Länkar om församlingstukt

januari 17, 2011 ~ stefan

Bloggen och hemsidan Rom 10:17 har lagt upp länkar och bra undervisning om ämnet församlingstukt, bland annat en lysande predikan av Roland Hellsten som han höll i Saron i Göteborg 1982. Bra länkar också till Christianity Today, bl.a. John Ortberg ger sin syn på hur man hanterar disciplin-församlingstukt i en megakyrka.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kaj Ostholm

Detta med tanke på debatten kring synd och målsättningar och förväntningar

Detta har jag fått från en medarbetare i Frälsningsarmen. När man skall bli medlem i församlingen, så bekänner man följande starka ord framme vid altaret inför hela församlingen.

Jag tycker det är en bra sed för det ger en klar inriktning för var och en vad som förväntas och är målet för mitt liv i församlingen.

————————————————————————————————————————————————————-

Jag vill vara inbegripen i den Helige Andes verk, lydig Hans ledning i mitt liv, växa till i nåd genom bibelläsning och bön, gudstjänstliv och tjänst.

Jag vill låta Guds rikes och inte världens värderingar vara måttstocken för mitt liv.

Jag vill följa en kristen linje i mitt liv. I tanke, ord och gärning vill jag leva värdigt, rent, äkta, ärligt och moraliskt.

Jag vill stå för en kristen bekännelse i alla mina relationer, med min familj, grannar, kolleger, kamrater i Frälsningsarmen och ute i samhället.

Jag vill värna om familjelivet och verka för äktenskapets okränkbarhet.

Jag vill troget förvalta hela mitt liv: kropp, själ, gåvor, tid, pengar och ägodelar. Jag är medveten om att jag är ansvarig inför Gud för mitt förvaltarskap.

Jag vill avstå från alkoholhaltiga drycker, tobak, vanebildande droger, om de inte är ordinerade av läkare, spel om pengar, pornografi, ockultism och annat som kan förslava kropp och själ.

Jag vill vara trogen den avsikt Gud har med Frälsningsarmen, vittna om Jesus Kristus, försöka vinna andra för Honom och i Hans Namn ha omsorg om behövande och svaga.

Jag vill ge så stor del av min inkomst för att stödja Frälsningsarmens lokala och världsomfattande arbete.

Jag vill hålla fast vid Frälsningsarmens principer och arbetsmetoder, vara lojal mot dess ledare och stå upp för Frälsningsarmen både i med och motgång.

—————————————————————————————————————————————————————-

Vill man känna hur det känns att bekänna detta själv kan man ju byta ut ordet Frälsningsarmen mot namnet på sin egen församling eller kyrka eller bara församlingen.

Med vänliga hälsningar i Herren, – Kaj Östholm.
Anonym

Jag har följt med i denna intressanta debatt och skrev detta som en kommentar på C-H Jaktlunds senaste inlägg i frågan och publicerar det även här.
Jag undrar om vi blandar ihop församlingens identitet med församlingens uppdrag. Om vi först kan slå fast vad församlingens identitet är enligt NT, så tror jag att Swärd har en bra formulering. Luther beskrev församlingens identitet som: ”de troendes gemenskap”. Församlingen är Kristi kropp. Oavsett viken struktur vi har, om vi har en föreningsform eller något annat. Församlingen består alltså av människor som har omvänt sig och satt sin tro till Kristus, och har inlemmats i hans kropp.
Om vi sedan tittar på vad vårt uppdrag är, så är vi inne på det som C-H Jaktlund talar om: att bemöta männisokr som Jesus gjorde, inte stöta bort någon, vi ska vara välkomnande och öppna. Men problemet som jag ser det är att C-H Jaktlund blandar ihop församlingens uppdrag med församlingens identitet.

Om vi tar Jesus exempel så ser vi tydligt att han hade en väldigt exklusiv inre krets. Det var ju inte heller direkt en kravlös form av medlemsskap hos Jesus: Den som sätter handen till plogen och ser sig om är inte värdig.. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är inte värdig.. Beräkna kostnaden.. Den som inte är villig att förneka sig själv är inte värdig..Tänk om vi skulle ha sådana krav på medlemsskap idag!
Men när vi ser på hur Jesus bemötte människor så ser vi att han vände sig utåt, han gick dit människor var, han umgicks med syndare, han betjänade människor och älskade dem, oavsett om de ville bli hans efterföljare eller ej.
Det är en sådan attityd vi ska ha till människor.

Men låt oss inte blanda ihop församlingens identitet med dess uppdrag.
http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

Stefan, du skriver i ditt inlägg från den 8 januari om församlingstukten, att en församling även har rätt att besluta om ordningsregler utöver det som står skrivet i Bibeln. Jag delar ju i mycket dina ståndpunkter, men just det anser jag vara ytterst tveksamt. Jag tar upp det i mitt senaste blogginlägg: http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/?p=825

Det kan ju vara så att jag missförstått dig på denna punkt. Men, du får gärna förtydliga dig.
Bo Westin

Det är väldigt klart att det fanns en tydlig rågång mellan kristna och ickekristna i den nytestamentliga situationen, vilket bl.a. framgår av följande ord av Paulus:

”I mitt brev till er skrev jag att ni inte får ha med otuktiga människor att göra. Jag menade inte alla som är otuktiga här i världen, inte alla själviska och utsugare och avgudadyrkare; i så fall hade ni fått lämna världen. Nej, vad jag skrev till er var att ni inte får ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt, själviskhet, avgudadyrkan, ovettigt tal, fylleri och utsugning. Ni får inte äta tillsammans med honom. De utomstående är det väl inte min sak att döma? Själva dömer ni ju bara inom er egen krets. De utomstående skall Gud döma. Gör er av med den som är ond.” (1 Kor 5: 9-12)

Nåväl, låt oss fundera lite på den historiska situationen som denna församling levde i. De kristna levde i en utpräglad förföljelsesituation i 300 år ända tills kristendomen upphöjdes till statsreligion. Precis som under den kommunistiska förföljelsen i gamla Sovjetunionen kunde församlingen bli infiltrerad av dem som ville förstöra och förskingra församlingen. Alltså behövde man ha stenkoll på vem som var en sann broder i Kristus (tänk på Roms katakomber). Dessutom var Romarriket en utpräglat hedniskt stormakt med allt vad det innebar av grymheter, hedonism och avgudadyrkan gentemot vilket församlingen hela tiden var tvungen att vara på sin vakt. Vi i Sverige är trots allt fortfarande ett land som har en lagstiftning, människosyn och en ’sekulär’ humanistisk moral som är präglad av (åkt snålskjuts på) kristna vädringar och tio Guds bud, oavsett vad humanister och andra skulle säga om saken.
Vårt samhälle verkar dock i snabb tack mer och mer avlägsna sig från sina kristna rötter och närma sig den situation som rådde i Romarriket.

Vi i Sverige lever inte i en förföljelsesituation på samma sätt men däremot har vi på samma sätt som i den nytestamentliga församlingen en kallelse att hålla oss rena och leva i helighet. Men i den församling som vi läser om i t.ex. Apostlagärningarna var situationen snarare den att själar vanns för Gud istället för som det nu många gånger förhåller sig: att ’världen’ infiltrerar församlingen med sina värderingar och sin livsstil. Vi vill nå ut och vinna människor för Gud men då måste vi börja i rätt ända och reformeras till att likna den nytestamentliga församlingens i agapekärleken, andens kraft och gudsnärvaro.
Det handlar alltså om en kvalitativ förändring och inte i första hand om en strukturell förändring (t.ex. medlemskap a la Saron), en strukturell förändring som dessutom i sig själv skulle kunna bära frö till ”vår undergång”, om alltså dessa strukturer inte är i analogi med den rågång gentemot synden som upprätthölls i de tre första århundradenas kristna församling. Jag tror nämligen inte att Gud kan välsigna en församling som inte upprätthåller denna rågång gentemot synden och orättfärdigheten, all vår ofullkomlighet till trots.
Sward

Mikael Karlendal,
Det jag menar är att alla former av sammanslutningar har olika former av ordningsregler av något slag.
Självklart bör Bibeln vara utgångspunkten för en församlings praxis, lära och medlemsvillkor. Men ibland kan vi behöva även ha kompletterande riktlinjer, som vi själva kommer överens om i församlingen.
Jag tänker till exempel på det helnykterhetskrav som har varit mycket vanligt i svensk frikyrkohistoria, men som jag anser att det kan vara svårt att motivera utifrån en strikt läsning av Bibeltexten. Däremot kan en sådan ordningsregel vara befogad, inte minst om en församlingen arbetar med missbrukare och därmed behöver skapa en helt alkoholfri miljö.
hälsn
Stefan Swärd
http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

Stefan, jag tänkte väl att det var något sådant du syftade på. Men, jag anser att om vi vill vara ”församling”, så har vi inte rätt att ställa ett sådant krav på samtliga medlemmar eller ledare. Om man är en kristen hjälporganisation eller något liknande, då är det en annan sak. Men, så fort man gör anspråk på att vara ”församling”, då måste man vara beredd att ta emot alla troende och döpta kristna som medlemmar, om det inte finns något allvarligt att anföra emot, dvs saker som annars skulle föranleda ”församlingstukt.”
Anders Gunnarsson

Kan inte nog hålla med Mikael här. Stefan här är du ute och cyklar så att det skriker i syndakatalog-bromsarna.

Med din definition hade inte Jesus, Paulus eller Timoteus fått plats i din församling. Lite synd att utesluta grundarna hos en rörelse…
Roger Gustavsson

Hörnmark, som startat debatten, har nu kommenterat medlemskapsbegreppet:
http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=35&oid=7488
kjell

Jag läste Pelles blogg och fattar ingenting,kan han mena att att dom är sjuka eller inte klarar av att gå, t.e.x på grund av den ljudterror som finns i många av våra kyrkor, men ändå sitter hemma och beder för församlingen,är inte dom medlemmar enligt hans mening. Skall församlingsmötena styras av dom som för tillfället vistas i kyrkan (vi har dessa möten efter gudstjänsten) Det kommer både folkkyrkliga och som jag förstått t.o.m. ateister (som är ute efter att leta fel hos oss) skall dom få stanna och ta del av församlingsmötena och kanske påverka. Men ingen frågar dom som inte klarar av att gå,som ändå har varit med och byggt församlingen Många av dom har både barn och barnbarn i församlingen,
Margret Sundin

Jag gjorde en B-uppsats i ämnet en gång och instämmer med SS tankar det har jag skrivit tidigare här på Bloggen. Vill också gärna rekommendera (om jag får) att läsa ”vår församlings historia” på min egen Blogg som vittnar om livet i en församling som försöker leva i Guds principer i livets val, såsom äktenskap, sambo, skilsmässa, troendedopet, medlemskapet osv. Idag räknar vi församlingens år till snart 4 efter några år av brottning med dessa frågor och människor som lämnat för mera liberala sammanhang. Det är förstås helt i sin ordning, det är viktigt att känna sig hemma.
Det kanske viktigaste i vår församling och dess historia med omstart för fyra år sedan var just krocken mellan folkkyrka och frikyrka och hur mycket som blir missförstånd. LÄS på min Blogg
http://www.citykyrkanorkelljunga.se klicka till Margreths Blogg
Mikael

Hej Ring mig sen!
Receptet på en Virgin Pinja Colada är Rom + ½apelsinjos + ½äpplejos + Livetsvatten efter behag (pröva aldrig batterivatten igen det gör ont!) och glöm saltet och övriga kryddor finns det vatten som finns att tillgå.

Med kärlek

/Mikael
Mikael

Hej igen!
Ett förtydligande man läser Rommarbrevet och inmundigar drinken!

Varför skriver man en så löjlig kommentar!
Kan det vara för kvaliten på kommentarer man får är så skiftande?!

/Mikael