Stefan Swärd

Demokrati innebär att folkviljan och folkmajoriteten styr. Det innebär inte att folkviljan och folkmajoriteten har rätt. Demokrati är en metod för att fatta beslut och måste inte innefatta de andra positiva värdena som är förknippat med ordet demokrati.

Cirka 330.000 svenskar har röstat på Sverigedemokraterna, och de har fått in 20 personer i riksdagen. Även om man ogillar detta måste man acceptera att det är så. Jag är inte överraskad, Sverigedemokraterna har gått framåt i flera val, och jag har i flera år räknat med att de skulle ha goda möjligheter att komma in i riksdagen vid detta val.

Sverige har ju en självbild av att vi är toleransens och mångfaldens spjutspets i världen, men enligt min erfarenhet är rasistiska värderingar ganska utbredda, även om de är rättså lågmälda i ett svenskt kontext. Nu är det skillnad på att vara rasist och bara stå för en restriktiv invandrings- och flyktingpolitik. Det måste inte sammanfalla. Sverigedemokraterna försöker ge bilden av att de bara står för en restriktiv invandrings- och flyktingpolitik, de är inte rasister. Partiets förflutna, attityder som framkommer från medlemmar m.m. visar dock att rasistiska stämningar är utbredda i partiet. Att vara rasist innebär att man ser ner på och diskriminerar personer på grund av hudfärg eller etnicitet.

I Evangeliska Frikyrkans församlingar i Stockholm ligger vi nog så långt bort från Sverigedemokraterna man kan komma. Vi har under en följd av år arbetat för att integrera personer med icke-svensk bakgrund, stötta flyktingar, demonstrerat för en generös flyktingpolitik. Förra veckan undervisade jag i vår nya bibelskola i Stockholm, ACTS som finns hos New Life, och majoriteten av de studerande är afrikaner. Flera av våra församlingar har specialiserat sig på flyktingarbete och att nå personer från andra världsdelar som kommit till Stockholm. Husbykyrkan, Rinkeby Internationella församling och New Life är bra exempel på detta. I min egen församling, Elimkyrkan, har vi ett arbete för etiopier och eritreaner. Sverigedemokraternas nyvalda riksdagsledamöter får gärna komma på studiebesök i några av våra församlingar och möta alla glada människor från jordens alla hörn, då kanske perspektiven nyanseras.

Jag tycker att vi ska driva en generös flyktingpolitik av etiska skäl, men vi behöver också bedriva en generös arbetsinvandringspolitik av strikt ekonomiska skäl. Sverige behöver fler invånare för att utvecklas ekonomiskt.

Däremot tycker jag att vår integrationspolitik behöver bli mycket bättre. Det är av största vikt att nya personer i Sverige så snabbt som möjligt kommer ut i arbetslivet, och då behövs en bättre politik. Både politiken, arbetsgivare och näringsliv behöver hjälpas åt med detta. Man diskrimineras på arbetsmarknaden idag om man inte har ett svenskt efternamn, det är den svenska smygrasismen.

Till sist – nu har Mona Sahlin chansen att visa lite statsmannaegenskaper. Jag tycker hon ska räcka ut handen till samarbete med Fredrik Reinfeldt, och verka för att Sverigedemokraterna inte blir vågmästare i omröstningarna i riksdagen. Det kan Mona och Fredrik lätt göra upp om, om Mona vill. Dessutom kan socialdemokraterna få lite inflytande på köpet, så att de inte bara opponerar i fyra år till.

Och till sist, grattis till min gode vän Tuve Skånberg som blev inkryssad i riksdagen för Kristdemokraterna, på listan för nordöstra Skåne.

För en tid sedan ställde jag frågan här på bloggen om jag ska börja twittra. En del avrådde mig, en del uppmuntrade till detta steg. Jag känner mig som en dinosaurie som bara bloggar.

Nu har jag bestämt mig och prövat saken inför Gud. Jag ska börja twittra. Och Missionskyrkan har lovat att hjälpa mig med att komma igång. Samfundets internetpastor Nils Bryntesson ska ge mig starthjälp. Mitt twittrande blir nog en blandning av nyheter, korta kommentarer, bibelord, ett försök till att sprida visdomar m.m.

För en dryg vecka sedan stack jag ut hakan gjorde en egen prognos över hur det skulle gå i valet, man hittar inlägget här. Det gjordes före alla opinionsmätningar som kom i slutspurten. Tycker att jag hamnade ganska rätt, räknade med att socialdemokraterna skulle göra ett katastrofval, men ta igen lite i slutspurten. Det blev 30,8 procent mot min prognos på 29,5 procent. Jag räknade också med ett succeval för moderaterna men att de kanske skulle tappa något i slutspurten, räknade med 29,7 procent och det blev 30 procent i det slutliga valresultatet. Räknade också med att de övriga allianspartierna skulle gå tillbaka i jämförelse med förra valet, men genom en bra spurt hamnade man ganska nära röstsiffrorna vid 2006 års val. Kristdemokraterna har varit uträknade och legat under 4 procent under långa perioder, men hamnade nu på 5,6 procent.

Miljöpartiet hamnar på 7,2 procent, jag gjorde prognosen 7,2 procent medan vänsterpartiet fick 5,6 procent mot min prognos på 5,8 procent.

Jag räknade med att sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen och nå 4,1 procent, men jag underskattade kraften i uppgången, de fick 5,6 procent.

Min gissning är att Fredrik Reinfeldt fortsätter att regera och att det blir en minoritetsregering. Det krävs att de rödgröna samarbetar med sverigedemokraterna för att fälla regeringen, och det är inte möjligt.

Det har varit ett historiskt val, moderaterna gör sitt bästa val sedan allmänna rösträttens införande medan socialdemokraterna gör sitt sämsta val på 100 år. Det är bra för demokratin och konkurrensen om den politiska makten att den socialdemokratiska hegemonin har brutits.

Tycker att kristdemokraterna har gjort ett bra val. Trots ett dåligt utgångsläge så spurtade man bra. Jag röstade på dem.

Det är sorgligt att sverigedemokraterna har nått in i riksdagen. Men det är helt fel metod att mobba dem vilket Lars Ohly går i spetsen för. Det handlar ju inte bara om Jimmie Åkesson, det handlar om en halv miljon sverigedemokratiska väljare runt om i hela Sverige. Ska vi alla göra som Ohly och inte prata med dem bland grannar och på arbetsplatser? Man måste skilja sak från person. Sverigedemokraterna ska bemötas med debatt, kritisk analys och att visa på goda alternativ. Mobbningen kommer bara att gynna sverigedemokraterna.

Det är bara att gratulera moderaterna till den stora framgången. Den är dock skör. Den beror i stor utsträckning på insatser från två personer, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har lyckats vinna väljarnas förtroende.

Kroknade lördag kväll i ett kraftigt migränanfall med intensiv huvudvärk, kraftigt illamående m.m. så jag får hålla mig i sängen under söndagen, och fick i sista stund avboka predikan i latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus i Stockholm, missade också gudstjänsten i Elimkyrkan.

Ser fram emot valvakan ikväll, och det ska bli spännande att se hur rätt eller fel jag hamnade i mina försök till prognoser här på bloggen, för någon vecka sedan.

När det gäller Transformation-konferensen i Elimkyrkan nästa helg, i samarbete med New Wine-nätverket så kan man nämna att New Wine är ett stort nätverk av församlingar, med bas inom Anglikanska kyrkan i England. I Sverige ordnas konferenser och ledarretreater för att hjälpa lokala församlingar att växa och utvecklas, och inte minst att uppmuntra den övernaturliga dimensionen av det kristna livet. Förbön om helande, och att leva i erfarenheten av Andens gåvor är prioriterade frågor.

En intressant gäst nästa helg blir Bob Ekblad från USA som är lärare i New Wines teologiska utbildning i England. Han har gått från att vara en renodlad socialaktivist-kristen som har fått uppleva den karismatiska dimensionen under senare år, och fått uppleva en stark upplevelse av den Helige Ande.

I Elimkyrkan i Stockholm ordnar vi nästa helg 24-26 september en högintressant event om ”Transformation – att leva i Andens kraft”. Vi har besök av Bob Ekblad från USA och Sverre Björnhaug och ett team från bibelskola Veien i Bergen, Norge. Arrangemanget ordnas tillsammans med New Wine i Sverige. Det blir program fredag kväll, hela lördagen och söndag förmiddag.

Fokus är den övernaturliga dimensionen av kristendomen, och att ta med oss detta ut i samhället för att förändra vår värld, att se Guds rike komma med kraft.

Här är länken till anmälan och information, ska man delta i seminarier under lördagen måste man anmäla sig.

Tidningen Dagen har denna vecka informerat om försäljning av bolaget till norska Mentor Medier. Det norska bolaget har varit en framgångsrik utgivare under många år av den norska kristna dagstidningen Vårt Land. De har sedan slutet av 90-talet varit storägare i Dagen, och sedan i Dagens ägarbolag Swedmedia.

Det som nu händer är att de svenska ägarna av Swedmedia och bl.a. dotterbolagen Dagen och Librismedia istället blir stora ägare i Mentor Medier. Ägandet i Mentor Medier är spritt på många mindre ägare så de svenska samfunden blir stora ägare i det norska bolaget. (jag är inte inblandad i denna process, men så här har jag uppfattat saken)

Kristet mediesamarbete över nationsgränserna tycker jag är välkommet. Detta är en förstärkning av ett samarbete som redan finns. Norrmännen har också varit duktigare än svenskarna på att driva kristen dagstidning och har något positivt att tillföra som ägare. De svenska samfunden behöver dock utmejsla en tydlig ägarstrategi i Mentor Medier och aktivt bidra till utvecklingen av koncernen, annars blir det bara en helt tjänstemannastyrd koncern.

När ägandet av kristna mediebolag breddas och internationaliseras, finns det också risk att man tappar bort något väsentligt. Det är den nära församlingskontakten, och den visionära puls som präglar den lokala församlingsmiljön. Tidningen Dagen startades av en superentreprenör med en djup förankring och uppbackning av en församlingsrörelse. Den dynamik som detta skapar, det finns en risk att detta tappas bort när ägarna blir allt fler och avståndet till den enskilda församlingen blir allt större. Därför är det viktigt att de svenska samfunden aktivt engagerar sig i utvecklingen av Mentor Medier och alla dess dotterbolag, där Dagen blir en av dem.

Det finns också risk att den ideologisk och andliga puls som har varit den avgörande drivkraften för en tidning som Dagen, också tappas bort efter hand om det blir stora tjänstemannastyrda koncerner långt bort ifrån vanliga församlingar. Det är av stor betydelse att ägarna utser chefer för redaktionerna som är väl förankrade i ideologi och teologi, och som har en tydlig agenda, att främja kristna tron, och främja en missionerande och evangeliserande kristendom. Och utifrån en medveten hållning kan motarbeta kyrkans inre sekularisering och urvattning av trosinnehållet.

Kloka ägare inser att man bör stärka och bevara den ideologiska profil som präglat en tidning som Dagen. Inte minst för att inte tappa marknadsandelar och läsare. Samma hållning är också nödvändig att slå vakt om när det gäller Librismedia AB.

En kristen tidning behöver präglas av sina kristna värderingar och den hållning till kristen tro som ägarna står för. Journalistisk kan aldrig vara strikt objektiv. Det är alltid en värdering hur man formulerar en rubrik, vilka ämnen man tar upp, hur man vinklar frågor och hur man gör en kritisk granskning. En bra kristen tidning kan dock aldrig bli, och får aldrig bli, ett propagandablad för de samfund som är ägare. Den kritiska journalistiska granskningen, är en grundbult för bra tidningar, och det gäller även kristna tidningar.

Det är synd att förändringen leder till oklarheter kring ledningen. Daniel Grahn är en utmärkt och kompetent person så jag har inget emot honom som publisher. Det är dock synd att Elisabeth Sandlund delvis petas åt sidan, hon har gjort ett bra jobb som chefredaktör för Dagen, och har blivit en kristen profil. Inte minst genom att hon är en av få kristna företrädare i TV-rutan. Att vara chefredaktör för tidningen Dagen är en av de tyngsta posterna i svensk kristenhet, och det kan skapa ett utrymme i media, som vi har ett stort behov av i svensk kristenhet. Elisabeth har där gjort ett bra jobb. Och när vi får fram så bra kvinnliga ledarprofiler, är det synd att de ska fösas åt sidan. God bless Daniel Grahn som publisher, men jag hade önskat en lösning där Elisabeth fick behålla sitt jobb. Elisabeths förankring i förnyelse- och väckelsekristendom har också varit en bra garanti för att de sidorna ska tydligt finnas med i utformningen av tidningens innehåll.

Idag har jag en krönika i Världen idag, man hittar den här. Krönikan handlar om att leva i den övernaturliga dimensionen av kristna livet, att komma in i erfarenheten av Andens gåvor och Andens kraft. Som pastor i Elimkyrkan är det något jag betonar just nu. Mitt mål är att leda hela församlingen in i erfarenheten av Andens gåvor på olika sätt. Och att Gud ständigt ska göra under och möta människor i samband med våra vanliga gudstjänster. I söndags gick jag själv till gudstjänsten på kryckor och hade mycket ont i vänstra foten. Kunde absolut inte stödja mig på ena foten som var helt slut efter marathonloppet. Gick hem utan kryckor. För mig som har lite erfarenhet av idrottsskador och vet hur lång tid det kan ta innan fotskador blir läkta, för mig var det ett under. Jag blev fullständigt bra i min fot, och har inte känt av skadan någonting.

Det var bara ett litet småunder, men även småsjukdomarna krånglar till vår vardag betydligt.

Det närmar sig det dramatiska slutet av valrörelsen. Opinionsmätningarna brukar ge en bra bild av hur valvindarna blåser. Det är uppenbart att det blåser rejäl motvind för socialdemokraterna och medvind för moderaterna. Miljöpartiets starka medvind har mojnat betänktligt. Centerpartiet har det mycket motigt, kristdemokraterna har börjat få viss medvind i de allra senaste mätningarna, och måttlig medvind är det även för folkpartiet.

För socialdemokraterna tycks valet bli ett katastrofval om nuvarande opinionssiffror håller i sig. Det kan bli förändringar under sista veckan, det är många osäkra väljare, men det är troligt att nuvarande trender håller i sig.

Det man kan hoppas på är att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen och framförallt inte blir vågmästare. Det kommer att skapa en stor politisk oro, som drabbar Sverige. Regeringen Reinfeldt kan då sitta kvar men har ingen egen majoritet i riksdagen.

Nu ska jag tippa utgången av valet:

Moderaterna 29,7%, Socialdemokraterna 29,5%, Folkpartiet 8,5%, Miljöpartiet 7,2%, Kristdemokraterna 6,7%, Vänsterpartiet 5,8%, Centerpartiet 5,3%, Sverigedemokraterna 4,1%.

Jag gissar alltså på att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, även om jag inte önskar det. Det finns så mycket folk som är kritiska till allt politiskt etablissemang, och som missnöjesröstar, sådana väljare kommer att dras till SD, förutom alla svenskar med rasistiska tendenser. Men jag tippar att de inte får en vågmästarroll.

Jag tippar också att Socialdemokraterna gör ett katastrofval, även om siffrorna något kan rättas till i slutspurten. Moderaterna tror jag tappar något i slutspurten, men allt tyder på att det kommer att göra ett mycket bra val. Jag tippar också att Kristdemokraterna gör en bra slutspurt, och att nuvarande bra valvind håller i sig.

Om en vecka får vi ser hur rätt eller fel jag hade.

Det blev ingen lyckad halvmarathon för min del. Jag fick kämpa i egen kraft, utan något gudomligt ingripande – Eliasmörjelsen var helt frånvarande. Men Gud vill nog lägga krutet på viktigare saker än att förmedla övernaturlig kraft till en stackars Stockholmspastor i en perifer del av världen, och en ganska perifer del av universum också. Räknar dock med att kraften finns där vid Elimkyrkans gudstjänst i morgon, den behövs nog bättre då.

Första 5 kilometrarna gick skapligt, men efter 11-12 km började jag bli ordentligt trött, och sista 9 kilometrarna tog jag mig igenom bara genom tjurskallig envishet, orkade bara springa när det var utför eller helt plant, och fick gå resten under sista sträckan. Jag fullföljde dock loppet utan att bryta, men klockan stannade på 3 timmar, men då promenerade jag nog cirka 5 av de 9 sista kilometrarna.

Men kul var det och man kan alltid trösta sig med att det var en hel del andra som också hade det jobbigt, men de bröt loppet. Ambulansen kom och hämtade en del slutkörda löpare, men jag slapp ambulansfärd denna gång. Det finns det alla skäl att prisa Gud för.

Den här lördagen ägnar jag mig åt två saker. Dels att förbereda min predikan som jag ska hålla i Elimkyrkan i morgon. Dels att springa Stockholm halvmarathon.

Starten för halvmarathon är 16.00 och det är mer än 15.000 löpare tror jag. Ett halvmarathon är 21,1 km. Starten är vid Gamla stan, bron över mot Kungsträdgården, mitt emot Grand Hotel. Där är även målgången. Sedan springer man en härlig bana genom Stockholm city, bort mot Vasaparken som man springer runt, sedan går det över till Kungsholmen och man springer runt nästan hela Kungsholmen. Sedan går det tillbaka in mot city, förbi Stadshuset, och sedan blir det en rejäl runda på västra delarna av Södermalm. Hela Söder mälarstrand bort mot Hornstull, genom Tantolunden, bort mot Götgatsbacken, sedan genom Gamla stan och i mål.

Det är ett lämpligt motionspass för oss som är födda i slutet av 1954, som väger för mycket, och har en risig sjukdomsstatistik och som dagligen käkar mediciner mot högt blodtryck och för att förebygga hjärtinfarkt.

Predikan kommer att handla om att ”leva i Andens kraft”. Sedan jag kom till Elimkyrkan för 11 månader sedan har jag försökt lyfta upp frågor med fokus på evangelisation, vara en utåtriktad och samhällstillvänd församling, och att satsa på församlingsplanteringar, och att Gud vill använda alla församlingens medlemmar i detta. Vi har genomfört en del saker sedan jag började kring dessa områden. Politikerutfrågningarna inför valet är en del av denna utåtriktade strategi, också fokuserad satsning på Alpha, arbetet ute på stan m.m.

Nu tror jag att vi mer ska fokusera den karismatiska sidan av det kristna livet. Vi har för lite av verkliga pingstförsamlingar i Stockholm idag, där profetia flödar, där de sjuka blir helade, där uppenbarelsens ande är påtaglig genom kunskapens och visdomens ord, och där kraftgärningar faktiskt händer, inte bara är exotiska bibelberättelser från svunnen tid. Det ska jag prata om i morgon. Och praktisera.

Jag ser inte pingst som en samfundsetikett, för mig är det ett liv i Andens överflödande och övernaturliga liv och kraft. Och det är möjligt för alla kristna som söker det, oavsett var man är med i för ett samfund.

Men först ska jag överleva marathonloppet. Det är ett under om jag klarar av att genomföra loppet.