Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Den svenska frikyrkorörelsen har en tradition att vara noga med statistiken. De gamla missions-, baptist- metodist- och pingstförsamlingarna var noga med att räkna antalet medlemmar, räkna antalet som döptes, kom med, gick ur, uteslöts. Därför har vi ett bra statisitiskt material som speglar den svenska frikyrkohistorien.

Studerar vi statistiken långsiktigt ser vi en frikyrka i fritt fall. Medlemsantalet har minskat långsamt men säkert sedan 1940-talet. Tittar vi på samfund som Missionskyrkan, Baptistsamfundet, EFS, Metodisterna, Frälsningsarmén – befinner man sig idag långt ifrån fornstora dagar. Pingströrelsen har inte haft samma tillbakagång, men det kan bero på att man är en yngre rörelse. Men även Pingst har gått tillbaka påtagligt under senaste trettio åren. De samfund som har klarat sig bäst är enligt min mening Alliansmissionen och Evangeliska Frikyrkan, där dagens medlemsantal inte avviker så mycket från ”fornstora dagar”. EFK har också uppvisat en ökning på cirka 10 procent under senaste 12-13 åren, det enda samfund som har vuxit under denna tidsperiod (då räknar jag inte in trosrörelsen eftersom jag inte har någon statistik därifrån). Men vi måste granska siffrorna kritiskt, de allt vanligare sammanslagningarna av lokala församlingar ”dopar” siffrorna. Ska samfunden presentera en rättvisande statistik och få fram siffror som är jämförbara mellan årtioenden, ska man egentligen särredovisa de sammanslagna församlingarna. En annan form av doping av frikyrkostatistiken är räkningen av så kallade betjänade personer. Där kan man räkna in personer som inte alls behöver vara kristna men på något sätt berörs av kyrkans verksamhet. Problemen med det begreppet är att det blåser upp siffrorna, och gör att man inte kan jämföra med medlemssiffrorna för 100 år sedan t.ex.

Siffrorna över församlingarnas medlemsantal speglar  inte hela verkligheten. Ibland har äldre församlingar ett betydligt större medlemsantal än vad man har medlemmar i praktiken, man låter medlemmar stå kvar som har flyttat eller lämnat församlingen för ett antal år sedan. På samma sätt kan växande och nya församlingar ha en medlemssiffra som kan vara för låg, det är betydligt mer personer med än vad som finns med i den officiella medlemsstatistiken. En församlings medelålder visar också ganska tydligt åt vilket håll det går, en stigande medelålder och en församling går tillbaka, en krympande medelålder är ofta uttryck för att man får med unga människor och växer.

En del tycker att dessa siffror är oviktiga. Men det stämmer inte. Sifforna speglar människor, om en församling växer så märks det i statistiken, om en församling går tillbaka märks det också i statistiken. Vårt uppdrag är att föra människor till tro på Kristus, och fullföljer vi det uppdraget så kommer det också att märkas i församlingsstatistiken.

Apostlagärningarnas församling växte, genom att människor kom till tro. ”De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.” Apg. 2:41, ”Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” Apg. 2:47. ”Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor”. Apg. 5:14. ”Vid den tiden då antalet lärjungar ökade”, Apg. 6:1. ”Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt”. Apg. 6:7.

Tittar man närmare på Evangeliska Frikyrkan t.ex. så har det totala medlemsantalet ökat cirka 3000-4000 de senaste 10-15 åren, från drygt 28.000 åren 1996-97 till dagens drygt 32.000. Analyserar man den siffran lite närmare så upptäcker man dock att minst hälften av ökningen beror på sammanslagningar av församlingar på det lokala planet, eller att en församling som varit med i ett annat samfund dubbelanslutit sig till EFK, och därmed har ett antal pingstvänner, missionare etc. räknats in som EFK. När jag säger hälften uttrycker jag mig försiktigt, förmodligen är den skenbara tillväxten genom sammanslagna församlingar större än så. Den statistiska effekten är förmodligen ännu större i andra samfund, framförallt Baptistsamfundet som ofta är med i lokala ekumeniska församlingar.

Räknar man bort detta har EFK förmodligen vuxit med någonstans bortåt 2000 personer under en femtonårsperiod. EFK är därför intressant att analysera just därför att man visar plussiffror.

Jag har nu tittat närmare på Evangeliska Frikyrkans församlingsstatistik. Gör då ett antal iakttagelser.

En första iakttagelse är att EFK har många mycket små församlingar. 90 av de 301 församlingarna har färre än 30 medlemmar. Antalet församlingar minskar också för varje år. Det var inte så länge sedan det var 370 församlingar. Tittar man närmare på de 90 församlingarna under 30 medlemmar visar nästan alla på en vikande trend. Det finns dock flera nya församlingar i den gruppen, bl.a. New Life i Göteborg, Markuskyrkan i Helsingborg, Korsets kraft i Katrineholm och Kronokyrkan i Trollhättan, församlingar som visar en positiv trend. Det finns också exempel på pionjärförsamlingar i denna grupp som har tillkommit under senaste 10-15 åren som minskar. Blir det inga förändringar kommer med all sannolikhet antalet församlingar fortsätta att minska.

En viktig grupp församlingar är de EFK-församlingar som har vuxit fram och grundats under de senaste 20-25 åren. Störst bland dem är New Life i Stockholm med 375 medlemmar, Söderhöjdskyrkan i Stockholm 208 medlemmar, Josua i Gamleby 200 medlemmar, Johanneskyrkan i Linköping 199 medlemmar, Evangeliska kyrkan i Göteborg som är en afrikansk församling (tror jag) 190 medlemmar, Citykyrkan i Västerås och församlingen Iglesia Ichtus i Stockholm 170 medlemmar. Det finns cirka 5 ytterligare nya församlingar med över 100 medlemmar, de flesta internationella församlingar. De nya församlingarna täcker helt in EFK:s ytterligare tillväxt på cirka 2000 personer.

Utan de sammanslagna församlingarna och utan de nya församlingarna hade även EFK minskat i medlemsantal som de övriga samfunden.

Tittar man på de äldre EFK-församlingarna ser man en påtagligt minskande trend. Den församling som minskat mest i medlemsantal i absoluta tal de senaste fem åren är Saron i Göteborg som minskat med 121 medlemmar under perioden 2006-2010 och har idag 1177 medlemmar.

Det är dock särskilt fyra av de äldre och etablerade EFK-församlingarna som sticker ut i positiv mening, fyra församlingar som har haft en stabil och pålitlig tillväxt under de senaste sex åren. Det är Korskyrkan i Gävle som vuxit med 135 medlmmar, Immanuelskyrkan i Malmö med 120, Elsborgskyrkan i Falun som vuxit med 104 medlemmar och  Korskyrkan i Karlstad som vuxit med 98 medlemmar. Det finns även ett antal andra etablerade församlingar med en bra tillväxt under denna period som Filadelfia i Örebro, Ulriksbergskyrkan i Växjö (som är EFK/Pingst-församling) och Enakyrkan i Enköping (som också är en Pingst-EFK-församling). Bland de nya församlingarna med stark tillväxt under perioden 2005-2010 märks New Life i Stockholm, Citykyrkan i Västerås och Iglesia Ichthus i Stockholm. Detta visar att det är ingen nödvändighet att en äldre församling måste stå still eller minska. Flera av dessa snabbt växande församlingar har dessutom börjat växa efter många års stagnation och tillbakagång.

Slutsatsen är alltså att EFK:s tillväxt kan förklaras med de sammanslagna församlingarna, en större grupp nya församlingar och att det finns en liten grupp av etablerade församlingar med en påtaglig tillväxt. Annars hade EFK också haft en påtaglig tillbakagång numerärt under den senaste tioårsperioden.

Vad ska vi göra åt detta? Hur skall detta tolkas? Det kommer jag att skriva om i nästa blogginlägg.

  • PeJ

    Grundjobbet verkar riktigt bra, spännande fortsättning emotses!

  • Bea

    Jag tillhör de som varit uppväxt och aktiv inom en frikyrka, men som inte längre är det. Min erfarenhet av församlingsliv är att det mest är kravfyllt och inrutat, både på det praktiska planet och när det gäller hur man ” ska leva sitt liv”. Kanske borde ni lyssna på våra erfarenheter när ni planerar för framtiden och funderar över statistiken! Jag vet att vi är många som delar liknande upplevelser.

    PS. Jag är fortfarande med i kyrkan, men inte i någon frikyrka.

  • Ulf Stenlund

    Statistik har alltid fascinerat mig ändå är den bara ett ”styckverk”, Pingst Västerås är en relativt stor församling men matrikeln på strax under 1100 säger inte allt. Huvudgudstjänsten drar normalt 300 till 400 personer och då tillhör rätt många inte församlingen. Faktum är att vi under senaste halvåret får åtskilliga nya besökare varje möte. Orsakerna är flera, folk gillar mötesstilen och uppskattar våra predikanter men framför allt verkar de som nyligen upptäckt vår kyrka ta med sig fler nya. Färg, ålder och kön verkar inte ha någon betydelse. Att den uttalade målgruppen för gudstjänstupplägget är folk i trettiårsåldern verkar viktig inte minst satsningen på söndagsskolan parallellt med förmiddagsmötet. Satsning på barn drar med föräldrarna.

    Apropå EFK-församlingar i Västerås är både Korskyrkan och Citykyrkan välbekanta för mig, jag uppskattar både folket och gudstjänstinnehållet i båda.. Nu på söndag ska jag informera om Gideoniterna i Citykyrkan. Även om stil och rötter skiljer mellan
    församlingarna har båda satsat på invandrare. Detta tror jag är ett framgångskoncept.

  • Thommy

    Väx där du är och var en levande kristen, då kommer omgivningen att påverkas och många blir frälsta.amen…v v Thommy Bergenwall..

  • Anonym

    Fantastiskt roligt att höra att söndagsskolan är viktig förPingst i Västerås!

  • Markusr

    Av de c:a 2.000 EFK vuxit med….har du någon aning om ifall de är nyblivna kristna eller om de bara har lämnat ett annat samfund ? I det senare fallet är det ju inte så mycket för den samlade kristenheten att glädja sig åt.

    Varför finns det ingen statistik från trosrörelsen ?

    Mvh
    Markus

  • wildwest

    Medlemskapsbegreppet är problemet i sammanhanget, hårt diskuterat bl a på denna blogg. Med det urvattnade begrepp som används numera går det inte att säga någonting egentligen.

    En framkomlig väg, men det hjälper inte historiska analyser, är förstås att räkna ett snitt av huvudgudstjänstens besökare under en längre period, gärna över sommarmånaderna. Det säger inget om antalet medlemmar, men väl om hur attraktiv gudstjänsten är. Självklart ska man då inte inkludera konserter, vernissager eller andra ”halvprofana” evenemang. Det brukar vara ett tveksamt sätt att bättra på mötesstatistiken.

  • ungdom

    Känns som att du har glömt en församling lite högre upp i vårat avlånga land.
    Den växer och har ett imponerande medlemsantal i förhållande till sin placering och folkmängd runt omkring sig.

  • Medvandrare i tron

    Många kanske 30-40 % av medlemmerna är itne aktiva eller kasnke inte ens har någon tro längre, det finns i alla fall inom pingst en ovilja att gå igenom medlemsmatriklarna och ta kontakt med dem som man inte hört av på många, många år, jag vet inte om det upplevs som känsligt. Men en held del kanske inte vill stå kvar som medlemmar och då är det bättre att de begär utträde än håller upp en statistik. Tack för ordet.

  • http://www.facebook.com/people/Henrik-Emanuel-Wagbrant/1431366114 Henrik Emanuel Wågbrant


    Vad ska vi göra åt detta?”
    Inget är nog min spontana reaktion. För det är inte att värva medlemmar till olika församlingar som är vårt uppdrag utan att föra människor till omvändelse och till Jesus. Stirrar man sig blind på siffrorna kommer fokus att hamna på fel plats.

  • http://www.facebook.com/people/Henrik-Emanuel-Wagbrant/1431366114 Henrik Emanuel Wågbrant


    Vad ska vi göra åt detta?”
    Inget är nog min spontana reaktion. För det är inte att värva medlemmar till olika församlingar som är vårt uppdrag utan att föra människor till omvändelse och till Jesus. Stirrar man sig blind på siffrorna kommer fokus att hamna på fel plats.

  • Anonym

    Hur många är på gudstjänst i exempelvis Saron som har 1100 medlemmar?
    I vår församling har vi endast runt 80 medlemmar. Men på gudstjänsten har vi runt 100
    och i hemgrupper ännu fler.

    Det är inga megasiffror men det känns ändå rätt att ”verkligheten” stämmer med matrikeln.
    T o m överträffar den.

    För mig är det helt meningslöst om man har 1000 medlemmar i något register men knappt en tiondel är överlåtna, engagerade, växer, tjänar etc.

    Jag tror att Gud ser mer på kvalite än kvantitet även om det självklart är sant som Stefan säger, att statistiken speglar om det är en levande kristendom vi snackar om.

    Frid!

  • Nils

    EFK är endast en fraktion i svensk kristenhet.

    Rubriken fick mig att med intresse se hur Stefan bedömde den samlade frikyrkligheten, men det kan vara svårt att greppa då många lokala faktorer spelar in.

    En icke oväsentlig faktor är strömningar mellan frikyrkor i samma region.

    Ett amerikanskt fenomen som börjar utkristallisera sig i Sverige också, speciellt bland den yngre generationen.

    De mest utstuderade fallen är när man tycker det vara okej att stå kvar som medlem i en församling, men deltar aktivt i en annan församling i samma stad.

    Visar det sig också (vilket inte är ovanligt) att den kyrka man går till samlar kontinuerligt en större mängd ungdom som har vänskapsrelationer, så kan banden till det nya sammanhanget som man formellt inte tillhör vara starkare än det formella medlemsskapet.

    I och med att det generellt finns luckor & stora brister på attraktiva förkunnare, så kan ungdomsströmmarna bli desto starkare när det lokalt dyker upp en färgstark förkunnare.

  • Sward

    Markusr,
    jag återkommer till dina frågor i nästa inlägg. det finns säkert statistik när det gäller trosrörelsen men jag har inte tillgång till den.
    hälsn
    Stefan S

  • Fiskelyckan…

    Skulle vara intressant och se vilka EFK-församlingar som växer genom att döpa istället för inflyttning från andra församlingar/samfund. I vår stad är EFK den största ”parasiten” på andra församlingar och har under de senaste åren växt med uppåt hundra medlemmar från andra kyrkor.

    Vore mycket mer konstruktivt om vi kyrkor ägnar oss åt att fiska ur havet än ur andras fiskebåtar…

  • http://profiles.google.com/stig.melin.vasteras Stig Melin

    Om inte Gud..bygger sin församling är den ingen Guds församling. Församlingar skall växa, det är ett naturligt tillstånd. Men utan Den Helige Andes hjälp kan ingen kristen växa – och därmed har jag angett vad som fattas.
    Mycket har gått snett. Mänskliga ambitioner, maktbegär, övergrepp av olika slag. Vår motståndare, Djävulens makt påverkar oss också till att bli mer och mer lika världen, Det som Paulus varnar för.

    Frank Mang sade: Vi har varit religiösa pratmakare! Har varit, sa han, är det bättre nu?
    Är det likadant i den andliga världen som i den profana, där våra kungar är landets historia? I så fall har vi EN förklaring där.
    http://stig-melin.blogspot.com/

  • Bo Westin

    Jag tror att dagens höga krav på teologisk utbildning och examina är ett filter som hindrar många kallade och andligt utrustade personer att komma in i tjänst. Och i landet lagom vakar man noggrant över att korrektheten, sanset och pragmatiken upprätthålls. Oavsett värdet av teologiska kunskaper (vilket säkert blir ett motargument) tror jag att detta är en del av förklaringen till stagnationen eller det fria fallet om man så vill. Tusen ytterligare orsaker kan nämnas men om vi nu är i fritt fall, i den mån vi var och en faller, så får vi hoppas att några vill göra något gott av situationen, genom att låta sig fångas upp i Guds nådefulla händer. DEt är genom Guds nåd och genom att vi kapitulerar från våra egna krampaktiga försök som saker kan börja hända och det om vi går tillbaka till instruktionsboken, bibeln, och hjälparen, den heliga ande. Vi kan aldrig bli mer än goda redskap för Guds nåd och kraft.

  • S-E Sköld

    Gud klarade Sina verk bra, när Han utan någons hjälp, med Sin Ande och och Sitt Ord, skapade allt; inkl Människan. Om Han finge Sin vilja igenom, skulle Han genom Anden och Ordet också upprätta allt; men det får Han inte då mänskligt klokskap står Honom emot: höga bålverk av människotankar reser sig upp mot Andens verk.

  • Nils

    Instämmer !

    *Det har alltid varit en nyckel om att får Gud gripa endast en som vittnar & tar Jesus på allvar så väcks folket…

    * Den andra faktorn som jag ser det är att det måste till en biblisk renässans av församlingsledartjänster – inte nödvändigtvis bland anställda pastorer, utan de som påtagit sig ”kallelse” till äldste.

    Jag menar att det idag finns ”hindrande murar” av människor i detta ledarskap som inte speglar sig gentemot de bibliska mönsterbilder som finns tydliga.

    Omedvetet bygger församlingar ”politiskt
    korrekta” ledarskapsmurar som förhindrar den dynamik ett bibliskt ledarskap ska utgöra. – Då hjälper det föga att ”anställa sig fri” från ansvar.

  • Anton34

    Jag är med i SvK och har tvärtemot dig possitiva erfarenheter av frikyrkan. I SvK bryr sig få, om ens någon, om hur man lever, heligt liksom oheligt. Vi är MÅNGA inom SvK som längtar efter helgelse och sund förkunnelse. Min och många andras erfarenhet av SvK att det KAN, men inte alltid, vara en plats där rena hädelser förkunnas och ibland mest rent flum….

  • Pingback: Måndag mitt på dan | Stefan Swärd

  • Pingback: Frikyrka i fritt fall? – del 2 | Stefan Swärd



Subscribe to Stefan Swärd