Predikoförberedelser och marathonförberedelser

Den här lördagen ägnar jag mig åt två saker. Dels att förbereda min predikan som jag ska hålla i Elimkyrkan i morgon. Dels att springa Stockholm halvmarathon.

Starten för halvmarathon är 16.00 och det är mer än 15.000 löpare tror jag. Ett halvmarathon är 21,1 km. Starten är vid Gamla stan, bron över mot Kungsträdgården, mitt emot Grand Hotel. Där är även målgången. Sedan springer man en härlig bana genom Stockholm city, bort mot Vasaparken som man springer runt, sedan går det över till Kungsholmen och man springer runt nästan hela Kungsholmen. Sedan går det tillbaka in mot city, förbi Stadshuset, och sedan blir det en rejäl runda på västra delarna av Södermalm. Hela Söder mälarstrand bort mot Hornstull, genom Tantolunden, bort mot Götgatsbacken, sedan genom Gamla stan och i mål.

Det är ett lämpligt motionspass för oss som är födda i slutet av 1954, som väger för mycket, och har en risig sjukdomsstatistik och som dagligen käkar mediciner mot högt blodtryck och för att förebygga hjärtinfarkt.

Predikan kommer att handla om att ”leva i Andens kraft”. Sedan jag kom till Elimkyrkan för 11 månader sedan har jag försökt lyfta upp frågor med fokus på evangelisation, vara en utåtriktad och samhällstillvänd församling, och att satsa på församlingsplanteringar, och att Gud vill använda alla församlingens medlemmar i detta. Vi har genomfört en del saker sedan jag började kring dessa områden. Politikerutfrågningarna inför valet är en del av denna utåtriktade strategi, också fokuserad satsning på Alpha, arbetet ute på stan m.m.

Nu tror jag att vi mer ska fokusera den karismatiska sidan av det kristna livet. Vi har för lite av verkliga pingstförsamlingar i Stockholm idag, där profetia flödar, där de sjuka blir helade, där uppenbarelsens ande är påtaglig genom kunskapens och visdomens ord, och där kraftgärningar faktiskt händer, inte bara är exotiska bibelberättelser från svunnen tid. Det ska jag prata om i morgon. Och praktisera.

Jag ser inte pingst som en samfundsetikett, för mig är det ett liv i Andens överflödande och övernaturliga liv och kraft. Och det är möjligt för alla kristna som söker det, oavsett var man är med i för ett samfund.

Men först ska jag överleva marathonloppet. Det är ett under om jag klarar av att genomföra loppet.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://avemarisstella.blogspot.com/ Anders Gunnarsson

    STEFAN skriver: ”Vi har för lite av verkliga pingstförsamlingar i Stockholm idag, där profetia flödar, där de sjuka blir helade, där uppenbarelsens ande är påtaglig genom kunskapens och visdomens ord, och där kraftgärningar faktiskt händer…”

    AG: Jag tror ni alltid har för mycket fokus på profetia, helande, uppenbarelser och kraftgärningar i svensk frikyrka… Alla ska inte ut och hela grannar! 1 Kor 11-15 har en hel del intressant att förtälja; 1.) att man har mottagit traditionen att alltid fira eukaristi; 2.)att vishet och kunskap är överordnad karismatik; 3.) att vi är en kropp; 4.) Kärleken är störst; 5.) Gud är ordningens Gud osv

    Kyrkan går inte att reducera ner på ett sådant karismatiskt sätt. Det blir liksom halvdant. Jag är trött – och massor med mig är trötta – på halvdanade kyrkligheter och halvsanningar.

    Men lycka till på halvmaran. Vi tänker på dig och skulle aldrig göra om bedriften :-)

  • Ulf Stenlund

    Bra igen Stefan
    Eftersom jag varken tror på samfund eller etiketter blir jag glad över din inställning och ditt mål. Någon gav mig en etikett på den här bloggen för några trådar sedan. Jag utnämndes till en ”ortodox pingstvän”. Även om jag, som sagt, inte är så förtjust i etiketter kan jag se en viss relevans i den. Av din ovanstående text skulle den etiketten, om nu schablonartade etiketter hade haft nytta med sig, kunna sättas på dig också.

    Att profetians gåva är den förnämsta säger ju Paulus uttryckligen. Att vi har för lite profetia i våra sammankomster är uppenbart. Det märkliga är att jag, trots Anders Gunnarsons (#1) avvisande hållning till profetia och helande, ändå helt håller med om hans fem explicita punkter.

    Alltså mer profetia och övernaturliga helanden i våra sammanhang men med ordning och reda. Svärmerier är vi förstås inte betjänta av. Lite ”rusånga” är inte fel men Andes kraft gör mest nytta i pistongerna, som drar det andliga loket framåt.

  • http:/erevna.nu Christian

    Det är bra, Stefan, mera pingst! Elim var ju som bekant en av de första ”pingstförsamlingarna” i stan m t p att den tidigt blev ett ”tillhåll” för de som tagit emot Andedopet.

    Lycka till och ”ta det lugnt” om man nu kan säga så i detta tävlingssammanhang….

  • Anna-Karin

    Överlevde du? Placering?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Anna-Karin?
    Det var en intressant fråga om jag överlevde eller inte. Om jag nu inte överlevde, kan jag då svara på din fråga? En fråga innebär ju att man kan svara ja eller nej. Men tänk om jag svarar nej. Jag kanske nu har nått den himmelska salighetens höjder, och har en helt ny information, det går att blogga från himlen. Och jag har fått namnbyte till Sankte Stefan. Pratade nyss med Martin Luther som hade en rad synpunkter på de lutherska kyrkorna.
    ha det så bra där nere på jorden, numera går det utmärkt att ta sig till himlen via marathon. Jag kommer att fortsätta blogga ändå, även om jag har nått den yttersta saligheten och befordrats till härligheten.
    Stefan Swärd

  • http://avemarisstella.blogspot.com/ Anders Gunnarsson

    Så Elia har fått sällskap (och Mose på förklaringsberget)
    Akta dig för helgonen, de är farliga!

    Det tyckte även Fr Martin, så stör honom inte (om han nu nådde saligheten 😉 )
    Hälsa Br Thomas!

    http://avemarisstella.blogspot.com/2010/08/peter-kreeft-trialog-del-i.html

  • Per-Erik Johansson

    Tycks vara så att både filttofflor och tvångsströja åkt av i förberedelse inför ett nytt gudstjänstliv. Synes gott, ser ännu mer fram emot avsnittet saning och trovärdighet.