Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Elisabeth Sandlund har hamnat i rejält blåsväder därför att hon har vägrat att ta in en annons från en organisation som heter EKHO i tidningen Dagen. Jag skriver det här för att försvara Elisabeth och hennes beslut.

Först några bakgrundsfakta. Det finns två olika organisationer för kristna homosexuella, som har helt olika hållning. Den ena är EKHO, med förankring inom framförallt Svenska Kyrkan och Missionskyrkan. Den har tagit ställning i den teologiska frågan, och menar att utlevd homosexualitet är helt förenligt med kristen tro. Den vill uppmuntra den kristne homosexuella att ”komma ut”. Den andra organisationen är Medvandrarna, som har en tydligt evangelikal inriktning. Där menar man att den utlevda homosexualiteten är synd, och man vill stötta kristna homosexuella att inte leva ut sin homosexualitet, utan vill genom förbön, själavård, och personligt stöd stötta den troende personen som brottas med sin homosexuella läggning. Det som är bra med Medvandrarna är att man lyfter fram frågorna, och man pekar på att det finns en hel del kristna som brottas med frågor som gäller den homosexuella läggningen.

Medvandrarnas hållning tycker jag är mycket bättre än en traditionell kristen hållning som bara fördömer och förnekar att kristna kan brottas med homosexualitet. Det går knappast att hävda att Medvandrarna är homofoba.

Dessa två organisationer står för helt olika linjer, och vad jag förstår tar man helt avstånd från varandra. Det är helt oförenliga synsätt.

Den andra frågan handlar om annonser. Jag har suttit i tidningen Dagens styrelse i tio år, och jag vet att det finns restriktioner för annonser i tidningen Dagen. Ett exempel är att man inte tar in alkoholannonser. Vi kristna är inte överens i frågan om man ska vara helnykterist eller inte. Bibeln tar tydligt avstånd från alkoholmissbruk, men enligt min mening försvarar den inte helnykterheten. Av sociala skäl och av hänsyn för dem som har missbruksproblem, väljer många kristna att helt avstå från alkohol, men det är knappast en fråga som handlar om synd, teologi eller något sådant. Elisabeth Sandlund skulle inte godkänna en alkoholannons, det skulle inte heller tidigare chefredaktören Daniel Grahn göra – det skulle vara stötande för många läsare och krocka med tidningens värdegrund som innebär ett avståndstagande mot missbruk. Det går att ge ett antal exempel på annonser som inte skulle tas in. Att inte ta in en annons är i och för sig ingen stor fråga, eller ett kontroversiellt beslut. En chefredaktör har all rätt att inte ta in en annons som inte stämmer med tidningens policy och värdegrund.

Nu handlade det om en annons från EKHO. För cirka fyra år sedan, då jag satt i tidningen Dagens styrelse, var jag med vid ett möte då jag som styrelseledamot och dåvarande chefredaktören Daniel Grahn mötte representanter för EKHO. Vi hade ett bra möte då vi ganska rakt och öppet kunde diskutera frågorna. Vi diskuterade de olika synsätten i förhållande till homosexualiteten, som EKHO respektive Medvandrarna står för, och visade på att Medvandrarnas synsätt är den hållning som gäller för kristna samfund som utgår från Lausannedeklarationen, och som har en evangelikal grundsyn. Men vi hade ett bra möte där vi öppet kunde diskutera frågorna och redovisa våra ståndpunkter. Daniel Grahns slutsats var att det inte var möjligt att ta in en annons från EKHO i tidningen Dagen.

Det som kännetecknar en evangelikal kristen är att man söker i Bibeln som utgångspunkt för hur man ska ställa sig i en fråga och hur man ska leva som kristen. När det gäller sex och samlevnad har jag utifrån 40 års aktiva bibelstudier inte lyckats komma fram till en annan kristen etik att sex är en gåva från Gud, men Guds tanke och plan är att den ska utövas inom ramen för ett troget äktenskap. En katolik lägger också stark tonvikt vid kyrkans tradition, och kommer därigenom fram till exakt samma slutsats som en evangelikal kristen. En ortodox kristen lägger också stor tonvikt vid kyrkans tradition och kommer också fram till samma slutsats.

Studerar man Nya Testamentet så finner man att de sexuella synderna inte är några bagateller. Paulus skriver i 1 Kor 6: ”Fly bort från otukten. All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva”. Otukt står som en bred samlingsterm i Nya Testamentet om olika varianter av utomäktenskaplig sex.

Enligt min mening är det oförenligt med min Bibelsyn att stötta ett EKHO-läger. Om vi bara begränsar oss till ämnet sex och samlevnad så skulle det vara oförenligt att stötta alla former av läger som uppmuntrar människor att leva på annat sätt än det vi tror att Gud har tänkt sig (alltså uppmuntra till utomäktenskaplig sex). För en kristen är inte tidsandan eller opinionen det vägledande, utan Guds Ande och Bibeln. Jag tycker också att det är bra att katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna även lyfter in den kristna traditionen, som kan vara vägledande i vårt sätt att tolka Bibeln.

Nu lever vi i en kultur som sedan sextiotalet har varit ganska sexliberal. Det präglar människors värderingar och livsstilar. Den kristna kyrkan lever i denna världen, och möter människor som är präglade av tidsandan. Här har vi den stora pedagogiska uppgiften att förklara och försvara en kristen syn. Vi måste möta alla människor med respekt och kärlek, även när de inte alls lever enligt kristna ideal. Men i den kristna kyrkan måste vi vara tydliga med var vi står och hur vi undervisar och vägleder. Tyvärr har stora delar av den ganska mediokra kyrkan i Sverige i god pastor-Jansson-anda mer anpassat sig efter tidsandan, än att klart och tydligt predika Guds ord på samlevnadens område.

Tidningen Dagen har historiskt stått för en tydlig bibelcentrerad hållning i samlevnadsfrågor. När tidningens ägande breddades i slutet av nittiotalet slogs fast Lausannedeklarationen som en gemensam värdegrund. För evangelikala kristna runt om i världen är denna grundsyn på sex och samlevnad näst intill självklar. Med den utgångspunkten kan det vara helt riktigt att inte ta in annonser från en organisation som verkar för en helt annan agenda.

Det handlar inte om rädsla för ämnet homosexualitet eller något annat ämne som gäller sex och samlevnad. Det handlar inte om att ta avstånd från människor, och inte respektera dem. Det handlar bara om en enda sak, att jag är övertygad om att Gud vill att jag som kristen ska leva på detta sätt, att det finns en norm att utgå ifrån. Och i respekt för Gud och hans ord kan jag inte rucka på normerna, jag har ingen rätt till detta. För mig är Nya Testamentet den övergripande normen i samlevnadsfrågor.

Man kan stå för Guds ord och det man tror är rätt och samtidigt älska människor, och inte stöta bort människor. Tyvärr har det blivit ett mantra, att står man för en tydlig norm, är man intolerant och dömande. Jesus stod i högsta grad för tydliga normer, men kunde möta alla kategorier av människor, och alla drogs till honom.

 

 

  • Olof

    Jag tycker inte att Sandlund behöver något stöd, försvarstal osv. Hon har agerat som chefredaktör, fått en del kritik för sitt beslut, och sedan är det inte mer med det. Om alla ska ha applåder, blommor och choklad för att de sköter sitt jobb, gör vad de ska, har integritet och så vidare, så är vi illa ute. I sak har du dock helt rätt. Det är inte bara hur du ser det, vad som är din mening, vad som för dig är riktigt (fraser som du av någon anledning återkommer i ditt inlägg), det är kyrkans grundläggande hållning i sexualetiska frågor du ger uttryck för.

    Och denna hållning kan inte sättas åt sidan bara för att den går stick i stäv mot rådande attityder i samhället. Den senaste strategin är att hänvisa till att homosexualleas känslor av förälskelse och kärlek är lika genuin, lika spontan och stark som heterosexuellas. Det är dock inte spontanitet och upplevd naturlighet som är kriteriet på skapelsegivna kärleksrelationer, inte heller är det rätten att ”bli kär i vem man vill” eller att ”vara sann mot sig själv” (eller liknande moderna individualistiska hållningar till jaget) – utan trons lydnad, kärleken till Gud och respekten för Guds vilja.

  • Ulf Stenlund

    Tack för din uttömmande och värdefulla genomgång. Även om det du säger är självklart för många av oss finns ett egenvärde i en sammanhållen redogörelse för den syn som är gemensam för de flesta kristna trosriktningar.

  • http://www.efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Beslutet var helt rätt, ja, självklart. Men inte så självklart för alla att det inte behöver diskuteras och motiveras, Olof. Och jag är inte säker på att Elisabeth Sandlund riktigt lyckades med det – det blev lite för mycket hänvisningar till läsekretsen, tycker jag, och för lite till en självklar kristen, moderat heteronormativ grundhållning. (Med avståndstagande till skräckpropaganda och verklig homofobi).

    Det många (bl.a. Emanuel Karlsten) verkar ha missat, är att EKHO inte är en samtalsgrupp för homosexuella i största allmänhet, utan, liksom tyvärr stora delar av Svenska kyrkans unga, en megafon för queer-ideologi (som misskrediterar det seriösa arbetet för ökad förståelse för entydigt homosexuellas predikament). Det syns ju bl.a. på bokstäverna b och q i annonsen – bi- och queer-sexologi innebär ju att alla ungdomar, inte bara specifikt homosexuella, ska få lära sej att dom lika gärna kan ha samlag och prova bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt. Att det inte finns någon speciell vits med att ha en pappa (en extramamma är lika bra). Att det inte finns någon speciell vits med att ha en mamma (en extrapappa är lika bra). Att – alltså – fullt avsiktlig och planerad pappa- eller mammalöshet godkänns fullt ut. Att man inte tycker att det är något speciellt med man+kvinna-förbundet ö.h.t. och att detta alltså inte ens behöver en särskild benämning – ens i kyrkorna. Att manligt och kvinnligt organ inte har någon speciellt viktig funktion ihop (alla kroppsöppningar är lika ändamålsenliga). Ja, jag kan knappt ens räkna upp alla absurditeter som Ekho (tyvärr) idag står bakom.

    Den som tycker att annonsnobbningen var felaktig kan ju fundera över om de faktiskt själva framöver (och på vilka grunder i så fall – fördomar eller underlivsfixering?) skulle kunna tänka sej att nobba en annons som denna från polyrörelsen (”kristna polyrörelsen” är inte alls något omöjligt föreningsnamn framöver, Birgitta Stenberg gjorde ju ohöljd trepartsrelationsreklam i P1 häromveckan tillsammans med Mian Lodalen):

    1) ”Stora framsteg har gjorts i och med samkönades rätt att gifta sej. Hur går man vidare utifrån det?”
    http://www.stockholmpride.org/2010/Program/Polyforeningen/Poly-i-politiken/

    2) Polyamorös och trogen? Arr. Svenska kyrkan och Sensus http://www.stockholmpride.org/2010/Program/Svenska-kyrkan-och-Sensus-studieforbund/Polyamoros-och-trogen Medv. bl.a. domprost Åke Bonnier

    3) Barn kan ha fler än två föräldrar
    http://www.stockholmpride.org/2010/Program/Natverket-for-partnerskap/Barn-kan-ha-fler-an-tva-foraldrar/ ”Är det dags att överge det mononormativt definierade föräldrabegreppet eftersom det inte stämmer med den verklighet som gäller för den homosexuella familjebildningen?”

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    Det som Stefan Swärd skrivit i det här inlägget är ett försvar för chefredaktör Elisabeth Sandlund. Och det är bra. Ännu bättre är det att han här har gett kristen undervisning i en mycket aktuell fråga. Undervisning är, som bekant, en bristvara i dag i våra kristna sammanhang.

  • http://erevna.nu/ Michael G. Helders

    Off topic: Bästa Stefan, du har ju predikat mycket om korset senaste tiden. Jag hade satt stor pris på om du har tid, ork och möjlighet att läsa min senaste artikel: http://erevna.nu/?p=2085 (om korset) och dela dina åsikter kring vad jag har skrevet.

  • Anna-Karin

    Jag har Googlat både Medvandrarna och EKHO. Intressant. Och tragiskt. Som alla som sett mina inlägg så håller jag inte med Stefan. Jag tror inte heller att Gud gör det.

    Jag gick en Alphakurs för ett par år sedan. Jag har efter denna kurs läst många bloggar och jag måste säga att min respekt för ”klassisk kristendom” har rasat till ett intet – eller åtminstone ohyggligt lågt. Så omänsklig och kärlekslös som vissa ter sig gör mig så ont. Jag har genom mitt arbete mött många personer med en från friyrkohåll avvikande sexualitet och så dåligt som dessa personer mått! Då dessa kommit i kontakt med psykiatrin har de inte heller kunnat få adekvat hjälp. Psykiatrin generellt har svårt då religion är inblandat, speciellt i mindre samhällen. EKHO kanske kunnat vara deras räddining. Många av dessa personer flyttar till storstaden för att undkomma det sociala stigmat och för att hitta likasinnade. Någon har tagit sitt liv.

    Det är så lätt att sitta på sina präktiga frikyrkobakar och säga att homosexuella ska leva i celibat. Den homosexuelle familjefadern som lämnar hustru och barn då han inte längre kan leva i förljugenhet orsakar så många så stor smärta men egentligen är det inte hans fel, det är de som inte tillåtit honom leva som han är skapt som är bovarna i dramat. Till syvende och sist är alla förlorare.

    Jag beklagar er. Idag blir det inga smilys.

  • Maja

    Det är ju helt obegripligt hur du Stefan Swärd kan säga att Nya testamentet är din övergripande norm i samlevnadsfrågor och fortsätta leva i kärnfamilj (=bara kärnan kvar, inte fruktköttet). Samlevnadsfrågor som de framställs i NT är verkligen någonting annat, det är ju det bokstavliga sättet att läsa! Här läser vi ju snarare om ett kollektivt liv som ideal där människor försakar sin egen sexualitet överhuvudtaget. Eller såhär: antingen väljer man att bilda familj och då är man borta ur historien, eller så känner man ett kall att välja bort partner och familj för att arbeta för Gud och kyrkan. Men det du företräder är ju snarare en slags äta-kakan-och-ha-den-kvar och vad kallas det – jo: k v i n n o f ä l l a. Det är ju helt makalöst hur du får ihop det här borgerliga, liberala lyckoidealet med Jesu undervisning och liv. Jesus sa väl inte till Sackaios att det räcker med att servera pannkakor i Tanto ibland, det är väl bra men det är förvisso inte NT.

  • Robert

    Köns-, samlevnads- och underlivsfrågor är verkligen dina frågor Stefan. Engagemanget går inte att ta miste på!

  • P

    Håller med Anna – Karin och Maja.
    Bokstavstroende kristna får problem med att vara konsekventa. De blir svårt för dem att ärligt hävda att de inte ”tagit till sig tidsandan”, bara en sådan sak som kvinnans roll. På Bibelns tid fanns varken jämlikhet eller jämställdhet. Att kvinnan skulle vara underdånig mannen enbart pga sitt kön betraktades som en av Guds orubbliga skapelseordningar. Det är nog få kristna, bokstavstroende eller ej som håller fast vid det idag. Den allmänna synen idag är att äktenskap ingås mellan två jämbördiga parter. De flesta kvinnor utbildar sig och är yrkesarbetande. Utbildning och samhällsengagemang på olika sätt är till även för kvinnorna. I kyrkorna finns kvinnliga pastorer och präster, t o m biskopar.

  • Olof

    Robert: Mot bakgrund av tidsandan och hur diskussionen har gått inom kyrka och frikyrka den senaste åren är det lätt att ställa sig ovanifrån och ironisera. Men betänk att:

    1. sexualetiken, samlevnaden är helt central för mänskliga relationer och därmed också för bibelns undervisning om vad det är att vara människa under Kristi herravälde. Gud gör anspråk på allt i våra liv, frälsningen omfattar allt.

    2. Som ledare/pastor (som ju Stefan är) har man ett ansvar inför Gud och människor att undervisa och vägleda Guds församling i vad det innebär att följa Jesus. Och man gör inte detta utifrån samhällets värderingar i stort, utan utifrån vad Skriften lär och utifrån hur kyrkan har förvaltat denna undervisning genom historien.

    3. Samlevnadsfrågor av olika slag har alltid varit centrala för kyrkans undervisning, och i ljuset av ”den sexuella frigörelsen på 1960-talet, och homo-bi-trans-queer-rörelsernas framväxt de senaste decennierna blir det naturligt för kyrkans ledarskap att adressera allt detta utifrån Guds Ord.

    HUR vi gör detta är såklart mycket viktigt – vår ton, vår attityd, vår förmåga att leva oss in i vad det är att kämpa mot synden, mot våra begär, till och med mot vår egen kärlek ibland, är alltid viktigt. Men ATT vi gör det är mycket viktigt om vi vill följa Kristus. Du, och andra här på bloggen, kan kanske kosta på sig att vara ironisk, fnysa åt allt detta, men som herde i Guds församling kan man det inte. Alldeles oavsett vad det kostar.

  • Olof

    P: Det är stor skillnad mellan kvinnans relation till mannen och frågan om homosexualitet. Utan att gå in på specifika bibeltexter så är det viktigt att utgå ifrån skapelseperspektivet. 1 Mos 1-3 tecknar en bild av Guds tanke med människan (man och kvinna) och hur det ursprungliga skadades allvarligt i och med människans uppror mot Gud. Gud skapade människan till man och kvinna, att leva sida vid sida – det finns inga hierarkier här – och för varandra. De ska genom sin unika och skapelsegivna relation ”uppfylla jorden”, råda över skapelsen, skapa kultur. Mannens och kvinnans relation är helt fundamental för mänsklighetens fortlevnad och Gud förklarar detta för ”mycket gott”. Det hierarkiska är en konsekvens av syndafallet, mannens rådande över kvinnan” blir som bekant en realitet först efter syndafallet, ingen sådan ordning existerar innan. Så, en jämlik relation mellan man och kvinna – som vi också ser konturerna av i Jesus och NT är i harmoni med Guds tanke, hans vision för människan, men homosexualitet är inte det, det beskrivs endast som en förvrängning av det skapelsegivna i bibeln, tillsammans med alla möjliga synder som vi människor kan brottas med.

  • JB

    Jag kan tycka det är OK att inte ta in annonsen i Dagen, även om jag inte delar ES och SS åsikt. Till stor del kan det vara OK pga att det blir offentligt, vad jag är mer beklämd av är allt som ES stoppar som vi inte vet om. F.d Dagenmedarbetaren Emanuel Karlsten skriver i sina randanmärkningar då hans blogginlägg från Pingströrelsen konferens blev stoppat, pga att han tyckte att Ulf Ekman var rakryggig då han säger att kvinnliga församlingsledare inte är OK enligt NT, även om EK inte höll med i sakfråga. Man undrar om det är fler saker Dagen soppar under mattan när det inte följer Pingst/EFKs bibelsyn.

  • Lasse

    Det finns en väg att gå. Gud har gett oss en karta. Frågan är om vi vill gå den även när den är smal, stenig och slingrig. Frågan är om vi vill gå den med glädje och tillit, även när vägvalet verkar svårt att förstå.

    Guds tanke i bibeln verkar vara att kärlek ska råda mellan alla människor, på sånt sätt som Jesus visade. Guds tanke i bibeln verkar vara att sexuellt samliv ska ske inom äktenskapets trygga hamn. Guds tanke verkar vara att familjen ska vara en trygg hamn för både barn & vuxna.

    För mig är det inte kärleksfullt att säga till mina barn: ”OK ni får leka var ni vill, fast det finns jättefarliga ställen. Jag vill inte göra er ledsna”. En god vän vågar säga sanningen, även när den är obekväm. Det svåra vägvalet är bara HUR vi säger det. Hur kan vi ösa kärlek över människor, och på samma gång visa på Guds tanke med deras liv? Den vägen är verkligen smal, stenig och slingrig…
    Men det är den enda vägen som leder rätt!

  • Ulf Stenlund

    Kommentarer till några av rösterna i den ostämda responskören.
    #3 Andreas Holmberg
    Det borde vara övertydligt, precis som Andreas säger, att bi- och queer-sexologi inte går ihop med omvändelsekristendom och med traditionell äktenskapssyn.

    #6 Anna-Karin
    Ett annan orsak till att folk mår dåligt kan vara syndanöd. I så fall har du helt rätt. Piller hjälper inte utan bara omvändelse. För att travestera ditt påstående, ”det är lätt att sitta i frikyrkobänkar och säga att heroinisten bör sluta knarka”. En ”cold turkey” är otroligt smärtsam varför inte ge legalt heroin istället?

    #7 Maja
    Det är obegripligt att du kan få för dig att NT inte har man och hustru som ideal för den normale kristne. Paulus undervisar att alla inte klarar att leva utan man respektive hustru. När folk sålde allt de ägde för att vara tillsammans finns exempel på att de kom som man och hustru. Det finns inga som helst indikationer att de även skulle överge sin sexuella gemenskap.

    #9 P
    Du har fel i att det ”på Bibelns tid inte fanns varken jämlikhet eller jämställdhet”. Både Jesus och Paulus undervisade om jämställdhet. Kvinnorna hade en mycket framträdande roll i samband med Jesu liv och gärning.

  • Anna-Karin

    No 14, Ulf:
    Jag har rökt i 27 år. jag slutade och det gick bra.
    Jag är överviktig och har hela mitt liv försökt hålla igen men det går inte lika bra som att sluta röka, man måste ju äta.
    Jag har jobbat med heroinister och andra drogmissbrukare under ca 15 år. Det finns ett otal exempel på att det går bra att sluta. Det smärtsamma i en ”cold turkey” är överdriven och, ja, jag har läst ”Korset och stiletten”. Avgiftningen är kraftigt överdriven. Man ger inte legalt heroin även om det faktiskt förekom legal förskrivning av morfinbas under något år på tidigt 60-tal. Nu används Metadon och Subutex.
    Att sluta vara homosexuell, ja det är väl lika lätt som att sluta vara hetrosexuell…..lek med tanken….försök drömma om Johnny Depp…..
    Visst kan man skylla dåligt mående på syndanöd. Det har förkommit och görs fortfarande. Man botar vare sig syndanöd eller dåligt mående med piller, åtminstone inte enbart. Jag tror att det handlar om respekt, människovärde, acceptans, erkännande, kärlek, allt det vi vill bli bemötta med. Allt vad I viljen…..Men det görs inte. Vi bemöter inte andra som vi själva vill bli bemötta. Det hände sig i min hemstad att ett av frontparen i en frikyrkoförsamling upptäckte att deras yngste var homosexuell….bög…..de hade suttit i sin gudstjänstlokal på sina frikyrkobakar och fördömt den homosexuella handlingen – det var en modern församling, fördömde synden och inte syndaren (ironiskt skrivet) – och här kommer telningen på 23 år och vill gifta sig med sin pojkvän. Det föräldraparet hade det inte lätt. Nu är dock herrarna i partnerskap sedan några år men de kunde inte bo kvar i den lilla staden. Mor och far tar emot dem i sitt hem, hur de har det annars vet jag inte. Kom dock ihåg, det kan vara din son eller dotter, din hustru eller man, någon i din närhet.

    Jag blir beklämd.

  • Mattias

    Bra skrivet!

  • Ulf Stenlund

    Bästa Anna-Karin
    Nyligen såg jag ett reportage där legal heroin förskrivs i Danmark så alldeles tagen ur luften var inte liknelsen. Du har förstås en erfarenhet jag saknar när det gäller att hjälpa missbrukare. Du har min fulla beundran för dina insatser.
    Antagligen hade jag reagerat ungefär, som det föräldrapar du berättar om.
    Du har en märklig syn på hur vi har det i frikyrkan. Påståendet att ”de hade suttit i sin gudstjänstlokal på sina frikyrkobakar och fördömt den homosexuella handlingen” är obegripligt. Har du verkligen varit på möten där detta skett?
    Tycker du det är OK med bi- och queer-sexologi?

  • Anna-Karin

    Nej, inte på möten där det diskuterats rakt ut men på diskussioner med bl a frikyrkopredikanter från bl a EFK. Däremot har jag på ett antal bloggar och även i RL mött en del pompöst ”vi tror rätt”-tänk från det som brukar kallas frikyrkan. Det är lätt att gå till kyrkan, sitta där och tycka till och välja att inte se. Se att det finns så många som inte faller i normen.

    Jag tycker att det är OK att prata ur skägget eftersom dessa sexuella varianter faktiskt finns – de existerar faktiskt! Det är människor som du och jag, människor av Guds skapelse som inte har bett om ett liv som ofta – och oftare inom frikyrkan – kantas av besvärligheter, av ovilja att acceptera dem som de är. De finns därför att de finns. De är varken bättre eller sämre, bara eljest.

    Ja, kanske är min syn på hur det är i frikyrkan märklig men det måste bero på märkliga frikyrkor – jag går ibland. Frikyrkans syn på vad som försigår i SvK kan vara märklig, den med, vad kan det bero på?

  • Gäst

    Fattar inte hur ni kan hålla på sida upp och ner med dessa sexfrågor. Har hittat några bra länkar som reder ut och är de mest trovärdiga som iaf jag kan hitta. Citerar från en av sidorna:

    ”Jag upphör aldrig att förundras över varför så många kristna är så ivriga att diskutera (och oftast attackera) just homosexualitet och de homosexuella. I en värld med våldsbrott, trakasserier, mobbning, terrorism, otrohet, krig, miljöförstöring, förtryck, djurplågeri, hustrumisshandel, slaveri, etniska rensningar, korruption, bedrägerier, stölder etc etc – varför angripa just ett antal människors sexuella läggning, något som inte är ett uttryck för vare sig kärlekslöshet eller ondska eller hat?” http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/hetrosin.htm,
    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/homorom.htm,
    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/homoval.htm,
    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/homonat.htm,
    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/skahomo.htm

  • http://barockbloggen.blogg.se Alma Mater

    Maja har rätt NT prediker till exempel egendomsgemenskap och att vi ska se till att alla äger lika mycket i församlingen ”en utjämning ska ske”. NT förespråkar inte celibat utan också äktenskap men följer vi Jesu allvarliga undervisning i Bergspredikan om bekymmerslöshet? Står vi fria från Mammon? Hur många gånger nämner NT homosexualitet och hur många gånger att vi inte ska döma vår broder? Jesus nämner aldrig homosexualitet men vårt förhållande till ägodelar närmast tjatar han om.

    Fast det är klart; har man för sig att homosex är synd är det ju mycket bekvämt att leva den delen av NT om man är född hetero.

    Låt oss leva ut kristendomen då hinner vi inte leta efter flisor i vår broders öga utan är fullt upptagna med att bli av med bjälkarna i våra egna ögon.

  • Anna

    Tack Anna-Karin för att du enträget höjer din röst. Själv orkar jag inte längre kommentera alla smalspåriga bloggar med frikyrkobakgrund. Din röst behövs och jag håller med dig helt och fullt.

  • Anna-Karin

    Tack Alma mater no 19:
    Jesus talar inte om homosexualitet……men kanske Paulus…..jag har alltid undrat varför hans ord är mer gångbara än Jesu tystnad……

  • Lasse

    Matt 19:4-6 ”Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.”

    1 Mos 2:18 HERREN Gud sade: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.”

    Vad är Guds plan för våra liv? Det är väldigt viktigt att vi får tag på den!
    Gud älskar oss, precis som en mamma och pappa älskar sitt barn. Vi måste lita på Guds plan i bibeln, även när det blåser motvind. Annars blir vi som en segelbåt utan köl. Vi får ingen balans, och driver bara med vinden.

    Frågan om samkönade relationer är inte vad ”som existerar”. Frågan är vad som är sanning, och hur vi förmedlar den sanningen.
    Jesus säger till en äktenskapsbryterska: ”Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer.” Jesus visar kärlek, han dömer inte, och på samma gång visar han rätt väg.

    Gud skulle aldrig visa oss en väg, som han inte ger oss kraft att klara. Jag tror att Gud har en väg bort från samkönade relationer, och att han vill vägleda och välsigna oss i det vägvalet. Men det krävs att vi hjälps åt, alla vi som är beroende av Guds nåd.

  • http://p-o-skogsberg.blogspot.com P-O.S

    Luk 9:23 Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.
    Detta måste vi alla göra, men de kristna homosexuella vägrar att göra det. Därför räknar jag dem inte som kristna.

    Anna-Karin, du har ett sken av Gudsfruktan men förnekar Guds kraft att förvandla människor.
    2Tim 3:2 -5 Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

  • Maja

    P-O S: Och hur tar Swärd et al sitt kors och förnekar sig själva när de försöker lansera att IDEALET i NT är att gifta sig och leva i mamma-pappa-barn-familj? Det är riktigt, som Stenlund påpekar, att Paulus säger att det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå, men han är mycket tydlig med att IDEALET för den kristne är att INTE göra det. Detta är det urkristna idealet. Både han och Jesus föregår också med exemplet att leva ogifta. Det är inga perifera bibelverser vi talar om nu utan de tyngsta företrädarna för vår västerländska kristendom, inte sant? Och de gifter sig inte. Om inte det ska kallas normerande så vet inte jag.

    Detta, mina kristna high and mighty bröder och systrar, är det kors som den heterosexuella församlingsmedlemmen har att ta på sig. Försök att leva utan en partner. Ett helt liv. Sen kan ni komma och berätta för andra människor vad det är att förneka sig själv.

  • Broder Roger

    Maja, tack för ditt mod att peka på NT-idealet vad gäller civilstånd. Vi som försöker leva enligt förebilderna som Jesus och Paulus givit oss har det stundtals rätt tufft; trots att de allra flesta av oss är högst hetereosexulla. Emellanåt är vi inte ens välkomna i de kristna kärnfamiljerna, därför att vi valt att leva på ett annat sätt och har sociala nätverk som inte följer frikyrkokonventionerna. Bra rutet!

  • M

    Maja #25:

    OK, då får jag väl motta och nyttja denna din rätt att säga vad jag tycker, och vad Guds ord säger ang frågan.
    Jag sällar mej till Stefan Swärd mfl i deras på Bibeln grundade syn.
    Jag har levt mer än ett halvt liv utan äktenskap och kan säga att visst går det, även om det känns jobbigt ochjag önskar att framöver gifta mej.

    Signaturen Wildwest har några ggr beskrivit sin syn och är vad jag fatta också i samma situation att vara singel sen ”barnsben”, och det mesta han skrivit i ämnet kan jag ställa mej bakom också.

    Vi är säkert flera men många singlar håller nog rätt tyst, vi är också en lite marginaliserad grupp, men vad Bibeln säger det gäller.
    Inte kan någon fördenskull leva perekt, men vad vi ska sträva emot det är ju klart, och det vi snackar om.

  • Stig Melin

    Jag trodde att efter Stefans Swärds genomlysning av vad som för en bekännande kristen gäller, vad avser utlevd homosexualitet skulle diskussionen vara avslutad. Det fanns egentligen inte mer att tillägga, han täckte in hela spektrat.
    Om man bortser från de aktiva utövarna, borde diskussionen vara avslutad. Men det är den inte. Jag hade tillfälligtvis glömt de som tillmäter det egna tyckandet större status än Guds ord, de som säger, ”jag tycker i alla fall att – – -”, oavsett själva sakfrågan.
    Eftersom man gäller för att vara troende (kristna), borde tyckandet åtföljas av någon form av underlag som kan kontrolleras, men icke. I bästa fall följer en lös koppling till något bibelord man läst och oftast lutar man sig på andras uppfattningar. Det senaste exemplet står Maja för med det hon läst om att leva utan partner. Med det sättet att läsa och tolka bibeln kommer man garanterat fel, och missar målet. Det visar på ett nästan övertydligt sätt hur man grundar det egna tyckandet på ett mycket tunt underlag.

  • O

    Roger

    NT idealet har du om du läser Jesu ord i Matt 19
    Paulus pekar ena stunden på vad han tycker själv 1 kor 7:6-7 men om du går till vers 10 så säger han vad Herren vill
    Om man läser i Apg så låter det som att dom sålde allt och flyttade ihop men varför står det då Apg 2:46 och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd =(husen var inte sålda) Bara en del jord som dom inte behövde som dom lämnade till en gemensam pott (vad jag förstår ägde dom ändå inte den jord för alltid =50 år)

  • Staffanw

    Vårt moderna samhälle bygger på, om jag tolkar unga s k moderna och liberala människor rätt, att ha obegränsade rättigheter, att fritt kunna uttrycka och göra vad som helst. Eller att i konstens och yttrandefrihetens namn få håna eller kränka andra. Denna frihet är i det närmaste total och helig, med ett undantag. Att ifrågasätta homosexualitet eller på något sätt kritisera HBTQ-rörelsen eller dess anhängare. Då finns det plötsligt ingen respekt för de som tycker annorlunda. Det är då heller inget att förvåna sig över att just religionen, och i kanske Sverige främst frikyrkorna, blir måltavla, de enda som idag har modet att öppet hålla fast vid det man anser vara Guds mening med skapelsen. Man kan dessutom notera att de som oftast är mest högljudda och fördömande snarare är HBTQ-anhängarna än frikyrkofolket.
    Man kan fråga sig varför just denna fråga har sådant sprängstoff i sig. Det finns ju många andra grupper och individer som är utsatta och inte alltid tillåts leva det liv de önskar. Utan att någon av dessa moderna höjer sin röst till deras försvar. Min erfarenhet är att HBTQ-frågan inte är någon stor fråga alls inom kyrkorna, man har bara en syn att en sexualvariant som utesluter reproduktionen, som ändå är människans överlevnadsmål, inte är i enlighet med Guds mening. Detta synsätt betyder ju inte att homosexuella inte respekteras som fullvärdiga människor – det vore så fall i skarp kontrast till Jesu förkunnelse.

  • C

    Stig: Du har möjligen en poäng, men missar att nästan alla, även konservativa, gör det som du anklagar Maja m.fl. för. Alla som läser och tolkar bibeln har glasögon som gör att de bibelställen (och/eller traditioner) som stödjer sin egen ståndpunkt lyfts fram.

    Bibelställen som behandlar hårklippning för damer, omgifte efter skilsmässa, eller för den delen rikedom och ägande (som iofs tagits upp mer än en gång av kritiker i denna spalt) liksom förvinner, trots att åtminstone det sistnämnda förekommer ofta.

    Jag tycker att många konservativa tycks ha svenskt 50-tal blandat med ideal från amerikansk medelklass som utgångspunkt för sin läsning; därför tror man lätt att Jesus och Paulus propagerar för kärnfamiljen, när båda faktiskt uttryckligen säger just det som Maja lyfter fram (celibat, om man inte ”brinner av åtrå” ungefär).

    Därför måste man vara medveten om sina egna glasögon, och kanske emellanåt fråga sig om man inte faktiskt behöver något slags glasögon för att kunna tolka och tillämpa bibeln i den tid man lever i.

  • John Nilsson

    Som genusvetare har jag både läst på och brottats med frågorna mycket, trots normativ läggning. Kanske mkt pga homosexuella vänner. Jag har svajat fram och tillbaka lite innan jag funnit en fast åsikt i frågan. Trots att jag själv var ofrivilligt ensam under en lång tidsperiod i tjugoårsåldern och verkligen led av kvalen att varken få uttrycka sexualitet eller den intima gemenskap som ofta följer den, kan man nog säga att jag idag till största del håller med Swärd i denna fråga.

    Jag känner fortfarande enormt medlidande och sorg med de homosexuella som kämpar i sitt celibat, och även stor förståelse med dem som faller för trycket. Polyamorösitet har jag mindre till övers för, det liknar ännu mer förfallet i Korinth och Rom på Paulus tid. Jag känner avsky emot det när man dessutom blandar in barn i det, eftersom jag helt enkelt tror att man då inympar en pervertering av Guds ursprungliga tanke med sex och samlevnad. Vad som är Guds tanke ser man i bibeln om man kallar sig kristen. Avsteg ifrån bibelns evangelium och uppfostran är ett avsteg ifrån kristen tro. Ett omintetgörande av korsets betydelse.

    En sak som jag och många kristna hetero gör fel är att vi 1. Tycker synd om homosexuella. Vi bör behandla dem som alla andra! Jag hatade dem som tyckte synd om mig när jag tidigt i livet var ofrivilligt ensam. 2. Vi pratar om normen i sig, inte bibelns norm utan vår lokala frikyrkliga variant, som om det vore paradiset på jorden där alla bör vara om de inte vill känna sig misslyckade. Detta drabbar inte bara ickehetero utan även singlar, skilda, ensamstående, frivilligt och ofrivilligt barnlösa, handikappade, traumatiserade etc. Vi behöver inte agera så – och skryta med vår egen förträfflighet som lyckats uppnå normen.

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    C, (31)
    Jag tycker du har rätt i att vi behöver bli medvetna om våra glasögon. Frågan blir då hur den helt ”glasögonfria” läsningen i en specifik fråga skulle se ut. En läsning där rent kulturella uttryck från Bibelns tid och våra egna traditioner har skalats bort. Skulle en sådan läsning i ämnet utlevd homosexualitet ge resultatet att Bibelns sammantagna budskap är att utlevd homosexualitet bejakas och accepteras?. Ganska medveten om mina egna glasögon tillåter jag mig tvivla.

  • C

    Jag tror varken att vi kan eller ska vara ”glasögonfria”. Man behöver tolka och förstå bibeln utifrån den tid man lever i. Tron att det under kultur och kontext ligger en ren och sann morallära leder lätt till lagiskhet. Vad gäller din retoriska fråga; reste vi tillbaka bara 100 år i tiden tror jag att man uttryckt samma sak när det gäller kvinnliga präster och pastorer. Men eftersom jag är tveksam till en kultur- och kontextlös lära blir ju frågan inte riktigt relevant för mig. Men, jag är inte färdigtänkt, så jag kan väl ändra mig…

  • P

    Olof, det jag ville säga var att kristna tidigare har motiverat att kvinnan ska vara underdånig mannen med hänvisning till bibelverser. Idag är det nog få som tycker att det är okej att motivera kvinnors underdånighet med en sådan hänvisning. Även bland de som säger sig vara ”bibeltroende” och ”bokstavstroende”. Min poäng är alltså att även bokstavstroende inte klarar av att vara konsekventa i det att inte ta till sig den sk tidsandan. Jag tycker mig se att de är bokstavstronde i vissa frågor, men inte i andra. Exempelvis bokstavstroende när det gäller homosexualitet men inte när det gäller kvinnans ställning i församlingen eller samhället i stort. Jämställdhet mellan könen fanns inte när Bibeln skrevs, utan är ett senare fenomen. Samhället på Bibelns tid präglades av under- och överordning mellan olika människor.

  • Broder Roger

    John, det var bra att du som genusvetare yttrar dig. Jag har i samband med studier i sociologi vid Stockholms Universitet sett att hyllorna med genuslitteratur blir alltmer välfyllda. Jag är dock inte alls inne på queerteori och HBT-frågor utan reflekterar som vanlig dödlig hetero på 50+ utifrån mitt medlemskap i en lokal EFK-församling. Händelsevis är det den församling som Stefan Swärd är pastor i. Jag håller dock varken på Bajen eller understödjer pastor Swärds åsikter inom alla de livsområden, som han flitigt uttalar sig om. Jag tror att han klarar sig bra utan mitt fulla stöd i varje enskild fråga.

    För mig blir den frikyrkliga kärnfamiljsfokuseringen exkluderande. Hur många frikyrkofamiljer har ensamstående församlingsmedlemmar vid sina middagsbord på söndagseftermiddagarna? Sannolikt har de varken icke-kristna eller hemlösa i sina borgerliga och välordnade boendemiljöer heller. Jag tror de invanda umgängesformerna inom frikyrkan behöver bli utmanade även från ledarskapet. Kruxet är väl att de flesta andliga ledare lever i kärnfamilj på ungefär samma sätt som de medlemmar de blivit satta att vägleda. Hur radikala vågar de då själva vara?

  • http://avemarisstella.blogspot.com/ Anders Gunnarsson

    25 Maja.

    Bra skrivet. De traditionella Kyrkorna har ju också som ideal; Jesu och Pauli celibatära syn. Biskopar och munkar och nunnor lever utan partner, men i den kyrkliga gemenskapen. Därmed får avhållsamheten rum i kristen tro och det är den som måste få plats, innan homosexualitetens svåra fråga kan tas upp i det pastorala mötet med dem som brottas med frågan…

  • Ulf Stenlund

    Jaha du P
    Hur ska man få dig att ta reson när det gäller dina påståenden om ojämlikhet på Bibelns tid i Guds församling. Betyder det som faktiskt står skrivet ingenting?

    Snälla Stefan Svärd
    se till att någon bjuder hem broder Roger. Det borde rimligen vara så i din församling också att ensamstående kan hitta gemenskap även utanför kyrkbänken. Mitt ideal är den första församlingen där omgivningens omdömme var: ”Se hur de älskar varandra”.

  • Staffanw

    Broder Roger skriver: Hur många frikyrkofamiljer har ensamstående församlingsmedlemmar vid sina middagsbord på söndagseftermiddagarna? Sannolikt har de varken icke-kristna eller hemlösa i sina borgerliga och välordnade boendemiljöer heller. Vet inte vilken kunskap Broder R har om detta. Varje söndag är iallafall min lilla frikyrka besökt av en massa annars marginaliserade personer, allt ifrån romer till psykiskt handikappade. Många av dessa har också nära kontakter med andra i församlingen. Vet också att väldigt många har merparten av sina vänner bland icke-kristna. Visst kan vi alla göra mera, och ändå mer öppna upp för alla utsatta, men diskussionen skulle vinna på att vi slutar generalisera, t ex som också sig P gör om s k bokstavstroende. Exakt vilka avses, och vilka bokstäver handlar det om. Är inte detta ett alltför enkelt sätt att avfärda de som tänker annorlunda i vissa frågor.

  • Maja

    ”Marginaliserade personer”, det är ju just det synsättet som skapar ”marginaliserade personer”. Som att det fanns ett centrum och en periferi i verkligheten, men det gör det ju inte, det är bara en norm, en norm som Stefan Swärd till råga på allt här försöker saluföra som nytestamentlig vilket jag påpekat inte är korrekt. Detta är problemet, att problemet skapas genom tankekonceptet självt. Precis som när man bekymrar sig om hur barn som växer upp med homosexuella föräldrar ska få det i skolan – det är ju endast det eviga mässandet som skapar problem för barnen i så fall.
    Med det sagt hyllar jag alla initiativ att blanda människor och alltså att romer och vilka som helst umgås, det låter kanonbra.

  • Staffanw

    Nu är det ju så, Maja, att begreppet marginaliserade grupper används såväl inom forskning som i FN- och EU-rapporter. De flesta vet nog vad det står för, men har du något bättre uttryck så lansera det gärna.

  • Broder Roger

    Staffanw!

    Du borde läsa mitt tidigare inlägg mer noggrant innan du kommenterar. Jag skriver inte hur det är i kristna församlingar i allmänhet. Jag reflekterar utifrån min horisont i den lokala EFK-församlingen Elimkyrkan på Östermalm, Stockholm. Jag är nog inte heller en särskilt marginaliserad person utifrån socioekonomiska bedömningar utan tillhör en privilegierad grupp av människor som får bo relativt rymligt i Stockholms innerstad. Om jag skulle göra en mer generell kommentar i frågan är min erfarenhet att både småstads- och storstadsförsamlingar endast undantagsvis lever upp till att inkludera marginaliserade grupper som romer och hemlösa i sin gemenskap, Jag talar inte om vad som händer i kyrkan eller vid kyrkkaffet efter gudstjänsten utan vad som händer när gemenskapen i kyrkan tar slut kl. 13-13.30 på söndagarna. I de allra flesta församlingar går var och en hem till sitt efter gudstjänsten. De som tillämpar någon form av utvidgad och inkluderande söndagsgemenskap efter att kyrkan stängt portarna är lätt räknade.

    Alla som lever utanför en kärnfamiljsgemenskap är inte marginaliserade i samhället. Vi kan ju ha gemenskap med våra ursprungsfamiljer och leva i andra typer av sociala nätverk än just en kärnfamilj. Därför bör du betrakta oss som att vi är långt från att vara marginaliserade. Du marginaliserar dig själv genom att påvisa ett sådant inskränkt perspektiv på människors sociala interaktioner. Vad jag skrivit utgår inte från forskning, FN- och EU-rapporter utan på plats gjorda iakttagelser i diverse lokala församlingar under mer än 40 års tid. Om vi ska ha forskning som standard för fakta och synpunkter i blogginlägg får nog de flesta debattörer ta sig i kragen rejält. Även en sådan som jag.

    Maja!

    Visst kan det vara så att en kristen gemenskap har både centrum och periferi. Jag tror att du i rätt många församlingar kan lägga märke till att det finns en inre krets. Jag tror inte den iakttagelsen enbart gäller storstadsförsamlingar utan även mindre församlingar i småstäder. Hur det är på landsbygden har jag inte tillräckligt många exempel att relatera till. Jag håller med dig om att inläggen från Staffanw tydligt visar att det är den gällande normen som marginaliserar människor. Om det exkluderande kärnfamiljslivet är den allenarådande normen i frikyrkorna kan väldigt många känna sig marginaliserade. Jag tror att det därför lätt kan bli så att singelkvinnor och singelmän försöker leva sitt kristna liv på egen hand eller i gemenskap med kristna som har ett vidgat synsätt och inte är alltför insnärjda i plikter kring kärnfamiljslivet. Naturligtvis finns det dock singlar och andra sådana som Staffanw betraktar som marginaliserade som med kraft kan betjäna andra i en frikyrklig gemenskap, trots att de står utanför kärnfamiljsnormen. Men det kräver sin man och sin kvinna.

  • http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

    C, (34)
    Vi är överens så långt som att alla läser Bibeln med något slag glasögon. Och du tycks verkligen bejaka detta . Möjligen ser du det rent av som en fördel att varje generation gör sina egna anpassningar i lärofrågor. Själv ser jag inte detta som riskfritt eftersom det lätt leder till en allmän relativism. Den yttersta konsekvensen blir att alla kan känna sig fria att skapa den sanning som passar bäst. Och då har egentligen Bibeln upphört att vara norm för lära och liv.

  • Staffanw

    Broder Roger, det är imponerande hur mycket du lyckas få ut av min person från några få rader i en bloggkommentar. Trampade visst på en öm tå. Vem har påstått att ”Alla som lever utanför en kärnfamiljsgemenskap är inte marginaliserade i samhället.” Har överhuvudtaget inte talat om kärnfamiljer. Sedan framgår det inte alls att dina generaliseringar är begränsade till den lokala EFS-församlingen. Slutligen visar du en trist debattstil genom att i dialog med en annan bloggare pådyvla mig en massa åsikter som du inte vet något om. Du skriver tidigare att du försöker leva enligt förebilderna som Jesus och Paulus givit oss. Gott så, men låt det också känneteckna dina inlägg. Baktaleri var inget som Jesus ägnade sig åt. För övrigt önskar jag dig en fin midsommar

  • C

    Per (43): Tidigare hade jag hållit med dig, men idag kan jag se risker även med jakten på den objektiva moraliska sanningen (fariséism t.ex.). Men egentligen är det ju inte relevant huruvida vi ser relativism som en fördel respektive riskabelt. Det förhåller sig ju som det förhåller sig oavsett våra omdömen.

  • Broder Roger

    Staffanw, åter konstaterar jag att du inte noggrant läst vad jag skrivit. Jag är inte med i någon EFS-församling utan i samma EFK-församling som Stefan Swärd. Om du läser inlägg 36 och 42 igen ser du att du missat något. Hur kan du få mina ord i inlägg 42 till att vara baktaleri? Du har ju själv argumenterat både med mig och Maja, så det är ju inte så konstigt att du kan få repliker i retur från var och en av oss.

    I övrigt får du ha dina åsikter om mig. Jag är människa och kan ha många fel i tanke, ord och handling. Ha en angenäm midsommar!

  • Staffanw

    Broder Roger,
    jag uppskattar en rak och ärlig dialog och debatterar gärna både med dig och Maja, men finner det olustigt att bli föremål för illasinnat prat mellan dig och Maja. Begrunda Broder Feras – Paltalk’s ord: ”Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra omvarandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg.” (Dessa ord är naturligtvis relevanta för oss alla, även om bloggossfären gärna inbjuder till detta)

  • http://www.facebook.com/christian.oscarson Christian Oscarson

    En tidning måste få avgöra vad de vill publicera – en del av yttrandefriheten.

  • Le

    Borde i dagen vara öppen för alla kristna grupper?



Subscribe to Stefan Swärd