Fyrkedebatten börjar bli tröttande för oss alla. Det har dock ställts så många frågor från olika håll, även på denna blogg så jag vill bara ge några avslutande kommentarer och försöka besvara några frågor.
1. Carl-Henric Jaktlund har hela tiden drivit tesen att denna debatt också handlar om samtalsklimatet, hur vi diskuterar teologiska frågor. Jag håller med Mikael Karlendal här, att Jaktlund ger en för snäv tolkning av Jonas Lundströms första inlägg. Det Jonas Lundström är ute efter är ett debattklimat där man kan ifrågasätta grundläggande kristna doktriner.
2. Men utgå ifrån att Jaktlunds analys är korrekt, att det handlar om framförallt att det behövs ett bättre samtalsklimat inom EFK. Under min period som samfundsordförande 2002-2010 jobbade jag ständigt med frågan om öppet samtalsklimat, vi ordnade rådslag, remisser, försökte öppna diskussionerna på kongresser och representantskapsmöten. Det hade naturligtvis kunnat göras bättre. Men jag förstår inte varför man ett år efter jag slutat som EFK-ordförande börjar kritisera mig för EFK:s samtalsklimat. Jag kan förstå om det hade tagits upp för fem år sedan, men idag? Vill man diskutera EFK:s samtalsklimat i presensform bör väl diskussionen föras med EFK:s nuvarande ledning, och min efterträdare som ordförande. Jag tycker också att det är märkligt att så kategoriskt kritisera Anders Blåberg, jag har hållit i processen då han har valts enhälligt av EFK, år 2006, och år 2010. Varför förde inte någon fram den kritiken till mig då, utan kommer långt efteråt. Så om denna debatt egentligen handlar om EFK:s samtalsklimat måste jag nog säga att frågan har förts fram på ett minst sagt märkligt sätt.
3. Eller är det så att det egentligen inte handlar om EFK:s samtalsklimat, utan det handlar egentligen om vad jag skriver på min blogg. Då bör man tydligt säga att det är detta som är problemet, inte EFK:s samtalsklimat. Och det har många synpunkter på, och jag utsätts ständigt för kritik på min egen blogg. Men jag har inget emot att diskutera den frågan. Mitt konkreta förslag är att jag skriver ett inlägg om hur och varför jag bloggar, lite hur jag tänker kring mitt skrivande, och så får den som vill komma med synpunkter. Lovar att komma med ett sådant inlägg inom en vecka. En diskussion på min blogg om mitt bloggande – det är mitt konkreta förslag för att lösa upp den frågan.
4. Och så handlar det om att utnämna Jonas Lundström som sektledare. Jag skippar tanken att rådfråga sektexperten Karl-Erik Nylund i den frågan, ingen tycks vara inne på det spåret. Jag har dock rådfrågat fyra personer som jag har förtroende för, och som känner till Lundström och hans kommunitet. Dessa fyra personer delar min kritik mot Jonas Lundströms teologi, två av dem uttrycker sig starkare än vad jag gör, och säger att han är en villolärare. En av dem delar teologiska kritiken men vill något nedtona den. Två av dem vill stryka under Jonas Lundströms inflytande och två av dem menar att han inte har något direkt inflytande. Jag har också fått kritik här på bloggen, vilket handlar om – var är Jonas sekt?
Jag känner inte Jonas Lundström. Jag har aldrig besökt hans kommunitet. En bloggdebatt brukar grunda sig på skrivna texter. Mina omdömen grundar sig på vad Jonas har skrivit i bloggsfären. Utifrån dessa drar jag slutsatsen att han tycks vara en ledande person, han hävdar själv att han har ett stort kontaktnät, och implicit kan man dra slutsatsen att han har ett inflytande. Så vitt jag vet är han den enda som hörs från den kommunitet han är med i, så som icke-kommunitetsmedlem kan man inte dra en annan slutsats än att Jonas har ett inflytande i den, och man kan anta att kommuniteten i varje fall tolererar hans läror, annars borde man rimligtvis markera detta på något sätt.
Så mitt omdöme om Jonas som sektledare kvarstår efter dessa sonderingar. Men det är oklart vad sekten är. Men om jag mjukar upp formuleringen och säger en ledande person som sprider ett sektliknande sekteristiskt och heretiskt budskap, så skulle jag kunna formulera saken, så att inte alla i hans närhet med automatik räknas in.
Pingback: Hej då för nu, Fyrke — Josefine Arenius()
Pingback: Swärd och Karlendal passar inte in i frikyrkan()