Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Torsten Åhman har fått frågan om varför han inte tog upp abortfrågan vid partiledarutfrågningarna i Vårgårda. Han skriver ett svar på sin blogg. Jag vill kortfattat kommentera.

1. Jag håller med Torsten om att abortfrågan är mycket känslig, inte minst med tanke på den mycket abortliberala praxis vi har haft i Sverige mer än 40 år, vilket medför att en stor andel av befolkningen har gjort abort, givit sitt stöd till en abort eller på annat sätt medverkat till en abort. Vi behöver därför en varsamhet när vi tar upp frågan från kristet håll. Men att vara helt tyst i frågan är att sopa frågan under mattan. Om ingen annan diskuterar den etiska problematiken med abort, då behöver kristna kyrkan i varje fall göra det. Den rösten har dock alltmer tystnat, med undantag för Ja till Livet, trosrörelsen och Mats Selander – MRO. Samt enstaka församlingar och pastorer i olika sammanhang. Ett lysande undantag på undfallenheten är Katolska kyrkan som håller en konsekvent linje i abortfrågan.

2. Torsten skriver att det lätt uppfattas som fariseism om man tar upp abortfrågan, och att det kan snedvrida rapporteringen från ett kristet initiativ. Att uppfattas som fariseer tror jag är mest en internkristen rädsla. Att vi är konsekventa och rakryggade är inte minst så viktigt. Att kyrkan svajar och ändrar uppfattning efter opinionen, inget är så förödande för vår trovärdighet. Det är precis det som har hänt i abortfrågan.

3. När det gäller Bibelsynen. För mig räcker det att läsa om vad Bibeln skriver om den ofödde för att bli övertygad. Man kan notera att fostret kallas för barn i Bibeln. Gud kallar personer redan i moderlivet. Gud formar en människa redan i moderlivet, vem har rätt att skada eller döda detta liv?

4. Kristen etik kontra allmän etik. Det är riktigt att vi inte kan påtvinga specifik kristen moral på folk som inte alls delar våra grundläggande värderingar. Mycket av kristen etik handlar dock om allmänna värderingar, som uppskattas av civiliserade samhällen. Att inte döda är inget specifik kristet moralbud. Eller att inte ljuga. Eller begå äktenskapsbrott. Vi kristna ska självklart inte döda eller ljuga eller begå äktenskapsbrott. Men vi kan med stor frimodighet uppmana vem som helst att inte döda, ljuga eller begå äktenskapsbrott. Och när det gäller dödandet behöver det också regleras i lagstiftningen. Skyddet för den ofödda människans liv är ingen specifik kristen fråga, det är en allmänmänsklig fråga.

5. Jag tycker att det finns alla skäl att ta upp abortfrågan i en partiledarutfrågning. Jag tog själv upp frågan i min utfrågning med Göran Hägglund och fick minst sagt ett mediokert svar.

  • Magnus Andersson

    Tack för ditt engagemang i abortfrågan – en av samtidens största frågor.
    Lycka till på klimatkonferensen!
    Mvh, Magnus Andersson, SKR:s klimatarbetsgrupp
    PS SKR:s klimatsida har nu invigts: http://www.skr.org/klimat

  • http://metanoiablog.wordpress.com/ David Nyström

    Mycket bra; jag blev själv både förvånad och ledsen när jag läste Torstens text. Jag förstår att han resonerar mycket utifrån pastoral omsorg, men jag tror han tänker fel här.

    ”Den rösten har dock alltmer tystnat, med undantag för Ja till Livet, trosrörelsen och Mats Selander – MRO. [och katolska kyrkan]” Jag hoppas verkligen inte att det är så illa…

  • Pingback: Tweets that mention Aborter och Torsten Åhman | Stefan Swärd -- Topsy.com()

  • http://avemarisstella.blogspot.com/ Anders Gunnarsson

    Tack Stefan för att du vågar sticka ut här.

    Det är modigt och katolskt! (jag ser dem som synonymer och positiva epitet)

    mvh
    Anders

  • Johan Lundell

    Tack, Stefan!

    Diskussionen efter Åhmans utspel fortsätter. Vad som är ovanligt med Åhmans text är att den inte primärt handlar om olika synpunkter på abort, utan Åhman listar fem av skälen till att inte ta upp abortvinklar med Sveriges partiföreträdare, när möjligheten ändå finns. Det är just dessa beslut som orskar och orsakat det aborttabu och det tystande av debatten som ägt rum i på tok för många år i Sverige.

    Ni som själva svara eller kommenterar, länka gärna upp era svar på Ja till Livets facebook-logg: http://www.facebook.com/jatilllivet.se

  • Wildwest

    Det är bedrövligt att läsa. Det är dock analogt med alla andra pastorer (dom flesta) som inte törs säga nånting om synd och följderna av den eftersom det kan uppfattas stötande, människor kan bli ledsna, lämna kyrkan, ekonomin fallerar, blabla. Jag undrar vad som kommer hända om vi fortsätter med denna monumentala mjäkighet. Hur länge har Gud tålamod med oss? Sverige är verkligen illa ute.

  • Anonym

    Tack Stefan !

    Jag tror inte det enbart går som Torsten skriver minska aborterna genom att poängtera den kristna livsstilen, ansvarstagande och att vara föredöme, det viktigaste är nog att förstå VARFÖR abort är fel.
    Jag tror att man bör tala mer om det här, ventilera mera, men då om huvudpersonen i aborten, de ofödda barnet och människovärdet.
    För vad hjälper det att tala om sexuellt ansvar, ansvarstagande för vad och mot vem, varför och av vilken anledning ?
    det undrar säkert väldigt många som menar att blir man med barn är det väl bara att göra abort, det ses som en skyldighet ett ansvarstagande och det är så enkelt, som att gå till tandläkare.
    Vi bör lyfta fram den ofödda människan och människans värde !

    ”Svår och känsligt” är inte den allmänna meningen nu för tiden utan snarare har det numer blivit känsligt och svårt för den som får för sig att avvika vara annorlunda och inte vilja göra abort trots att man är arbetslös, utan bostad, studerar, är ensamstående eller andra mindre fördelaktiga situationer.

    Vi är alla delaktiga i det här, iallafall hjälps vi åt att bidra ekonomiskt med och mot vår vilja.

  • Birgit Severin Forslund

    Stort tack för detta vågade inlägg i detta land!!!

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Hej Stefan! Bra att du går emot Torsten här; jag tycker själv mycket om Torsten Åhman och han har en gåva att tala till Svensson så att Svensson förstår; just DÄRFÖR borde han om någon ha lyft abortfrågan och inte lämnat över den till de mest ”gapiga” (jo det finns somliga rent misogyna abortmotståndare, även om de flesta är som du och jag).

    Egentligen är det lika fantastiskt som obegripligt: Här har Sverige just infört rena rashygienen (där de flesta landsting via KUB-tester erbjuder utsortering av foster med Downs syndrom och avlivning t.o.m. efter v. 18, enligt somliga även för dem med gomspalt) och förklarat att det inte finns någon specifik betydelse med faderskapet (det går lika bra med en extramamma) eller moderskapet (det går lika bra med en extrapappa), och på Pride (där man inte bangar för att fråga politiker om deras syn på sexualitet) lovar nästan alla partier att även barnaföderskor ska få registrera sej som män. Samtidigt som vi utvisar homosexuella till Kenya och Iran (man behöver ju inte visa sin läggning öppet, kantänka). Och Torsten Åhman och Johan Nilsson (från equmenia) har fått för sej att de inte ska ta upp några ”underlivsfrågor” – kristen prydhet på 2000-talet? Och om man vill undvika att ge människor skuldkänslor, hur vågar man då ta upp miljöfrågor och andra ”moralfrågor”? Handlar inte politik i grunden om just moral? Att statsministern skulle kolportera evangelium är väl ändå lite väl mycket begärt? Men lagen har också sin plats.

  • Anonym

    Vill bara säga att Emoll11 är jag Kerstin Svanberg, det var min mening att inte vara anonym och jag förstår inte varför det blev emoll11, ett namn jag använt då jag ville vara anonym ????

  • Anonym

    Andreas Holmgren
    Att reagera gapigt över det massmord som sker i vårat land är väl det mest sundaste än den tystnad och korrektheten som råder ??
    Nej gapa på alla ni som känner för det, hade det handlat om födda människor så vore tystnad illa och gapighet sunt .
    Om man nu tar sig tid att tänka efter så reagerar dem som gapar mer sunt än de tysta.
    Vi gapar ju alla när något fruktansvärt sker då det gäller födda människor och arrangerar i massofensiv mot detta med enorma massunderskrifter,
    ja ta det senaste nu med dessa katoliker i Iran de flesta skrev under mot detta, men de ofödda som dödas varje dag hemma hos oss, vem bryr sig ?? ! !

  • Mats Selander

    Torstens sätt att resonera är orsaken till varför ”bibeltroende” kyrkor inte undervisar om abort. Det utgör en bra förklaring till varför kyrkans salt i abortfrågan inte längre finns. Torstens resonemang klas sällan i ord, men dominerar bland pastorer och präster. Så fort man tillämpar samma attityd på andra människovärdesfrågor ser man hur snett det blir. Låt mig ta slaveriet som ett exempel. Här kommer ett citat från Torstens blogg där jag bytt ut ”abort” mot ”slaveri”:

    ”Det finns en sak som en del kristna inte har tänkt igenom. Att vi lever i ett mångfaldssamhälle. Det betyder att många inte delar de värderingar som finns i kristen tro. Vi har trosfrihet och tankefrihet. Detta har våra föregångare kämpat för. Det betyder att olika värderingar lever sida vid sida. Vi hämtar vår syn på svartas människovärde ur vår kristna tro. Alla gör inte det. Även om vi inte delar deras uppfattning måste vi respektera dem och deras rätt att ha en annan uppfattning. Den uppfattningen kan leda till en annan syn på slaveriet än den vi har. Vi kan aldrig genom lagstiftning tvinga andra till samma synsätt som vi. Därför går det inte att lagstifta mot slaveri och det är meningslöst att påverka våra politiker att försöka göra det. Man kan jämföra med alkoholfrågan.”

    Men kan slaveri jämföras med abort? Jo, det kan det eftersom båda frågorna handlar om människovärde. Om man tror att det mänskliga fostret är skapat till Guds avbild (precis lika mycket som afrikander på 1800-talet) så hamnar dessa frågor i samma grundläggande kategori. Skälen till abort och skälen till slaveri skiljer sig åt. Men om båda kränker människovärdet är skälen till dessa övergrepp av underordnad betydelse.

    Det finns flera bibelord som tycks legitimera slaveri, eller åtminstone acceptera det, medan bibelns helhetsbild ang det ofödda människolivet är mycket tydlig: Gud älskade oss och formade oss redan i moderlivet (Ps 139). Tänk också på inkarnationen där Gud blir människa i och med en övernaturlig befruktning – och som embryo 1-3 veckor gammal kallas Jesus indirekt för ”Herren” (Luk 1:43)

    Många kyrkor var därför tysta om slaveriet, ja de till och med försvarade det. Det var politiskt och kulturellt inkorrekt kristna (med högt tonläge – ja det uppfattades i alla fall så) som gick emot slaveriet. Och de gjorde det med Bibelns grundläggande människosyn i ryggen. Och det precis vad jag tror vi är kallade att göra idag. Idag, precis som då, är det många kristna som väljer att tala med kulturen för att inte verka ”fariséeiska”, ”fanatiska” eller ”dömande”.

    Detta innebär förstås inte att vi som är tydligt mot abort ska göra oss okänsliga för sådana anklagelser. Ibland är vi säkert fariséeiska. Men vi blir inte fariséeiska för att vi hävdar att ofödda har fullt människovärde och är skapade till Guds avbild och därför ska skyddas. Vi blir inte fariséer därför att vi är tydliga. Vi blir fariséer när vi säger att vi vill följa bibeln med sedan struntar i det när det kostar för mycket. Vi blir fariséer när vi säger oss vara emot abort men aldrig pratar om det. Vi blir fariséer när vi av själviskhet inte stöttar en oplanerat gravid kvinna.

    Torsten klagar på sin blogg över ”tonläget” hos abortmotståndare. Ja tonläget måste anpassas efter frågeställningens och situationens allvar. Och det är nog där som Torsten och t.ex. jag skiljer oss åt. Det har faktiskt att göra med själva sakfrågan. Vad gör en abort? Hur allvarligt är det att avsluta ett ofött barns liv? Hur vi svarar på de frågorna avgör med vilket tonläge vi bör tala.

  • Ulf Stenlund

    Tack alla bloggkommentatorer på den här tråden.
    Det är lite eliakänsla när man läser era goda försvar av de ofödda liven. Elia trodde att han var ensam kvar i landet med sin gudstro. Nu vet vi, som fortfarande tycker att släckande av livet på ofödda barn är att jämställa med vikingarnas utsättande i skogen av oönskade barn, genom denna debatt och andra parallella att motståndet fortsatt är stort mot dessa massmord.

  • Lennart Sacredeus

    Nog finns det en del nuvarande och förutvarande riksdagsledamöter i Kristdemokraterna som tagit upp abortfrågan – med av de flesta välbekant bemötande. Finns anledning för Stefan att nämna det – då det kostat på.

  • http://www.bloggradio.tk Andreas

    Det märkliga är att många har fått för sig att man måste utgå från en kristen världsbild för att vara motståndare till abort. Man kan argumentera klart och tydligt för den oföddes människovärde utan att vare sig citera Bibeln eller nämna Gud. Att då gömmas sig bakom ” Vi hämtar vår syn på livet och sexualiteten ur vår kristna tro. Alla gör inte det” tycker jag inte alls håller måttet.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Vill gärna citera slutet av Torstens sista kommentar på sin blogg: ”En del av er efterlyser mer klarspråk från oss som predikar. Då vill jag tala i klarspråk om ni orkar höra det. Jag tror ni måste ändra tonläge om ni ska komma till tals med människor i den här frågan. Ni är alltför skränande och dömande. Och kom ihåg en sak. När kristendomen bröt fram var det sed i den tidens samhälle (den grekiska; enligt källor jag upplever som tillförlitliga) att man satte ut oönskade nyfödda barn i skogen för att de skulle självdö. Trots detta förfärliga var det inte demonstrationer och häftiga utspel som satte stopp för det, utan förkunnelsen om Jesus, om en andlig nyfödelse, en ny inriktning där människor på allvar började fråga efter Guds vilja. Där ska också vi ha vår betoning.”

    Ja, jag tror att Torsten har alldeles rätt i det här sista. Där måste vi ha vår betoning och vi måste påminnas om det (tack för klarspråket, Torsten!). Evangelium gäller – och det gäller för syndare. Men jag tror inte att en enda grek eller romare särskilt länge svävade i tvivelsmål om kristendomens syn på seden att sätta ut nyfödda i skogen (inte i vårt eget land för 1000 år sedan heller), medan det tyvärr idag råder osäkerhet inom själva kristenheten i Sverige huruvida vi är emot fosterfördrivning, och hur mycket emot vi är. (Pingstvännen som – modigt på sitt sätt – gick ut och berättade att hon medverkade vid dödandet av foster för att inte lassa över allt på kollegerna, blev av Dagen(!) utsedd till en av årets 100 främsta förebilder. Pelle Hörnmark svarade minst sagt mycket konstigt på Mats Selanders relevanta frågor i Jönköpings P4 – och blev ändå utnämnd till pingstledare). Mina elever på gymnasiet verkar tycka att provocerad abort så sent som v. 30 är helt OK eller jämförbart med snatteri (de har mer konsekvent än de flesta köpt argumentet om att fostret är en del av kvinnans kropp). Så Torsten borde ha tagit upp abortfrågan och äktenskapsfrågan i sin partiledarutfrågning. Vi ska varken vara fixerade eller – pryda.

    Men en sak jag tror att Torsten vill åt och där jag själv kan vara tvekande inför de mest ”gapiga” – dit jag inte räknar Mats S. eller Stefan S. (jodå, det är bättre att gapa än att vara tyst, Kerstin), är naturligtvis lagstiftningsfrågan. Abort (provocerad) är REDAN förbjudet under halva graviditeten även i Sverige, vilket alltför få observerar eller framhåller, och den som vill sänka gränsen (till O veckor?) är också skyldiga att lansera lämpliga straffsatser. Visst kan man – av pragmatiska skäl – tänka sej en abortlagstiftning liknande vår, men det förutsätter en massiv anti-abort-kampanj av både stat och kyrka. När nu lagen – inte bara av mina elever – uppfattas legitimera abort moraliskt (inte bara juridiskt) är det verkligen sorgligt. Och det beror till stor del på att de politiska partierna ju styr även över kyrkan (SvK) och i kyrkomötet konsekvent vägrar bejaka de motioner som väcks i abortfrågan. Ämnet är för komplext, kan det heta. Jojo.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Oj, det blev visst konstigt – jag tänkte egentligen inte skriva mitt senaste inlägg som svar till just Mats, vars resonemang nedan jag helt och hållet delar och inte alls vill polemisera mot. (Gillar medgivandet att vi tyvärr kan råka vara fariseiska ibland, men också förtydligandena om vad som rimligen kan stämplas som fariseism – och vad som inte kan det).

    Läs alltså mitt inlägg som en ny kommentar, inte som en replik till just Mats (även om jag där tar upp hans insats i Jönköping och Radio P4 på ett positivt sätt).

  • Sward

    Lennart,
    Javisst, inte minst har du själv var klar och tydlig i denna fråga. Min bloggtext refererade dock bara till hur kyrkor och företrädare för kyrkor har agerat, jag kommenterade inte politiska partier. I riksdagen tycks ju dock råda åsiktskonformitet i denna fråga med undantag för enstaka kristdemokrater.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    (Nu lägger jag upp det som råkade bli till en replik på Mats Selanders inlägg för 22 timmar sedan här, eftersom det egentligen var menat som en ny kommentar, inte som en replik till M.S. Stefan Swärd får gärna ta bort det från platsen där den först råkade hamna, om det går):

    Vill gärna citera slutet av Torstens sista kommentar på sin blogg: ”En del av er efterlyser mer klarspråk från oss som predikar. Då vill jag tala i klarspråk om ni orkar höra det. Jag tror ni måste ändra tonläge om ni ska komma till tals med människor i den här frågan. Ni är alltför skränande och dömande. Och kom ihåg en sak. När kristendomen bröt fram var det sed i den tidens samhälle (den grekiska; enligt källor jag upplever som tillförlitliga) att man satte ut oönskade nyfödda barn i skogen för att de skulle självdö. Trots detta förfärliga var det inte demonstrationer och häftiga utspel som satte stopp för det, utan förkunnelsen om Jesus, om en andlig nyfödelse, en ny inriktning där människor på allvar började fråga efter Guds vilja. Där ska också vi ha vår betoning.”

    Ja, jag tror att Torsten har alldeles rätt i det här sista. Där måste vi ha vår betoning och vi måste påminnas om det (tack för klarspråket, Torsten!). Evangelium gäller – och det gäller för syndare. Men jag tror inte att en enda grek eller romare särskilt länge svävade i tvivelsmål om kristendomens syn på seden att sätta ut nyfödda i skogen (inte i vårt eget land för 1000 år sedan heller), medan det tyvärr idag råder osäkerhet inom själva kristenheten i Sverige huruvida vi är emot fosterfördrivning, och hur mycket emot vi är. (Pingstvännen som – modigt på sitt sätt – gick ut och berättade att hon medverkade vid dödandet av foster för att inte lassa över allt på kollegerna, blev av Dagen(!) utsedd till en av årets 100 främsta förebilder. Pelle Hörnmark svarade minst sagt mycket konstigt på Mats Selanders relevanta frågor i Jönköpings P4 – och blev ändå utnämnd till pingstledare). Mina elever på gymnasiet verkar tycka att provocerad abort så sent som v. 30 är helt OK eller jämförbart med snatteri (de har mer konsekvent än de flesta köpt argumentet om att fostret är en del av kvinnans kropp). Så Torsten borde ha tagit upp abortfrågan och äktenskapsfrågan i sin partiledarutfrågning. Vi ska varken vara fixerade eller – pryda.

    Men en sak jag tror att Torsten vill åt och där jag själv kan vara tvekande inför de mest ”gapiga” – dit jag inte räknar Mats S. eller Stefan S. (jodå, det är bättre att gapa än att vara tyst, Kerstin), är naturligtvis lagstiftningsfrågan. Abort (provocerad) är REDAN förbjudet under halva graviditeten även i Sverige, vilket alltför få observerar eller framhåller, och den som vill sänka gränsen (till O veckor?) är också skyldiga att lansera lämpliga straffsatser. Visst kan man – av pragmatiska skäl – tänka sej en abortlagstiftning liknande vår, men det förutsätter en massiv anti-abort-kampanj av både stat och kyrka. När nu lagen – inte bara av mina elever – uppfattas legitimera abort moraliskt (inte bara juridiskt) är det verkligen sorgligt. Och det beror till stor del på att de politiska partierna ju styr även över kyrkan (SvK) och i kyrkomötet konsekvent vägrar bejaka de motioner som väcks i abortfrågan. Ämnet är för komplext, kan det heta. Jojo

  • JB

    Anledningen till att folk tycker abort är OK är att man ser inte ett befruktat ägg som en mänsklig individ. Kristenhetens problem är att komma med en rimlig förklaring för en icke troende varför vi ska se ett befruktat ägg som mänskligt liv utan att blanda in Gud, det argumentet sväljer de ju inte.
    Samtidigt så måste man ju vi kristna veta konsekvenserna av vårt ställningstagande. Kvinnor ska inte använda p-piller som förhindrar det befruktade ägget att fastna, inte använda provrörsbefruktning om inte alla ägg som befruktas planteras in, inte godta någon medicinsk landvinning som gjort på embryonala stamceller osv.
    Jag tror att loppet är kört. Jag tycker kyrkan ska ändra taktik och minimera skadan till att börja med genom att lära unga om sexualitet och vikten av att skydda sig, därutöver borde kyrkan jobba för att stötta unga gravida att behålla barnet, antingen genom att ge stöd för att bli förälder eller genom att stötta att adoptera bort barnet.

    Jag tycker att Torsten gjorde rätt att inte ta upp abortfrågan, folk vet vad Pingst, trosrörelsen står i denna fråga, dock borde du fråga dig själv vad du har gjort för att stötta de unga flickorna som har blivit gravid.

  • Mats Selander

    Tack Andreas för din kommentar. Jag håller med dig. Några kommentarer bara:

    Vad jag hört så tog andra århundradets kristna hand om barns som satts ut i skogen för att dö. Man försökte alltså rädda dessa liv. Detta är motivationen till varför vi i MRO visar abortbilder. De räddar liv. Här är ett email vi fick för några veckor sedan:

    Hej Mats!
    Jag ville bara tacka igen för den stöttningen du gav mig för flera månader sedan.
    Den 2 november födde jag en liten flicka, och jag och min sambo kan inte vara lyckligare!
    Denna flicka finns till tack vare er hemsida. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka er nog…
    Bifogar en bild på underverket!
    Varma hälsningar, Hanna ”

    Torsten kritiserar indirekt antiabortdemonstrationer (sådana som vi i MRO sysslar med, förmodar jag). Torsten har en poäng på så sätt att många demonstrationer där vi kristna står upp för ”våra frågor” inte påverkar människor på rätt sätt. Det blir ungefär som med Jesusdekaler på bilarna (typ ”Jesus älskar dig”). När icke-kristna ser en sådan dekal tänker de inte ”Aha, Jesus älskar mig, wow, det visste jag inte!!” Nej 99,99% av de icke-kristna tänker ”Där åker en sån där Jesus-freak”. Våra budskap handlar så ofta om oss istället för den sakfråga vi vill peka på. På samma sätt blir det med pro-lifedemonstrationer med texter som ”abort är mord”.

    Men faktum är att demonstrationer som visar på själva bevismaterialet för vår åsikt – bilder på aborterade foster – faktiskt berör på ett annat sätt. Då handlar det inte om våra åsikter, utan om vad abort faktiskt är. Och människor med fungerande samveten tar in det och många blir påverkade. En del blir fly förbannade, men många fler än jag trodde blir berörda och börjar ifrågasätta abortliberalismen. Många har helt enkelt förts bakom ljuset av abortretoriken om fostret som en ”cellklump” eller som ”en del av kvinnans kropp”. Vår ”gapighet” måste därför peka på själva sakfrågan och inte på oss själva. Vi gapar inte – vi låter bevismaterialet ”tala”. Detta är helt i linje med både William Wilberforces och Martin Luther Kings strategier. Det är därför jag är (pragmatiskt inte moraliskt) tveksam till antiabortdemonstrationer utan bildbevis.

    Vi vet att våra bilder räddar liv. Och det är på detta (och andra sätt) som vi faktiskt kan rädda liv, precis som de första kristna räddade livet på spädbarn utsatta i skogen.

    Dessutom kommunicerar våra bilder när det gäller sexualetiken. Folk är inte dummare än att de kan ”back-track”. De ser en bild på ett aborterat foster och inser att detta är något fruktansvärt. Och så ställer de frågan ”Hur gick det här till?” Och svaret är ofta en blandning av oansvarighet i synen på sex, i synen på relationer och i synen på människovärde. Som en tonårstjej som kom fram till oss på en av våra MRO-demonstrationer; hon lyssnade på våra argument och funderade och sa sedan mycket eftertänksamt: ”Men med ert perspektiv så måste man ju börja ta ansvar för sitt liv”. Ja just det! Poletten hade trillat ner. Abortbilderna hade motiverat henne att tänka ett varv till på frågor om sexualitet och relationer.

    Det finns en massa balansgångar man måste gå i den här typen av människorättsaktivism. Och Torsten är inne på flera sådana balansgångar. Och ingen av dem är ett skäl att vara passiv och tyst. Men de är viktiga för att vi ska kunna göra pro-lifeaktivism med vishet. Att politiken inte kan ändras utan att kulturen först ändrats är t.ex. en sådan insikt som jag delar till fullo. Och det är därför jag demonstrerar mot abort med bilder på aborterade foster. Vi påverkar kulturen. Vi vill nå vanliga kvinnors och mäns känslor och tankar. Vi vill nå dem som enligt svensk lagstiftning har död och liv i sin hand. Vanliga kvinnor och (i praktiken) vanliga män. Vi fokuserar inte på politiker. (Hur ska de kunna ändra på lagen om inte ens kyrkor vågar tala i frågan?)

    MRO får nåden att vara med och rädda liv. Och vi är inte de enda som gör det. Det sker säkert mycket gott i tysthet också. Men jag önskar att flera kristna och framförallt fler kristna ledare skulle våga stå med oss i detta. Vi i MRO är så otroligt få (fem i en styrelse och kanske ca 30 tillfälliga volontärer). Att vi lyckats vara med i media ett 50-tal gånger på ca 5 år står inte i proportion till vår storlek. Vi är en pytteliten Gideon-armé, och vi väntar och hoppas på att den reguljära armén (kyrkan) skulle vakna upp och mobilesera en armé av hjälpande händer. Det behövs krisgraviditetescentra, post-abortiva helande bibelstudier/grupper, förböner, predikningar och pengar till andra pro-lifeorganisationer. Idag gör kyrkorna nästan ingenting. Och det beror på att de flesta kristna ledare tänker som Torsten Åhman. Men till skillnad från Torsten så vågar de inte ens säga hur de tänker. Att han vågat säga hur han tänker i denna fråga ska i alla fall Torsten ha kred för.

    Mats Selander
    ordf. MRO

  • Thommy

    Ca 1 miljon barn har offrats på Moloks altare i vårt land dom senaste 40 åren mycket pga Kyrkans flathet feghet undfallenhet mm.

    Dessutom har vi en ledare för ett så kallat kristet parti i vårt land Göran Hägglund som inte nöjer sig med att offra sitt eget kött och blod utan vill dessutom att kvinnor från andra länder exmp Polens ska få komma och fylla på detta altare.

    Nej du Stefan, i Hägglunds kläder vill jag inte vara när den dagen kommer efter detta korta jordeliv och vi skall göra upp med räkningen för vårt förehavande här på jorden.

    Katolska kyrkan och Jehovas vittne tycker lika dant i abbort frågan och dessutom känner jag en massa icke bekännande kristna människor som delar samma syn i detta ämne.( Om det nu är till någon religiös allmän nytta)

    Katolska kyrkan har ett annat jätteproblem när det gäller barn som dom borde göra någonting åt och gå till botten med, (pedofili) där behövs, Upprättelse,förlåtelse,försoning,skadestånd,mm men det är väl som vanligt det glöms väl bort och man fortsätter snart som förr… v v Thommy Bergenwall.

  • Ove

    Om Gud har planerat alla människors liv,får han då också skulden för våldtäkten där kvinnan samtidigt blir smittad med hiv så att hon senare inte kan ta hand om sitt barn?
    Om Han ser våra liv från ”före vi blev till” så ser han också om jag blir ett fullgånget foster!
    Däremot känns det som ett hån mot livet att använda abort som en preventiv metod,och den har ju sin grund i att samhället accepterat den fria sexualiteten.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ove, redan Rut och moabiterna kom ju enligt bibeln till genom en mycket märklig incestuös förbindelse (1 Mos. 19:36f), och förbindelsen mellan Juda och Tamar (också med i Jesu släkttavla i Matteus 1) var ju också helsjuk. Guds ansvar ligger sannerligen inte i att han uppmuntrat dylikt (verkligen inte!), däremot har han onekligen låtit det ske (ja, varför???) och därmed tagit det – och barnen – i sin hand. Poängen är väl att varken Rut eller Christina Doctare eller för den delen Kerstin Fritzl och hennes syskon är mindre värda än andra p.g.a. det ohyggliga sätt på vilket de eller deras förfäder kom till. Däremot anser jag att det kan vara högst rimligt med åtalseftergift vid vissa fosterfördrivningar under särskilt prekära omständigheter – lagstiftningen kan inte bestraffa allt som är beklagligt och i vissa sällsynta fall kan provocerad abort verkligen – inte bara som det ofta påstås även i oträngt mål – vara det minst onda av två onda ting. Men det bör absolut vara föremål för moralisk prövning, och juridisk prövning har vi ju redan efter vecka 18. S.k. fri abort i meningen straffrihet under en tid av graviditeten har jag kunnat vara öppen för av pragmatiska skäl (p.g.a. alltför svåra juridiska och straffrättsliga gränsdragningar), men tyvärr har ju denna ”frihet under ansvar” lett till ett bagatelliserande av det etiska problemet och skrämmande uttalanden som att ”vi har det antal aborter som vi bör ha”. Så jag tror verkligen att hela den svenska abortlagstiftningen från sexliberala 1974 tål att diskuteras.

    Mats, jag tror som sagt att du i huvudsak har rätt. De bilder du visar talar i stor utsträckning för sej själva – om de visas. Ändå tror jag att just det exempel du tog om slaveriet i förra inlägget kanske skulle kunna vändas till Torstens ”fördel” – för just det förhållningssätt du anser vara för passivt är vad jag förstår det nytestamentliga just gentemot slaveriet (om man nu var mer aktiv ifråga om att rädda barn som satts ut i skogen). Fast just det har ju faktiskt Paulus kritiserats för av ”moderna” kristna, så dessa/vi borde väl då vara lite mer ”aktiva” än så i aktuella människovärdesfrågor? Dessutom kanske vissa former av slaveri (Lukas´ rätt fria ställning hos Theofilus t.ex.) ansågs strida mindre mot människovärdesprincipen än spädbarnsdråp? (Ungefär som vi anser att livstids fängelse är mindre stötande än dödsstraff: så länge det finns liv finns det hopp). Jag vet inte. Vissa delar av abortfrågan ÄR svåra. Men det ska inte få oss att vara passiva i de delar som är eller borde vara absolut självklara och som faktiskt uppfordrar oss kristna till handling.

  • Patrik
  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Och här en insändare om saken med som jag menar fullt relevanta frågor kring medias roll i abortdebatten och det bildvisningstabu som Mats S och MRO ifrågasatt:
    http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=9259&Itemid=29

  • Pingback: ”Om män träta…” | Timor Dei()

  • Pingback: Kyrkan skuldbelägger inte men tillhandahåller en kompass som leder till befrielse och upprättelse. - Bengts Blogg()

  • Pingback: Länkar, internet och kristna bloggare | Amen.se()



Subscribe to Stefan Swärd