Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jim Wallis besökte Sverige i helgen. Han är utan tvivel en av de stora profilerna i västvärldens kristenhet. Han är dessutom en kristen ledare som tycks gå hem i alla läger, han medverkar i alla tänkbara kristna sammanhang. Har läst bara begränsat av Wallis så jag kan inte göra någon bredare utvärdering av hans skrivande och teologi.

Jag har starka sympatier för Wallis tes att väckelsekristendom måste kopplas ihop med social radikalitet. Han refererar till kampen mot slaveriet och rasismen och Wallis driver tesen att liknande takter behövs av dagens evangelikaler. Och jag håller med. Budskapet på konferensen i Örebro om att vi som kyrkor måste engagera oss i våra närområdens sociala nöd ställer jag upp på till 100 procent. Jag gillar också att Jim Wallis ganska tydligt står för konservativa kristna värderingar på familjeområdet, i ett svenskt kontext så skulle han klassas som konservativ kristdemokrat i familjefrågor. Vänsterradikala svenska kristna tenderar ju att bli knäpptysta i vissa frågor, som att värna om familjen och livets okränkbarhet även under fosterstadiet – där visar Wallis på en större bredd. Tycker dock att han hamnar för långt åt vänster i vissa ställningstaganden i frågor som gäller internationell politik, där han hamnar i nivå med svenska vänsterpartiet ibland. Tveksamt.

Man behöver komma ihåg att de orättvisor och tokigheter som Wallis går till storms mot i amerikanska samhället handlar om problem som svenska samhället har försökt att lösa på ett ganska bra sätt. Man bör komma ihåg att Sveriges Fredrik Reinfeldt snarast är en kommunist i jämförelse med Obama, så stora skillnader är det mellan svensk och amerikans välfärds- och socialpolitik.

Men hur ska vi hantera i Sverige budskapen från de amerikanska predikanterna? Tycker att socialradikal kristendom för ofta blir konferenssnack, det handlar för mycket om att läsa de rätta böckerna och ha de korrekta åsikterna – än att faktiskt engagera sig i vårt samhälles sociala nöd. I vissa lägen tycker jag att så kallade konservativa evangelikaler och karismatiska kristna får mera gjort i praktiken än högröstade vänsteraktivister med liberal teologisk framtoning, som i vissa lägen ägnar sig mest åt symbolaktiviteter.

Det är några saker vi faktiskt behöver göra i dagens Sverige. Dels behöver vi få ut kristna på stan på fredagskvällarna för att vara bland stökiga tonåringar (jag har försökt att predika det nu i 2 år, bland annat här på bloggen och kan konstatera att nästan ingen bryr sig om vad jag säger). Förra fredagen lyckades några av mina vänner som jobbar i Ungdomskyrkan Konnakt vara med och avstyra en allvarlig våldssituation i centrala Stockholm, som i värsta fall hade kunnat bli ett nytt tonårsmord. När jag för något år sedan gjorde ett studiebesök i Uppsala en sen fredagskväll, de enda kristna som var ute på stan och engagerade sig var 20 personer från Livets ord och ett 10-tal hos Pannkakskyrkan utanför Pingstkyrkan. Samma mönster ser jag i Stockholm på fredagskvällarna, det är en viss falang av kristna som man ser ute på stan.

Ett annat område handlar om att praktiskt engagera oss för flyktingar och hjälpa människor från andra länder i utsatta situationer. En av de stora hjältarna tycker jag är min gode vän, John van Dinther, pastorn i New Life. Han klassas säkert som konservativ evangelikal av förståsigpåarna, men han har gömt en flyktingfamilj i sin egen källare i två år. Förutom ett mångårigt engagemang för flyktingar, och hans församling är överfull av folk som har kommit från jordens alla hörn. Det är mycket trovärdigare än debattartiklar och uttalanden från kyrkeliten.

Ett tredje område är att faktiskt hjälpa de människor som har det allra svårast, det handlar om missbrukare, hemlösa, psykiskt sjuka m.fl. Spjutspetsen i Stockholm är utan tvivel den karismatiska och konservativt evangelikala Klara kyrka, som låter de hemlösa bo i kyrkan, medan de liberala kyrkorna i Svenska kyrkan runt om i stan ligger hästlängder efter Klara kyrkas engagemang.

Jim Wallis utmanar oss, men responsen får inte bli en kristen vänsterretorik som bara blir symbolisk. Det intressanta är att se vilka som gör något i praktiken. Vad blir de konkreta resultaten av Wallis besök – den frågan intresserar mig. Eller blir det bara ett nytt varv av religiös underhållning?

  • http://erevna.nu Michael G. Helders

    ”Nästan ingen bryr sig om vad jag säger”

    Stefan, här har du ett tips som kan verka lite ”bakvänt”:
    Skriv en bloggpost om äran arbete, berätta vilka svårigheter, utmaningar och problem som kan finnas- och förklar att arbete kring det sociala i praktiken är ingen ”dans på roser”- det är svårt- det är ett arbete som kräver en stor portion tålamod (tar ju t.ex oftast bra lång tid innan man börjar få förtroende för den grupp man försöker nå)…berätta även om alla välsignande delar (såsom du har gjort) och de delar du tycker är uppmuntrande.

    Jag tror allt för många har blivit uppmuntrat och entusiastiska genom ”eldiga predikanter” när det kommer till evangeliation och socialt arbete- när de sedan har försökt detta i praktiken så har man åkt på en smäll, vilket gör att man kanske undviker dessa biter den dag i dag.
    Så jag tror det kan bli mycket enklare om du delar med dig- vad folk ger sig in i- när det handlar om den här form av arbete…det tror jag skulle skapa intresse, samt att de som visar intresse kommer då att vara genuint intresserade.

  • Död åt fredagsmys

    Jag har läst ett par av Mr Wallis böcker och blev både stärkt och inspirerad. Håller med dig att det är olyckligt att man skiljer på de privat- och samhällsmoraliska frågorna. Själv har jag lovat mig själv och framför allt Gud att lägga varannan fredagskväll på att vara ute bland ungdomar i det lilla samhälle där jag bor. Men jag känner också trötthet och frustration då det endast är en och annan i församlingen som hänger på, våra egna ungdomar åker hellre på inomkyrkliga aktiviteter och har ingen synbar längtan efter att nå sina jämnåriga, men de är väl produkter av den svenska församlingskulturen?

    Men ibland bryter guds nåd igenom, när en f.d. muslim och en f.d. nazist bad tillsammans kunde jag skymta guds rike för en stund.

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Bra, Stefan! Jag håller med. Mer verkstad, mindre snack! Även om snacket också är viktigt.

  • Svenne Larsson

    Bra Stefan!

    Skönt att filttofflorna åkte av…..
    Se bara till att inte lägga någon dom över oss alla. Det är väl inte så att alla skall vara inblandade direkt utan en del indirekt…vi är ju alla olika med olika funktioner och gåvor.
    Jobba för att alla skall göra lite istället för att en del gör mycket el allt.

  • http://kommunitetenoikos.se elof

    ja bra att du peppar och talar m att vi behöver verkstad och att bra teologi inte alltid ger bra handlingar.

    men jag känner mig lite frågande inför din tydliga uppdelning i höger-vänster-liberal-konservativ. Jag tycket att Wallis och din beskrivning av honom ovan visar att dessa fack inte riktigt passar in när vi skall snacka om dessa frågor och engangemang.

    jag skulle kunna peka på flera motsatser till det du säger, känner råliberalteologiska präster som gömt flyktingar, såväl som konservativa. Tänker att det är viktigare än att snacka teologisk falang, snacka det som människor faktiskt gör eller inte gör. Sen är det ganska ointressant om det ger poäng till en konservativ, elelr liberal grupp, det är ju knappast därför man skall hjälpa folk ändå.

    fred

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Samhällsengagemanget är en hjärtesak för Guds folk och när den uteblir så kan man väl konstatera att Guds folk är upptagna med andra saker i livet.
    Guds ord och Gud själv är utgivande och då borde hans efterföljare vara lika honom kan man tycka. v v v v Thommy Bergenwall…..

  • wildwest

    Jag håller med om att vi sitter för mycket i kyrkan. Men – kyrkan borde vara uppladdningsstationen och inspirationskällan för att agera när man inte är i kyrkan. I många fall är vi långt ifrån detta, det är predikan på vällingnivå och man går ifrån många gudstjänster irriterad över både innehåll och skal. En riktig kyrkväckelse – då kommer folk också engagera sej på gatan!

    Sen hör till saken, ser på mej själv, att många inte heller passar för att dra runt i Stockholm en fredagnatt, särskilt som jag inte har erfarenhet av egna barn, inte ens av en egen relation. Det är gruppen ”lättsamma fritidsledartyper” (inget raljerande i det, obs!) som passar bra, som kan snacka med ungdomar på deras villkor, som känner tillfredsställelse i att bara finnas som en motpol till allt annat. Jag skulle själv förmodligen bli tokig på allmän politik, slapphet, lagstiftning som låtit det gå så här långt, jag skulle bli tokig på ungdomar som anser att man kan förstöra, slå sönder, puckla på varann för att man haft taskig barndom, dumma lärare, farbror polisen lagfört en för bara en bilstöld, etc. Såna som jag passar isåfall bättre i lobbyism, i påtryckargrupper för att förändra samhället genom lagar och attityder. Man ska inte se ned på såna personer heller, det behövs faktiskt både och.

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    elof, jag tycker mig uppfatta att Stefan genom sina exempel vill visa att uppdelningen höger-vänster-liberal inte fungerar precis som du säger.

  • Broder Roger

    Jag kan identifiera mig med tidigare kommentatorer som Michael G. Helders (#1) och wildwest (#7). Jag är inte någon frontlinjefigur utan ”en som förblir vid trossen” baserat på Skriftens undervisning i Första Samuelsboken kapitel 10, 17, 25 och 30; speciellt 1 Sam. 30:24 (Svenska Folkbibeln). Jag har faktiskt varit volontär i fältarbete för Situation Stockholm, men det är en sak att tala med och stödja vuxna missbrukare i säljarbete och en helt annan sak att vara till hjälp för rätt bortskämd storstadsungdom. Stefan med fyra egna vuxna barn har ju tränat upp sin förmåga under lång tid. Kanske kan Stefan hjälpa oss andra att komma ut bland ungdomar genom att definiera vad vi ska göra och hur man gör det på bästa sätt. Annars blir jag och säkert flera andra sittande. Jag är inte helt ovillig, men synnerligen okunnig. Utmaningen är stor, men den går säkert att dela upp i mer hanterliga delar.

    Jim Wallis är nog en bra kille, men kanske litet väl mycket åt vänster rent politiskt för att passa in bland de mer välsituerade medlemmarna i EFK. Jag har läst åtminstone en bok av Wallis. Tyvärr kan jag inte säga att han är viktig för mig just nu, men jag är fortfarande påverkbar och kan komma till nya insikter.

  • Stefan A

    Höger vänster…..?
    Någonstans måste drivet komma ifrån till att gå ut. Jag kan ju göra det av plikt, av skuld, av politisk/religiös korrekthet eller av kärlek till Jesus. Det är endast det sista som kommer att bära frukt för Guds rike. Ju längre in i himlen ( Höger..? ) desto längre ut i världen ( Vänster? )……………………… där är Guds vishet i ett nötskal.

  • O

    Pred.10:2
    Den vise har sitt hjärta åt höger men dåren har sitt hjärta åt vänster Hur skall vi tolka den texten var det vänster höger politik på den tiden också

  • Tea Gustavsson

    I sammanhanget tycker jag att det är mycket intressant att se inriktningen som bönerörelsen 24-7 tog efter ett tag. De är idag mycket inriktade på global rättvisa samt social omsorg. Jag tror absolut att det finns ett samband mellan bön och socialt engagemang.

  • wildwest

    Ska jag vara kaxig tror jag faktiskt inte att min medverkan bland tonårsungdom på stan är min kallelse. Gud kallar en inte till nånting som är helt väsensfrämmande från det normala livet. Annat vore det om Gud sa åt mej att starta en debattkampanj i västvärldens alla tidningar, vore också enormt stort, men ändå nåt jag troligen skulle gå i land med. Ingen skulle ju få för sej att föreslå mej att bli bilmekaniker eller tandläkare eller nånting annat som för mej är lika obegripligt som en Marsfärd.

    Jag har noterat följande, vet inte om någon varit med om nånting liknande: Sen jag började bli offentlig på bloggar och under riktigt namn i insändare till försvar för klassisk kristen tro så har alla möjliga olyckor drabbat mej och mina närmaste. Det skiljer tre månader mellan mitt första framträdande och allt elände som började (detta var mars 2005). Jag försöker tolka detta positivt (orkar inte jämt): jag oroade visst ”den andra sidan” så pass att man därifrån försöker göra allt för att få tyst på mej. No way. Jesus är större!

  • LittleOmar

    O (#11).
    Statsvetaren Stefan Swärd kan säkert lägga ut texten mera. Men begreppet ”politisk vänster” brukar ju hänföras till placeringen av olika grupperingar i den franska nationalförsamlingen efter 1789 års revolution.

    Vad gäller bibeltexten så kan det ju vara intressant att komma ihåg att >99% av mänskligheten är ”dårar”, eftersom våra hjärtan sitter till vänster om kroppens medellinjen! De få som har hjärtat till höger lider av ett tillstånd som brukar betecknas ”situs inversus”.

  • elof

    tomas: okej då håller vi med varandra i så fall

  • Anna-Karin

    Alla ni som nu inte vill dra runt med ungdomar på stan, ni kanske kan hacka morötter på soppkök eller, Gud förbjude, hjälpa till på Stadsmissionen. De har under många år varit de som legat i fronten för de mer oglamorösa jobbet, psykiskt sjuka, utagerande, äldre, missbrukare som provat allt. De har min djupaste respekt, de som jobbar där. Vem var nu huvudman för Stadsmissionen……..

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Tomas Olsson,
    Rätt uppfattat.
    Jonas Lundström,
    kul att du och jag är helt överens, det brukar ju inte vara så vanligt.
    Stefan A,
    Viktigt påpekande, kärlek till Jesus behöver driva oss.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Stefan A

    Vänster höger?
    Jes 30:21
    Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: ”Här är vägen, gå på den.”

  • Niklas

    Det är även min subjektiva iakttagelse att s.k. ”höger-kristna” kyrkor (Läs:trosrörelsen) är de som syns mest ute bland folk.

  • fernando hurtado

    Måste bara berätta om den stora välsignelsen det är att nattvandra och hjälpa de mest utsatta i vårt samhälle. Vår kyrka finns i sollentuna vi har nattvandrat tillsammans med kommunen i 6 mån och det har gjort att vi har sett det stora behovet som finns bland ungdomarna runt om i malmvägen, Känns underbart att kunna få tillfälle att hjälpa till. Eftersom detta är en ny företeelse iallafall för oss efterlyser jag ett nätverk där vi kan bolla ideer och utbyta erfarenhet om socialt arbete.

  • L.E.

    Inget nytt under solen, Jim Wallis var i Sverige någon gång, tidigt åttiotal i Kristna freds årmöte, (…jag var där också) Libris gav 1982 ut ”The call to conversion” i den något oklara och luddiga svenska språkdräkten ”Ett nytt sätt att leva”. Lite typiskt svensk att avlöva och vingklippa, kanske Jim Wallis är betydligt intressantare än vad vi gör honom till. Får väl så om det blir en ”Wallistyp” som kan titulera sig föreståndare för den nya kyrkan som snart är ett faktum. Kom också ihåg att Sojournes (fortfaranade) nog är att betrakta som ”parakyrklig” organisation.
    Vad jag vill ha sagt är att jag inte ”tror på” att traditionell kyrklighet med liberala inslag kan anamma konktet radikalitet, som kanske är betydligt mer kompromiss lös – och ”fundamentalistiskt” även vad inbjudare och andra riktigt har klart för sig.

    Nytt vin i gamla vinläglar, nej det funkar inte det får inte plats, för att anknyta till
    en annan 80-tals författare Howard Snyder !?

  • L.E.

    ….skall vara Sojourners och inget annat.
    http://www.sojo.net/

  • Broder Roger

    Sankta Clara kyrka är inte den enda spjutspetsen i Stockholm vad gäller hjälp till hemlösa, missbrukare och psykiskt tilltufsade. Ny Gemenskap startade redan 1968 och Situation STHLM 1995. Åtminstone Ny Gemenskap bär på ett arv kopplat till den kyrkliga världen. Naturligtvis är Sankta Clara ledande bland de kristna kyrkorna, men det är ju inte så svårt i den synnerligen begränsade ”konkurrens” som råder. Medlemmarna i Sankta Clara kyrkas vänner är inte de enda som arbetar med natthärbärget för hemlösa. Under 2010 har ett större projekt med fler kyrkor involverade startat. Exakt vilka kyrkor som tackat ja till samarbetet kan jag dock inte redogöra för just nu. Information om det sociala projektet i Sankta Clara har dock gått ut till flera församlingar i Stockholms innerstad. Volontärer från olika kyrkor kan anmäla sig för tjänstgöring i Sankta Clara. Så alla kristna i Stockholm har chans att vara med.

  • Pingback: Fegis ;) « Erevna – Blogg & Tankesmedja()

  • Pingback: Äktenskapssynen inom pingströrelsen – en reflektion över en stockholmspastors predikningar « Mikael Karlendal()



Subscribe to Stefan Swärd