Det är sen måndagkväll och jag är åter i Stockholm igen. I går besökte jag gudstjänsten i Svenska Kyrkan i Skellefteå, landsförsamlingen. Staden är ett starkt lutherskt fäste sedan hundratals år tillbaka, Svenska kyrkan och EFS har haft en stark ställning i Skellefteå under hundratals år.
Bilden från denna gudstjänst bekräftar det jag hör från alla håll när det gäller Svenska Kyrkan. Mycket få gudstjänstbesökare, och mycket hög medelålder. Flera generationer har tappats bort. Unga Skelleftebor har inte längre någon relation till kyrkan. Och jag förstår, gudstjänsten har ett upplägg helt anpassat för generationen 70-plus.
Håller Svenska Kyrkan på att ramla ihop som ett korthus? Allt hålls uppe av en stark ekonomi, fortfarande sju miljoner formella medlemmar, och hela apparaten med vigslar, dop och begravningar, kulturevenemang, fortfarande vanligt med konfirmationer etc. Men var finns den gudstjänstfirande församlingen?
Frågan är angelägen för oss frikyrkliga. Vi har inte alls Svenska kyrkans kontaktnät och ingång hos svenska folket. Vi har inte heller Svenska kyrkans rika tradition. Det är frikyrkornas ansvar att be för Svenska kyrkan och tro på en vändning. Frikyrkorna gynnas inte av Svenska kyrkans kollaps. Vi behöver varandra.
Jag saknar dock krismedvetandet och de konkreta planerna på hur man ska vända trenden. Det kanske mer handlar om budskapet än metoderna och formerna. Evangeliet om Kristus, uppståndelselivet, förlåtelsen, seger över synd och djävul, befrielse i Jesu namn, Gudsriket på frammarsch och i antågande – är det inte tillräckligt för att utmana och samla människor? Men får man höra det i Svenska Kyrkan? I klara kyrka i Stockholm får man höra det, och där är det ständigt fullsatt.
Jag tänker om den kontroversiella gudstjänst jag skrev om härom veckan, det var kontroversiellt. Men det var mer än 6000 personer där, det var överfullt, mycket skratt och glädje, och det var låg medelålder, och alla generationer var på plats. I skellefteå landsförsamling hände inget spektakulärt, men det var tomt, mest grånade hår, och minst sagt tråkigt. Jag gick på fotboll senare under eftermiddagen. Det var betydligt roligare.