Debatten om församlingstukt har blivit omfattande. Nu har frågan kommit upp på ett antal bloggar som i sin tur skapar nya debatter. Det medför att jag måste få lite mer tid på mig innan jag skriver mitt nästa inlägg. Vill dock göra några påpekanden när jag nu tittar på debatten. Ska försöka återkomma inom de närmaste två dagarna.
Jag är positivt överraskad av det stöd man får när man vill problematisera den liberala, högt-i-tak frikyrkan, av folkkyrkokaraktär, som alltmer breder ut sig. Inte minst märker jag bland unga kristna en trötthet på intet förpliktande församlingar med låg nivå av överlåtelse, med en light-variant av underhållande kristendom – där man istället längtar efter mer av närhet, äkthet, att bygga en radikal kyrka med fokus på efterföljelse och lärjungaskap. Och där detta inte bara blir ord, utan verklighet. Bloggen Hela Pingsten tycker jag uttrycker detta ganska tydligt.
Jag gillar inte alls ordet församlingstukt, själva ordet känns för gammaldags, inte modern svenska, men eftersom Hörnmark använde ordet har jag hakat på. Det är ju också ett etablerat begrepp i svensk frikyrklig tradition.
Men församlingstukten blir en vattendelare. Ska man bygga en församling som bygger på lärjungaskap och efterföljelse, och där man kan ställa krav på medlemmarnas liv, eller ska man bygga öppna folkkyrkor, med en individualiserad kristendom, där kyrkan mest levererar vissa religiösa tjänster som gudstjänster, ungdomsarbete m.m, men där medlemmen lever sitt eget liv.
Och här tror jag att de traditionella samfundsstrukturerna inte längre är relevanta. GF-kyrkan i all ära, jag uppskattar viljan till nytänkande, men ett problem är att det bygger på de traditionella samfundsstrukturerna. Jag tror att huvudlinjen blir mellan radikala lärjungaskapsinriktade församlingar som bygger på tydlig undervisning, en överlåtelse till varandra, och en strävan till ett gemensamt liv i Kristi efterföljelse, och mer öppna folkkyrkor, där kristendomen blir mer och mer individualiserad, jag lever mitt eget liv och jag går till kyrkan för viss religiös konsumtion, där jag själv väljer vad jag vill tro och hur jag vill leva.
Och här tror jag att församlingar som har fokus på efterföljelse, lärjungaskap, och som tror att det finns en given moralisk standard för oss kristna, kommer att hitta varandra. Här har nog en trosförsamling, en katolsk församling, väckelsegrupper inom Svenska kyrkan, en konservativ baptistförsamling, en missionsförsamling som lever kvar i samfundets väckelsetradition, och radikala EFK- och pingstförsamlingar mer gemensamt – i det att man är ganska överens om hur man ska leva det kristna livet, och uttrycka det i en lokal överlåten gemenskap.
Tycker att katoliken Bengt Malmgren, Bengts blogg, breddar denna debatt på ett bra sätt, och visar att detta är en gemensam kristen angelägenhet.
Svensk frikyrka håller ju nu på att formera sig i två stora block, GF-blocket och ett block som består av EFK/Pingst och SAM. Men samfundsstrukturerna kommer inte att fungera inför framtiden, och inte heller våra utbildningsinstitutioner – om man inte hyfsat är överens om hur man bygger en församling, vad innebär det att vara Kristi kyrka, vad innebär lärjungaskap och efterföljelse idag.
Det är stor skillnad på att leda en frikyrka som är en öppen folkkyrka, med låga förpliktelser när det gäller överlåtelse och lärjungaskap, och en församling som bygger på ett gemensamt liv i Kristi efterföljelse och där man inte relativiserar den kristna tron och livsstilen.
Jag återkommer.
Pingback: Tweets that mention Nu laddar jag för nästa rond i församlingstuktsdebatten | Stefan Swärd -- Topsy.com()
Pingback: Visionen om troendeförsamlingen och församlingstukt()