Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Svensk debatt angående internationell politik blir ofta för okunnig och vinklad, och speglar inte allt det komplexa i internationella konflikter, och framförallt inte om hur konflikterna kan lösas. Därför är det nödvändigt att följa den breda internationella debatten i respekterade globala tidskrifter och tidningar. Min favorit bland dessa är brittiska the Economist.

I sin huvudledare i årets första nummer diskuterar man situationen i mellanöstern. Man uttrycker en stor oro, och menar att det finns en uppenbar krigsrisk under år 2011. Det största hotet är att Iran håller på att skaffa sig kärnvapen, och där syftet är att använda vapnen mot Israel. Något Israel aldrig kommer att acceptera utan kommer att slå tillbaka till vilket pris som helst. Iran 2011 är ett större hot än Hitler 1939, nu är vapnen och dödandet så oändligt mycket snabbare och effektivare.

Ett annat stort hot är den upprustning som Hizbollah bedriver vid Israels norra gräns, med finansiering och vapensändningar från Syrien och Iran. Economist gör bedömningen att Iran och Syrien har försett Hizbollah med 50.000 missiler och raketer, nu med mycket större räckvidd och slagkraft än vad man har använt vid tidigare krig. Hizbollahs upprustning har dramatiskt förändrat maktbalansen vid Israels norra gräns. Smäller det till mellan Israel och Hizbollah, blir förmodligen Syrien och Iran indragna i konflikten. Det behövs bara några knapptryckningar för att sätta igång ett omfattande krig vid Israels norra gräns.

Alla länder har inte Norge som grannar.

Ett problem i sammanhanget är att både Iran och Hizbollah, vill se den Israeliska staten utplånas, så det finns inget utrymme för förhandlingar. Det är ju samma hållning Hamas har, som råder över Gaza. Israel har ju dock lyckats förhindra att vapenleveranserna till Gaza inte har blivit av samma omfattning som till Hizbollah i södra Libanon, därför är Israel inte utsatt för samma militära hot från det hållet.

Sådan är situationen, det är inte särskilt enkelt att komma med svar på hur problemen ska lösas. Iran har ju visat total motvilja att gå med på internationell tillsyn och göra eftergifter.

Det vi kristna kan göra är att be till Gud om fred, blir Israel indraget i ett krig kommer det att drabba alla på denna lilla kustremsa vid östra medelhavet, vars existens har varit i fokus för världen, under julhelgen.

  • http://www.trolleritider.se Samuel Varg Thunberg

    Stefan: Hur skulle din syn på Israel kunna förändras om landet går in i ett, mer aktivt, krig med direkta attacker mot ett annat land?

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    Intressant inlägg!

    Och det är väl ganska relevant att påpeka, att en skapandet av en eventuell palestinsk självständig stat som erkändes även av Israel, inte skulle påverka detta krigshot ett dyft. Snarare förvärra Israels strategiska och taktiska läge inför ett sådant tänkbart krigsscenario.

  • Sward

    Mycket svårt att säga, det beror på hur kriget utformas. I denna konflikt är ju Israel helt och hållet den angripna och utsatta parten, Israel har ju inget intresse av att vara sig utplåna Iran eller södra Libanon, utan vill ha lugn och ro. men självklart måste det krävas av Israel att man parerar de militära hoten på ett rimligt och moraliskt försvarbart sätt, vilket krävs av alla civiliserade länder.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Sward

    håller med, Hizbollah och Iran vill inte göra detta för att hjälpa palestinier.
    Stefan Swärd

  • Olov S

    jag älskar också economist! förutom själva artiklarna och den säregna economistprosan är det bildtexterna! rubrikerna! diagrammen! kartorna!

    här ett par artiklar där just kartorna var ganska omvälvande för mig (hoppas det funkar för icke-prenumeranter):

    http://www.economist.com/node/8571800

    http://www.economist.com/node/12059326

    http://www.economist.com/node/12436112

    om de funkar kan man ju ha dem som ett underlag för att prata om vem som är den utsatta parten?

  • http://tony48.blogspot.com/ Tony Malmqvist

    Den helt naturliga frågan man även ställer sig är. Vad blir USA´S svar på ett eventuellt kärnvapenanfall från Iran och i nästa led hur tänker Ryssland?

  • Lage Swärd

    Mycket kvalifiserad analys av läget.Speciellt farligt är uppbyggnaden av inderekt eldkraft i
    norra Libanon. Vidare är Israelerna bra på att ligga steget före med motaktioner.Så läget är
    mycket allvarligt.

  • http://twitter.com/SeUpp Göran Walter

    Hmm, lite klurigt att säga något med din inledning – men ok – intressant artikel. Om det är denna artikel: http://www.economist.com/node/17800151?Story_ID=17800151&CFID=152861581&CFTOKEN=64204723
    håller jag med som vanlig medborgare att vi måste hoppas på USA och Barack Obama. Som kristen tror jag på de samtal som börjar utvecklas mellan kristna, judar och muslimer i olika sammanhang. Som karismatiker tror jag på det profetiska budskapet.

  • wildwest

    Om Israel attackerar först, vilket de måste göra för att överhuvudtaget överleva, kommer hela världen begagna sej av tillfället att anklaga dem för att ha satt Mellanöstern i brand. Ingen ska väl nånsin tro att dagens israelkritiska röster i media och politik plötsligt blir israelvänliga vid en förebyggande attack!

    Så vad som än händer kommer Israel få skulden och världssamfundet på sej. Det är solklart. Och så är det också beskrivet i Bibeln. Alla ska gå emot landet, även USA (som ju är rejält politiskt och militärt försvagat efter insatserna i Irak o Afghanistan).

    (Varför kan jag plötsligt bara skriva i halva kommentatorsfältet? Personkemin mellan mej och Discus är inte det bästa…)

  • Nils

    Mellanöstern är som alltid en krutdurk, men ett kärnvapenkrig är svårt att tro på när konsekvenserna blir så allvarliga för alla parter. Den risk som finns har väl mer att göra med en politisk olycka i form av missförstånd, missbedömningar och dålligt omdöme. Jag vet inte om kärnvapen kan detonera pga tekniska fel på samma sätt som kärnkraftverk kan haverera. Nordkorea lär knappast heller använda sina påstådda kärnvapen i annat syfte än som politisk utpressning, allt annat vore ju självmord.

    Ser så ut att Iran försöker bli en regional stormakt och USA:s krig mot Irak har ökat deras möjligheter för det. En stormakt kan ägna sig åt politisk maktutövning såväl utrikes som inrikes där de nationalistiska stämningarna skulle kunna stabilisera och sanktionera regimen. Den anti-israeliska retoriken i Mellanöstern är ju inget nytt och jag har svårt att tro att det skulle urarta till ett kärnvapenkrig. Precis som Lars Vilks är en konstnär som vill utmana, provocera, tänja gränser och hävda sig själv som oberoende, självständig med rättighet och frihet att yttra sig om vad som helst så skulle man kunna se Iran i samma position. Både araber och judar känner sig trängda av vad som uppfattas som hot, hädelse, påhopp, angrepp, smädelse.

    Rent krasst politiskt och folkrättsligt är det nog svårt neka Iran rätten till både kärnkraft och kärnvapen när så många andra länder har det. Iran räknar nog med att med ett försvagat USA på världsscenen politiskt och ekonomiskt är det ingen som vågar slå till mot landets kärnprogram. Man kan väl tänka sig att det för Israel och Iran slutar med samma situation som den mellan kärnvapenländerna Indien och Pakistan. En ständigt pågående konflikt där det händer incidenter men ingen vågar använda kärnvapen. Och precis som Pakistan lär stödja muslimsk gerilla för ett självständigt Kashmir så får också valda allierade stöd av Iran.

    Risken för krig i Mellanöstern finns alltid men till skillnad mot Swärd så tvivlar jag starkt på att Irans eventuella kärnvapen har till syfte att utplåna Israel, trots all propaganda, retorik och verbala hotfulla utläggningar. Men Iran vill vara en respekterad stormakt, en jämlik politisk partner. Så länge det finns kärnvapen i världen finns det terrorbalans. Att slå till mot Iran tror jag alltså är en riktigt dålig idé om man inte vill att helvetet ska braka lös och förstöra för alltid alla chanser för fred. Kärnvapenkrig i Mellanöstern betyder förmodligen domedagen.

  • wildwest

    Håller med om att Iran skaffar kärnvapen mest för att hota eller att ha som en provokation för att bli attackerad och sen få världssamfundets sympatier. Man strävar efter att bli ett dominerande land i Mellanöstern, att bli viktigare än Saudi-Arabien. Man har Rysslands intressen i ryggen, vars uråldriga politik alltid varit att nå fram till haven och inte bli instängt – vilket ju i praktiken nu har skett efter Sovjets sammanbrott – en indikation så god som någon att långsiktig rysk politik inte innefattar status quo.

    Däremot ska vi inte vara så säkra på att militanta islamister inte skulle använda kärnvapen totalt förnuftsvidrigt och huvudlöst bara för att lösa ett för dom andligt problem – Israels och kristnas existens. Nordkorea spelar i samma liga, det är helt omöjligt att förutse vad såna länder och regimer kan ta för sej.

    Statskupp i Irak eller Afghanistan av islamister/talibaner, Hizbollahövertagande av Libanon, det är inte så där värst avancerade scenarier. Och då undanröjer man gärna Israel även om landet tillfälligt blir obeboeligt (Hiroshima o Nagasaki är ju högst beboeliga städer idag, så kärnvapenanvändning behöver inte betyda ett totalt utsläckande av allt liv).

  • Peett

    Vad skall en säga…!?
    Studio Ett hade ett 8 minuters reportage från Hizbollah och dess ”museum” i södra Libanon, ett stenkast från Israels gräns. Reportaget var kemisktfritt från några vassa frågor om typ, inte Hizbollah inte har på dagordningen att utplåna grannarna i söder.
    Platsen har varit en av Hizbollahs största militärbaser under organisationens krig mot dom israeliska trupperna i området under 80 och 90-talet, dessutom var Irans president där
    nyligen.
    En program som man kunde tro var producerat av Hizbollah själva.

    Lyssna själva direktlänk:

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4228329&play=2781369&playtype=Ljudklipp

  • Ulf Stenlund

    Även gårdagens Dagen hade en artikel om risken för storkrig i mellanöstern. Visserligen råkade man göra ett skrivfel i rubrik och text där det blev Irak istället för Iran som den presumptive raketanfallaren. Från den gången det faktiskt var Irak som anföll med sina scudraketer har jag en otäck minnesbild. I ett TV-reportage visade man jublande palestinska kvinnor på gatorna när de oprecisa scudraketerna dundrade in över Israel. Att de kunnat träffa någon palestinsk by verkade inte bekymmra dessa fanatiska kvinnor. På samma sätt verkar den muslimska befolkningen i området inte bekymrat över att en iransk stjärn- och kärnsmäll mot Israel skulle få fatala konsekvenser både för jude och arab. Att den iranska ledningen inte bryr sig om det monstruösa i att ta människoliv för sakens skull är välkänt och uppenbart.

  • Bo Lönegren

    Skönt att du tar upp dessa frågor på ett så tydligt sätt. Ditt recept för oss kristna är ju också det egentligen självklara. Tyvärr finns det ju de inom kristenheten som inte ser Israels plats i ändens tid utan hellre kramar palestinska terrorister så läget kompliceras ju också här på hemmaplan. Men vi som vill ge stöd åt demokratin Israel och freden, låt oss be.

  • Thommy

    Börjar inte alla krig i sandlådan och senare i ankdammen…T:B. kastasten

  • Mikael

    Hej Stefan!
    När startar ett krig är det när vi vill. eller när vi förstår!
    En del säger att det tredje Världskriget starta med operation Ökenstorm på 1990 talet!

    Men innan stred Irak och Iran och Irak var allierad med USA och Iran allierad med Sovjet.

    Världsaktörerna har aldrig lämnat krigandet.

    Våran nya Värld finns konstigt nog gömd i ordet Sovjet som betyder råd.

    När Economist räknar ut hur mycket det kostar att föra krig för oljan.

    Då ser vi att vi inte har råd att kriga längre!

    Men när vi tänker på länderna i Mellan Östern. Så är någ plats för att
    bråka i den gigantiskt stora sandlådan som en del kallar öken.

    /Mikael



Subscribe to Stefan Swärd