. Har också skickat iväg en artikel nu på morgonen till en av våra rikstidningar.

Jag har gått igenom det dokument på 1500 sidor som Anders Breivik har skrivit och min bedömning är att detta är inget vansinnesdåd, det är en ny form av högerextrem terrorism som har trätt fram.

I kampen för ett totalitärt samhälle och totalitär samhällsyn, och att använda massmördandet som politisk metod, rör sig Breivik på samma område som nazisterna, den extrema vänstern, de muslimska diktaturerna, och de muslimska terroristerna.

Det är mer likheter än skillnader mellan Utöya, Treblinka, Auschwitz, den kinesiska kulturrevolutionen, Gulag, Bin Laden och Iran.

Skrev en krönika i Världen Idag i fredags om samhällsekonomi. Man hittar den här. Senaste dagarna har min uppmärksamhet handlat om de tragiska händelserna i Norge, har gjort en intervju för Hemmets vän idag om detta, och skriver i Världen Idag, kanske för publikation på onsdag denna vecka. Ägnar mig nu åt att gå igenom det dokument på drygt 1500 sidor som norske terroristen Anders Breivik har lagt ut på nätet, han är en mycket genomtänkt terrorist med tydliga politiska mål, enligt min uppfattning.

Att han skulle vara kristen är fullständigt nys – det är min slutsats när jag läser igenom hans manifest. Han försvarar konservativa värderingar, vilket innefattar traditionell religion, i Nordens fall handlar det om kristna kyrkan. Men det finns inget i hans manifest som tyder på någon medveten tro. Han vill ha tillbaka ett traditionellt samhälle, och vill använda våld för att nå det målet. Det finns inget kristet i detta.

För övrigt, har rest till Skellefteå idag med hustrun, för drygt två veckors semester.

Det som har hänt i Norge senaste dygnet har varit en chock. Jag blir extra berörd när unga människor drabbas av det besinningslösa våldet. Eftersom jag hade en dotter som befann sig 75 meter från Oslobomben är jag direkt personligt berörd av det som har hänt.

Jag betraktar det som har hänt som politisk terrorism. Den som har utfört massmördandet hade tydliga politiska värderingar. Attentatet i Oslo var riktat mot regeringen och regeringskansliet. Massmördandet på ön var riktat mot ett politiskt ungdomsförbund.

Vi blir återigen påminda om att trots all välfärd och trots att Norden har varit skonat från krig sedan andra världskriget och uppfattas som en stabil och fredlig oas i världen, så kan vi aldrig slå oss till ro. De totalitära och våldsamma ideologierna lurar ständigt runt hörnet, vi kan aldrig slå oss till ro i kampen för demokrati, försvar för människovärdet och i kampen för mänskliga rättigheter.

Jag ser en direkt koppling mellan norske massmördaren Anders Behring Breivik och Hitler – Stalin – och Allatoya Khomeini i Iran. Trots de stora olikheterna på ett ytligt plan, och även om dessa personer avskyr varandra, så är man samma andas barn.

Vi som är födda på femtiotalet är uppvuxna med vänsterextremismen. Det var samma tendens där bland de mest extrema, att använda mord och massmördande för att genomföra politiska reformer. Samma mentalitet präglade nazisterna på trettiotalet, de hade också ett starkt stöd – inte minst på svenska universitet. Vi ser att våldsideologierna lätt fångar extrema och udda personer även i Norden. Hitler och Stalin-Lenin-Mao gjorde en fabrik av massmördandet. En totalitär ideologi, viljan att döda för att rensa samhället förenade extrema vänstern och extrema högern. Och det är samma anda som präglar Anders Behring Breivik. Detta var mer än ett vansinnesdåd. Det var politisk terror. Det är samma mentalitet som präglar extrema muslimer.

En totalitär ideologi, en totalitär stat, beredd att döda oliktänkande, detta förenar Hitler, Stalin, Mao, Lenin, Bin Laden, Khomeini och nu också Anders Breivik.

Vi har återigen blivit påminda om att vi aldrig kan slå oss till ro i kampen för demokrati och människovärde. Hoten finns även i Norden. Det som har hänt i Norge är en väckarklocka för oss alla.

Den stora frestelsen i dessa situationer är att överreagera, och att möta våldet med eskalerande våld. Det är ju så dessa extrema grupper provocerar varandra. Extremvänster möter extremhögern med våld och extremhögern möter extremvänster med våld. Antimuslimer möter det mångkulturella samhället med våld, som muslimska extremister också möter med våld. Hatet och hämnden löser aldrig problemen eller går till roten med det onda. Men naivitet och okunnighet om onskan som lurar i skuggorna, är ett minst lika stort hot. Vi måste ta upp kampen mot de extrema ideologierna, extremvänstern, extremhögern, muslimsk terrorism – med debatt, med fasthet, genom en ständigt pågående opinionsbildning. Vi som kristna och som kyrkor måste utan kompromiss vara en del av denna kamp.

Som kristna ska vi inte bara reagera med fasa. Vi behöver be till Gud för våra länder i yttersta norden. Vi behöver be till Gud för att denna katastrof, som inte orsakats av Gud, utan av en människa som drivits av det onda, att det leder till bön, söka Guds ansikte, och en förkrosselse inför Gud, att inse vårt andliga beroende.

Lägger andra frågor åt sidan just nu, skriver på en kommentar över vad som har hänt i Norge. Hoppas publicera den ikväll.

Ikväll är våra tankar och böner riktade mot Norge och Osloborna i synnerhet. En av mina döttrar, Deborah, jobbar i Oslo, och ansvarar för ett modehus som ligger endast 75 meter från där bomben detonerade. Hon var på plats på sin arbetsplats när bomben exploderade. Deborah berättar om att hela den stora departementsbyggnaden skakades av bomben, även den byggnad där hennes varuhus ligger. Fönster gick sönder, rök kom in i lokalerna och byggnaden skakade. Deborah har aldrig upplevt något liknande. Utanför var det total kaos och som en krigsskådeplats. Deborah är helt oskadd, även alla de anställda i modehuset, men de är chockade. Det är polisen som avgör när verksamheten kan fortsätta.

Bra att Campus Crusade for Christ byter namn. På tiden. En synnerligen korkad idé att kalla kristen evangelisation för korståg. Det har ju varit en vanlig term i Billy Grahams efterföljd, även i Sverige under många år.

Min dator säckade ihop i morse så jag har fått ägna stora delar av dan åt att skaffa mig en ny dator, installera program m.m. Har varken kunnat twittra eller blogga idag, så frågan är om jag finns?

Men är på väg in på banan igen, och ska försöka få ihop en ny kommentar över Rob Bells bok.

Har hamnat i en twitterdiskussion om Rob Bells bok senaste dagarna. Det är hopplöst att diskutera teologi i twitterform. Skriver därför ett blogginlägg. Jag läser nu Bells bok en fjärde gång för att se om jag missat något eller kan ompröva något i mina perspektiv. Återkommer senare idag eller inom några dagar med ett blogginlägg i ämnet.

Det jag kan notera är dock att Bell tar upp frågorna på ett mycket annorlunda sätt än vad jag kommer att göra i min kommande bok. Min bok skrevs dock i stor utsträckning långt före att Bells bok kom på tapeten, så den är inte alls skriven i polemik mot Bell, det finns dock några korta avsnitt i min bok där jag kommenterar några inslag i Bells bok.

Att skriva en bok i Sverige i detta ämne är dock en helt annan sak än att ge ut boken i USA. I USA finns det en mycket bred och omfattande kristenhet och de breda strömningarna är pingstvänner – karismatiker, evangelikaler t.ex. baptister som är en mångmiljonrörelse i USA, katoliker, och äldre och mer liberala samfund. I USA har himmel och helvete-förkunnelsen frodats både bland evangelikaler och pingstvänner-karismatiker.

Så det är denna amerikanska förkunnelse som Bells bok är en reaktion på.

Enligt min mening tystnade förkunnelsen om himmel och helvete i Sverige för ganska många år sedan, kanske inte konsekvent teologiskt, men i praktiken. Det har varit sällsynt även bland karismatiker, pingstvänner, evangelikaler i Sverige – att tydligt predika om Guds dom, och eviga straff. Och i svenska kyrkan försvann det nog redan på 50- och 60-talet. I missionskyrkan började helvetesförkunnelsen ifrågasättas för över 100 år sedan, även om det då stämplades som heretiskt inom missionskyrkan.

Jag skriver utifrån den bakgrunden, att lyfta frågor som glömts bort och tystats ner. Rob Bell skriver utifrån en helt annan situation och bakgrund.

Det finns också dem som tycker att vi inte ska bry oss om Rob Bell. Men det är en fatal felbedömning. Ingen kristen bok i USA har varit så uppmärksammad som denna. Bell har klivit fram som en av de 100 viktigaste opinionsbildarna i USA. Att inte bry sig om denna debatt, då har man tappat bort all omvärldsorientering och nutidsorientering.

Befinner mig i Kolsva i Västmanland ett par dagar och vi hälsar på min frus bror. Vi åker tillbaka till Stockholm söndag morgon för att hinna hem till gudstjänst i Elimkyrkan.

Besökte hembygdsgården i Kolsva i eftermiddags där man fick dricka kaffe och så mycket kakor och bullar man ville för 40 kronor, perfekt för oss stackars kaloribantare. Joggade runt Kolsva i en dryg timme inklusive omgivande landsbygd, det tog 1 minut att jogga igenom en centrum. Jag vässar formen för Stockholm halvmarathon i september, bäva månde Maria Furusand.

Kolsva är ju en gammal industriort. När jag joggade förbi herrgården blev jag påmind om gamla tiders klassamhälle. Bredvid herrgården låg de gamla fina villorna där de högre tjänstemännen på bruket bodde. De umgicks inte med arbetarna som bodde i betydligt enklare hus i en annan del av samhället.

Klassamhället lever kvar idag men tar sig nu helt andra uttryck. Överklassen idag är inte brukspatronen utan en internationell elit i den globaliserade världen. Den globala eliten består av elitentreprenörerna som tjänat miljarder på sina företag, cheferna för de globala jätteföretagen, underhållningseliten som superproffsen i idrottsvärlden, skådisarna, mediekändisarna, den nya eliten i länder som Ryssland och Kina m.m. För att nu inte tala om oljeshejkerna i mellanöstern. Politiska eliten ingår i denna överklass, dock med mycket lägre inkomster.

Eliten har en fantastisk förmåga att ta tillvara sina intressen, även om en hel del av dem utmärker sig som stora filantroper, framförallt Warren Buffet och Bill Gates.

Samtidigt tycks inte folk bry sig om elitens inkomster. Ser inga plakat utanför Hennes & Mauritz-familjen, trots att de tjänat ihop bortåt 100 miljarder på sitt företag, Ingvar Kamprad och IKEA har tjänat ihop ännu mer. Det var inga som grymtade när NHL-proffsen strejkade häromåret, deras medelinkomster ligger på över 10 miljoner per år.

Det behövs starka politiska motkrafter i världen för att främja de fattigas intressen. Men klasskonflikterna är annorlunda idag än på brukspatronens tid. Och det är svårare med en rättvis fördelningspolitik när kapitalet är globalt och inte begränsat av några nationsgränser.