11 dagar kvar som EFK-ordförande

Maj
04

11 dagar kvar som EFK-ordförande

Nu har jag 11 dagar kvar som styrelseordförande i Evangeliska Frikyrkan. Vi har ju vår kongress på Torp utanför Örebro nästa vecka, och på lördagen lämnar jag ifrån mig ordförandeklubban. Det är ingen som har bett mig om att sluta, utan det är helt och hållet mitt eget initiativ.

Att vara styrelseordförande är ett ganska krävande och i stor utsträckning ideellt uppdrag som jag har skött nu i 8 år. Jag räknar med att mitt engagemang inom Evangeliska Frikyrkan och för Guds rike i allmänhet, ska kanaliseras minst lika väl genom att vara pastor i Elimkyrkan i Stockholm och på andra sätt. Så i praktiken blir det nog ingen större skillnad, jag blir dock frikopplad från det tunga administrativa och ekonomiska ansvar som är sammankopplat med att vara styrelseordförande, och kan nu lägga energin på de avgörande framtidsfrågorna och att utveckla morgondagens församling. Jag har dessutom kvar flera uppdrag som handlar om kristet engagemang på riksnivå, jag fortsätter att vara styrelseordförande i Claphaminstitutet, jag fortsätter att vara styrelseledamot i Svenska Evangeliska Alliansen, och jag har också kvar ett par ekumeniska uppdrag inom Sveriges Kristna råd och inom Svenska Missionsrådet.

Som styrelseordförande i EFK finns det dock en förväntan att vara diplomatisk och vara en sammanhållande kraft, man får inte sticka ut för mycket – det har jag märkt under dessa 8 år. Därför har jag nu varit lågmäld och gått på filttofflor i åtta år, men det behöver jag inte göra om 11 dagar. Det ska bli skönt. Trots att jag har varit en ganska offentlig person och debattör, är det ytterst sällan jag offentligt har fört fram synpunkter på förhållanden inom EFK. Och när jag har gjort det försiktigt vid några enstaka tillfällen, har det utbrutit total storm i vattenglaset. Så det blir skönt att slippa den restriktionen. Tror att min huvudkallelse är att vara profetisk entreprenör, och då får man varken vara lågmäld eller gå runt i filttofflor.

34 KOMMENTARER

Pingback: Twitter Trackbacks for Stefan Swärd » Blog Archive » 11 dagar kvar som EFK-ordförande - Allt mellan himmel och jord [stefansward.se] on Topsy.com
http://www.daveblogg.blogspot.com David Nyström

”Lågmäld och gått på filttofflor”? He, he, he, då ser jag verkligen fram emot att tvångströjan åker av. Det här är redan en favoritblogg, men det låter ju som om den kan komma att bli ännu mer spännande
http://erevna.nu Michael G. Helders

Instämmer i David’s ord ovan
Tomas Ander

Ser framtiden an med spänning. Om 11 dagar briserar tydligen en bomb…
Anton Fagerstedt

Ja, det blir minsann intressant att se vad du framför för åsikter fr.o.m. 15/5 om du nu känt dig hämmad av ämbetet som ordförande.

Visserligen kommer jag på kongressen, men där är det så många andra som kommer att vilja dunka din rygg. Tar därför tillfället i akt att tacka dig för den här tiden. Du har gjort att rörelsens obligatoriska årliga förhandlingar varit en höjdpunkt med ditt mycket vinnande sätt att lotsa oss genom möten, debatter och redogörelser. STORT tack, och jag hoppas också att du i fortsättningen är med på våra gemensamma sammankomster som en röst från Stockholm (som brukar vara grymt dåliga på att skicka sitt folk). Tycker också att du, bl.a. genom denna blogg, öppnat upp samtal och diskussioner som förut bara förts i marginalen i något av en ”locket på”-anda. Även om jag personligen inte alltid håller med dig har det varit viktigt med dessa samtal. Jag kommer att sakna dig!
wildwest

Min bild av frikyrkan genom alla år är att locket alltid läggs på. När tid förflutit, ungefär i analogi med SÄPOs allmänna sekretessperioder, så får man veta vad som hänt. Då är det för sent att både agera och reagera. Dom som orättfärdigt råkat illa ut finns troligen inte ens kvar. Dom som man skulle behövt varnas för har kunnat fortsätta med det.

Med andra ord: blir det ytterligare lite mindre av locket på efter att ordförandeklubben lagts ned i EFK så har åtminstone jag inget problem med det. Klarspråk är en bristvara i Sverige i allmänhet och frikyrkan i synnerhet…
Urban

Hej där!

Ser fram emot att läsa din blogg i fortsättningen också, men jag tror att du hade behövts i EFKs styrelse. Jag tycker det är tråkigt att du slutar. Du är en man av folket och du rör dig bland folk. Du är ute och samtalar med människor på kvällar/nätter. Du vet hur snacket går bland vanligt folk även utanför kyrkan och det är få pastorer och ledare som gör det.
God Bless!!!

Ubbe
Stefan A

Ser fram mot ett skarpslipat svingat Swärd!
Eskil Albertsson

Lycka till som F R I debattör.
Anders

Såg att missionare, baptister och metodister söker en ”profetisk entreprenör” inför sitt nya kyrkbygge. Du karaktäriserar ju dig själv som en sådan – så – har du fått jobbet?
Pugilisten

Wow, det kommer att bli intressant att få se vad som legat och kokat under ytan. Ducka må alla icke-rätttrogna liberaler. Och tänk när EFK byter missionsföreståndare, eller ledningen för Örebro missionsskola lämnar sina poster, eller föreståndarna i vissa EFK-församlingar. Vilka härliga och uppriktiga meningsutbyten vi har att vänta. I can not wait! För vem är intresserad av det där med att vända andra kinden till eller att försöka ställa sig i den andres skor. Framför allt ska vi inte krångla till det som egentligen är så enkelt. Stefan Swärd rules! Det kommer att bli SÅ BRA!
Mats

#11:
Stefan är ju inte perfekt på nåt vis, skulle jag säga som ändå tycker att hans åsikter mkt ofta ligger i linje med mina egna.Du väljer att ironisera över att Stefan har åsiktsfränder och att dessa säger vad de tycker…”jaha”
Vi som tycker Stefans värderingar stämmer bra med vad vi själva står för kan ju få tycka denna blogg är bra utan att få på skallen för det…det är ganska få som håller sej till en ”klassisk” teologi numera, iaf som inte håller tyst med sina tankar…

´Liberaler’ har ju samfund redan som de passar bättre i än att ‘förstöra’ EFK (onödigt starkt ord kanske)
EFK behöver väl inte av nån ”naturlag” dras åt det håll som redan SMK mfl går åt…gillar man deras väg kan man väl gå med där istället?

——————————-

Ska bli intressant att ta del av ”Stefan den fries” meningar framöver, och fortsatta diskussioner (= inte bará av intresse att läsa vad ‘likatyckare’ säger!) på denna blogg, som även jag ser som en av de mest intressanta (och viktiga) inom svensk kristenhet.
Mikael

Hej Stefan!
Hoppas du nu kan få en normalare heltidstjänst även om vi vill arbeta för Jesus jämt så tror jag att han vill i första hand att vi skall må bra!

Vänligen Mikael

PS. #11 & #12, jag vet att många anser mig att vara liberal i trosfrågor, men det liberala som jag står för är nog raka motsatsen för jag prövar orden mot vad Jesus sa vad som är rätt ståndpunkt och att läsa in och kalla människor det ena och det andra anser jag bryter mot det åttonde budet! DS.
Per-Erik Johansson

Skönt att du byter skor
http://www.hallstromper.blogspot.com/ Per Hallström

Märkligt att en person som är lågmäld och aldrig sticker ut så ofta har dragit i gång intressanta och häftiga debatter.
http://www.citykyrkanorkelljunga.se Margret Sundin

Det låter bra! Som jag ser EFK är rörelsen allt mer liberal och rädd att ”sticka ut”, finns med i Sveriges kristna råd och vågar inte tala om det. Du har undvikit frågan här på Bloggen när jag frågat, Anders Blåberg mumlar. Jag hoppas du har sett det andliga skeendet i Sverige och behovet av modiga kristna ledare som inte arbetar i flock på annat sätt än genom den Helige Andes ledning. Jag tror att Jesus är i antågande, det drar ihop sig, och Herrens söker ett folk som vågar stå emot denna tidsanda och det politiskt korrekta även inom samfunden. Jag har sett!

Margret Sundin
http:/www.citykyrkanorkelljunga.se
Anna

”Jag tror att Jesus är i antågande, det drar ihop sig, och Herrens söker ett folk som vågar stå emot denna tidsanda och det politiskt korrekta även inom samfunden”. Om man som jag är uppväxt inom frikyrkan under 70-talet, med all skrämsel om Jesu återkomst, så vänder det sig i mig när jag ser kommentarer som det jag här citerat /#16) Vet att vi är många som lämnat frikyrkan med skrämda själar, av människor som tagit sig rätten att tolka Gud ”på det rätta sättet”. Här finns mycket att prata om och kanske kan det vara en uppgift för dig nu när du inte behöver ”vara lågmäld och gå på filttofflor ” längre. Detta är reella problem som gett stora sår i oss som växt upp inom frikyrkan , men nu lämnat densamma.
Ulf Stenlund

Kära Anna
Uppenbarelsebokens ord att vi ska glädja oss inför hans ankomst verkar inte ha funnits med i den 70-talsförkunnelse du blev skrämd av. Visst är budskapet om Jesu snara ankomst allvarlig men för att ta den gamla liknelsen med ett brinnande hus. Visst måste det vara kärleksfullare att väcka dem som ligger i huset och sover, trots att de kanske blir rädda av väckningen, än att låta folk brinna inne?
M.Robertsson

Jag är uppväxt under 60 och 70-talet. Har som Anna (#17) hört många självsäkra predikanter prata om sista tiden. Problemet var att de sa olika saker. Kanske har jag haft
större problem med att pastorer många gånger sökt att bli bekräftade som stora andliga ledare framför att vårda hjorden. Förkrosselse och ödmjukhet var väl inte det som kännetecknade den tiden. MEN nu är det en ny tid. Min uppgift är att lämna det gamla bakom och försöka se den tiden genom förlåtelsen och nådens ögon. Jag var ju inte heller felfri. Vem var det? ”förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skylda är”
Har märkt att en ändring är på gång. Det känns så. Tänk på Jesusmanifestationen.
Kristna från alla olika håll kommer tillsammans. Detta hade inte kunnat hänt för. Då
vaktade man sitt eget. Hit kommer man för att upphöja Jesus, inte mig själv. Däremot blir man själv väldigt välsignad av att vara med. Dessutom har man sett en oehörd stor längtan efter bön. Det känns som tron har växt ordentligt på en hel del håll. Förtröstan på Gud får ersätta förtröstan som vi hade på oss själva. Då tror jag faktiskt en hel del kan hända. På detta vill jag ha mitt fokus.
NN

Anna

Om du har en relation med Herren så känner du glädje med tanke på att han är nära du talar om 70 talet som om det är långt borta men ur evighetsperspektiv så är det nära
Det står se på fikonträdet=(Israel) när det begynner få save och löven spricka ut då är änden nära Vi är där nu Om du sedan ser på allt annat som sker över vår jord så pekar det också mot att det är nära På 70 talet sjöng vi många sånger om hans ankomst och jag kände en glädje och förväntan (jag saknar dom sångerna idag)
Snart är han här snart är han här snart kommer Jesus igen

Margret

Jag ser http://www.klassiskbaptism.se som en bra väg för att visa vad vi står Den pastor som står med där får gärna jobb i min församling
JB

Det finns en sak som de konservativa har emot sig. De säger att de står för en klassisk tolkning, men alla tolkningar av bibeln är ju präglad av sin samtid. Att vara baptist och stå för en klassisk tolkning av bibeln är ju i sig en motsättning då vuxendop inte är den av kristendomen klassiska tolkningen. Vidare så brukar dessa klassiska tolkningar vara den tolkning som fanns för 50 år sedan. Dock skalar man ju bort lite av det som allt för uppenbart är en produkt av sin tid. Ingen ojar väl sig över bio, kortspel och sådant idag. Det som idag ligger i brytpunkten är ju äktenskap efter skilsmässa. Det är ju mer eller mindre accepterat i alla svenska kyrkor idag, dock mot vissa enskilda medlemmars åsikt. I morgon kan det vara samboskap eller något annat som ligger i brytpunkten. Det är nog få församlingar som kallar upp ett par idag som får barn innan nio månader efter bröllop, det hände för 30 år sedan i baptistkyrkor.
Jag menar inte att de konservativa alltid har fel, men de måste leva med detta tidsok.
Ulf Stenlund

Bäste JB
Att dopet gjordes via nedsänkning under Jesu tid brukar ingen ifrågasätta. Knappast heller att de som döptes tog beslutet själva. Vuxendop är klassisk kristendom!
C

NN/Margret: Hur resonerar du omkring dem som inte får följa med (i enlighet med ”brinnande huset-teologin” ovan)? Har du inga vänner som inte är kristna, eller får man helt enkelt strunta i dem för att känna den glädje du talar om?

Bara en (iofs mer känslomässig) invändning mot ditt käcka resonemang.
Ulf Stenlund

Även fast frågan inte ställdes till mig är mitt svar att jag är ytterst angelägen att både vänner och eventuella fiender räddas till himlen. Detta handlar inte om en filosofisk fråga utan om människans eviga väl.
NN

C Kallar du dig denna gång hur många signaturer använder du dig utav Pratar du med dig själv hemma också
Att jag och Margret skriver här är för att vi inte vill att någon skall gå förlorad men Herren har gett oss möjlighet att välja och det kan ingen annan göra åt oss
C

NN: Har i denna blogg aldrig kallat mig annat än C (blir dock lite nyfiken; vem tror du att jag mer är?). Fick inget svar på den fråga jag undrat över sedan jag i tonåren lyssnade på radikala predikningar om Jesu snara tillkommelse. Hur ska man kunna glädja sig när många av ens vänner är på motsatt håll? Vet att frågan är lite gymnasial, men jag har aldrig mött ett bra svar.
Ulf Stenlund

Käre C

Du ska naturligtvis inte glädja dig åt att någon är på väg åt fel håll. Att inte glädja sig alls blir också fel. Det finns många glädjeämnen i livet men nöd för syndare är en allvarlig underton.
C

Ulf: Att inte glädja sig åt andras olycka är så självklart att det knappast ens behöver sägas. Min fundering gäller ju hur en som inte går förlorad kan glädja sig i himlen när kanske grannen eller t.o.m. ett syskon är på en mkt varmare plats. Jag raljerar faktiskt inte, utan undrar på allvar. En ganska självklar undran kan jag tycka.
wildwest

Man ska göra vad på en ankommer för att få med familjemedlemmar och vänner (och alla övriga med för den delen) till rätt sida i evigheten. Men mer kan man inte göra! Det är också upp till den enskilde att fatta ett beslut. Det kan man inte göra åt dom. Det står heller ingenstans att vi ska gå omkring och vara bedrövade för att det dör folk runt omkring oss som kanske inte upplevt Jesus. Glädjen eder, står det överallt (och det är inte lätt alla gånger). Hur våra böner för ofrälsta anhöriga funkar vet jag inte. En del saker står inte förklarade och vi lär inte få reda på dom förrän vi är framme själva. Det här hur intensivt man ska evangelisera sin framtid är en svår fråga. Personligen är jag inte fascinerad över hur man nästan handgripligen tryckte ned folk i botbänkarna förr i tiden, även om avsikten var god.
Ulf Stenlund

Käre C
Det svar jag har är att jag är tacksam att jag inte är domare på den yttersta dagen. Samtidigt är jag säker att Gud dömmer rättvist. Eftersom glädjen kommer att vara fullständig i himlen antar jag att vi inte ens sörjer någon närstående där.
JB

Ulf, jag skrev att det inte var av kristendomen en klassisk tolkning, dvs det stora flertalet kristna har ej brukat vuxendop genom tiderna. Sedan tycker såklart vi baptister är vi har rätt och de andra fel i annat fall hade vi ju inte varit baptister.
Ulf Stenlund

Bäste JB
Den linje jag står för är ”åter till Bibeln”. Att dopet gjordes via nedsänkning under Jesu tid är vi tydligen överens om liksom att de som döptes tog beslutet själva. Vuxendop har funnits i alla tider, varför då skriva att alla tolkningar av Bibeln är präglade av sin samtid?

Det har enligt min mening alltid funnits obibliska tolkningar men det är definitivt fel att det Bibeln själv påstår skulle ändras över tid och att den som vill vara bibeltrogen alltid ligger ca 50 år efter sin tid. De numerärt mest framgångsrika riktningarna av nutidens kristendomen är konservativa i sin bibeltro men väldigt moderna i sina uttryckssätt.
Per-Erik Johansson

I en tid utan prövning, med all världens trygghet, så utvecklas teorin och teorierna. I en tid med prövning, som ger Herren utrymme att hjälpa förenklas teorierna och praktiken visar vem som går med Herren och vem som skramlar likt en tom tunna.
Pingback: En? - Arenius mitt i produktionen

Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

11 dagar kvar som EFK-ordförande

Om boken Efter Detta

Publicerade artiklar i pressen.

Om Stefan

Arkiv

Blogroll