Domprosten Åke Bonnier tar mig rejält i örat för debattartikeln ihop med Sturmark. Det känns ju nästan hedrande att bli uppläxad av domprosten. Tycker dock inte att han har några sakargument att komma med. Tycker mest att konservatismen är på rejäl frammarsch med en förnyad allians av kungahus och statskyrka. Biskopsskrudar, aristokratin, kungahuset, med överklassen på första parkett i samband med prinsessbröllopet – det blir i varje fall inte den typ av kristendom som jag ägnar mig åt. Men Bonnier gillar det uppenbarligen. Lite lagom dos kristendom har ju den svenska överklassen velat ha senaste 800 åren, och det gäller tydligen fortfarande.
Bloggaren Apg29, Christer Åberg, tar mig i örat för att jag skriver ihop med Sturmark. Men för mig är det helt odramatiskt. Jag har aldrig varit någon professionell pastor som har suttit inlåst på en kyrkexpedition. Jag är utbildad vid en helt ateistisk miljö vid Stockholms universitet, inte vid något teologiskt institut. Jag har levt med, och jobbat ihop med ateister hela mitt liv, jag har aldrig bott i bibelbältet. Jag tycker också att det är viktigt att kristna ledare rör sig i det offentliga rummet långt utanför kyrkportarna, och i den offentliga debatten skapar man ständigt olika allianser beroende på vilken fråga det gäller. Nu råkade jag och Sturmark hitta en fråga där vi hade samma uppfattning, och vi tyckte båda att det var odramatiskt att vi skrev några rader ihop.
Pingback: Hittat, länkat och kommenterat – June 16, 2010 | Emanuels randanmärkningar()