Jag började alltså som EFK-ordförande i slutet av våren 2002. En stor del av en styrelses ansvar och engagemang handlar om att förvalta den befinliga verksamheten. Evangeliska Frikyrkan bedriver ett mycket omfattande arbete, med mission i över 40 länder och med cirka 310 samarbetande församlingar runt om i hela Sverige, en mycket omfattande utbildningssektor, med missionsskolan och våra folkhögskolor bland annat. Andra viktiga frågor har handlat om vårt ägande i Libris Media och tidningen Dagen. Eftersom jag har varit styrelseledamot i tidningen Dagen under alla dessa år har det tagit en del av min tid. Libris Media har också krävt ett aktivt engagemang under vissa perioder.
En tuff utmaning under mina åtta år som ordförande har handlat om att anpassa vår verksamhet efter de ekonomiska förutsättningarna. Att man får lägga så mycket krut på att ekonomin ska gå runt, handlar enligt min mening om att den svenska frikyrkan har i stor utsträckning sekulariserats. Alla etablerade frikyrkor och samfund sliter med den frågan. Det beror på att ekonomin för många kristna, tycks inte vara en del av lärjungaskapet och efterföljelsen. Att ge sitt liv till Kristus innebär att vi ger av vår tid, våra pengar, våra ägodelar, våra talanger – till honom, vi är bara förvaltare av det som tillhör Gud. En miniminivå av ekonomisk överlåtelse handlar om att ge tionde. Den etablerade svenska frikyrkan ligger långt från den nivån idag. Och blir man ordförande i ett frikyrkosamfund får man slita med konsekvenserna av detta. Skulle vi ge tioende skulle vi ha blomstrande ekonomier i våra församlingar, vi skulle ha råd att skicka ut mycket fler missionärer, och vi skulle med glädje kunna avstå från statsbidrag, om vi tycker att de blir för styrande.
Förutom den löpande förvaltningen av den befintliga verksamheten har jag försökt att också ge bidrag till utveckling och förändringar. Eftersom jag har varit bosatt i Stockholm och EFK:s kontor ligger i Örebro, har jag försökt att aktivt ta tag i frågor som handlar om EFK:s relationer med riksmedia, myndigheter, organisationer, riksdag och regering. På den punkten tycker jag nog att jag har gjort ganska omfattande insatser i frågor, där EFK inte tidigare, inte heller inom Örebromissionen eller Helgelseförbundet, har jobbat med särskilt aktivt. Ska vi som kristna ta vår uppgift på allvar att vara ljus och salt, innebär det också att vi har en aktiv kontakt med det samhälle, där vi är satta att verka. Eftersom både ÖM och HF i stor utsträckning har varit rörelser med djupaste förankringen utanför Stockholm, i mindre städer och samhällen, har frågor som gäller Sverige på riksnivån inte prioriterats i tillräcklig utsträckning – enligt min mening.
Det finns mycket av erfarenheter jag kan berätta om under dessa år – som gäller EFK:s relationer med samhället.
När jag hade morgonbön en höstdag 2004 tror jag att det var, fick jag en aktiv maning från Gud att skriva en artikel och skicka till Dagens Industri. Jag hade skrivit i DI flera gånger tidigare, men då hade det varit i rollen som näringslivskonsult. DI är ju det i särklass viktigaste organet inom svenskt näringsliv, på alla företag och alla företagare läser Dagens Industri. Under Andens inspiration skrev jag en artikel om Gud och ekonomi, skrev om att marknadsekonomin kräver en bra etik, citerade bibliska principer om ekonomi om girighet bl.a. och hänvisade till Webers klassiska forskning om att protestantisk etik är bra för samhällsekonomin – med fokus på företagande, arbete, flit och sparsamhet, och jag nämnde om att synd kostar mycket pengar för samhället, jag använde naturligtvis inte ordet synd som är obegripligt för DI-läsare, men hittade bra synonymer.
Eftersom jag aldrig hade märkt att svensk affärspress uppmärksammar denna typ av frågor, så hade jag inga stora förväntningar när jag skickade in artikeln. Svenskt näringsliv är nog den mest sekulariserade delen av svenska samhället, mycket mer än politiken. Efter 20 minuter ringde man från DI och sade att man tar in artikeln, omedelbart. Artikeln väckte stor uppmärksamhet, och blev också kritiserad. Blir man inte kritiserad brukar man i regel uttrycka sig ganska menlöst. Men så vitt jag vet var det första gången en företrädare för EFK/ÖM/HF/fribapister, har gått ut med ett budskap riktat till svenska näringslivet.
Ett par månader senare ringde Expressen till mig, det var mitt under den stora skandalen om Skandiaaffären, och gav mig en helsida i Expressen för att skriva om Gud och Skandiaaffären, Det var en direkt konsekvens av DI-artikeln. Där kändes det också bra att på en helsida i Expressen breda ut sig, och visa på Jesu etik och att Mammon är en dålig Gud, jag tyckte också att det var mycket bra att en företrädare för ett frikyrkosamfund kunde gå in och säga något i en mycket het ekonomisk fråga.
Dagens Industri följde också upp min artikel och gjorde tre sidors reportage om Gud i näringslivet. Eftersom DI-redaktörerna var ovana vid ämnet ringde de mig och frågade om vilka de borde intervjua och hur de skulle ta upp ämnet. Jag gav dem glatt tips i ämnet och noterade när jag läste de tre sidorna att de ganska strikt hade följt mina råd.
De ekonomiska frågorna är viktiga, och vi som kristna behöver delta i samhällsdebatten även när det gäller ekonomin. Vi behöver vara engagerade i frågor som gäller även Sverige och inte bara delta i biståndsdebatten och frågor som gäller global fattigdomsbekämpning.
En annan ekonomisk debatt jag var inblandad i var under hösten 2006, då jag kritiserade alliansregeringen, inte minst Carl Bildt för att ha uttryckt sig för otydligt om att ta avstånd från svartjobb. Jag skrev en artikel i Svenska Dagbladet, med replik, och det blev också en radiodebatt. Min artikel citerades i många media, och det fanns socialdemokratiska tidningar som uttryckte sig mycket välvilligt om Evangeliska Frikyrkan som hade en ordförande som vågade ta regeringen i örat i frågan om skattemoral. En borgerlig debattör skrev en artikel där jag kallades för frikyrkokommunist.
I dessa debatter har jag konsekvent titulerats som EFK-ordförande, och jag tycker att det har varit mycket angeläget att EFK har funnits med i flera av de mest heta ekonomiska debatterna under senare år.