Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har en krönika i kristna tidningen Världen Idag om att vara kristen förälder. Att som kristen förälder kunna föra sina egna barn till tro på Kristus är en stor utmaning. I krönikan ger jag några korta ord på vägen. Generellt sett har vi misslyckats med detta i svensk kristenhet under flera generationer, och det är en viktig anledning till varför frikyrkan har minskat i medlemsantal. Jag pekar i krönikan på att engagemanget för uppväxande barn och ungdomar i församlingen, behöver bli en gemensam angelägenhet. Och den kristne föräldern som misslyckas ska inte ge upp eller bli modlös, det är en av de saker jag stryker under i krönikan. Jag pekar på att jag nyligen mötte en nyfrälst 68-åring som var ett gammalt bönebarn som lämnat kyrkan i övre tonåren, men nu kommit tillbaka till både Jesus och församling, och blivit en brinnande och djupt engagerad kristen.

En iakttagelse jag har gjort i arbetet med ungdomskyrkan Konnekt är att Sverige är fullt av oroliga tonårsföräldrar – det nämner jag också om i krönikan. Men oro räcker inte, och löser inga problem. Det behövs något mer.

En orolig kristen förälder, blir inte heller något bra exempel för sina barn. Vi för dem inte till tro på Jesus genom oro, manipulation och modlöshet. En tro som bär, genom allt, och över allt, den blir mer smittande.

Vad tycker bloggläsaren, och vad är dina erfarenheter, som kristen förälder, i mötet med kristna föräldrar, eller som barn till kristna föräldrar?

  • Torbjörn S Larsson

    DET FINNS BARA ETT SÄTT:

    Att visa att kristen tro och Bibeln är den största glädjen för dig själv.
    Att du tycker detta är det viktigaste i ditt liv.
    Barnen märker vad som är viktigast för dig själv.
    Är det
    # status
    # pengar
    # anseende
    # träna och sköta sig

    eller att leva nära Gud.

  • http://orsakverkan.blogspot.com Pekka S

    Även om Stefan Swärd i sista stycket tar avstånd från tvång och manipulation finner jag artikeln obehaglig. Hur kan en förälder vara icke-manipulativ (kanske undermedvetet) ifall den viktigaste ambitionen är att ens tonåring ska vara med i den kristna församlingen, och växa in i en stabil kristen tro.

    Swärd skriver vidare:

    ”Vi kan inte heller lägga hela bördan på föräldrarna och någon enstaka ungdomsledare och ungdomspastor att se till att de ungdomar som växer upp i kristna hem blir kristna. Det behöver vara en gemensam angelägenhet i församlingarna. Föräldrarna behöver hjälpas åt. Församlingsledarna behöver engagera sig. Och långt fler än någon enstaka ungdomspastor och ungdomsledare behöver engagera sig i ungdomsarbetet. Bra kristna skolor kan ge en bra hjälp på vägen.
    För den kristne föräldern är den stora utmaningen att både i livsstil och i vägledning peka på Kristus och tron.”

    Detta förstärker intrycket man får av hur viktigt det är att barnen ska bli kristna. Hur icke-manipulativ och öppen kan man som förälder vara ifall ens främsta ambition är att barnen ska få en kristen tro? Är den ambitionen verkligen viktigare än allt annat? Är det inte av större vikt att barnen mår bra, har god hälsa, känner sig älskade, utvecklar ett empatiskt förhållningssätt till sina medmänniskor, osv?

    Som sagt – Jag finner tonen i artikeln obehaglig. Jag har full förståelse för att barn ofta ärver sina föräldrar tro ifall föräldrarna hyser sådana övertygelser. Liknande förhållningssätt är troligtvis orsaken till att politiska övertygelser ärvs. Är det verkligen så vi vill ha det? Vill vi ha oberoende och kritiskt tänkande barn som utrustas med nyttiga verktyg och värderingar för att i mogen ålder kunna ta självständiga beslut? Eller är det viktigare att deras uppväxt resulterar i vissa specifika övertygelser? Vilka ambitioner vill vi föräldrar egentligen ha? För mig är svaret inte svårt.

    Torbjörn S Larsson: Även om du själv kanske inte inser det demonstrerar du i din kommentar ett sätt att manipulera barnen. Indoktrinering behöver inte ske med piska eller lördagsgodis. En medveten strategi som går ut på att uppvisa trons betydelse för dig som förälder är givetvis också ett sätt att manipulera barnen.

  • Pingback: Twitter Trackbacks for Stefan Swärd » Blog Archive » Krönika i Världen Idag om att vara kristen förälder - Allt mellan himmel och jord [stefansward.se] on Topsy.com()

  • http://www.winsoft.se/ Anders Hesselbom

    Alla barn är ateister, och behöver inte alls någon tro för att må bra eller för att få bra värderingar. De troende föräldrarna måste konstruera problemet med ateismen för att sedan ”åtgärda” det genom indoktrinering av sina föreställningar, som genom stöd av religiösa skrifter, ska ha en bifogad frälsning. Detta är en frihet som föräldrarna har, men det är inte någon frihet som existerar för barnens skull, utan för den vuxne som besitter trosföreställningen.

  • Hannu Ruokola

    Den största utmaningen är att restaurera den kristna församlingen och inkludera barnen!
    Det hjälper föga att ha ”levande” församling med all sköns verksamhet, som ska bjudas som underhållning och fritids sysselsättning och sedan tro att barnen blir med, de fastnar åtminstone vid något.

    I stället slå vakt om det traditionella gudstjänstfirande med ordentlig predikan grundad på genomtänkt teologi. En modern frikyrka med liberal teologi och betoningen på gudsupplevelse lockar vissa, men den kommer att stöta bort de ärliga och frågande ungdomar, som vill ha ”mer” än verksamheter och upplevelser.

  • wildwest

    Tja, nån måste ju indoktrinera barnen. Antingen är det föräldrarna eller är det alla andra. Det är bara att välja.

  • martin kihlström

    Det vi kallar indoktrinering är inget konstigt eller fel. Så länge det finns människor måste de på något sätt lära nya människor att förhålla sig till den värld de finns i. Föräldrarna är nog bäst på det och det är varken fel eller obehagligt

  • Anja

    Att ungdomar lämnar frikyrkan inklusive trosrörelsen är väl inte konstigt…många vuxna gör ju också det. Det visar väl bara att ungdomarna har en egen vilja och vågar gå sin egen väg…och det är väl positivt med självständiga individer…överallt annars… utom i frikyrkan kanske?

    ps. har dock inte läst artikeln ännu.ds

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    Martin Kihlström: Det är inte indoktrinering att lära barn att förhålla sig till den värld de lever i. Det är däremot indoktrinering att tuta i barn lögner och falska påståenden om den värld de lever i, då det är just detta som kräver indoktrinering för att fungera. Att du ser indoktrinering som varken konstigt eller fel säger väldigt mycket om din världsbild och inställning till kunskap.

  • Henrik

    Jag är 20 år och kan svara ifrån ett barn perspektiv. Jag hade inget val förren jag var ca 15-16 år. Innan det var jag tvungen att följa med till kyrkan varje söndag. Att stanna hemma ens för att man var trött var inget alternativ. Detta har format mig och idag är jag oerhört tacksam för det. Jag anser att jag har en sund församlingssyn (vilken har utvecklats betydligt de senaste åren) och gudstjänstbesök ligger mig naturligt. Jag har jämnåriga kompisar som aldrig blivit tvingade att gå till kyrkan, flera av dessa står långt ifrån Jesus idag och de som ändå har en relation med Jesus har ibland (enligt mig) en konstig syn på församlingen där JAGET sätts före KOLLEKTIVET.
    Summan jag drar av detta är att om man tvingar med sitt barn till kyrkan varje söndag och barnet dessutom får en levande tro, kommer församlingssynen att vara sund. Om barnet inte blir ivägtvingat till kyrkan varje söndag riskerar församlingssynen bli vriden. För i slutändan tror jag inte att det spelar någon roll hur mycket föräldrarna gör för att barnet ska bli kristen. Först när det profetiska når barnet kommer det att ta emot Jesus i sitt liv. Fast om barnet oftare kommer till kyrkan eller har mer kontakt med kristna är chansen större att detta inträffar.

    Ef 6:4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren. (SFB)

  • Torbjörn S Larsson

    Hej Pekka
    När blev det manipulation att har roligt…
    Undrar just hur din uppväxt var eftersom du tolkar allting manipulativt.
    Om jag tycker det är jättekul att åka hastighetsskridskor på sjöisar så är det faktiskt INTE manipulativt om någon vill prova själv.
    Och om jag skulle vara så dum så jag tvingade någon, för att få känna hur härligt det är så är det heller inte manipulativt utan endast dålig pedagogik…

    Å, hörru , har du barn själv eller…

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    Henrik: Om man är indoktrinerad i en tro, precis som du själv, är församlingssyn säkerligen centralt för att bibehålla en sådan position. Dock är det av inget intresse alls för exempelvis en ateist att ha en ”sund församlingssyn”.

    När du själv ser tillbaka på din barndom och du reflekterar över det faktum att du ser avsaknaden av egna val som något positivt, ringer det verkligen inte en liten varningsklocka i bakhuvudet då?

    Jag förstår dock att du är övertygad om att din tro är den ”rätta”, det finns miljarder människor som övertygat sig själva om just detta, och som inte heller delar din tro. Det är ju också så att det inte är något att eftertrakta att vara just ”nära Jesus”, då det är långt ifrån säkerställt eller ens sannolikt att Jesus ens existerat från första början.

  • Erik

    4 Anders Hesselblom: ”Alla barn är ateister.” Det var ett av de dummaste påståenden jag hört på länge. Om det är sant, förklara då varför ateismen är en så betydelselös livsinställning världshistorien igenom. Varför har alla folk i alla tider haft och har en gudstro, medan ateismen omfattas av en ytterst begränsad minoritet trots att den är tämligen bekväm och inte kräver särskilt mycket tänkande? Barn föds inte till ateister.

  • C

    Thursday: Vet inte vad du har för källor, men det är en minoritetsåsikt i forskarvärlden att Jesus aldrig har existerat. Ifrågasätter du det får du också problem med t.ex. Platon, Aristoteles och Caesar som har långt färre historiska referenser, så en sådan utgångspunkt blir lite löjlig.

    Att man sedan kan diskutera vem Jesus var (och kanske är) och vad han betyder/inte betyder idag är en annan sak. Liksaså hur man som förälder ska förhålla sig till religion; och följaktligen också sekularism. Eller är man förutsättningslös som ateist?

  • Hannu Ruokola

    Henrik! Du ska tacka Gud för dina föräldrar, som har lett dej till Livets väg! Det är just det jag menar, att församlingens gudstjänst är det centrala och föräldrarnas ansvar är att ibland ”tvinga” ungdomar att gå i gudstjänsterna. Den stora risken är att många föräldrar menar att ”ungdomarna har sin ungdomsverksamhet, då är det inte så noga med församlingens gemensamma gudstjänster, bara, att de kommer någon gång till gudstjänsterna”.

    Jag förstår, att ungdomarna bör pröva sina egna vingar och ta sina egna beslut och komma ibland i strid med föräldrarna, men föräldrarna har ansvaret för att leda sina barn in i gudstjänstfirandet och in i personliga andaktsliv. Om församlingen motarbetar aktivt generationsklyftor, blir det lättare att vara barn, ungdom, vuxen och gammal i församlingen och att inplantera församlingstankens inkluderande tanke, att alla, som tror på Kristus, ska höra samman oavsett åldern.

    Det finns människor, som tror och som inte tror. Jag är medveten om detta, men för mej, som tror, är det viktigaste att höra Gud tala genom Ordet, nattvarden och dopet i församlingen. Församlingen är inte en religiös förening, där religiösa människor har det trevligt tillsammans och att människorna formar allt efter sitt eget tycke. NEJ! Församlingen är den plats, där Gud uppenbarar sej genom Ordets predikan och nattvarden och dopet. Vi troende räknar med att Gud är en sann verklighet. Genom årtusendens starka vittnesbörd ända till våra dagar är den klassiska tron en sann kraft för oss troende, som vi vill föra vidare till kommande generationer!

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    C: Vilka historiska referenser finns till Jesus utanför bibeln menar du? Bibeln är knappast ett historiskt dokument, långt ifrån. Den är en sagobok. Slå upp när Herodes dog så förstår du vad jag menar.

  • Tea Gustavsson

    Att be för sina barn är en av de viktigaste sakerna man kan göra för sina barn. Att leva tillsammans med dem, dela deras problem och glädjeämnen om man får och låta dem veta att man ber för dem.

    Vad gäller det kristna livet kan man ju inte göra annat än att dela sitt liv, sina erfarenheter och sin kunskap med barnen. På det sättet får ju barnen del av en imperfekt men äkta tro. En annan viktig sak är att be sina barn om förlåtelse när man handlar fel mot dem. Det lär dem att alla syndar, att det är viktigt att be om förlåtelse och att man fortsätter växa i tron och bli förvandlad hela livet. Det är grunden jag vill ge mina barn att bygga vidare på om de så väljer. Kommer de vilse har de åtminstone en aning om var de ska vända sig i nöd.

    Är det viktigt med församlingsgemenskap? Hmmm, ja.

  • C

    Thursday:

    1. Syftar du på utombibliska källor brukar man nämna Josefus och Tacitus. Den förstnämnde var en judisk historieskrivare och och den andre romersk. Ingen av dem kan anses vara ”partisk” då de snarare borde vara var emot Jesus såsom han beskrivs av de kristna än för. De har iofs inte lämnat några detaljer om Jesu liv, men bekräftar att han funnits och verkat i nuvarande Israel.

    2. Har svårt att förstå varför bibliska källor skulle sakna historiskt värde. ”Förutsättningslös” historieskrivning såsom vi känner den är nämligen ett sentida påfund. Liksom jag antytt i inlägget tidigare tvingas du dissa all äldre historia om du dissar bibliskt material av det skälet. (Jag använder citationstecknen ovan eftersom jag anser det vara tveksamt om man kan vara förutsättninglös. Men det bör ju du som påstådd skeptiker redan vara med på.)

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    C: Det du beskriver är just problemet med hela Jesus-berättelsen. Varken Josefus eller Tacitus var ens födda när Jesus påstods ha dött, vad får dig att tro för en sekund att deras återspegling av vad som hänt går att lita på i någon form? Vi pratar om en tid när i princip ingen var läskunnig och all information spreds via hörsägen, vad får dig att tro att dessa källor är på något sätt pålitliga? Skulle du lita på dem i andra sammanhang?

    All historia blir inte värdelös bara för att Jesus-berättelsen kan vara falsk. Många personer vi förutsätter som historiska är säkerligen påhittade, det råder exempelvis tvivel om huruvida Sokrates verkligen existerat. Bibeln är bevisat felaktig på väldigt många punkter, och jag ser helt ingen objektiv anledning till att ta verket på allvar, utöver i egenskap av en sagobok som givit upphov till en stenåldersmytologi.

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    Tea Gustavsson: Med tanke på att bön är bevisat verkningslöst så borde det knappast vara en av de viktigaste sakerna man kan göra för sina barn. Jag skulle också vilja höja ett varningens finger när det gäller att tuta i sina barn sin egen tro. Fundera i första hand på hur du kom fram till den själv, och vilken agenda personerna som indoktrinerade dig hade/har. Att göra det samma mot sina barn är inte att göra dem en tjänst, det är att handikappa deras förmåga för att tänka rationellt, vilket de i framtiden säkerligen kommer skadas av mer än att vara icke-troende.

    Här har du studien rörande bön: http://pn.psychiatryonline.org/content/40/17/15.full

  • C

    Thursday: Jag säger det igen; du företräder en minoritetsuppfattning och har mer stöd av autodidakta ateister än seriösa forskare (vilket iofs inte betyder att du måste ha fel). Och faktiskt, en väldigt stor del av det vi tror oss veta av den tidigare historien blir värdelös om vi underkänner det en stor del av forskningen säger om Jesus idag, eftersom grunderna är desamma. Jag har för övrigt inga problem att lita på vare sig Josefus eller Tacitus i andra frågor, så länge deras beskrivningar inte går stick i stäv med övrig fakta. I frågan om Jesus gör de faktiskt inte det.

    Delar inte din heller uppfattning vad gäller att ”hörsägen” var allenarådande som förmedling av historia på Jesu tid. Det fanns också en skriftlig kultur även då, och det är också en vanlig missuppfattning att människor på den tiden var mindre skickade att bevara historiska fakta för eftervärlden än oss (mkt talar för att de hade en väl utvecklad muntlig traderingstradition). Litar du inte på de nutida historiker som beskriver andra världskriget bara för att de själva inte är samtida? Dåtida bristande läs- och skrivkunnighet hos majorieten är ju helt irrelevanta eftersom de som skrev och läste knappast kan räknas dit.

    Vi är dock helt off topic här, så jag föreslår att vi antingen avslutar meningsutbytet, eller fortsätter på din blogg.

  • Tea Gustavsson

    Jag var en dag på Torp, en av de kristna konferenser som anordnas i Sverige varje sommar. Jag och min familj var med på en gudstjänst som avslutade veckans barn- och ungdomskonferens och man fick se lite av vad de hade haft för sig under veckan.

    Sångerna och budskapen i övrigt handlade om att alla personer är värdefulla, att ingen ska få bestämma hur du ska se ut eller vara, din rätt att vara dig själv, att Gud älskar dig som du är, hur man är en schysst kompis och att man ska ta hand om varandra. Jag grät hela mötet igenom. Alla barn och tonåringar borde få ”matas” med detta. På Torp (och andra kristna konferenser) sitter man på en skatt och det barn till kristna familjer växer upp med borde alla få växa upp med.

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    C: Ditt taffliga försök till att vinna argument kallas för argumentum ad populum, och är en känd felaktighet inom debatteknik, slå upp det. Jag är dock inte helt på det klara med exakt vilken minoritetsuppfattning du syftar på. En klar majoritet av världens befolkning tror varken på din gud eller din Jesus.

    Du för vidare din tradition med att tänka fel i att hävda att en stor del av tidigare historien blir värdelös om man underkänner underlaget för Jesus, detta är ett billigt försök till att knyta mer än vad som knytas bör till Jesus-berättelsen, för att ge sken av att mer står på spel än vad som faktiskt är fallet. Jag vänder på det, och hävdar att när det nu finns så lite dokumenterat om så många historiska figurer, är det inte rimligt att anta att ett flertal av dessa faktiskt ÄR fiktiva? Varför är det självklart att exempelvis Platon har existerat? Det är det långt ifrån, och jag bedömer alla dessa saker enligt samma kriterier.

    Dina ansträngda försök till att göra hörsägen relevant är mer lustiga än något annat. Att en majoritet av befolkningen varken kunde skriva eller läsa är mycket relevant, då det i regel var befolkningens möten och upplevelser av Jesus man beskrev i sina texter, minst 40 år efter hans påstådda död, och av personer som inte ens levde när han påstås ha dött. Om du på allvar vill att detta ska godtas som evidens, eller till och med BEVIS, så diskvalificerar du dig själv från all form av seriös debatt, då det i detta läge inte finns någon som helst anledning till att ta dig på allvar. Vill du TRO att Jesus funnits står det dig absolut fritt, men försök inte komma undan med att det är underbyggt med fakta.

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    Tea Gustavsson: Det finns naturligtvis underlag för detta, men om du får gissa själv, hur tror du att acceptans gentemot homosexuella, andra trossystem och liknande skiljer sig mellan ateister och troende? Tror du att det är mer acceptans hos troende än hos ateister, mer acceptans hos ateister eller att det är likvärdigt ”lägren” emellan? Motivera gärna ditt svar.

  • C

    Jag menar en majoritet av forskarna och talar här enbart om Jesu historiska existens, även om det var tjusigt av dig att slänga dig med latin. Hur många som ”tror” eller inte ”tror” på honom i religiös mening påverkar inte detta. Jesu historiska existens är knappast en central debattfråga i den akademiska världen, eftersom det råder relativ samstämmighet i frågan. Visst finns det en minoritet seriösa forskare som ifrågasätter en historisk Jesus, och visst är detaljerna i hans liv dunkla i strikt historisk mening, men själva existensen anses vara relativt underbyggd.

    Är inte särskilt imponerad av din debatteknik heller. Det är som att läsa innantill från Sturmark, Dawkins eller andra icke-fackmän (när det gäller religion), vilket blir trist och oinitierat. Märks att du bara kopierar deras åsikter rakt av. Fortsätt du att tjata om BEVIS (i strikt naturvetenskaplig mening antar jag), men notera att jag inte använt det ordet.

    Släpper nu diskussionen i detta forum, vi är off topic.

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    C: Uttrycket är på latin och inte översatt, i likhet med andra liknande felaktigheter.

    Faktum är att de forskare du refererar till inte har bättre underlag för Jesus existens än vad du har presenterat här. Att det skulle finnas en konsensus om denna existens är något du har hittat på eller helt enkelt tolkat felaktigt. Många antar dock att han varit en historisk person, men de forskare som fördjupar sig i ämnet är i regel de första att erkänna att underlaget är svagt. Man kan dock, för enkelhetens skull, komma överens om att man sluter upp runt antagandet att han funnits, precis som i de andra exempel du givit.

    Det är enkelt för dig att dra upp ett falskt exempel, inte styrka det alls och sedan hoppa av diskussionen. Extremt klen och klandervärd debatteknik, men har du inget bättre i bagaget förstår jag dig. Jag vet inte vilka åsikter du anser att jag delar med Sturmark eller Dawkins, naturligtvis ser jag jämförelsen som en komplimang, men jag ser ärligt talat inte hur den är relevant i sammanhanget. Det jag säger är att samma kritiska tänkande vi över lag applicerar på andra områden i våra liv bör också appliceras på religion. Du håller uppenbarligen inte med om detta, utan tycker tvärt om att den enormt svaga evidensföring som religion bygger på ska appliceras på alla andra områden.

  • Anna-Karin

    Undrar just om det kallas att ”kapa en blogg” det som just sker här……. :-/ …..ni kanske ska hitta ett annat forum för diskussionerna, Thursday och C.

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    Anna-Karin: På vilket sätt hindrar vår diskussion andra att diskutera eller yttra en åsikt om blogginlägget som sådant?

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    Thursday (28),
    Anna-Karin och jag tycker ofta olika men i det här fallet instämmer jagt helt med vad hon säger. Du har producerat 9 av 28 kommentarer på det här blogginlägget. Tycker du inte själv att det är i mesta laget? För övrigt tycker jag uttrycket ”kapa en blogg” är ganska roligt.

  • http://www.imsoevil.com Thursday

    Per Hallström: Det har jag faktiskt inte reflekterat över, vad tycker du själv är en rimlig procent av deltagande?

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    Thursday (30),
    Jag har ingen procentsats. Det handlar väl också om hur långa kommentarerna är. Och i vilken utsträckning det man skriver knyter an till blogginnehavarens ursprungliga inlägg. Men det var ju bra att du låg i överkant för då fick jag lära mig begreppet ”kapa en blogg”.

  • kjell

    Enligt Stefan är det max 3 inlägg som gäller fast vi har väl någon gång syndat mot det

  • Tea Gustavsson

    Thursday, jag skrev ett långt inlägg i morse för att svara på dina frågor till mig men tyvärr kom jag åt back-knappen innan jag hann skicka svaret så allting försvann. Så motiveringar utelämnar jag den här gången då jag inte orkar skriva lika utförligt den här gången.

    1. Klumpa inte ihop ”troende”, det blir så svårt att göra jämförelser då. Jag utgår enbart från mina erfarenheter och kunskaper om svensk kristenhet, inga andra religioner eller filosofier.

    2. Jag tror att ateister har större acceptans av homosexuella och homosexuell utlevnad.

    3. Jag tror att kristna (eller egentligen de flesta religiösa) har större acceptans och förståelse för andra religioner än deras egna än vad ateister har mot någon form av trossystem.

    Jag vill också gärna dela ett bönesvar jag fick idag. Gud eller slumpen? Välj själv, jag ser min Faders hand.

    Senaste veckan har varit en riktig skitvecka för mig. Jag har varit ensam med mina barn större delen av veckan samtidigt som jag inte mått bra utan varit mycket trött och ledsen För ett par veckor sedan hade jag dessutom kommit överens med min man om att han skulle träffa kompisar idag efter jobbet så att jag fick vara helt själv ytterligare en dag med barnen. Ett löfte är ett löfte men jag undrade verkligen i går hur det skulle gå till. Jag lade fram det hela inför Gud i går kväll och berättade att jag kände mig ensam, trött och ledsen och att jag inte trodde att jag skulle orka med barnen och bad om hjälp.

    Åkte till kyrkan med barnen i morse och på vägen dit träffar jag ett par i min församling som direkt frågar om jag och barnen vill åka och bada med dem efter gudstjänsten utan att egentligen veta hur jag mår eller att jag inte orkar med barnen. Vi fick en trevlig och avslappnad eftermiddag, barnen hade roligt och jag slapp vara ensam med dem med allt vad det innebär. Trasha det om du vill men det är upprepade sådana här erfarenheter som gör att jag tror att Gud hör mig och bryr sig. Jag är glad och tacksam för det.

  • Christer Källström

    Utifrån egna iakttagelser och reflektioner från min egen församling ser jag ett mycket tydligt mönster. De föräldrar som gör det till en vana att alltid gå på möte på söndag förmiddag och alltid tar med sina barn till Gudstjänsten. De barnen fortsätter gå även när de blir äldre.
    Så gör det till en vana att alltid gå till kyrkan på söndag och lämna inte barnen hemma!



Subscribe to Stefan Swärd