Jonas Lundström är en aktiv bloggare från Örebro. Han har studerat fyra år på Örebro missionsskola och har varit med i en eller flera EFK-församlingar. Han gjorde dock ett medvetet val att lämna Evangeliska Frikyrkan för några år sedan eftersom han inte kunde stå bakom en del saker som EFK står för. Han har uppenbarligen ett stort kontaktnät inom EFK, och min känsla från bloggsfären är att en hel del yngre EFK-are sympatiserar med det Jonas står för. Han har nu gjort ett långt blogginlägg och analyserat Evangeliska Frikyrkans utveckling.

Lundströms tes är att EFK styrs av en grupp som han kallar fyrkantsevangelikaler. Det är personer som bl.a. tror på kristna doktriner som jungrufödseln, eviga straff, Jesu uppståndelse, äktenskapet mellan man och kvinna, att Jesus gick på vattnet, att Jesus dog för våra synders skulle och tog vårt straff på sig m.m. Hans lista är ju inte särskilt anmärkningsvärd, allt han nämner tror jag på, och det gör också Carl-Eric Sahlberg i Klara kyrka, Bill Hybels, Rick Warren och Billy Graham – för att nu bara nämna några namn. Så det är kristet mainstream det som Jonas räknar upp.

Fyrkantsevangelikalerna styrs av mig och Anders Blåberg får man veta i blogginlägget, men det finns växande opposition, Jonas nämner bl.a. om strömningar inom Frizon, Saron i Göteborg, och Örebro missionsskola. Jonas uppmanar nu till en äkta Egyptenliknande revolt mot fyrkantsevangelikalerna med Swärd och Blåberg i spetsen. Folk måste träda fram, höja rösten och säga att man inte håller med Swärd, Blåberg och kompani.

Jag håller med om vissa delar av Jonas analys, på några punkter menar jag dock att han inte har förstått hur EFK fungerar. Men jag tycker hans frågor är intressanta så därför vill jag ta upp dem. Ursäkta den tråkiga punktformen för att få lite logik i resonemanget.

1. Jonas har rätt, EFK har och har haft tydliga evangelikaler i ledningen. Och det har funnits en enhet inom samfundet kring grundläggande trosfrågor, kring synen på Bibeln, Jesus som enda vägen till Gud, missionen och evangelisationen. Och jag tror också att att denna enhet långsamt eroderas underifrån, här är jag inte säker på att alla etablerade EFK-are inser vad det är som händer. Jag håller med Jonas L om att det är bättre att detta kommer fram tydligt än att kritik ältas i slutna rum. Ett av de äldre samfundens problem är ju att man har gjort stegvisa positionsförskjutningar utan tydliga beslut och en öppen debatt.

2. Jag tycker dock att Jonas Lundström ger en för snäv bild av dem han kallar för fyrkantsevangelikaler. Min passion i varje fall är att sprida evangeliet om Jesus, att grunda församlingar, och göra det Jesus sade, bota de sjuka, förmedla befrielse, och att uttrycka min tro genom socialt engagemang. Det låter på Lundström som att vi bara är ute efter renlärighet, en bild jag inte kan känna igen mig i. Och när vi jobbar med evangelisation, mission och församlingsgrundande, – då inser vi att det är viktigt att tänka igenom vad det är för evangelium vi förkunnar.

3. EFK:s teologi har inte fastställts godtyckligt av några gubbar i toppen. Vi har antagit dokument i våra kongresser där vi i demokratiskt fattade beslut har definierat vad vi är överens om, det innefattar att vi är evangelikaler, karismatiskt öppna, baptister och missionsinriktade, Lausannedeklarationen är ett avgörande styrdokument för oss – här har vi kommer överens om betoningarna i hur vi tolkar och förstår Bibeln. EFK har aldrig haft en inriktning att bara vara ett samfund som har högt i tak. I våra framtidsdokument som vi har processat och beslutat om senaste åren är det också en tydlig inriktning inför framtiden. Jag har aldrig fått kritik för att jag har sagt eller skrivit något som krockar med dessa inriktningsdokument. Här tycker jag att Jonas Lundström ger en för ytlig bild av vad EFK står för, och vad vi som rörelse har lagt fast.

4. Den tydliga inriktning som EFK har haft , har varit vår styrka, ska detta eroderas och att vi bara ska bli ett ytterligare högt-i-tak-samfund, kommer att bli förödande. Den kritik mot vår teologi och troslära som Lundström för fram, är ju inga nya idéer. Såg nästan allt under min tid med SMU-engagemang under 70-talet. SMU hade då långt över 100.000 medlemmar, idag har man drygt 30.000 medlemmar trots att man har gått ihop med baptisterna och metodisterna. All erfarenhet visar att relativisering och uttunning av budskapet leder till tillbakagång. Man har dock nått vägs ände inom SMU/Equemenia, och nu är det tydligt evangelikala röster som har tagit över i organisationen, en mycket positiv trend enligt min mening.

5. Tycker att Jonas Lundström fullständigt överskattar min roll inom EFK, jag har inga uppdrag alls inom samfundet och har inget inflytande över vare sig konferenser, medarbetarförbund, teologisk utbildning, Frizon, eller något annat. Jag är bara pastor i en lokal församling som dessutom till 50 procent är baptistförsamling. Det enda jag är, är att jag är bloggare, och det är en röst underifrån, och det enda forum jag har för att göra min röst hörd utanför min församling. Saron, Frizon, och Missionsskolan är dock mäktiga institutioner inom EFK. Så här tycker jag Lundström brister i analysen av hur EFK är uppbyggt. Och som jag visade i mina mini-memoarer, som samfundsordförande har man mycket begränsade möjligheter att utöva ett faktiskt inflytande. Om EFK-are ska göra uppror mot Swärd, jag begriper inte riktigt hur det ska gå till i praktiken, när jag inte har inflytande över någonting i samfundet. Och eftersom Elimförsamlingen i Stockholm enhälligt har valt mig som pastor, tror jag knappast att de hakar på revolten.

6. Jonas tycker att fler bör träda fram mot samfundets tydligt evangelikala ledning, fyrkantsevangelikalerna. Jag tycker nog redan en del har gjort det. Och jag har ju redan avgått från mina positioner inom samfundet, bland annat med motiveringen att en del EFK-are uppfattade mig som en belastning för rörelsen.

7. Tycker dock att det är viktigt med samtal, så att inte kritik bygger på missförstånd och hörsägner. Om det är så många personer som Jonas Lundström menar som helt är emot det EFK-ledningen står för inklusive tidigare ordföranden Swärd, så skulle jag tycka att det vore intressant att mötas för samtal om detta.