Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här hittar man tidningen Dagens presentation av mina utfrågningar med socialministern och miljöministern.

  • Ulf Stenlund

    Jomänvisst.
    Dina utfrågningar kommer säkert att bli både värdefulla och klargörande. Glöm inte att ta med Kd’s styvmoderliga behandling av sina ursprungliga kärnväljare.

  • Pingback: Skapad av ett budskap « Mikael Karlendal()

  • Bo Westin

    Jag har kommenterat Mikael Karlendals blogginlägg (länk) här ovan på hans blogg men eftersom jag gärna tar emot reaktioner på det jag skrivit publicerar jag mitt inlägg även här:

    Jag fäste mig speciellt vid följande ord som du skrev Mikael:

    ”När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar… ‘Vem säger ni att jag är?’ Simon Petrus svarade: ‘Du är Messias, den levande Gudens son.’ Då sade Jesus till honom: ‘Salig är du, Simon Bar Jona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.’” (Matt 16:13-18)Det var på uppenbarelsen/insikten/övertygelsen av vem Jesus är som församlingen byggdes. När Anden hade fallit på pingstdagen (Apg 2), så predikar Petrus. ”Orden träffade dem i hjärtat” (2:37) och ”De som tog till sig hans ord lät döpa sig…” (2:41). Det är budskapet som skapar församlingen!”

    Jag tycker mig se att exempelvis Romarbrevet 1: 17 uttrycker samma sak, nämligen att ”rättfärdighet uppenbaras av tro till tro”. Utan en personlig tro/insikt/uppenbarelse är det svårt att övertyga andra och föra andra till tro. Här har vi en fundamental sanning.

    Utan att bli för långrandig vill jag säga att jag tror att det är viktigt att se efter vad vi kan lära av historien och speciellt den kristna kyrkans historia. Jag tänker nu speciellt på den katolska kyrkan på 1500-talet när Luther ”protesterade” mot en kyrka i avfall och ”sekularisering”. Detaljerna kring detta lämnar jag därhän men det är intressant att se att det fanns en stark medvetenhet hos många katoliker att kyrkan befann sig i ett miserabelt tillstånd. Den ”katolska reformationen” var en rörelse som först verkade för reformer inom kyrkan och blev sedan en kampanj mot protestantismen, den så kallade motreformationen. Många katoliker förnyade sitt andliga liv genom att utöva ”metodisk bön” vilket ibland drevs ända till mysticism. Denna typ av andlig övning hade uppfunnits av de medeltida mystikerna och fulländats av Bröderna av det gemensamma livet. I början av 1500-talet blev den allmän i olika delar av Europa, särskilt i Spanien. Under åtminstone en timme om dagen ”övade” en person sin själ med föreskrivna former av bön och meditation ämnade utplåna världen omkring honom och försätta honom i personlig förbindelse med Gud. Ignatius Loyola och hans bok ”Andliga övningar”, jesuiterna tillsammans med andra nybildade ordnar som ville återuppliva den heliga Franciskus av Assisi själavårds- och välgörenhetsinriktade livskall var drivande i denna förnyelse av RKK.

    Det var bara en minoritet av katolikerna som utövade denna kristna fostran men denna minoritet bidrog till att förnya den katolska tron under 1500-talet. Kyrkomötena i Trient bevistades av en liten del av den katolska hierarkins valbara medlemmar men fullbordade reformen inom RKK och skapade grundvalen för modern katolicism ända till våra dagar.

    Jag tror inte att all andlig aktivitet härrör från Guds helige ande. Det finns också andra andemakter som vill inspirera oss och driva oss. Motreformationens fanatiska mördande av protestanter var t.ex. inte inspirerat av Guds ande men det man jag vill peka på är vad som kan ske när enstaka individer drabbas av en kallelse och en personlig tro/insikt/uppenbarelse. Sedan kan det ju gå galet som när Loyola fick en uppenbarelse i vilken Gud hade, påstod han, ”jämställt honom med sin son”. Ett annat exempel på en person med kallelsemedvetande är Jean Calvin vars bok ”Den kristna religionens grundsatser” kom att betyda så mycket och var den klaraste och mest auktoritativa framställningen av protestantisk teologi, en övertygande och logisk – snarare än känslobetonad som i Luthers fall – demonstration av hur människan skulle leva i nära gemenskap med sin skapare.

    Jag tror att vi kristna i vårt land behöver fråga oss själva vad det finns i våra egna liv som behöver korrigeras, vilka ”parametrar” som behöver justeras, för att andens vind ska kunna ta tag i våra segel och den kristna skutan få styrfart. Det behöver inte handla om att göra stora saker, att be och fasta i fyrtio dagar eller att bildligt talat ”kasta ut månglarna ur templet”. Men vi behöver leva med ett medvetet fokus på Gud och en personlig bön om att Guds vilja ska ske i våra liv och ett medvetet arbetande på vår frälsning. Det är lätt att tappa fokus, ägna tid framför Tv:n eller andra saker som tar bort vårt fokus. Att vara levande i Kristus är inte nödvändigtvis detsamma som att vara engagerad i olika aktiviteter i kyrkan, det handlar om den personliga vandringen med Gud och ett sökande efter tro och rättfärdighet och efter att förstå Guds vilja med sitt liv mer och mer. Då hamnar vi också på kollisionskurs med den onde och hans rike och som äkta söner blir vi föremål för Guds fostran i våra liv. Ska kyrkan i Sverige kunna resa sig upp behöver vi ett antal kristna som, om än i minoritet, hänger sig till att söka Gud och hans vilja, som inte låter sig sövas av sömnaktighetens ande. Då tror jag att vi kan få se mer av Guds frälsargärningar ibland oss. Gud hjälpe oss därtill!

  • Harriet Bouvin

    Det är ett uttryck för något, att flertalet politiker tackar nej till inbjudan att diskutera bidrag till kyrkan m.m. Samma grupper av människor som du varnar för eviga straff tigger du bidrag ifrån. Vad har svensk stat med kristen förkunnelse att göra? Det är väl knappast en biblisk tillämpning.



Subscribe to Stefan Swärd