För att kunna tolka Bibeln rätt måste man ta hänsyn till grundtextens innebörd och ha inblick i hela sanningen som Jesus nämner i Johannes 16: ”Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.” Joh.16:13.

Det grekiska ordet ”eon” eller ”aeon” som översatts till ”evighet” betyder egentligen livstid, eller tidsålder, vilket framgår av Jesu slutord i Matteus: ”…Och jag är med er alla dagar till tidens slut”.Matt 28:20.

Se också 1Kor.15:24ff:.”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, 25ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26Den siste fienden som förintas är döden,”.

Och vers 28: ”Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.”

Sätt samman orden om förintelse av alla fiender (dvs Satan och hans demoner) med den sista satsen ”så att Gud blir allt, överallt” så inser man att ”hela sanningen” har blivit sagd och att den därför måste betraktas som det slutgiltiga ordet i den här frågan.

Men det handlar ju inte hur ”stor” synden är utan att man utan Guds förlåtelse är separerad från Honom genom synden.

Jag har misshandlat en 35-årig knarklangare som använde en ung tonårsflicka som sexslav och betalade med amfetamin. Detta hände i mitten av 80-talet.
Efter den brutala misshandel hotade jag att misshandla 35-åringen varje gång han ens kom i närheten av flickan.

Misshandeln och hot om repressalier fick honom dra sig ur relationen med flickan.
Gjorde jag rätt eller fel? Mitt svar är att jag gjorde vad jag kunde. Men Gud gjorde ingenting.

Gud är juridiskt inte skyldig att ingripa, men däremot har Gud rätt att ingripa. Varför avsäger han sig den rätten och tillåter så mycket onödigt lidande?

Jag vill att den kristna kyrkan upprättar en ”symbolisk lag” om civilkurage där det slås fast att Gud har en moralisk skyldigt att ingripa mot barnslaveri, sexhandel och knarkindustrin.

Bra att du visar medkänsla och rättspatos Stefan Swärd, men Domedagen är långt borta och oskyldiga lider här och nu. Vi behöver Guds hjälp nu – i himlen är det för sent.

Läs mer om hur en sådan lag i DN:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/brist-pa-civilkurage-kan-straffas

Hej Confessos, tack för svar, en fråga till, till dig och andra universalister.

Om vi leker med tanken att ni har fel(det kan nu ju ha) dvs att den dubbla utgången är definitiv och för alltid, som de flesta kristna ändå tror och alltid har trott. Vilket ansvar tar ni och får ni på domens dag, med tanke på att ert budskap har gått ut till den stora skaran av icke troende som då tänker, aha det ordnar sig ända, jag behöver inte bli frälst i denna tid, det ordnar sig ändå efter döden, men sedan upptäcker att det inte var så och då är det för sent att omvända sig?

Vill också göra dig uppmärksam på att feghet kommer att straffas lika hårt som att utnyttja någon som sexslav också…till de som går förbi..

Ja, du Undrande.

Vi kan ju alla bara tala utifrån det ljus och den kunskap man har nu – och det gäller alla såväl universalister som exklusivister.

Det är en frihet man har och jag kan inte se att det skulle kunna var på ett annat sätt. Det måste vara så.

Annars hamnar vi snart i en i en situation med en inkvistion som mördar och förföljer de med fel åsikt om vi inte hade denna frihet att kunna diskutera och torgföra vad vi tror om Gud och Guds rike och Guds natur (eller åtminstone i ett trångt åsiktsförtryckarfack där ingen vågar komma med avvikande teologi).

Vilket ansvar tar exklusivister om det visar sig att ni har fel och ert budskap har stött bort miljontals människor samt förminskat försoningsverket och framställt Gud som en snarstucken psykopatisk sadist?

Till syvende och sist har vi ett individuellt ansvar för vårt liv och var och en kan bara göra det bästa man kan för att komma fram till det som man ser som sant vare sig det är utifrån Skriften, erfarenhet, en inre röst, uppenbarelser eller annat.

Sedan har inte alla kristna i alla tider trott på exklusivismen även om religiösa ledare och kyrkan dundrat ut detta budskap och förföljt de som inte tror på det och rentutav mördat de som inte har hållit med.

Både teologer, helgon och vanliga kristna har trott på universalism. De sistnämnda i hemlighet många gånger av rädsla för någon form av negativ sanktion.

Vid alla begravningar är alla präster och pastorer universalister förresten. Jag har aldrig hört någon antyda ens att den avlidna skulle kunna hamna i helvetet utan det har bara talats om himmel, vara hos Gud och ljus och liknande.

Universalisterna är fler än vi tror.

Med den förståelse, läsning av Skriften jag har osv, kan jag inte komma fram till något annat än universalism och var och en må pröva det som alla andra säger och skriver.

Gud är god. Gud är kärlek. Gud är Helig. Sammantaget tror jag att Guds kärlek, godhet och helighet leder till att det finns en möjlighet för allas slutgiltiga frälsning (även om jag inte utesluter tidsbegränsade straff, någon har sagt i helvetet gisslas man med Guds kärleks gissel).

Om alla verkligen hamnar i himlen till slut eller om del av oförklarliga skäl inte vill vet jag inte. Men jag tror att det är möjligt från Guds horisont.

Ja, det vore hemskt. Men är det verkligen så att det är tron på ett evigt helvete som gör att man kommer till himlen? Räcker det inte att vara lite tveksam på den punkten, men att det vilktigaste är att ta emot Jesus i sina liv och vara trogen Anden, oavsett om det finns ett evigt helvete eller ej? Eller ska man tänka att om jag inte hotas av ett evigt helvete så struntar jag i Jesus?

Många som tror på ett evigt helvete och föreställer sig att nära och kära som dött skulle vara där, får sån ångest att dom får sina liv förstörda och många känner att dom faktiskt inte kan fungera om dom skulle tro så. Enda möjligheten för dom att kunna vara kristna är att det åtminstone finns en liten möjlighet att helvetet åtminstone inte är evigt. Betyder det att dom kommer till helvetet själva om dom tror eller hoppas på den möjligheten?

Aztekerna levde också i skräck och fasa och offrade människor till solen, för dom trodde att om dom inte gjorde det så skulle solen inte gå upp längre. Dom vågade helt enkelt inte låta bli att utföra människooffer, för tänk om solen inte gick upp, tänk om hotet var sant!
Men tänk om hoten inte är sanna, men människor får hela sina liv förstörda av ångest för att dom tror det.

Men visst, om solen inte går upp kan man ju testa under jordelivet, vilket man inte kan med helvetet. Och Aztekernas fasa att solen inte går upp och världen utplånas är väl en lindrig fasa i jämförelse med fasan att torteras i all evighet. Undrar vilka som kände eller känner mest skräck, dom forna Aztekerna eller somliga kristna.

Undrande:

Det finns lite tankar inom katolicism och även ortodoxin som vetter åt tidsbegränsade straff och universalism.

Och visst är det genom Kristus vi kommer till Fadern. Detta är möjligt genom Guds försorg och det är bara en tolkning att straffen skulle vara eviga och oåterkalleliga.

Att frälsning är möjlig är alltså genom Kristus. Bara för Gud vill det är det möjligt.

Vad som händer exakt efter döden vet vi ganska så litet om och inom protestantismen finns det en uppsjö av uppfattningar med uppryckningar, utplåning av de onda, dubbel utgång, först paradis som väntrum, sedan himme, först dödsriket sedan helvetet, först dödsriket sedan dom och himmel eller helvete osv, osv. Evangelikaler är sannerligen inte enade här.

” aha det ordnar sig ända, jag behöver inte bli frälst i denna tid, det ordnar sig ändå efter döden,”

Den som tänker så, tänker redan i rätt riktning (som tänker på Gud och det efterkommande), men kan mycket väl ställa till det för sig och försena sin frälsning.

Tänker vi inte alla litet i den riktingen ibland ”jag skall bättra mig …sen…”?

Jag fick min barnatro genom familjen och min vuxna tro genom bibelstudium, men alla är inte lika lyckligt lottade.

Hur många möter en trovärdig presentation av evangelium i vår tid? Hur många har mött Jesus genom världshistorien? Tror du verkligen att Jesus kommer att döma alla icke troende till eviga straff?

Är inte större delen av mänskligheten att likna vid vilsegångna får? Har inte Jesus lovat att söka upp dem för att rädda de varelser han givit ett absolut värde och som han dött för? Om han så måste söka upp dem i dödsriket och predika evangelium för dem där. Den gode herden misslyckas inte.

För att människor ska bli intresserade av att komma till en frikyrka måste de först möta Jesustroende som är trovärdiga Jesu vittnen. Den sorgliga sanningen är att vi förlorat vår trovärdighet i en tidsålder som präglas av vetenskap, teknologi och medier. De flesta förstår inte den kristna trons relevans.

I synnerhet inte när de mest kända kristna är sådana som påven och George W. Bush. Dessa båda herrar saknar all intellektuell och moralisk trovärdighet. Det räcker med att nämna pedofilskandalen och att gå i krig i Guds namn. Militära korståg och pedofili är de värsta av förräderier mot det kristna namnet. Det är att korsfästa vår frälsare.

Inte heller har majoriteten kristna trovärdiga svar på vetenskapens utmaningar. De flesta sitter fast i en förmodern och antivetenskaplig tolkning av skapelseberättelsen kallad kreationism, trots att de vetenskapliga bevisen för evolutionen är överväldigande. Det räcker med att nämna dna.

Och vilken trovärdighet har en religion som är uppsplittrad på tusentals kyrkosamfund? Var det inte Jesus själv som bad om att vi troende skulle vara enade så att världen kan tro på honom? Vi har sannerligen svikit Jesus och världen kapitalt.

Och ovanpå allt detta kommer helvetesförkunnelsen. Folk frågar sig vad de har gjort som är värre än det påven och Bush har gjort sig skyldiga till, så att de gjort sig förtjänta av ett sådant öde.

Och vad slags Gud är det, som sägs vara kärlek, som sänder bräckliga människor till ett evigt helvete? Hur kan någon anständig människa njuta paradis medan miljarder människor lider alla helvetes kval?

Om Gud verkligen finns och är helgjuten kärlek kommer han att älska oss in i himlen, resonerar man på det mest barnatroende sätt.

Bara en kristen tro som förmår besvara alla dessa utmaningar äger trovärdighet och kan leda människor till ett möte med Gud i form av den korsfäste som tar all synd och skuld, och all Guds straffdom med sig i döden. Kristi trovärdighet är verkligen oöverträffad, men hur ska människor få syn på honom?

”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.” Aposteln Petrus.

PeJ, om du sitter inne med sådan information så måste du ju gå till polisen och anmäla det.

Jag har ju sagt att jag tror på straff efter döden som en konsekvens av synd – men att finns en möjlighet till frälsning även efter döden – till slut.

Det innebär inte att man inte skall sträva efter ett rättfärdigt liv här och nu. Att leva rättfärdigt här och nu är gudomliggörande och det bästa och om man inte gör det är man redan i ett helvete.

Tänk på att Bibeln i svensk översättning bara är en översättning från ett grunddokument som inte alls är urdokumentet som den gudliga personen en gång nedskrev.

Bibeln är inte Koranen. Hos oss kristna är Guds Ord Kristus och hos muslimerna är Guds Ord Koranen.

Bibeln är en gudomligt inspirerad helig skrift men den är inte Guds rena ord – i synnerhet inte en översättning och inte heller avskrifter på sedan länge försvunna urdokument som blivit avskrivna i en kedja som vi inte har kontroll över.

Eftersom jag mött Jesus många gånger i vuxen ålder, inte minst i daglig bibelläsning, och har min barnatro intakt, så är det inte min egen situation jag beskriver. Det är snarare så att jag som kännande och tänkande kristen försöker förstå de utomståendes och sökarnas problem med att finna sanningen.

Det enda sättet att plocka bort hindren är att besvara dem på ett trovärdigt sätt. Utöver dessa allmänna hinder kommer de personliga som många människor har. Det krävs insikt och vishet, men framförallt en gudomligt född kärlek till människorna för att de ska kunna ta emot evangelium.

Just den här kombinationen av intellektuell och moralisk trovärdighet och överflödande gudsnärvaro mötte jag för många år sedan vid ett besök i Taizé. Bröderna och systrarna där hade verkligen förstått den sanna kristna församlingens viktigaste uppgifter. Sedan dess har de varit mitt ideal.

Jag insåg där och då att Gud älskar alla människor in i himlen. Det är bara en tidsfråga. Vi som är lyckligt lottade kan få en försmak av himlen redan på jorden genom sanningens och kärlekens ord. Det är därför vi kommer att vara brudeskaran, medan övriga blir bröllopsgästerna.