Jag sitter och jobbar med min bok om helvetet. Noterar att kyrkohistorien är ganska enhetlig. Läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete, som Augustinus utvecklade på tidigt 400-tal, har helt dominerat kyrkans historia efter Augustinus. Det är fortfarande Katolska kyrkans officiella hållning. Luther gjorde aldrig upp med denna förkunnelse, utan den levde vidare inom protestantismen, och har varit t.ex. Svenska kyrkans officiella lära. Jag tror fortfarande att man inte officiellt har övergett läran, Augsburgska trosbekännelsen gäller ju fortfarande inom Svenska Kyrkan.
Och visst kan man hitta förskräckliga avarter i kyrkohistorien av helvetesförkunnelsen. Det värsta jag hittills har stött på är nog drottning Mary I i England som regerade i mitten av 1500-talet. Hon återställde ju katolicismen i England. Hon avrättade brutalt sina politiska och religiösa motståndare med motiveringen: ”as the souls of heretics are hereafter to be eternally burning in hell, there can be nothing more proper than for me to imitate the Divine vengeance by burning them on earth”.
Eftersom mina fiender ändå ska brinna i helvetet i all evighet, kan jag ju börja redan nu och elda upp dem, och hjälpa Gud lite på traven. Det var protestanter hon brände upp, villolärare enligt drottning Mary.
Drottning Mary I har väl fått en drink uppkallad efter sig, ”Bloody Mary”.