Ska bara hålla en enda predikan under julhelgen. Det blir i morgon klockan 11.00 i Elimkyrkan. Ska då börja en ny predikoserie som ska pågå under januari månad, och kommer att handla om viktiga vägval för församlingen. För att förenkla, vägvalet förnyelse eller väckelse. Ska försöka utmana, och måla ut om vad det innebär att vara en församling som lever i väckelse. En församling kan leva i tillbakagång, minska, inga människor kommer till tro, stigande medelålder. Den kan leva i stagnation, ungefär plus minus noll, fokus är att hålla igång befintlig verksamhet och behålla de församlingsmedlemmar som man har. Förnyelse handlar om att vara en relevant församling, med bra inriktning och organisation, där folk trivs, och nya kommer med. Enstaka personer kommer till tro. En församling som lever i väckelse präglas dock att något mer. Det finns en stark Guds närvaro som är påtaglig, ett större antal personer kommer till tro, hela tiden. Det är en församling som påverkar omvärlden och bidrar till att hela samhället blir bättre, det var den sorts kristendom som t.ex. präglade de breda folkväckelserna som drog fram i Sverige under andra halvan av 1800-talet.
Hur kan man som församling och som enskild kristen, gå från att leva i en ständig förnyelse till att leva i ständig väckelse. Jag ber till Gud att få tag i några glimtar av svaret på frågan.