Vi som något problematiserar kring ståhejet kring princessbröllopet är tydligen trötta, griniga, bittra, gnälliga, sura. Jaha.
Men nu känner jag att jag inte orkar sopa det under mattan längre, eller gå som katten kring en het gröt. Nu kommer jag ut, jag lägger korten på bordet och säger som det verkligen är. Varför tissla och tassla, och säga saker och ting underförstått. Jag har aldrig avslöjat detta offentligt. Men nu orkar jag inte vara tyst längre, och säga som det är, jag är sådan.
Jag är republikan.
Jag har nog alltid varit det, det är inget jag har kommit på nu. Jag vet inte om det beror på gener, arv, personligt ställningstagande, men jag är det. Och jag tycker framförallt att det är ingen teologisk-kristen fråga, utan en fråga som handlar om politisk övertygelse.
När detta väl är sagt, lovar jag att vara tyst i denna fråga, jag ska inte gnälla något mer på kungahus och prinsessbröllop. Det finns oändligt mycket viktigare frågor att skriva om.
Pingback: Livet som vi vill ha det « Lärjungabloggen()