Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här följer lite Bibelreflektioner över ämnet församlingstukt. Framförallt en Bibelanalys av ämnet, men också lite logiska resonemang.

Låt mig börja med en mycket enkel bild för att förklara vad församlingstukt är, för den läsare som inte är van vid att läsa i Nya Testamentet. Om en fotbollsspelare bryter mot regelverket, och kanske skadar motspelarna, blir man först varnad, och hjälper inte det blir man utvisad. Syftet är att det inte ska bli anarki, och skador på fotbollsplanen – och att det ska vara ett rättvist spel. Det är en princip som alla är överens om, som spelar fotboll, och alla är överens om att domaren ska avgöra när någon ska utvisas. En utvisning är inte på livstid, utan i ishockey bara några minuter, i fotbollen en eller några matcher. Egentligen är det en liknande tanke med församlingstukten i Nya Testamentet.

En av idéerna med en församlingsgemenskap är att leva i ett öppen gemenskap  med varandra, och hjälpa varandra att bli alltmer Kristuslika och vinna seger över synden. Att hjälpa varandra att vinna seger över synden, är ju en i synnerhet positiv verksamhet. Inget skadar oss själva, våra relationer och andra så mycket som synd. Synden kan vi bli renade och befriade från när vi bekänner och omvänder oss, det är något helt och hållet positivt. När vi varnar någon för synden och dess följder, och den personen varken lyssnar på den ene eller den andre, då träder församlingstukten in.

För att ta några exempel, lätt förklädda, från min egen pastorala erfarenhet. Vad gör man när en kristen man som är medlem i en församling, slår sin fru. Och det upprepas, trots själavård, förmaningar, tillsägelser. Han fortsätter slå sin fru. Där menar jag att man i en kristen församlingsgemenskap, ibland måste säga stopp. Hit men inte längre. Du lyssnar inte på vad vi säger, vi accepterar inte att du slår din fru. Vi delar nu ingen gemenskap med dig, du kan inte äta tillsammans med oss, komma hem till oss, delta i våra sammankomster, förrän du har omvänt dig, gjort upp med detta. Självklart fortsätter församlingen be för den ”utvisade”. Så fort personen visar tendens till ånger, omvändelse, bättring, att vilja gå till roten med det destruktiva beteendet, är man välkommen tillbaka, utvisningen upphör.

Jag kan ta ett annat exempel, en person i en församling som konsekvent förtalar och talar illa om andra personer i församlingen, bakom ryggen på folk. Skapar osämja, intriger m.m. i församlingsgemenskapen. Vad gör man då, när inte förmaningsord, tillsägelser hjälper. Finns det även där en gräns, när församlingstukten inträder, när man tydligt markerar. detta kan inte tolereras i vår församlingsgemenskap.

Eller vad gör man när en kristen broder, en församlingsmedlem, har problem med pedofili. Där kan en kristen församling vara en mycket känslig miljö, med många barn och barnfamiljer. Vad gör man då, när en person inte visar medvetenhet om problemet, inte visar ånger, öppenhet, en vilja att komma ifrån sin synd.

En församling som inte tillämpar församlingstukt, det den säger är att hos oss kan man göra hur som helst, och bete sig hur som helst, och behöver inte bry dig om när någon säger till någon om något. Och vi är inte på något sätt överens om vilka etiska regler som ska gälla i vår gemenskap. Det är ju horribelt.

Principen är ju inte särskilt märklig. Den tillämpas även i alla andra typer av organisationer. Fast med andra kriterier än vad som gäller i en kristen församling.

Jag minns häromåret när Vänsterpartiet uteslöt en medlem därför han hade medverkat i en porrfilm.

En direktör i en av Sveriges största företag, man fick misstankar om att mannen var pedofil, och drev viss spaning på honom. Han blev tagen på bar gärning vid ett tillfälle, när han köpte sex av en minderårig. Han fick omedelbart sparken från sin arbetsgivare.

Är man aktiv medlem i ett politiskt parti eller anställd i ett företag, finns det mycket strikta regler du måste följa. Att inte fler blir uteslutna, eller uppsagda, beror på att svenskar är så duktiga på att följa organisationsregler. Några Volvoanställda fick sparken för någon vecka sedan för de skrev ofördelaktigt på Facebook om sin arbetsgivare.

Jag har varit en del engagerad i ungdomsidrott. En trettonårig hockeyspelare fick sluta i sitt lag, därför att han hade dålig attityd till tränaren. Missade man en träning blev man automatiskt avstängd en match.

Det jag försöker säga är att alla typer av organisationer har sina regelsystem.

En kristen församling är inget undantag. Den behöver dels ha Bibeln som rättesnöre i lära och liv, men en församling kan dessutom besluta om specifika ordningsregler som gäller just den församlingen, det kan vilken organisation som helst göra. Det viktiga är att man tydligt kommunicerar vad som gäller.

Det är möjligt och till och med troligt att församlingstukt har använts felaktigt i frikyrkans historia i Sverige. Men att på basis av detta, dra slutsatsen att församlingstukt sysslar vi inte längre med, det är att slänga ut alla barn med badvatten. Ett världsberömt exempel på tveksam församlingstukt var när Katolska kyrkan uteslöt Martin Luther tidigt 1500-tal.

Vad säger då Bibeln om detta? Enligt min mening måste en församling som har någon ambition att vara lärjungaformande, att tillämpa någon form av församlingstukt, men det får inte göras godtyckligt, det måste finnas tydliga riktlinjer för vad som är oacceptabelt i en församling.

Standardtexten i Bibeln är Matt: 18:15-17, ”om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning eller publikan”.

Syftet med församlingstukten är tvåfaldigt. Dels att hjälpa den syndande församlingsmedlemmen tillbaka på rätt väg, till gagn både för den berörda personen och omgivningen.  Liknande tankegång finns i Gal. 6:1, Jakob 5:20, om att förmana den som syndar. Syftet är också att bevara församlingen ren, att se till att syndens ogräs inte sprider sig, och bevara församlingens helighet, att vara Kristi rena brud. Heb. 12:15 pekar på syndens spridningseffekt, bitterhet i detta fall. Församlingsledare som syndar ska offentligt tillrättavisas enligt 1 Tim. 5:20. 2 Petr. 3:14 och Ef. 5:27 talar om församlingens renhet och helighet. Upp. 2:14-15, 2:20 talar om att Kristus själv var bekymrad över synd i församlingen, och var beredd att gå tillrätta med det, om inte församlingen själv gjorde det.

Vilka synder leder till församlingstukt? Församlingstukten är ju inte första steget, utan den yttersta konsekvensen när församlingsmedlemmen vägrar lyssna på råd, förmaning och andlig vägledning. De fall som tas upp i Nya testamentet handlar om olika saker. 1 Kor. 5:1 handlade om incest, och där tillrättavisade Paulus församlingen för att man inte hade tagit itu med detta. 2 Tess. 3:6-10, handlar om en grupp i församlingen som var lata, drev omkring och inte ville arbeta. Rom. 16:17, Titus 3:10 handlar om personer som skapar splittring. 1 Tim. 1:20 handlar om en person som sprider hädelse. 2 joh v 10-11 handlar om att sprida villfarande läror. 2 Tess. 3:14,15 talar om personer  som helt avvisar Pauli undervisning. Detta är några konkreta församlingstuktsfall i Nya Testamentet, men det finns ju ett antal texter som tydligt markerar, att vissa beteenden inte är förenligt med kristen tro och livsstil. Apg. 5 och lögnerna från Ananias och Safira är ett klassiskt exempel. 1 Kor. 6:9-11 är ju en klassisk text, men en rad avsnitt i sändebreven, Romarbrevet, Efesierbrevet, Kolosserbrevet är också praktisk vägledning till de troende om hur de ska leva som kristna.

Det finns alltså ingen tydlig markering om vilka synder som leder till församlingstukt, men grundprincipen är att processen är stegvis, det är troligt att det mest åsyftar frågor som faktiskt skadar församlingsgemenskapen, och den berörda personen och dess anhöriga.

Några korta ord i ett stort ämne. Jag skulle vilja avråda folk från att vara med i en församling som inte alls tillämpar någon form av församlingstukt. Det innebär ju att församlingen struntar i hur folk lever, det innebär att en person kan leva i synder som påtagligt skadar både en själv och andra, utan att församlingen agerar, mer än kanske lite förböner och tillsägelser, men hjälper inte det, gör man inget mer. Det kan i värsta fall bli en ganska destruktiv miljö. En sådan församlingsmiljö hjälper inte heller människor att komma ifrån skadliga beteenden och missbruk, eftersom man inte utmanar människor.

Att hjälpa varandra som kristna att vinna seger över synden, är en av de viktigaste uppgifterna för oss i församlingarna, både genom undervisning, gemenskap och att i kärlek förmana och uppmuntra varandra. Synd är det värsta som finns, och något vi behöver bli fria ifrån. Och det är synd Jesu blod renar oss ifrån.



Subscribe to Stefan Swärd