Nu avslöjar jag en nyhet – jag håller på och skriver en bok om helvetet

Blev påmind idag på twitter om Rob Bells bok som är på gång om helvetet, eviga straff m.m. Nu avslöjar jag en nyhet. Har en halvskriven bok i detta ämne, som jag jobbade med under åren 2000-2002, men projektet fullföljdes aldrig. Nu har jag bestämt mig för att fullfölja skrivandet och göra boken klar. Har gått igenom ganska noggrannt de olika bibeltexterna i ämnet, har tittat översiktligt hur kyrkan har predikat detta under historiens gång. Och har lite närmare tittat på Ingemar Hedenius skrivande och helvetesdebatten från femtiotalet i Sverige, och också följt debatten i Missionsförbundet för drygt 100 år sedan, då EJ Ekman blev avsatt på grund av för heteriska läror på detta område.

Jag tycker själv att denna fråga har varit den svåraste i kristna tron, och därför har jag av helt personliga skäl fördjupat mig i ämnet.

Min bedömning är att i svenska traditionen har tron på helvetet och eviga straffen haft ett starkt grepp. Det har varit Svenska Kyrkans helt rådande doktrin i varje fall fram till 1960-talet. Detsamma inom frikyrkligheten, det var väl främst fribaptisterna och Helge Åkesson som var inne på universalistiska tankegångar och den nämnde EJ Ekman som blev avsatt.

I min bok kommer jag att hamna i tydliga avståndstaganden mot universalistiska tankegångar, att det inte finns några eviga straff. Samtidigt kommer jag att brottas rejält med bibeltexterna, och kommer även att angripa en självgod kristen dömande attityd, Skriften är glasklar, vi ska alla möta Kristus som domare en dag, även de mest brinnande kristna personerna, även mitt liv kommer att granskas noggrannt – trots min tydliga bekännelse till kristen tro. Och jag kommer i en kommande bok att stryka under Joh. 3:16, Kristus kom för att frälsa världen, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad. Man kan alltså gå förlorad. Ska försöka förklara i boken vad det innebär att gå förlorad.

Tycker att den moderna kyrkan i Sverige har hamnat i en moralisk kollaps kring denna fråga. Tror man på helvetet och eviga straffen, då är det moralisk katastrof att inte lyfta fram det i förkunnelse och undervisning. Sedan kan jag naturligtvis förstå att i mötet med sekulariserade svenskar, som helt saknar en biblisk referensram, går det inte att börja i denna ände. Men tron på domen, och möjligheten att gå förlorad, behöver ha en central plats i kristen förkunnelse. Att sopa det under mattan, för att man tycker det är svårt, eller för utmanande – är logiskt ohållbart, och mycket kärlekslöst mot alla människor vars liv kraftigt kommer att beröras av detta.

En annan möjlighet är att präster och pastorer inte tror på detta idag. Men detta har Kristna kyrkan i Sverige predikat sedan Ansgars dagar i över 1000 år. Så vitt jag vet under den för-lutherska eran före 1550 så var det ingen skillnad i förkunnelsen på denna punkt. Sedan protestantismens insteg i Sverige har kyrkan tydligt predikat om himmel och helvete. Om man som pastor och präst påstår idag att kristna kyrkan har haft helt fel i denna fråga i 1000 år (jag talar nu om Sverige), i en så totalt avgörande fråga, vem vill då tro på en präst eller pastor som idag predikar en motsatt uppfattning, och inte tror på att man kan gå evigt förlorad, eller som inte vill tala om detta.

Vilken trovärdighet har en sådan kyrka? Noll enligt min mening. Om man har haft fel i 1000 år, och ändrat uppfattning senaste 40 åren, hur kan man då veta att de senaste 40 årens nedtoning av förkunnelsen om att gå evigt förlorad, att det stämmer – när kyrkan enligt denna mening har haft fel i 1000 år?

Ska med intresse läsa den amerikanske megachurch-pastorn Rob Bells bok som kommer ut endera veckan.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Mycket bra, Stefan! När Verbums begravningsmagasin hösten 2009 på själva sin framsida hade ett utdrag ur en dikt som förkunnade att ”Det finns ingen död som ej bytes i glädje” (ungefär vad Svenska kyrkan idag – utan större teologisk debatt – förkunnar vid alla begravningar och allhelgonafiranden) då uppmärksammade jag detta med samma frenesi som en svampkunnig hade gjort om ett naturmagasin på sin framsida haft texten: ”Det finns ingen svamp som ej kan göras ätlig.” (Det magasinet hade naturligtvis omedelbart dragits in). Men jag uppfattade att många, även präster, verkade likgiltiga för själva sanningsfrågan och mest funderade över vad folk skulle säga om en dementi, eller vad de politiska partierna (som ju samma höst tog över ansvaret även för kyrkans lära) kunde tänkas tillåta i den vägen.

    Så här är det ju: Antingen finns det en risk (stor eller liten) att i någon mening gå evigt förlorad, och då måste kyrkan naturligtvis varna för denna och ta itu med präster som lovar för mycket. Eller också finns det inte ens någon risk, och då måste kyrkan ju betona detta (ungefär som på begravningsmagasinets framsida) och ta itu med präster och andra – inkl. Jesus – som skrämmer folk i onödan. Så ser jag det. Vad beträffar helvetets karaktär och varaktighet tänker jag ungefär likadant: om man kan vara absolut säker på att det bara innebär ett utslocknande, ungefär som ateister redan tänker sej döden, så ska kyrkan givetvis gå ut med det och ta itu med de ”sadister” som tror att även helvetet kan innebära något slags fortsatt existens. Men om man inte kan vara absolut säker på att helvetet innebär ett rent utslocknande, så måste man naturligtvis informera om även denna risk.

    Däremot göre sej verkliga sadister inte besvär. Waldenström hade fel i att helvetet alltid är värre än värsta tänkbara scenario. (Jfr Lewi´s Den stora skilsmässan). Det finns grader i helvetet, säger ju Jesus och t.o.m. den fantasirike Dante, och det är klart att man genom goda gärningar et c får det relativt lindrigare efter döden än om man har mer på sitt samvete. Men barnaskapets salighet, himmelens glädje, den får vi bara genom tron på Jesus. Vad denna tro i sin tur innebär och hur mycket tro som ”krävs”, det får vi lämna åt Gud med hopp och förtröstan. Men det enda vi kan lova människor är: ”Tro på Herren Jesus, så blir du räddad!” Den som LOVAR mer (inte bara hoppas och ber alltså) begår tjänstefel.

    Så tänker jag som lekman. Jag vet en kyrkomusiker här i landskapet som upphört att spela på begravningar i Svenska kyrkan, eftersom han anser att människor blir lurade. Så långt har inte jag gått, men jag förstår honom. I Missionskyrkan ryser man idag över att Waldenström kickade Ekman och att en missionsföreståndare inte fick förkunna allas slutliga frälsning. Fast i dag är väl frågan å andra sidan om GF-kyrkan skulle kunna välja en missionsföreståndare som tydligt förkunnade de eviga straffen. Något slags bekännelse har ju varje samfund – sin egen eller någon annans… Och det är inte säkert att predikofriheten i praktiken är större idag…

  • S-E Sköld

    Bra, Stefan! En välbehövlig bok – undervisning – i vår tid: det var ju för Helvetets skull – verklighet – som JESUS kom: för att ingen skulle behöva gå förlorad.

  • Margret Sundin

    En viktig debatt – Svenska kyrkans begravningar ger falskt budskap – vi måste predika Guds Ord! Vi blir kanske inte gillade av alla och det är absolut inte politiskt korrekt!
    Margret Sundin pastor Citykyrkan Örkelljunga

  • Torbjörn S Larsson

    MÄRKLIGT
    Jag håller själv på med ett blogginlägg om de psykologiska följderna av att pastorer inte längre
    predikar om helvetet. Vilka konsekvenser det får i det dagliga livet.
    Som sagt märkligt.
    Är det nå´t Gud vill ha ut ?

  • Thommy bergenwall

    Har lyssnat på en mycket bra predikan i detta ämne av Daniel Wiklund, det var från korskyrkan i Allingsås. 2007-07-07 där osade det lite bränt vill jag lova.
    För mig har helvetet alltid varit verkligt, både nu och innan jag kom till tro, den var en stor del i mitt vägval för ca 23 år sen… v v Thommy Bergenwall kastasten,se

  • medvandrare i tron

    Jesus talade mer om helvetet än om himlen, vi som kristna måste ha det som en av huvuduppgifterna att varna därför, våra liv kommer att prövas på domens dag vad vi sagt och gjort. Det är även mycket kärlekslöst att inte varna för förtappelsen.

  • Anders Gunnarsson

    Roligt att någon verkar vilja ta i detta ämne…

    Helvetet är ju svårt att tala om, men nödvändigt. Min analys av kristenhetens första 1500 år, är att den hade en apostolisk och katolsk syn. Sen har det reducerats i vissa delar (kanske mest i SvK)… Katekesen.se ger besked om den allmänkyrkliga synen. KKK 1020-1065 tar upp de vesäntligaste delarna. Invändning 46-50 (på hemsidan) tar upp de vanligaste invändningarna mot katolsk tro!

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=690253941 Petter Sundqvist

    Tycker att frågan är viktig att ta upp men tycker det är viktigt med rätt perspektiv när man tar i den här frågan. Visst pratade Jesus mer om helvetet än himlen men ändå mer pratade han om Gudsrikets ankomst. Verkligheten av att Guds rike kommit, till denna jord. Bibelns ord talar genomgående om helande och upprättelse för hela skapelsen, men visst finns också verkligheten av helvetet för de som väljer bort Guds inbjudan till intimitet och upprättelse. Men vi får inte tappa bort Jesus huvudsakliga uppdrag och budskap – ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (joh 10:10b). Han kom inte för att i första hand kalla oss från något (helvetet) utan till något (till intimtet med Gud själv).

    Tror även att kyrkan i väst många gånger målat upp en alltför svartvit bild av himmel – helvete. Tror personligen att vi har mycket att lära av östkyrkans tänkande i dessa frågor, tex C.S Lewis ”den stora skillsmässan” speglar i väldigt mycket en östlig förståelse av helvetet.

    N. T. Wright, anglikansk teolog och biskop, har gjort flera små videor som finns på youtube där han bland annat tar i dessa frågor på ett väldigt bra sätt. Den här är kanske den mest aktuella men finns även fler som berör frågorna om himmel och helvete. http://www.youtube.com/watch?v=vggzqXzEvZ0&feature=BF&list=PLD966D6224EA97F83&index=5

  • Anonym

    Kul du plockar fram Ansgar tror att protestanter med en svart/ vit himmels och helvetesbild har en del att lära av honom och den kyrka han tillhörde.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Alla_sj%C3%A4lars_dag

  • Haning Burseryd

    Sluta klanka på Svenska Kyrkan! Att du hela tiden ger dej på Svenska Kyrkan, visar din onyanserade och fariseistisk attityd. Detta skriver jag med tanke på var du bor, att du bor just på en ort, där de bekännelsetrogna inom SvK har påverkat hela bygden.

    Du skulle göra rätt, om du erkände deras positiva betydelse, och av deras arbetes frukt får du njuta, när du flyger högt i dina drömmar och visioner!

    Frågan är bara den, vem eller vilka är trovärdiga, de, vilkas tro vilar på reformationens grund och som byggs på den apostoliska tron eller den moderna spiritualismen, som vet direkt vad Gud vill.

    Att klanka på RKK, att de representerar det vad Gud säger och sätt detta mot påståenden, att kvinnopastor Sundin vet direkt vad Gud vill och får direkta Guds tilltal.

    Hannu Ruokola
    Burseryd

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Intressant, Torbjörn. C S Lewis skrev i Lidandets problem något om att vi (med rätta, anser jag) får höra en hel del om de negativa konsekvenserna av alltför ivrigt helvetespredikande, men nästan aldrig om vad tystnaden om helvetet får för konsekvenser.

  • http://pulse.yahoo.com/_4CQF54K3CDY5XWEUXN2IWVQWUU Robert

    Lycka till med boken, jag ser fram emot den. Ja, det står ju klart och tydligt om helvetet i bibeln, detta kan inga flumpräster ta ifrån Gud. Vi behöver Jesus nåd och den Helige Andens kraft för att undkomma helvetet. Varje männsika måste ta sitt kors och följa Herren. Gud är kärlek och vill alla människor väl, därför sände han sin son Jesus Kristus till vår räddning för vi ska undkomma helvetet. Frid bröder och systrar i Herren.

  • Haggaj

    Ja, vad säger bibeln om helvetet? Inte samma sak som kyrkan brukar säga i vart fall …

  • Anders Gunnarsson

    Hur skiljer sig DIN tolkning av skriften från klassisk kristendom?

  • Lisa

    Det finns en utmärkt bok i detta ämne: ”I väntan på Messias” av Sven Reichmann. Läs den Stefan, det är det bästa man kan läsa i ämnet.

  • Anders Gunnarsson

    Matt 7 kan appliceras åt alla håll (i viss mån även KK)…
    Att skapa egna – rätta – sammanhang utifrån att kritisera andras tolkning, är föga konstruktivt och rätt protestantiskt fenomen. De är numera avfallna, alltså finns vi som är den ursprungliga sanna (osynliga och rätta) ”nyKyrkan”. Metoden har en icke-så-liten boomerang-effekt. Plötsligt är också den nya Kyrkan splittrad av en ny småpåve, med en ännu ”mer biblisk och rätt” församlingssyn! Allt skapat med – ni har fel – splittringsmetodiken!

  • wildwest

    Ett delikat tema. Kul (om man nu kan använda det uttrycket) att det tas upp. Även här finns diken från förr och diken idag. Men mycket intressant. Vore lika intressant att sedan höra om himlen. Det finns gradskillnader även där och det känns logiskt, men vad innebär det rent praktiskt? Samma kanske för helvetet.

    Som många anför avs begravningar: det vore informativt att få veta hur präster tänker som agerar begravningsförrättare avseende avlidna som med stor sannolikhet inte går till himlen. Visst förstår jag att det är svårt att hålla en helvetespredikan för dom anhöriga, men annars invaggar ju faktiskt alla i tron att det inte spelar någon roll hur man levt.

  • PeJ

    Med viss tillfredsställelse så känns det skönt att notera att någon annan än pastorer/präster kommer att sköta avgörandet beräffande om jag behöver ha fallskärm eller inte.

  • wildwest

    Jo, det är väl så man får se det som pastor/präst. Man kan aldrig veta. Rövaren på korset var ju ute i grevens tid om man så säger.

    När Baader-Meinhof-terroristerna på det kapade planet i Mogadishu sköts ihjäl av tysk specialenhet så vet jag att det blev vissa diskussioner om hur de skulle begravas och vem som skulle hålla i akten. Det var till och med tal om vigd jord eller inte. Nu las de långt från alla andra gravar vid en avkrok på kyrkogården. Om jag minns rätt hölls akten av RAF-terroristen Gudrun Ensslins far, som var präst, och förfärande positiv till terroristernas världsåskådning.

  • kjell

    Stefan får väl för”djupa” till allt mellan Himmel och det som ligger längre ner.
    Jag minns prästens tal när en stor politiker i vårt land gick ur tiden, prästens tal handlade om när han skall regera med Gud.

  • wildwest

    Det beror ju på. Vissa politiker borde inte ens regerat på den här sidan evigheten…

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Det är fel att ö.h.t. predika om den döde (även när det finns gott hopp). Sånt får anstå till minnesstunden. Det är Gud som dömer, vare sej det blir åt ena eller andra hållet. Prästen ska predika om Jesus och inbjuda till honom. Sedan lämnar vi den döde i Guds händer. Ja, det kan vara förskräckligt att falla i den levande Gudens händer (vi begraver ju rent av uppenbara skurkar ibland), men det är fortfarande Gud och ingen annan som dömer.

  • Sward

    LIsa,
    har läst boken men det var några år sedan. Behöver nog uppdatera mig.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Sward

    Andreas Holmberg,
    Det finns ingen död som ej bytes i glädje. Vad är det för religion? kNappast kristet. Inte ens universalisterna som tror på allas slutliga frälsning tar så lättvindigt på frågan.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Lennart 34

    På tal om helvetet kan det vara intressant att ta del av vad Nikolaj Berdjajev skriver i sin bok ”Vägar till självkännedom”. ”Varje ontologi byggd på helvetet är avskyvärd. I mitt förhållande till kristendomen har jag skilt på människor som är anhängare respektive motståndare till helvetet. Jag är övertygad om att anhängarna av helvetet utgörs av människor som önskar ett sådant. Förmodligen grundar sig min motvilja mot läran om de eviga helvetesplågorna på min elementära känsla av empati och medlidande, på omöjligheten av glädje och salighet så länge det finns bottenlöst lidande och plågor. Och jag har aldrig kunnat gå med på att det skulle finnas mindre medlidande och empati hos Gud än hos mig, en ofullkomlig och syndig varelse. Om idén om helvetet tidigare höll kyrkan samman, så stöter den numera enbart bort människor från kyrkan, såsom en sadistisk föreställning, och står i vägen för dem som vill vända åter. En juridisk religion duger inte längre för människan, hon är alltför söndertrasad av världen. Detta är frågan om huruvida kristendomen kan uppfattas som en fruktans och hotets religion”.

  • Anders Gunnarsson

    Om du är odödlig och fri. Väljer dig själv och vägrar ändra dig i evighet! Vart ska vi göra av de individerna? Om de får vara tillsammans blir det ett helvete, för Gud är sannerligen icke-närvarande här.

    Gud är helig, kärleksfull och nådefull! Han vill att alla ska nå saligheten. Förhoppningsvis når alla dit! Men de som inte når dit har sitt ego och sitt hat – av den som är all kärleks källa – att skylla!

    På så sätt blir helvetet något gott. Skräp som är fyllt av hat, förbränns i den eviga kärleksfulla elden (som kan uppfattas som hat av egoistiska anti-teister)!

  • Bo Westin

    Hur kan en god Gud vilja kasta människor i helvetet, frågar sig många? Och de som tror att så är fallet blir ofta förknippade med en gud som inte går att förena med den förlåtande och kärleksfulle guden som vi möter i evangeliet och som vi helst vill framhålla. Man blir betraktad som hård och kärlekslös enbart på grund av det faktum att man överhuvudtaget kan tro på en sådan gud – att kunna tro på existensen av ett helvete måste ju vara ett uttryck för stora brister i förmågan till medkännande och empati, vilket diskvalificerar oss från att bli betraktade som goda, kärleksfulla och empatiska kristna medmänniskor. Ja, ungefär så lyder den mer eller mindre (o)medvetna logiken i resonemanget hos många människor, kristna som icke-kristna. För väldigt mycket av våra attityder i denna fråga bygger på intuitiva resonemang som vi knappt är medvetna om själv.
    Det talas om helvetets straff som ett uttryck för Guds vrede och ett straff och att människor ska bli plågade med eld och svavel i heliga änglars och i Lammets åsyn i Upp. 14: 9-11. Samtidigt målas bilden upp av en Gud som gör allt för att rädda oss och som sänder straffdomar, för att få människor att vakna upp och som vill rädda oss från helvetet, t.ex. i Upp. 16:11. Han sände sin son för att var och en som tror på honom inte ska förgås, enligt Joh. 3:16.
    Det här med att Guds vrede tar sig uttryck i att människor ska plågas i eld och svavel i evigheters evigheter är ju en sida hos Gud som känns väldig svår att ta till sig. Men vår värld är nu på väg att bli ett veritabelt helvete och historien har påvisat så mycket av helvetiskt lidande och smärta så att helvetets existens ur ett lidandesperspektiv redan på denna sida om graven är svår att förneka. Om Gud nu ”tillåter” lidande och plåga på denna sida om graven är det ju inte otroligt att det skulle kunna finnas en plågornas plats även på den andra sidan. Frågan är emellertid om vistelsen i helvetet varar i evigheters evigheter? Detta är vad bibeln framhåller och det placerar också förkunnelsen om Jesu försoningsgärning i ett större och trovärdigare perspektiv.
    Jag tycker om Psalm 104, ”lovsång till världens skapare”. Där skriver psalmisten i sista versen. ”Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova Herren min själ. Halleluja!” Det här tror jag uttrycker Guds eget sinnelag; att han vill få ett slut på ondskans gärningar och synden. Han vill göra slut på de onda handlingarna och synden i den värld han skapat, en skapelse om vilken bibeln säger: ”Och Gud såg att det var gott”.
    Detta måste innebära att den dag när Gud skiljer mellan ”getterna och fåren” på grundval av om de har sina namn skrivna i Livets bok, så kommer inte de ’ogudaktiga’ eller syndarna att tillåtas att längre få utöva sin ondska. De kommer alltså till en plats där de blir ”avväpnade” och där inte längre Guds nåd finns tillgänglig, eftersom de valt att inte vilja har med Gud att göra. Frånvaron av Guds närvaro och nåd måste innebära ångest och smärta och bibeln illustrerar det i termer av eldslågor och tandagnisslan Varför i evigheternas evigheter, undrar någon? Jag utgår från att det beror på att vi som skapade till Guds avbild är evighetsvarelser som inte kan förintas och upphöra att existera, vilket många välmenande teologer velat tro på.
    Det är inte särskilt kärleksfullt att inte varna sina medmänniskor för helvetet om man nu tror på att det existerar. Det gjorde Dante i sin ”Gudomliga komedi” och jag tror nog att den berättelsen varit en predikan som gett många incitament för att sätta sin förtröstan till Guds frälsning i Kristus Jesus. Det här var lite tankar sedda ur ett mer logiskt och intuitivt perspektiv, vilket jag tror att vi också kan behöva framföra, utifrån antagandet att Gud finns till och att den kristna världs- och livsåskådningen utifrån detta antagande och våra samlade erfarenheter är relevant och trovärdig.

  • wildwest

    Jag tror varje människa medvetet eller omedvetet drar en gräns mellan den som är värd en himmelsk verklighet eller inte. Vad förknippas med himlen? Gröna ängar, glädje, frid, sol, goda tankar. Tycker valfritt intervjuoffer på stan att Hitler, Stalin, Auschwitzbödlar, multi-pedofiler, gängvåldtäktsmän, massmördare etc ska leva där tillsammans med Moder Theresa, ljuvliga barn som slagits ihjäl av ondskefulla soldater, snälla farmor, människor som dött för en god sak? Dom allra flesta lär säja: näe, ingen Hitler i himlen, jag vill inte vara med honom där.

    Alltså drar man en gräns nånstans. Så gör även Gud. Gränsen heter synd. Den omfattar även det som inte syns utåt, tack och lov. Även en mycket snäll människa kan vara mycket snäll av ren och skär egoism och ha låga motiv. Om Gud finns och har skapat himmel och jord så är det hans gränssättning man har att förhålla sej till. Det finns inte så mycket annat att göra. Han vara chef, typ. Vart tycker då gemene man att Hitler, som man inte vill träffa på i himlen, då ska befinna sej? Det blir vansinnigt komplicerat om det inte finns ett helvete, en motsats till himlen.

  • Pingback: Dag 30 – ett sista ögonblick « Tre vise männen()

  • Haning Burseryd

    När man besöker Citykyrkans webb-sidor och lyssnar på den sk. förkunnelsen, kan man bara konstatera, att denna församling ledd av kvinnopastor Sundin är utanför den sunda klassiska kristenheten, bl.a. hur hon fördömer Svenska Kyrkan och ropar på det HALLELUJA! Att hon pratar om att predika Guds Ord visar sej vara tomma ord, när det mesta går ut på att ondgöra sej på Svenska Kyrkan, ELM-BV och EFS och ropa på detta HALLELUJA!!

    Full av självbeundran vill hon inte släppa sina ungdomar till fallna kyrkor. En sund förkunnelse skapar sunt liv, men osund, spiritualisk förkunnelse leder också osunt liv och många verkar det vara, som har passerat genom hennes församling, när man läser Citykyrkans historia. Det visar väl att Citykyrkan i Örkelljunga är en Livets Ord-sekt.
    Hannu Ruokola
    Burseryd

  • Saltkaret

    Margret ger i alla fall ett mer sympatiskt, trovärdigt och kärleksfullt intryck än vad du och t.ex. Anders Gunnarsson gör. Hon går i alla fall inte på så dömande som ni gör. Fariseerna tålde inte heller att Jesus sa sanningen om dem. Det finns befogad kritik. Att som Anders Gunnarsson tidigare i en kommenter till Margareta upprepade gånger använda förkortningen lol – laughing out loud – säger en hel det om hjärtetillståndet. Stå på dig Margareta!!

    PS/ av misstag råkade jag ge en applåd till Haning. Den tar jag nu tillbaka. /DS

  • Haning Burseryd

    Bo Westin! Heter du så? Vad menar du i DETTA sammanhang ”Fariseerna tålde inte heller att Jesus sa sanningen om dem”? Vad menar du ”Det finns befogad kritik”?

    Jag har ingen anledning angripa personen Margret Sundin, men jag kritiserar hennes teologi och hennes ytterst snäva syn på kristenheten. Jag har inte märkt hos andra kristna i Örkelljunga den fördömande och fariseistiska attityden som hos henne. Hon klankar mest på Svenska Kyrkan och de lutherska väckelserörelser, som har relativt starkt inflytande just i Örkelljunga. I stället kunde hon se det positiva i Svenska Kyrkan och de lutherska rörelser, som har något att ge, se lite på tidsperspektivet, EFS startade 1856, ELM-BV 1911 och hon har hållit på bara några år.

    Jag själv har lämnat spiritualismen, när jag satte mej och mina upplevelser i centrum och ärligt trodde att Gud var med mej. Den spiritualistiska kristendomen , som grundar sej på upplevelser, är svag. En kristendom – här och nu – utan rötter är som tomtebloss, som kan verka levande, när den blossar upp, men den kan försvinna, när känslorna och upplevelserna svalnar. Är det just det, som sker i stor omfattning i svensk frikyrklighet? Det har blossat upp med väldig kraft och man har förnekat allt skrivet – Anden leder, sa man, nu ser man resultatet.

    Det bästa vore för Margret Sundin att skicka sina ungdomar till Strandhem, där det finns olika läger, konfirmand-undervisning och annan verksamhet på en god evangelisk, reformatorisk grund. I denna sunda miljö, kan kristna ungdomar utvecklas positivt till ansvarstagande kristna människor.

    Känner du till ELM-BV? Jag blev positivt överraskad, när jag lärde känna ELM-BV och mina frikyrkliga fördomar försvann! Jag tycker, att många frikyrkliga skulle må bra av att släppa det hårda försvaret mot allt, som luktar Svenska Kyrkan och lutherdomen!
    Hannu Ruokola
    Burseryd

  • kjell

    Bo växla mellan senast först och äldst först och kolla ditt namn.

  • Bo Westin

    Jag har inget intresse av att skicka in en specifik kommentar två gånger med två olika signaturer. Jag har skickat in en enda kommentar. Detta måste bero på någon problematik på Stefans blogg, en bugg av något slag.

    Mvh

  • kjell

    Jag har råkat ut för samma sak, möjligen hänger det ihop med mailadressen.
    ( salt adress ! ?)

  • Anders Gunnarsson

    Bo

    Jag har levt i bygden! Jag skrev;
    ”Citykyrkan kom efter att jag lämnat hålan (det är en håla, då alla vägar går neråt mot centrum). Men nog vart det splittring. ”Helande gemenskap” kallades den splittring som uppstod när jag flyttade (kanske flöt in i Citykyrkan). Lol2!”

    Jag kan bara se tragikomiskt i att kalla en utbrytning för ”helande gemenskap”! Det är så tragiskt att det blir komiskt! Sån splittring orkar inte jag med. Gör du?

    Tack gode Gud att du inte grundade 33 00 olika samfund, utan ett. Helige Ande gör oss till ett igen! Snart! Omvärlden skrattar åt oss (Joh 17 menar att enhet ger tro). Jag orkar knappt skratta med dem! Och Paulus var fly förb****d i 1 Kor 1:10ff! Det borde du också vara och alla småpåvar i hela landet…

    Allt gott

  • http://www.facebook.com/tommy.wasserman Tommy Wasserman

    Hej Stefan,

    en student skrev för några år sedan en uppsats i ämnet här på Örebro Missionsskola med underrubriken ”Tortyrkammare eller krematorium”. Jag minns att intresset var rekordstort vid uppsatsventileringen. Studenten redogjorde för olika ståndpunkter i frågan på ett bra sätt.

  • Anders

    Man kan beskylla Den Kristna Kyrkan för olika saker men om den dubbla utgången (Himmel och Helvete) har inte Kyrkan hittat på !Den kommer renodlat från Jesus Kristus i samtliga evangelier.Paulus Skriver mindre om detta än vad Jesus Kristus förmedlar . Till och med de mest liberala bibelfoskarna menar att undervisnigen hos Jesus Kristus om den dubbla utgången är autentisk(ursprunglig).Det är nogonting att reflektera över hos alla förkunnare som hukar i frågan.Jesus Kristus eller sin egen psykologiska /humanistiska verklighetsuppfattning.

  • Anonym

    Varför är det så intressant?
    Helvetet (ett ord som verkligen behöver redas ut för många ggr har det ju översatts felaktigt) vet vi inte speciellt mycket om. Det är dock en plats som Jesus varnar för och det har just inget med än så interessanta ord som ontologi att göra. Det enkla faktum att Jesus som gav sitt liv för oss varnar å det kraftigaste för helvetet är just den orsak att vi ska ta helvetets verklighet på stort allvar. Sen hur man uppfattar helvetet är en annan sak. Tror inte att mänsklig fantasi (Dante) är särskilt hjälpsam att få rätt tankar där! Alla tankar som går ut utöver det Bibeln själv talar om för oss kanske vi behöver lägga ner. Det räcker med de orden Jesus och andra delar av Bibeln i det ämnet. Att helvetet finns (tror inte att någon finns där ännu) kan väl bara vara därför att Gud bestämmt så. Då finns det alltså ingen som helst orsak att opponera sig för Gud är oändlig god, men samtigt rättvis och kärlek i alla sina gärningar. Det övergår långtvårt förstånd och risken är speciellt i det här ämnet väldigt stor att man gör sitt förstånd till sin (av)gud för att bedöma om det Gud har sagt skulle vara rättvis… Så futtigt då! Så förmörkat förståndet kan vara då!! Är det inte det tillståndet vi alla befann oss i innan vi lärde känna Guds oerhörda nåd och förbarmande?

  • kjell

    Det vore intressant att få höra vad din bror (TB) tycker Kan du ge honom en vink om det.

  • Bo Westin

    Ärligt talat så undrar jag själv så här i efterhand vad jag menade med det. Det verkar ha kommit med i stundens affekt.

    Jag tror som du att vi måste vara rotade i Kristus. Men ett träd som är rotat är skapat till att bära frukt, andens frukt. Till det anden ger är också gåvor av olika slag. Så det ena utesluter inte det andra. Om trädet inte är rotat så dör det. Om trädet är rotad vore det konstigt om det inte någon gång bär den helige andes frukt.

  • Anders Gunnarsson

    Tror inte han lysstrar på mig. :-)
    Ring honom själv. Han står i katafon telelogen (eller hitta.se)! Det gör min far också. De bor på samma gata och nästgårds till Sundins! Bertil heter f ö min pappa!

  • Anders Gunnarsson

    Haning

    EFS och ELM har (nog) mycket positivt att ge. Todd Bentley hade inte det (tror det var citykyrkans käpphäst ett tag, innan det gick käpprakt åt ”slutordet i rubriksättningens ämne”). Att sätta superevangelister på höga pidestaler, gör att fallet blir tungt.

    Den kyrkotrogna läsarväckelsen kan jag verkligen identifiera mig med. De är trogna i det lilla! Det storsvulstiga vulgo-karismatiska går upp som en sol, men slutar (nog) oftast med tunna pannkaksformade pladask!

    Dock ser det mörkt ut för kgl Sv salighetsverket (som lågkyrkligheten tillhör). Må Gud bevare henne och ena henne (i a f delar av henne, då liberalisterna kan starta egen religion) med Kyrkan och låt även alla frifräsare och alla samfund se den enhet som Jesus Kristus bad om; så att världen kan tro (Joh 17:21).

    Jag vill i a f be och arbeta – eller ”ora et labora” som Cistercienserna i granskapet Herrevad (nån mil längre ner på Rönne å) sa – för den framtiden!

  • wildwest

    Så länge man lyssnar in Gud, betraktar honom som sin herre så behöver man inte fundera alltför mycket över någonting egentligen. Men livet är inte riktigt så enkelt. Och människan är vetgirig. Därutöver så är det bra om man kan svara ickekristna om vad helvetet är och hur det ska uppfattas.

    Ämnet är ju inte sådär jättevanligt i predikstolarna. Det talas om gehenna, det talas om en eldsjö, det finns en liknelse om den rike mannen och Lasarus, där man kunde tala över ett svalj med Abraham, det talas om gråt och tandagnisslan, katolikerna anför sin skärseld som ett mellanting som dock leder till himlen till slut. Tycker nog det finns en del att reda ut i ämnet.

  • Magnus

    Stefan! Inte en dag för sent.. Lycka till i detta arbete det behövs.. Jag har dock ett litteraturtips till dig emedan en liknande bok skrivits på amerikansk mark för några år sedan..

    ”Hell under Fire – Modern Scholarshop Reinvents Eternal Punishment”.
    Boken är en samarbete mellan olika evangeliekala (på reformert mark visserligen) författare som skrivit olika delar vardera t.ex. Albert Mohler, Douglas Moo, J.I. Packer och Sinclair Ferguson…

    Du bör läsa denna för att få ytterligare kött på benen…

    När det gäller helvetesförkunnelsens frånvaro är det som jag ser det två orsaker till detta:
    i. De som tror på denna — finner det svårt och konfliktfullt att förkunna detta
    ii. De som inte tror på denna anser att idén strider mot Guds godhet (oändliga straff för ändliga överträdelser)..

    Mvh Magnus

  • Haning Burseryd

    Det verkar ha börjat intressant samtal inom Pingströrelsen, om medlemskap och dopet. Jag hoppas på att Margret Sundin kunde släppa de låsta positionerna och öppet samtala om dopet och forska det kristna dopets bibliska grunder, och inte hela tiden tjata om MITT beslut. Den betoningen finns inte i bibeln, utan den är Sundins utombibliska käpphäst och grundar sej på MIN upplevelse och MITT beslut.

    Frågan är huruvida frälsningen är MITT beslut eller Guds verk?

    Hannu Ruokola
    Burseryd

  • http://www.teologicafet.tk Andreas

    Det blev minsann debatt av det här med. Jag såg att även din pastorskollega i Borlänge tog upp frågan på sin blogg. Kunde därför inte låta bli att själv börja gräva i ämnet och posta egna blogginlägg. Ska bli intressant att se vad du skriver både här och i den kommande boken. Hur lång tid kan det tänkas dröja innan boken kommer i tryck?

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Det är Kungliga Salighetsverkets religion, Stefan. Det är uppfyllelsen av Hälsinglands nye apostel, ecklesiastikminister Arthur Engbergs vision. När staten nu styr kyrkan, sedan 22 oktober 2009 även dess lära, säger kyrkan bara vad de politiska partierna kan acceptera – eller bestämmer. Om äktenskapet, evigheten m.m.

    När jag satte upp en kopia på begravningsmagasinets framsida på personalens – i övrigt mycket frispråkiga – anslagstavla med den citerade texten gulmålad (överstrykningspenna) och frågetecken i marginalen togs den ner jättesnabbt och handlingen har sedan anförts som exempel på att jag måste vara lite rubbad och inte kan må riktigt bra ;o). Men sanningsfrågan kan aldrig bli likgiltig för en verkligt kristen församling – är det SANT att det inte finns någon död som ej bytes i glädje? (Tror att det var ett Setterlindcitat, och för en kristen, nb för en kristen och ”i Kristus” stämmer det ju, men i en tidning för ”Svensson” och alla svenskakyrkanmedlemmar blir det ju motsvarande utsagan ”det finns ingen svamp som ej efter stekning blir nyttig och god”. ”Det finns ingen död som ej bytes i glädje / och ingen människa har levat förgäves,” tror jag att hela det vackra citatet löd.

    Som sagt, hoppas det är sant, men jag har svårt att få ihop den där läran med Jesu undervisning. Hade man tagit läran på allvar borde man väl dock, likt reformatorerna, ha annonserat den nya ståndpunkten och reviderat kyrkans bekännelse. I dagsläget smygs nya läror in utan riktigt grundlig teologisk debatt – och bara sådant som de politiska partierna vill kännas vid får förkunnas i Svenska kyrkan. Tycker nog att frikyrkligheten borde sätta betydligt större press på detta mitt samfund i ekumeniska samtal och annat (inte minst GF-kyrkan!): inget djupare samarbete utan att de politiska partierna först lämnat Svenska kyrkans styrande organ!

  • Bo Westin

    För kännedom till Haning: Mitt svar avsåg din speciella fråga, inte allt som jag skrev.

  • Ola Nilsson

    BByter du från ”Allt mellan himmel och jord” till ”Allt mellan himmel och helvete” som slogan nu? Nej, skämt å sido. Det här är ju både väldigt svårt och väldigt angeläget. Det finns nog inte mycket som är viktigare f svensk kristenhet just nu än att förstå Guds vrede – den vi förblir i om vi ej blir födda på nytt! Jag funderade mkt under förra året och bäst hjälp gav – iofs inte oväntat – nog Martin Lloyd Jones. Frågan blir ju inte lättare när man som jag inte längre är vare sig pelagian lr arminian…