Den här lördagen ägnar jag mig åt två saker. Dels att förbereda min predikan som jag ska hålla i Elimkyrkan i morgon. Dels att springa Stockholm halvmarathon.
Starten för halvmarathon är 16.00 och det är mer än 15.000 löpare tror jag. Ett halvmarathon är 21,1 km. Starten är vid Gamla stan, bron över mot Kungsträdgården, mitt emot Grand Hotel. Där är även målgången. Sedan springer man en härlig bana genom Stockholm city, bort mot Vasaparken som man springer runt, sedan går det över till Kungsholmen och man springer runt nästan hela Kungsholmen. Sedan går det tillbaka in mot city, förbi Stadshuset, och sedan blir det en rejäl runda på västra delarna av Södermalm. Hela Söder mälarstrand bort mot Hornstull, genom Tantolunden, bort mot Götgatsbacken, sedan genom Gamla stan och i mål.
Det är ett lämpligt motionspass för oss som är födda i slutet av 1954, som väger för mycket, och har en risig sjukdomsstatistik och som dagligen käkar mediciner mot högt blodtryck och för att förebygga hjärtinfarkt.
Predikan kommer att handla om att ”leva i Andens kraft”. Sedan jag kom till Elimkyrkan för 11 månader sedan har jag försökt lyfta upp frågor med fokus på evangelisation, vara en utåtriktad och samhällstillvänd församling, och att satsa på församlingsplanteringar, och att Gud vill använda alla församlingens medlemmar i detta. Vi har genomfört en del saker sedan jag började kring dessa områden. Politikerutfrågningarna inför valet är en del av denna utåtriktade strategi, också fokuserad satsning på Alpha, arbetet ute på stan m.m.
Nu tror jag att vi mer ska fokusera den karismatiska sidan av det kristna livet. Vi har för lite av verkliga pingstförsamlingar i Stockholm idag, där profetia flödar, där de sjuka blir helade, där uppenbarelsens ande är påtaglig genom kunskapens och visdomens ord, och där kraftgärningar faktiskt händer, inte bara är exotiska bibelberättelser från svunnen tid. Det ska jag prata om i morgon. Och praktisera.
Jag ser inte pingst som en samfundsetikett, för mig är det ett liv i Andens överflödande och övernaturliga liv och kraft. Och det är möjligt för alla kristna som söker det, oavsett var man är med i för ett samfund.
Men först ska jag överleva marathonloppet. Det är ett under om jag klarar av att genomföra loppet.