Bäste Stefan, jag väljer att kommentera också på Din egen blogg. När det gäller att ta Dig i örat var det inte det jag var ute efter utan snarare reagera på det ord som Du slarvigt nog använde om den gudstjänst med förbön, textläsningar, psalmsång etc. som vi ska fira i Storkyrkan på lördag kl 15.30. Du kallade den “tillställning” och oavsett vad SAOL och andra skriver om det ordet har det i detta sammanhang en nedsättande klang. Jag har svårt att tro att gudstjänster i Elimkyrkan är något annat än gudstjänster. Åtminstone vill jag inte tro det tills Du eller någon annan bevisat motsatsen. Låt oss använda rätt ord och rätt definitioner om varandras gudstjänstfirande.
Statskyrkosystemet upphörde vid årsskiftet 1999-2000. Att kalla Svenska kyrkan för en stadskyrka är därför också felaktigt. Svenska kyrkan är liksom andra kyrkor i Sverige ett enskilt trossamfund även om vi, dessvärre, fortfarande har i ramlagstiftning att hålla oss till som säger att vi ska vara evangelisk lutherska, demokratiska och rikstäckande.
Tro det eller ej, men vår kungafamilj vill ha en kyrklig vigsel därför att de är kristna. Hur mycket de tror, hur ofta de går i kyrkan, hur ofta de ber, hur ofta de tar emot nattvarden, hur ofta de läser i Bibeln är inte min sak att ha åsikter om. Och ingen annans sak heller.
Det var, som jag skrev, hovets önskan att det skulle ligga i grundlagen att kungafamiljen (kungen och hans barn) ska tillhöra den evangelisk lutherska bekännelsen. Sedan 1593 är vi ju en av de reformatoriska kyrkorna i världen. Det var då vi antog de 3 gammalkyrkliga symbola (de tre trosbekännelserna och Augsburgska bekännelsen) Den sistnämnda ska naturligtvis tolkas in i vår samtid (vilket kyrkoordningen påminner oss om) vilket innebär att påveattackerna etc, etc är otidsenliga och inget vi idag står bakom.
Att vi på lördag har 3 biskopar och en domprost som leder gudstjänsten beror på att ärkebiskopen alltid är involverad i kungliga vigslar, överhovpredikanten är kungafamiljens själasörjare, jag själv känner brudgummen sedan många år och har också mött bruden ett antal gånger. Att biskopen i Lund är med beror också på att det är viktigt med en kvinna vid altaret och inte bara tre män. Därför valde man den biskopsvigda kvinna som varit längst i tjänst. Vår uppgit är att leda bön och allt det andra som ingår när vi firar denna typ av gudstjänster. Svenska kyrkan är en episkopal kyrka med rik liturgi. Vi blev inte så refor,merade som vår tyska systerkyrka utan har behållit mycket av den katolska traditionen. Jag kan förstå att det kan kännas lite annorlunda när man står i det mer kongregationalistiska sammanhanget. men någon allians mellan en “statskyrka” och kungahus finns det inte. Att överklassen kommer till kyrkan denna dag kanske inte är så konstigt. Många av dem går dessutom säkert i kyrkan i andra sammanhang. Stefan, låt oss inte döma! Det var visst någon som sa det…
Låt oss följa Honom!
Vänliga hälsningar
Åke Bonnier

Pingback: Stefan Swärd i blåsväder – kyrkan och staten « Mikael Karlendal