Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag skriver en krönika i Världen idag, idag, med en analys av utvecklingen i svensk kristenhet. Man hittar den här. Skriv gärna kommentarer på artikeln, antingen här eller på Världen Idags hemsida, eller både och.

Jag har fått frågor om hur jag ser på förändringarna i Världen Idag med avhopp, ny chefredaktör m.m. Jag är bara extern krönikör i tidningen så jag har inget inflytande över eller kunskaper om interna styrelsefrågor eller redaktionsledningsfrågor. Jag har goda vänner både bland nuvarande tidningsledning men också bland dem som tvingats sluta eller slutat i protest. Eftersom jag tycker att Lukas Berggren och Ulf Ekman är utmärkta personer känner jag inget behov av att demonstrativt hoppa av som krönikör i den uppkomna situationen.

Jag har förståelse för att en tidningsstyrelse tvingas till drastiska åtgärder om ekonomin går dåligt, men kan inte bedöma alls vad som har hänt i detta fall, eftersom jag inte vet någonting. Jag måste ju inte ha en uppfattning om allting.

Det jag vet är att det är något unikt att vi har två kristna dagstidningar i Sverige och att vi behöver göra vad vi kan för att stödja dem, gärna komma med synpunkter när så behövs, och det gör jag både när det gäller Världen Idag och Dagen. Men som aktiv kristen behöver man framförallt be för dessa tidningar, det är en viktig resurs med tidningar av denna kaliber.

  • JB

    Stefan, när du avslutat ditt skriveri om helvetet så kan du väl fördjupade dig i synden. Du tillhör ju de konservativa i den uppfattningen, men jag skulle vilja se en analys om hur vår syn på vad som är synd idag skiljer sig från den som funnits tidigare. Vi kan ju begränsa oss till de 150 år vi har haft baptismen i landet. Jag ser idag inte många som förbannar de som jobbar på söndagar ibland, trots man ska helga den. Varför är detta inte en synd idag. Varför är andra saker fortfarande synd inom vissa grupper men inte inom andra.
    Jag tycker historien är intressent och om man läser Anders Wibergs (jag tror det är hans i alla fall) ”Andeliga Thermometer” i Evangelisten 1857 kan man finna det syndfulla levernet på minus sidan, där – 35 Upphörandet av husandakt. Ohelgande av vilodagen, -45 Trevnad i lättsinnigt och världsligt sällskap -50 Läsning av romaner – 55 Bevistande av teater och baler -60 Helt övergivande av Guds ord och predikan -80 Svordom, Fritänkeri -95 Förtvivlan -100 Död och evig fördömelse

    Vår inställning har ju ändrats över tiden, Är synden bunden till tiden eller är den konstant. Hade Anders Wiberg fel?

    Själv till hör jag de som du ofta fördömer. De som relativiserar, ifrågasätter. Jag tar inte en gammal sanning för sann utan jag tester gamla sanningar och ibland finner jag dem sanna ännu, ibland förkastar jag dem. Detta gäller både i min syn på Kristenheten och i mitt jobb som forskare inom medicin. Det som är sant idag behöver inte vara det i morgon, då hade jorden ännu varit platt.

  • Sward

    JB,
    intressanta reflektioner. Men frågan är så omfattande att det kräver ett rejält blogginlägg. Ska försöka få ihop ett sådant. Enligt min mening måste man skilja på sådant som är relativt och tidsbundet, och där värderingar kan skilja sig från generation till generation, århundrade till århundrade, och frågor där Bibeln ger ett tydligt svar, och där kristna traditionen också har varit ganska enhetlig.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • JB

    Ta det lugnt, skriv först om helvetet, sedan får vi ta det helvetiska på denna jord

  • Bo Westin

    Det är bra. Argumentera utifrån den kristna traditionen och de svar som bibeln ger. Men då når du företrädesvis redan troende människor som fortfarande har någon sorts respekt för vad som står i den boken. Men de som inte har denna respekt för Ordet och den kristna traditionen lyssnar nog hellre till filosofer som ibland kan hitta ett guldkorn med hjälp av förnuftet.

    OK, jag låter kanske lite pessimistisk. Guds ord kan ju beröra även icke-troende så visst ska vi hänvisa till tio Guds bud och den kristna traditionen och den judiskt-kristna västerländska humanismen som Kristdemokraterna gjorde förr i tiden. Det är väl kanske bara profeter som i andens kraft vågar citera bibeln inför de icke-troende och för den delen i vissa fall även kristna.

    Är kanske detta ett av kristenhetens stora problem, att vi har tystnat och inte hänvisar till Guds ord när vi argumenterar för sanningen? Det är klart att vi då verkligen blir betraktade som dårar. Om vi visste att Jesus kommer i morgon eller om en vecka, vilka konsekvenser skulle det få för våra liv?

    Alla debatter inte minst på denna blogg har visat hur vi kan krångla till det med ett oändligt disputerande som följd. Det låter kanske som en klyscha för en del, men utan Andens kraft och vishet får vi problem med att nå fram till förståndet och hjärtat. Tyvärr kan människan hamna i ett tillstånd av förhärdelse. Är det detta som har drabbat stora delar av Sveriges befolkning. Frågorna äro många men svaren äro får.

    Ordträd

    Ta ner musiken på jorden
    och ge mig orden som bär
    när sista tonen klingat ut

    Du får plocka söta frukter
    som växer på ett ordträd
    med löv som inte vissnar

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    Som prenumerant på Världen i Dag tillhör jag nästan veteranerna och jag tycker inte alls det är märkligt att styrelsen ser över och vässar tidningens ideologiska profil. Och självklart blir det då turbulens bland de anställda. Under de här förändringarna har tyvärr tidningens ledningsfunktioner bemannats på ett sådant sätt att ett intryck har skapats av direkt beroendeförhållande till en bestämd rörelse och församling, det vill säga Livets Ord. Och detta är absolut ett problem, även om inget beroendeförhållande existerar. Om jag har förstått rätt var denna personkoppling till Livets Ord den viktigaste orsaken till att Siewert Öholm hoppade av. Jag hoppas att bemanningsfrågorna snart får en sådan lösning att inte förtroendet för tidningen skadas.

  • Nils

    Får man stilla fråga utan att du upplever att jag trampar på fel tå…

    Aspirerar du på att ta över skribentskapet från Mats Tunehag eller Siewert Öholm när nu dessa kastat in handduken på ViD ?

  • Anton34

    Själv så tror jag inte att Vid kommer överleva särskilt länge till….

  • Sward

    Nils.
    Jag har inga sådana ambitioner, är fullt sysselsatt med det jag håller på med. Men om nye chefredaktören så önskar kan jag gärna fortsätta skriva krönikor regelbundet.
    hälsar
    stefan Swärd

  • kjell

    Mark 2: 27-28 Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull. Helga vilodagen är en sådan paragraf som mina föräldrar tog med sig in i frikyrkan fast dom inte behövde, men ju mer dom studerade bibeln så fick dom också mer kunskap,vi lever inte efter lagens bokstav, vi är fria genom Jesu nåd. Vi har en lag i hjärtat ”som är den andra lik” står det.
    Matt 22: 36-40 där har du allt du behöver, men många har misstolkat den texten också, och tror att dom då kan leva t.e.x som homosexuella eller äktenskapsbrytare, men då har dom missat det förnämsta budet (V 37) Om jag älskar Gud så måste jag försöka förstå vad Gud haft för plan med mig och hela skapelsen från början.

  • Bo Westin

    För några år sedan skrev du en arg artikel i Dagen därför att Sverre Larsson hade ställt sina kunskaper till konkurrenttidningen ViD:s förfogande. Men du har kanske en annan uppfattning idag?

  • Ulf Stenlund

    Eftersom jag prenumererar både på Världen idag och Dagen kan jag säga att jag föredrar VID med undantagen fabläsen för det militära och tron att människans miljöpåverkan är en skröna. Dagen är framförallt intressant tack vare speglingar av kyrkligheten utanför Pingst och LO. I sakfrågor är det ibland brist på bokstavstro i Dagen. För oss som tror att Gud skapat världen är vissa dagenskribenter problematiska.

    En kommentar till JB:
    Den sk syndkatalogen skiljer från tid till annan men grundsynden att vi inte tror honom som sände Jesus. Lösningen på dilemmat är att hålla sig så nära Jesus som möjligt. Utan medveten synd kan inget rycka oss ur Guds hand.

  • Sward

    Bo,
    Min livssituation var lite annorlunda vid den tidpunkten,jag satt då i tidningen Dagens styrelse och företrädde storägaren Evangeliska Frikyrkan, och jag tyckte då att det kändes osmakligt att den person som ägnat stor del av sitt liv åt Dagen, skulle vara spjutspetsen för att dra igång en konkurrent. Men jag har lämnat den frågan bakom mig och jag kan inte älta i det i det oändliga.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Roland Gustafsson
  • Tom

    Stefan. Fast du är kompis med Berggren och Ekman så får du ju ha en åsikt om hur de skött situationen. Det finns ju ett generellt problem på en tidning om det är så att tidningen inte har rätt till sin egen åsikt utan det är finansiärerna som styr. Lite får man det känslan nu och då flyr de som producerat det journalistiska innehållet.

  • Torbjörn S Larsson

    VARFÖR kristna idag struntar i att helga söndagen som vilodag och ohelgar den genom vårdslöst prat, dövar gudslängtan med stormarknadsbesök och tycker söndagen är tråkig för att man städar beror enbart att gudsordet föraktas och inte läses. Du kan aldrig finna att Jesus ohelgade sabbaten, det enda han ohelgade var de äldstes stadgar.
    Fullständigt fånigt att använda det bibelordet att ”sabbaten blev gjord för människans skull”, med att helt nonchalera vilodagen. En djävulusisk tolkning.

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    Den nya chefredaktöören på Världen i Dag lär vara civilingenjör, precis som du, och då löser sig nog detta med människans miljöpåverkan som en skröna.

    Din andra reservation mot denna i övrigt utmärkta tidning gäller det militära. Och det problemet kanske nu flyttar över till Kanal 10……

  • Torbjörn S Larsson

    Det är bra Stefan att du fortsätter att stötta Världen Idag.
    Den blir mindre enkelspårig då…

  • kjell

    Jag tillhör en av dom som har arbetat på söndagar i både din och andras tjänst, det var både pastorer och andra som avrådde mig att arbeta på det sättet i min ungdom, och menade underförstått att jag levde i synd, men samtidigt använde dom sig av mig och mina kolleger, i samband med det jobb som vi utförde, det menar jag är skenheligt.

  • PeJ

    I en tid när det är helt legio att byta tjänster med prostituerade utan att någon pastor lyfter ett ögonbryn i de mest förnäma församlingsgemenskaper så ter sig upprördhet över att någon eller några hittar vilan på sabbaten någon annanstans än i församlingen inte så särskilt märklig. I entid när en pastor i en förstagångskontakt till en utsatt förälder kan meddela att utgångsläget är att som medlem är man tyst när pastorn talar för pastorn har minsann inte tid att lyssna på mer än sina kollegors inbördes versioner, då fyller säkert ett stormarknadsbesök sin funktion lika väl som ett urvattnat kollekttal även om det har sin bakgrund i ett antal år av förvärvade högskolepoäng.

  • Anonym

    Bättre att sitta på hölasset.. än att ha med maktmänniskor att göra.

  • Bo Westin

    Det finns inte så mycket mer att säga än att din krönika verkar vara en bra beskrivning av tillståndet ibland svensk kristenhet. Särskilt gillar jag formuleringen ”att tro på bibeln som Guds objektiva uppenbarelse.” Guds har nämligen uttryckt sig såpass tydligt i bibeln så att vi med den helige andes hjälp kan förstå Guds vilja och hitta en framkomlig väg.

  • Nils

    Intressant och läsvärd artikel. Hypotesen verkar vara att antingen vinner väckelsekristendomen teräng och får starkast genomslag eller så är det den kulturanpassade kristendomen med det religiösa smörågsbordet. Den som är välkammad men kraftlös och inte kan utmana, förändra och befria. Där frodas dock intellektuella kulturknuttar, akademiledamöter med flera som antagligen är kritiska mot såväl kreationism som helveteslära, sådant som är en grundbult i en levande kristendom kan man få för sig. En sorts glåmig kristen religiositet och ett sänke för det flesta. Detta till skillnad mot den karismatiska väckelsekristendomen med levande växande församlingar som kan möta människors andliga längtan (bortsett från diverse olycksfall i arbetet av Knutbytyp).

    Så tolkar jag det hela. Men jag tror inte beskrivningen förmedlar hela verkligheten korrekt. Den sortens konstruerade mallar är vanskliga som ett famlande försök att greppa en mångfacetterad dynamik. Jag har en känsla av att den traditionella frikyrkliga synen på exempelvis Svenska kyrkan inte alls är som trons dödgrävare. Visserligen ofta förmedlas kristendom light men fungerar ändå som inkörsport till den mer levande frikyrkliga versionen. Samt som bärare av det värdefulla kristna kulturarvet, inte minst viktigt som bålverk mot det totala förfallet.

  • wildwest

    Inget fel på den artikeln. Men fortfarande saknar jag en uppgörelse med dom kyrkor som inte längre predikar att Jesus är enda vägen till Gud. Jag förstår inte vad dessa kyrkor och dess ledare har i vår omsorg och vårt ekumeniska tänkande att göra. De är inte kristna.

    Det är illa nog att även bibeltroende församlingar har ett så utslätat evangelium att ingen berörs. Fortfarande är de dock just bibeltroende. Men sen finns alla andra. Och de finns i alla sammanhang, man kan inte enbart peka ut Sv kyrkan även om de märks mest där.

  • Anonym

    Hej på dig, jag ska ge ett exempel på den konventionella bidragsberoende projekt och aktivitetskyrkan.
    I en större stad kommer en samfundsikon på att det vore ju bra att göra något för de ”glömda” barnen, barn till missbrukande föräldrar. De missbrukande föräldrarna bor med sina barn ”där borta” i stadsdelen ”low class” som församlingspastorn varnar de som går i skilsmässotankar för.
    Det inrättas en projektbeskrivning med musikstudio, anställd projektledare och målsättningen att barn till missbrukare skall få träffa andra barn till missbrukare så att de inte känner sig ensamma.
    Förberedelsen i församlingen är att det kommer att stå i lokaltidningen att församlingen nu är engagerad i de ”glömda barnens” situation, att kommunen kommer att bidra med projektpengar.
    Risken för att barnen skulle komma till församlingen och behöva bli omhändertagna eller att församlingsbarnen skulle behöva leka med dessa ”glömda barn” befinns som obefintlig, att någon församlingsmedlem skulle behöva bekanta sig med en familj där det finns barn till (drog)missbrukare) är på grund av det betryggande avståndet från kyrkan till stadsdelen bedömt som obefintligt.

    Samtidigt i tiden görs projektpastorn återigen uppmärksam på att det I församlingen finns barn till missbrukare och den icke missbrukande föräldern ber återigen om hjälp i situationen, eftersom det inte skulle ge några populistiska tidningsrubriker så svarar inte pastorn annat än med att skulle vi ta tag i porr och sexmissbruk i den här församlingen så skulle vi behöva ta tag i så mycket annat så det gör vi bara inte.
    Förtroendet blir ju i åtminstone icke troende kretsar påverkat i ett sådant svar. När det sedan är uppenbart att barnen behöver ordentlig proffessionell hjälp svarar pastorsikonens kollega att även om jag skulle kunna förmedla ett namn till hjälp för barnen så skulle jag inte ge er det eftersom ni inte har förtroende för församlingen. Detta är naturligtvis helt ”avkodat” så det passar den ”kristna” nomenklaturan av snygg och prydlig fasad och också det arbetssätt som kännetecknar den rådgivning till pastorer som varit inblandad: tysta ned och gör inget.

  • Anton34

    Nu är ju iof sabbaten INTE på en söndag… utan på lördag…

  • Anton34

    Vid är allt UTOM en ”utmärk tidning”…. Som sagt: Vid överlever inte många år till…. Jag har sagt upp min prenumeration, och många andra som jag vet. Vi är trötta på Ekmans styre och färd till Rom…

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    Du och jag har helt olika syn på Världen i Dag. Jag tycker tidningen i stort sett är bra och verkligen behövs. Men jag menar att tidningen lever mycket farligt när intrycket av beroendeförhållande till en bestämd rörelse/församling – Livets Ord – är så starkt. Det förvånar mig att Ulf Ekman lovar ta den risk för tidningen som den starka personkopplingen medför.

  • wildwest

    Tja, jag försvarar inte en bit av den beskrivningen. En församling som är fri bör inte vara beroende av några statliga bidrag. En egenhet med dessa är att de kan dras in…

    Den huvudsakliga uppgiften för en församling är därutöver att klart och tydligt predika Guds ord så att inte ens missbruksproblematik kan uppstå i samhället. Inte att vilja figurera i lokalpressen som politiskt korrekt och ”god” utifrån rådande normer. Med det inte sagt att den sociala biten av en församlings verksamhet ska glömmas bort. Men den är alltid i andra hand. Annars kan vi lägga ned församlingen och forma ett ideellt socialkontor.

  • PeJ

    ””Är kanske detta ett av kristenhetens stora problem, att vi har tystnat och inte hänvisar till Guds ord när vi argumenterar för sanningen? Det är klart att vi då verkligen blir betraktade som dårar. Om vi visste att Jesus kommer i morgon eller om en vecka, vilka konsekvenser skulle det få för våra liv?””

    Jo det är så sant som det är sagt!
    Någonstans så har det implementerats att det är oerhört fult att konstatera sanningen, det kallas numera att döma, att fördöma. Guds ord är utbytt mot själavård med basen i psykologilitteraturen och med det ett rollspelande. Sanningen har blivut relativ den roll som rådgivare och pastorer spelar för tillfället.



Subscribe to Stefan Swärd