Jag skriver tillsammans med Christer Sturmark i Svenska Dagbladet idag igen. Det är slutrepliken i debatten om religionsfriheten och kungafamiljen. Vi för fram två synpunkter, dels att grundlagen ska vara neutral ur religiös synvinkel. Och sedan kritiserar vi upplägget av kronprinsessans bröllop vilket vi tyckte för mycket andades statskyrkans comeback.
Det anmärkningsvärda är att vi är helt överens om det vi skriver, fastän vi har olika skäl till detta.
En anledning till att jag är så emot statskyrkosystem och en officiell kyrka, är att ett sådant system uppenbarligen bidrar till snabb avkristning. I USA där man konsekvent tagit avstånd från statskyrkosystem och där man tydligt markerat religionsfrihet från statens bildande 1776, utan någon preferens för någon kyrka, där blomstrar kristendomen, och 40-50 procent av alla amerikaner är med i och engagerade i en kyrka. I Sverige är det ett par procent.
Vi kristna kan aldrig uppträda trovärdigt i debatter om religionsfriheten om vi samtidigt vill främja Svenska Kyrkans särställning i utformningen av svensk grundlag.
Jag har självklart inget emot att kronprinsessan gifter sig i en kyrka, med en kristen vigselgudstjänst, men det är inte det debatten handlar om. Även om man kan uppskatta de kristna inslagen i denna typ av bröllop, så är jag inte säker på att kristna tron kommuniceras på ett bra sätt när det så starkt förknippas med överhet, stat, makt, elit, prål, lyx, det var ju endast en massa dignitärer som fyllde Storkyrkan vid denna gudstjänst, det är inte uttryck för kristen etik och kristendomens själ. Det var väl Daniel Westlings anhöriga som var det vanliga folket.
Jag hoppas att jag ska slippa säga något mer i denna fråga, då man bara får en massa skäll från alla håll. Men vi får se. Motvind inspirerar och brukar i regel stärka ens uppfattningar, det har det gjort i detta fall.
Pingback: En uniform tro för hela oikoumene()